Vita Mirabilis

2012-02-19T23:44:00.001+01:00

WhatsApp är en FETT bra uppfinning! Kusifin Lisa har just skaffat den, och nu sitter vi och diskuterar mello.. Det blir nog sent ikväll!

Det färdiga resultatet

2012-02-18T17:43:00.002+01:00

Bakning pågår!

2012-02-18T13:55:00.002+01:00

Morotskaka in the making, smells divine!!!!

Gymmet

2012-02-18T01:04:00.001+01:00

Yes, idag var det gymmet som gällde. I tre timmar. Fy fan vad envis jag är ibland, på gott och ont.
Det var i alla fall kul och skönt, och nu har jag sjukt ont i knäna, de hade glömt känslan av crosstrainer och band ..

Annars flyter det på, rensade bland papper idag och det kändes gött, tänkte städa rummet också men gymmet kom i vägen, höhö! Det blir städning imorgon istället.

Typiskt alltså, jag tänkte lägga mig tidigt idag, och så började de visa Step up på ettan, så där rök den idén.. Men jag ska nog stänga av nu, får se den en annan gång.

För övrigt kan jag varmt rekommendera appen "Grisly Manor", fett kul klurighetsspel där man letar ledtrådar och låser upp lönnfack och sådär!! Jag löste färdigt den ikväll, så tyvärr gick det alldeles för fort (började igår kväll) men lätt värt det, jäklar vad man fick klura ibland!! Fick faktiskt ta hjälp av min kusin på ett ställe, busigt!

Nä, nu måste jag sova! Men först bjuder jag på en bild från gymmet, stretchpaus mellan ronderna med tufsigt hår och röda kinder.

Pax!

Älskade morfar...

2012-02-16T22:17:00.002+01:00

Idag var det så dags för begravning. Min allra första, och det var min egen morfar vi skulle ta farväl av. Det kändes. Herregud vad ont det gjorde.

När jag och mamma körde mot stan kände jag ingenting, jag hade liksom skjutit bort anledningen till varför vi var påväg. Men så kom vi till parkeringen och mamma pekade upp mot kapellet. Då vände sig min mage och jag kände bara att jag ville bort, bort, bort. Jag ville inte behöva möta det som väntade inne i kapellet, jag ville fly. Det gick ju dock inte, så med tunga steg gick vi dit, möttes i dörren av prästen och kvinnan som moster Kari haft kontakt med som ordnat hela begravningen. Så fina människor. Jag såg att de förstod. Varma handslag och tröstande leenden.
Mamma skulle gå på toa, så jag gick själv fram längs gången, såg först inte kistan utan fokuserade på kusin Alex som jag mötte först. Vi kramades länge och jag frågade om det hade varit fint. Han hade nämligen velat se morfar innan hela ceremonin. Han sa att det var fint. Sen fortsatte jag krama resten av familjen och bara grät. Jag såg kistan. En vit kista. Och fullt med underbart vackra blomarrangeman. Och det vackra kortet på morfar ovanpå, och en litet värmeljus i en hjärtformad ljusstake. Det var så fint, och så in i norden sorgligt. Jag kände mig helt förlamad innuti, orkade inte förstå. Men jag gjorde det nog ändå. Jag fick en ros i min hand, med en grön liten kvist och ett gult band bundet runt. Att lägga på kistan efteråt.
Flera gånger stannade jag upp, tittade på kistan och tänkte "Det är morfar som ligger där. Morfar finns innuti den där vita kistan. Där ligger en människa! Får han plats? Var han verkligen så liten?"

Ceremonin började, klockringningen och sen spelade organisten Bach's "Air". Då började vi böla allihop. Snyftningarna ekade och jag hade inget papper.. Det låg kvar i bilen. Typiskt.
Ceremonin var så fin, prästen var underbar och så vänlig. Vi sjöng "Blott en dag", "Bred dina vida vingar" och "Härlig är jorden". Första versen av "Blott en dag" kunde jag inte sjunga, men sen kunde jag, och sjöng, för morfar. De andra två låtarna var inget problem sen, jag bara sjöng. Inte för att jag sjöng solo eller nåt, men jag blev impad att jag kunde sjunga alls.

Det värsta, men ändå finaste, var när vi alla gick fram till kistan medan organisten spelade "Inbjudan till Bohuslän". Så morfar som det kan bli. Vi stod där tillsammans och grät något så sjukt mycket. Och mormor sa några väl valda ord och vi grät ännu mer. Lade rosorna på kistan, kysste den, pratade med morfar. Hann till och med skratta lite åt nåt tillsammans mitt bland tårarna. Sade farväl.

Det var svårt att lämna kistan där. Särskilt för oss kusiner, vi stod kvar länge och tog kort, klappade på kistan, pratade med morfar, med varandra. Grät.

Sen när vi gått ut och var påväg mot bilarna, såg vi hur sex prydligt klädda män bar ut kistan. Den vita fina kistan, med vår morfar i. Det gjorde ont, men var ändå så fint på nåt sätt. Älskade fina morfar. Jag vill inte förstå att du är borta. Jag älskar dig så mycket. Jag önskar att alla kunde få ha en morfar som du. Världen skulle vara mycket bättre då.

Tack för allt.

Alla hjärtans dag

2012-02-15T00:39:00.002+01:00

Alla hjärtans dag och ljussättning dag 1. Bra dag!! Värmen i salongen, alla balla lampor och så rökmaskinen på det. Lovely!!
Har tagit massa kort då jag helt snöat in på Hipstamatic-appen, men tänkte lägga upp dom imorgon för det är så jäkla pilligt att göra det med telefonen.

Dock måste jag lägga upp två bilder, den första på uuunderbara vaniljhjärtan som Sofies och Pers underbara granne Karin gav oss när vi kom hem.

Bild nummer två gör mig lycklig ända in i själen, finaste underbara Helena gav mig en alla hjärtans dags-present. Jag blev så glad så jag nästan började gråta, det betyder så himla mycket för mig. Hon förstår så bra, och bara liksom.. vet. TACK!

Nu ska jag sova och imorgon åker jag hem en sväng. Men det tänker vi inte på just nu.

Puss alla goa!!!!

Dagen i några bilder..

2012-02-14T00:36:00.004+01:00

Kaffe och chokladboll. Det behövdes idag.

Jag provade en handske idag under klädprovningen. Den orsakade blodstockning och så såg det ut som att man hade sjukt långa naglar. Skumt.

Stageing av Hairspray med goaste Martina.

Jepp, det var dagen i ett par bilder.

Sara och Martina. TACK för att ni finns.

Älskar kontraster..

2012-02-11T19:16:00.002+01:00

.. Sofie och Per gjorde sig assnygga och fräscha, gick runt och sippade på lite vin, medan jag sitter i mjukisbyxor, min stora mysiga Mamma Mia-tjocktröja och dricker te....
Jag ska jag ligga planterad i soffan hela kvällen med choklad, lite chips, glass och Melodifestivalen eller någon film eller vad det blir. Mys.

Pax!

Fredag.. Och ledig helg!!

2012-02-11T01:46:00.001+01:00

Skol/"jobb"dagen flöt på med väldig fart idag, helt sjukt! Jag hämtade matvaror och lastade av dom, åkte hastigt och lustigt till Bingerts och köpte lite mer tyg, bokade biljetter, kontrollerade hela pärmen, fixade lite med kostym.. Ja, gott och blandat helt enkelt.

När skolan var slut fyllde vi min lilla bil med folk och pös till Hässleholm. Där uträttades diverse ärenden, och sen åkte vi på seightseeing (läs: vi hittade inte rätt väg) men kom tillslut fram till målet: ICA Maxi!!! Och tro på fasen, där spenderade vi närmre tre timmar, holy shit alltså!! Vi var som kalvar på grönbete och skuttade runt mellan hyllorna, ovana vid sån gigantisk yta och så mycket mat!!!
När vi sent omsider blivit klara skulle vi lasta in oss själva och alla matkassar i bilen (observera att jag har en Toyota Yaris -05, och att bagageutrymmet redan var fullt, och att vi var fem pers i bilen, som alla hade varsin kasse..)
Det var trångt och mysigt, och hem kom vi i ett stycke.

Väl hemma brassade vi på taco-middag som blev ljuvlig, och så fick vi sällskap av lite godingar som vi sedan kollade på film med, RENT on Broadway. Hysteriskt bra, och jag glömmer verkligen mellan varven hur sjukt bra musik det är. Så det bölades en del åt allt det vackra och sorgliga. Fint.

På måendefronten intet nytt, får till och från ångest som sätter sig på andningen, blir dock inte värre än ett tryck liksom, men det kan vara tradigt nog.
Detta skriver jag inte för någon slags uppmärksamhetssökande, utan för att jag ska kunna gå tillbaka och se vad som hände när osv. För min egen skull, helt enkelt.

Nu har jag en ledig lördag och söndag framför mig, och det känns jäkligt gött måste jag säga!

Nu: sova! Imorgon: sovmorgon!!!

Fridens!

Från genombrott till sammanbrott.

2012-02-10T01:14:00.001+01:00

(Jag har uppenbarligen lyssnat på Bob Hund idag.)

Yes. Idag bröt jag ihop lite fint igen, men för mig själv. Sen räknade jag matte tills min puls blev helt konstig och hjärtat slog jättekonstigt. Då fattade jag att jag upplevde en variant av panikattack. Det var ju angenämt med nåt nytt, istället för den gamla hederliga hyperventilationen.
Jag tänkte att det skulle bli bra med lite frisk luft och började så i den uppfriskande kylan knalla runt skolan. Då grät jag istället och det skar som knivar i.. Ja, där själen sitter. Men sen var det liksom bra. Och sen ytterligare lite senare hade jag ett jättefint prat med Helena. Hon är så klok och så himla bra, tack Gud för Helena.

Nu dock är jag lugn, så nu kan vi vända på titeln, alltså från sammanbrott till genombrott. Typ.

Åter igen, jag är så tacksam för alla underbara människor som finns runt mig, för mig, hos mig. Tack för att ni är ni, ni är så viktiga för mig.

I morse när vi kom till skolan låg gårdagens barnkalasballonger kvar. Kom då genast att tänka på en mycket fin person som skrev ett mycket mycket fint sms till mig härom dagen. Tack!

Så, denna dag avslutas med ett fint Nalle Puh-citat:

"Det är svårt att vara nere med en ballong"

Barnkalas!

2012-02-09T01:03:00.001+01:00

Ikväll har jag varit på världens härligaste barnkalas!
Underbara trivselgruppen i M1:an hade fixat så himla fint med massa ballonger, bakat stora plåtar kladdkaka (som vi "barn" sen fick dekorera), ordnat med massa massa lekar i alla salar i skolan, och det hela avslutades med ett härligt saftkalas då vi fick äta våra fina kakbitar! Och framföra våra fina låtar förstås, haha!

Helt underbar idé och initiativ!! Det var helt sjukt, hela klassen förvandlades plötsligt till små barn, alldeles uppspelta och sjövilda, precis som på ett kalas! När vi möttes i korridoren mellan de olika stationerna hade alla rosiga kinder och alldeles glänsande ögon, ljuvligt!!
Själv glömde jag helt att omvärlden existerade under de där två timmarna, härligt!

Går nu och lägger mig med ett leende på läpparna och många skratt och roliga minnen rikare. Tack!

Pax!

Totally fucked..

2012-02-08T00:23:00.001+01:00

Den låten från Spring Awakening rullar i mitt huvud nu, för det är lite så det känns.

"Det är jävligt kört, allt är förstört, och det sjukaste jag nånsin hört.."

Det är den svenska översättningen, ish, från min Vårshow. Jävligt talande måste jag säga.
Fy vad fult att jag svär. Men jag gör det när jag är uppgiven.
Fick ett major psykbryt idag efter att ha fått det sötaste smset ever, och sen fick jag ett till, av samma underbara människa, så då fortsatte jag gråta en stund till. Varför inte när jag nu redan var igång, man får ju passa på.

Hur som helst, den ventilationen var skön, och som vanligt så fick dom underbara M1:orna mig glad igen. Och jag är glad, egentligen, jag är nog bara.. Förvirrad, orolig, ledsen och.. Obstinat, är ett ord som dyker upp i mitt huvud. Jag är bara så tjurig på hela situationen.

Men det går över, och jag har dåligt samvete över att jag klagar, men idag blev det lite för mycket bara. Orden "jag orkar inte" ekade i mitt huvud under brytet, men får jag väl böla klart så brukar jag kunna resa mig igen. Jag har gjort det förr.
Frågan är bara, hur många gånger orkar man ramla?
Jaja, jag är lyckligt lottad som har sådana älskade guldkorn omkring mig som alltid, på något sätt, lyckas dramig upp från marken, borsta av mig smutsen och hjälpa mig att fortsätta gå.

Nä, nu ska jag sluta skriva för jag känner inte igen mig själv. Behövde bara svamla av mig lite.
Tack för mig.
Pax vobiscum!

Pannkaksfrukost!

2012-02-04T10:34:00.003+01:00

Världens bästa start på dagen i Kröppedammsghettot!!

Sofie kläckte igår den fantastiska idén med pannkaksfrukost, så vi köpte glass och grejer.
Och imorse skred vi alltså till verket, helt lovely! Och så var det så vackert ute, och sovmorgon och allt, och tokbra musik. Jäkla lyckomorgon skulle jag vilja kalla det!! Härligt!

Nu ska jag fortsätta klippa pappblomblad!

Pax!

Mums!

Testing testing!

2012-02-03T23:38:00.003+01:00

Provar lite spontant att blogga från den kära mobilen.. Funkar'e?
Slänger in en spontan liten bild medan jag ändå provar.. Nähä, det går tydligen inte..?
Oh well, vi nöjer oss med själva inlägget för ikväll, haha!

Pax och fridens!

***

Haha, klart att det fanns en app! Dåså, då provar vi med bild..

Party!

2012-02-03T22:04:00.004+01:00

Haha, det är ett ord jag ofta använder nu för tiden. Party. Det är så härligt!

Nu pågår det pokerkväll här hemma hos Sofie och Perka, jag datoriserar då jag inte är så bevandrar i pokerkonsten.

Idag var jag på Bingerts, i nästan en timme och köpte tyger och umgicks med de trevliga människorna som jobbar där! Helt lovely!

Sen på skolan tänkte jag att jag skulle börjar klippa ut blomblad i papp till alla som ska ha blomluvor = 22 pers. Fem blomblad var. Det blir jävligt många blomblad om någon undrar. Plus att det bästa materialet är papp från lådorna med skrivarpapper i. Som vi hade 36 stycken av. Fulla med papper. Så jag började med liv och lust tömma dom på papper och sen bära till systugan för att klippa. Jag har skurit mig på ett finger, och blöder under nageln på ett annat. Party! Och jag klippte väl... kanske typ femtio blomblad idag. Jag ska klippa 110. Party igen! Så imorgon ska jag sätta mig direkt, för det som är sjukt med mig är ju att jag tycker sånt är så roligt, typ enformigt arbete. Jag skulle nog bli en perfekt fabriksarbetare.
Eller okej, tillslut dööör jag nästan av tristess. Och jag älskar flexibilitet i jobb också. Jag är helt enkelt flexibel! Kan göra både enformigt och ovanligt.

Whatever, nu ska jag.. göra nåt annat, haha!

Pax!

Här är alla goa papperskartonger.

Trött tjej i systugan.

Resa genom tid och rum..

2012-02-03T09:35:00.002+01:00

Wow. Här sitter jag, tredje februari 2012, i Musikteaterskolans matsal och bloggar, men världens finaste låtar på repeat. För EXAKT ett år sen gjorde jag exakt detsamma.
Det känns både lustigt och underbart.
Jag minns för ett år sen. Det började våras så sakteliga och jag brukade gå små promenader på matrasten. Och ständigt hade jag Martinas underbara låtar på hjärnan, speciellt "A little fall" som alltid gör mig glad och bubblig och typ kär.

Då var det min Vårshow, nu är det M1:an 11/12's Vårshow. Vilket gäng dom är. Så otroligt ambitiösa, duktiga, ödmjuka, roliga, härliga och så snälla. Jag är så tacksam över att jag hamnade här. Redan i höstas hälsade jag på, jag skulle stannat en dag bara, men när jag skulle ta bussen till tåget gick det bara inte. Jag ringde SJ och beställde en ny biljett, och stannade nästan en vecka till. Underbart. Och när jag väl skulle komma hem, så visste jag att jag skulle komma tillbaka, för då hade jag pratat med min underbara lärare om att hjälpa till under Höstshowen. Det var inte skrivet i sten, men jag bad till Gud varje dag, och när showperioden kom, åkte jag till Skåne i sammanlagt tre veckor. Tre av de bästa veckorna i mitt liv. Det var såå kul!!!
Och nu är jag tillbaks, till Vårshowspreioden! Så ljuvligt!

Det har ju hunnit hända massor sen jag skrev sist, det största och värsta är att morfar... dog? Gick bort? Somnade in? Vad fasen skriver man? Han är i alla fall inte med oss längre. Det är exakt en vecka sen, idag. Det var det mest absurda och overkliga jag någonsin varit med om. Han fick en hjärtinfarkt förra tisdagen, på kvällen, åkte in till sjukhus och blev där sjuk av medicinerna och kräktes blod jag vet inte hur länge. På onsdag eftermiddag började han pigga på sig, och på torsdagen fick han till och med äta lite. Men så, natten till fredag, började hans hjärta slå långsammare tills det stannade helt.
När vi fick samtalet av moster Marie där mitt i natten, visste jag så fort telefonen ringde. Och det sög till sådär i magen precis som när han fått hjärtinfarkten. Jag satt i mitt rum och bara stirrade. Hur skulle man reagera? Varför reagerade jag inte?
Mamma kom in efter en stund, och så pratade vi lite, bestämde att vi skulle åka till Koster dagen efter, över helgen, det skulle även Kari, Micke och Alex göra.
Och på fredagen när vi kom fram till Strömstad gick vi till Backlunds för att vänta på färjan, och där, längst inne i det lite mörka hörnet, satt Kari, Micke och Alex som en egen liten sorglig bubbla. Då grät jag, för första gången. När jag såg deras sorg. Särskilt Alex. Min äldsta kusin, ett år äldre än mig. Min storebror, i mångt och mycket. Att se honom så förkrossad och chockad, gjorde så ont. Och moster Karis tomma blick. Mickes sorg och medlidande. Då tog jag in lite mer. Och kunde sälla mig till deras sorg. Höra till lite, på ett konstigt sätt.
Väl ute på Koster, grät vi alla som tokar, när vi träffade moster Marie, kusin Lisa, och älskade mormor. Det skar som en kniv att se hennes tårar, krama henne och känna hur hon ändå kramades hårt, hårt tillbaka. Mormor. Ingen morfar. Overkligt, och så obeskrivligt sorgligt.

Efter den där första dagen på Koster, alltså förra fredagen, har jag inte gråtit någonting. Och känt mig helt rubbad. Alla i familjen sörjer, men vad gör jag? Går runt i ett vakuum, kanske undviker. Jag har velat gråta, det ska gudarna veta, men inte kunnat. Förrän igår kväll. Jag bor hos Per och Sofie här i Bjärnum, och igår satt vi och pratade om allt möjligt, och kom in på begravning. Per berättade om sin farmors begravning. Då brast det för mig, fast ganska stillsamt. När jag hade lugnat mig lite, så hörde jag plötsligt Helen Sjöholm som sjöng "Jag går i tusen tankar" på Sofies dator, och då kved jag till och bröt ihop totalt, skakade som om jag fått en anfall och bara tokgrät. Det var som att Helens röst skar av den sista lilla tråden av tapperhet i min själ. Befriande.
Sen gjorde Sofie och Per mig glad igen, dessa underbara människor. Tack för er.

Så, idag sitter jag här, lite medtagen och snyggt svullen runt ögonen, men så får det vara. Allt känns lite verkligare idag, världens syns klarare. Så kanske rasade min mur av overklighet inatt. Jag hoppas det.

Så, det var skönt att skriva av sig lite sorg. Jag älskar att blogga.
Nu ska jag äta upp min gröt, a.k.a "kret" med hallonsylt, dricka upp mitt te och köra till Bingerts för att köpa tyger och sytråd! Här ska sys blomluvor, backdrops, kattbyxor och diverse andra trevliga saker! Vårshow 2012, bring it on!

Pax vobiscum!

I taket lyser stjärnorna, Så som i Himmelen...

2011-12-09T22:30:00.003+01:00

Wow.. Har just sett "I taket lyser stjärnorna" som svt bjöd på ikväll, till min stora glädje. Jag läste boken när jag var yngre, jag minns faktiskt inte när, men jag vet att jag tyckte den var sjukt bra. Och sjukt sorglig förstås. OCH jag blev såå glad när jag såg att Annika Hallin spelade mamman, hon är sååå bra! Jag har bara sett henne i Milennium-filmerna och blev förtjust direkt, och detta var ju bara lovely! Och hon som spelar Jenna var också superduktig, sådär ovanligt bra för att vara en sån ung skådespelerska liksom. Kul!

Innan jag slog över till ettan, kollade jag på Så som i Himmelen. Jag försöker minnas när jag såg den sist, och det måste vara sådär tre år sen eller nåt. Om inte mer. Men jag märkte idag, att jag verkligen såg den många och hängivna gånger innan detta uppehållet, för jag visste varenda replik, hörde deras röster och tonfall innan de ens börjat prata, och jag nynnade med i varje melodislinga, hela hela tiden. Och så översköljdes jag sakta men säkert, av den känslan som jag hade i mig i fjorton- och femtonårsåldern. Det där lugnet och självklartheten som jag hade. Och det var skönt att få känna det igen. Jag kommer ihåg hur mycket denna film betytt och betyder. Kanske ännu mer nu, när jag smakat ytterligare lite till på livet. Jag minns när jag såg den på bio, med min bästa vän Kikki. Hon och jag och massa pensionärer. Så kändes det. Vi var fjorton år, och resten av salongen var fylld av femti-plusare. Men det spelade ingen som helst roll. Och jag grät mest av alla, i hela salongen. Vi var tvungna att sitta kvar under hela eftertexten, för jag grät så mycket att jag inte kunde röra mig. Alla damer som gick förbi våran rad log och sa uppmuntrande ord och verkade tycka att det var lite gulligt att jag, bara barnet i deras ögon, nästan bölade ögonen ur mig.
Och idag grät jag också, förstås, när Helen sjöng Gabriellas sång. Helen. När jag har tittat på henne ikväll, har jag gång på gång återfått minnena och känslorna. Tankarna. Hur hon räddat mig, så många gånger. Hennes röst, hennes härliga person. Bara genom att finnas. Jag hade ju lååångt ljust hår, ända ner till häcken, men när jag sett Så som i Himmelen, så gick jag till frisören för första gången i mitt liv. Jag visade en bild på Helen från filmen och sa: jag vill ha likadan frisyr som hon. Och det fick jag, fast blond då. Helen har varit min förebild sen jag var tretton, men jag upptäckte henne redan när jag var fem. Jag tror inte man kan ha en bättre förebild. Tack Gud för Helen Sjöholm.

Well, problemet när man ser såna fina och sorgliga filmer som jag sett ikväll, är att jag börjar sakna folk, för jag påminns om hur extremt mycket jag älskar dom.
Och där kom jag in på en annan grej. Jag har idag verkligen insett hur svårt jag har att säga "jag älskar dig". Dom tre orden. På svenska. Jag kan säga "I love you" hur mycket som helst, och jag menar det verkligen, att jag älskar, men. På nåt sätt är det jättejobbigt att säga det på svenska. Varför?! Jag frågar varför? Igår pratade jag länge med min älskade mormor i telefon, och när vi lagt på, slogs jag av funderingen: "vet hon att jag älskar henne? Har jag sagt till mormor, att jag älskar henne?" Och idag, till min stora lycka, ringde mormor igen, för att gratulera mig på namnsdagen! (Heter Anna i mellannamn). Vi pratade en stund, och när vi skulle lägga på, så sa jag: "jag älskar dig, mormor, jag älskar dig!"
Det var så härligt att säga, men samtidigt så himla sorgligt! Jag blev alldeles tårögd, och nu i skrivande stund rullar tårarna ner för mina kinder. Varför är dom orden så himla laddade för mig? Jag har ju så otroligt ofantligt lätt att älska människor, men så svårt att säga just dom tre orden?
Åh... kanske är jag rädd, för att personen jag säger det till inte älskar mig? Tanken slog mig just nu, i denna sekund. Skulle det kunna vara så? Att jag är så himla rädd för att vara oälskad? Tål att tänkas på..
Och en annan grej.. vad säger man till folk som man inte kan säga "jag älskar dig" till? Jag tänker på personer man har i sitt liv, men som det kanske inte passar sig att säga det till? Typ ens lärare, vänner och sådär. Som sagt, jag har ju så lätt att älska människor, utan att för den sakens skull vara "kär". Jag vill ju kunna säga till dom att jag älskar dom, vilket jag gör, men det känns som att det skulle bli helt fel, haha! Lite för laddat, liksom. Fast det är ju sant..?

Jaja, nu skall jag sluta svamla för denna gången, plocka fram julmust och lite choklad och liva upp stämningen här, behöver pigga upp mig lite nu efter allt sorgligt, yet vackert!

Pax vobiscum!

Kajsa

17 sept 2011

2011-09-18T01:39:00.002+02:00

Wow, en mycket dag. Ja, mycket. Alltså, det har hänt så otroligt mycket. Mycket-dag, helt enkelt!

Ja, till att börja med: West Side Story hade premiär på Operan! Och trots att dom haft både publikrep och genrep inför massa folk, så var jag toknervös och pirrig, och det är ju bara för att bästa Malena är med. Som att jag behöver oroa mig liksom? Hon är ju bäst. Men pirrig blir jag i alla fall!
Återkommer till detta.

Sedan någon vecka eller så har det varit bokat för mig att jag skulle gå med Jimmy på Tomas Ledin's show på Rondo idag. Det gjorde jag också. JÄÄÄVLAR i HAVET vad bra showen var!!! SHIT my God, jag blev helt till mig och kände mig ungefär lika uppspelt som de två medelålders damerna som satt i närheten av mig och kunde varenda sångtext! Sicken människa han är, den där Ledin! GRYMT bra show, och om någon nu läser detta så rekommenderar jag STARKT att se den! Tokbra kväll verkligen! Och så hade vi så himlans bra platser, och hamnade bredvid ett jättetrevligt par som vi pratade en massa med efteråt, kul!
Nu återgår jag till West Side. Jag åkte in lite tidigare än behövt till Götelaborg, för jag tänkte "jag bara MÅSTE ha programmet nu direkt!" (då pratar jag alltså om West Side Story-programmet). Så, tänkt och gjort, jag åkte in, knallade den lilla biten från Lilla Bommen till Operan med Enyas "Book of Days" i lurarna, vilket gjorde det hela galet mäktigt (Gud, jag är hopplös..). Väl inne visade det sig att det dröjde en liten stund till pausen då Operashopen skulle öppna, så jag ställde mig och tittade på en tvskärm som visade vad som hände på stora scen, ypperligt! Så jag har sett sista fem minutrarna av WSS än så länge, hihi!
Jag fick tillslut köpt mitt program och efter att ha tittat i det längtar jag nåt kolossalt efter att se den!

Ja, sen åkte jag alltså till Rondo och såg showen med Jimmy, sen åkte jag hemåt, MEN, när jag kom fram till min lilla bil blev jag stoppad av ett äldre par som undrade hur man tog sig ut på motorvägen igen. Jag sa att dom kunde köra efter mig därför att jag själv skulle ut på samma väg, det tyckte dom var himla bra. Dock skulle de fika klart först så vi stod där och språkade en stund, supertrevliga människor!! Det visade sig att de var musiker båda två (vokalist i kvinnans fall) och jag berättade för dom om min utbildning och mannen sa till mig "åh, om vi ska åka nu så måste du sjunga för mig först!", och jag frågade glatt vad han ville höra, och då sa han "ta något ur Cats", så jag sjöng en snutt av "Memory" där i mörkret på pendelparkeringen. Jag tyckte det var fantastiskt kul, och han verkade bli väldigt nöjd, gav mig en klapp på kinden och så lovade de att komma på min första konsert. Strax därefter körde jag iväg med dom i släptåg, tills vi kom ut på motorvägen och de, glatt tutande, körde om mig och brummade vidare i mörkret.
Sådana möten tycker jag är så fantastiska. Människor som aldrig träffats, som byter ett par ord och genast hittar gemensamma intressen. Och så känns det plötsligt som att man känner varandra. Den där klappen jag fick på kinden, betydde så mycket! Det var en sån fin gest så jag blev helt lycklig!
Ja, underbart, och jag är så tacksam för alla fina möten ikväll. Blickar man mött, leenden man delat. Men mest tacksam och glad är jag över mötet med de glada pensionärerna från Blekinge, påväg till Norge. Helt underbara människor, tack för mötet med dom!

NU, ska jag lägga mig, för jösses vad trött jag är efter denna utomordentligt trevliga dag!!

Pax vobiscum!

Stockholm tur-retur = tusen tankar.

2011-09-10T14:44:00.001+02:00

Igår åkte jag alltså till Stockholm tur-retur för att träffa en specialist på sköldkörtel/binjurar och hela den biten. Det är en annan historia, men mina binjurar fungerar inte som dom ska, och jag lider dessutom tydligen av östrogendominans.. tänk vad mycket sjukt som kan gå fel i kroppen.

Jaja, det var inte det jag skulle skriva om, men, under mina resor hann jag tänka så mycket tankar, att jag måste skriva ner några av dom, haha! Kan hända att jag uppdaterar när jag kommer på fler av dom.

En av tankarna slog mig på hemvägen, på tåget, och det började skymma så smått. Då tänkte jag "men, tänk om ett rådjur skuttar ut på spåret nu, och vi kör på det, då kommer det ju komma blod och slams på fönstrena.." (och då kom jag på ett ord som Jens lärde mig, nämligen "gore"= inälvsslafs) och tanken på rådjursmos på rutorna framkallade ordet gore i huvudet, och då slog mig en annan tanke, nämligen Al Gore! Gött efternamn liksom! Och då började jag garva för mig själv till synes helt oprovocerat för de andra i min kupé som inte kunde följa min tankebana. Dom blev nog lite rädda för mig.

Andra småtankar som dök upp i skallen under dagen: jag ÄLSKAR stockholmska! "ÅH vad jag vill ha en Iphone!!" (detta tänktes tusen ggr på tåget). "Vad underbart det är att titta på människor", "Gud vad jag pratar mycket", "Gud vad jag tycker om att prata mycket" och så vidare och så vidare.

Jag lyssnade på Sunset typ.. fem gånger rakt igenom under dagen, sen blev det lite Notre Dame de Paris. Läste. Sov. (Höll på att skriva "sovde", haha!)

Är sådär lagom pigg idag, gick upp 05.15 igår morse, och lade mig 01.30 nån gång, så jag dygnade nästan. Dock kom mami hem från Holland idag (hon o H har sålt båten.. sad) så det piggar upp mig! Hon hade dessutom köpt gott godis till mig på färjan, puss mamma!

Nej, nu ska jag slöa i min goa fåtölj och kolla på bra tv/serier hela dagen. Me loves saturdays!

Pax!

Norge...

2011-07-23T15:11:00.003+02:00

Kände att jag behövde skriva nu.

Det som hände i Norge igår är helt ofattbart... Jag har inga ord egentligen. Det känns bara så otroligt verkligt, det är liksom tungt att andas, för att man trodde aldrig att något sånt här skulle kunna hända så nära. Jag minns hur otroligt illa berörd jag blev av 9/11, då jag bara var tio eller elva, men nu, när det bara är några mil ifrån oss.. och Norge har alltid funnits i periferin för mig, varenda sommar (och flera jular) har spenderats på Koster, alldeles nära Norge, och vi har flera norska vänner och bekanta. Norge känns som familj! Och så händer något sånt här. Nyheterna har stått på både på radio och tv sen igår eftermiddag, och man hör bara fler och fler hemska detaljer.
Dock, mitt i all sorg och förtvivlan, blir jag så otroligt rörd av alla reaktioner. Grupper startas på Facebook, folk sätter norska flaggor på sina profilbilder, ljus tänds (dom brann länge i mitt fönster inatt) och stora människor, som president Obama, uttrycker sitt medlidande och erbjuder hjälp. Det är ett bevis på att det, trots att ondska, finns så mycket godhet också. Och det är för mig en tröst, som ju gärna ser allt i svart när något sånt här händer.
När jag läste Obamas, och Reinfeldts för all del, uttalande blev jag alldeles tårögd, och kände att Norge är inte ensamma i det här, och jag hoppas att dom känner det. Självklart måste dom få sörja, vad annat kan man göra i en sådan här situation, men jag hoppas att dom, förhoppningsvis snart, känner att stora delar av världens tankar går till dom, och att alla vill hjälpa.

Just nu sitter jag och väntar på ett tåg, och överallt hör jag människor som diskuterar det hemska, och kanske kramas man lite hårdare, lite längre, när man säger hej eller hej då, just för att alla skakats om av tragedin i Norge. Jag vet att jag gör det i alla fall, för nu har man det svart på vitt, man vet aldrig när, eller var, det händer. Jag önskar bara att aldrig händer igen.

Over and out, och Norge; mitt hjärta och mina tankar är hos er, oavbrutet. Jag önskar det fanns något jag kunde göra..

1 juli

2011-07-01T11:01:00.002+02:00

Whoa, är sådär brutaltrött idag, tråkigt! Men ikväll händer det JÄKLIGT roliga grejer, så då måste jag vara pigg!

Ja käre barn, det har hunnit hända så mycket sen jag skrev sist!
Jag har flyttat hem, till exempel. Till Orust that is. Det känns hur skönt som helst, och jag trodde jag skulle ha sån jäkla ångest och längta tillbaka varje vaken stund, men så är inte fallet, som tur är. Just nu känns hela Bjärnum-biten lite overklig, så kanske är det det som är grejen, jag tror att det är en dröm. Så kan det få vara ett tag, om det vill. Jag gillar inte att sakna, men kanske behöver jag inte göra det så mycket, eftersom jag vet att skolan finns där, Bjärnum står kvar, och lärarna finns också nära hela tiden. Facebook, mobil, och blir jag desperat får jag väl ta bilen ner till Skåne. Gillar't.
Hur som helst, innan jag flyttade hem hann jag med att fira världens bästa midsommar med och hos Rickard och Helena! Tidigare på dagen skulle ju jag och Anna hoppa, men det blev bara jag som hoppade, från högsta iaf, Anna lyckades dock göra världens snyggaste hopp från bryggan, shit vad vi skrattade! Mitt hopp resulterade i ett helt blåslaget smalben, har fortfarande blåmärken. Underbart.
I alla fall, vi firade midsommar så det stod härliga till med massa god mat, grill, musikquiz, femkamp, marshmallowgrill och massa bra musik och skratt! HELT underbar dag och kväll!

Som sagt, nu sitter jag på Orust och flytten gick jättebra. Städade och packade till förbannelse och lägenheten blev godkänd, gött!
Här hemma har det också varit ett uppackande och städande till förbannelse. Lyckligtvis åkte mamma och Hasse till Hollande dagen efter vi flyttat hem mig och min grejer, så jag kunde bröta runt bäst jag ville. Igår kom dom hem och det mesta i rummet är klart. Sängen ihopbyggd, skrivbordet uppe, AKVARIET städat och på plats, tv, vidoe o dvd ihopkopplade osv. Nu är det bara smågrejer som man ska hitta plats till, och så ska jag bädda sängen så att jag kan sova där från och med nu. Mitt älskade fina rum, min älskade säng. Jag är så himla glad att vara hemma igen. Ett tag visste jag inte riktigt hur det skulle bli, men det löste sig på bästa sätt. Och TRÄDGÅRDEN här hemma!! Shit, det är s vackert och underbart att man dånar! En riktig oas, och man vill bara sitta och titta på allt det vackra! En annan härlig grej är katten. Den lilla gråa pantern, som nu ÄNTLIGEN kan vara ute och härja! Hon är så himla söt och man ser hur hon riktigt njuter av att få vara fri. Hon kör ner huvudet i gräsmattan och gosar runt, och vill ständigt vara med när man pysslar i trädgården, och igår lyssnade hon på sommarprataren med oss, medan jag försökte ta kort på henne med mobilen. Gosetuss! Jga älskade henne dock inte lika mycket vid femsnåret i morse då hon tyckte att vi alla kunde komma upp och hålla henne sällskap. Hon stod och bokstavligen SKREK både utanför gästrummet där jag sover, och utanför mamma och Hasses dörr. Tillslut fick jag nog och kastade ut henne. Sen sov jag vidare. Nu ska jag strax gå ut i trädgården och se om jag hittar henne för att be om ursäkt för mitt bryska sätt, men det här med att störa min nattsömn alltså... ingen bra idé! Jag kan själv välja att titta på film tills det är helt ljust ute vid fyrasnåret på morgonen, men om någon väcker mig olovandes, då jäklar alltså...

MEN, nog jiddrat, nu ska jag börja fixa!
Pax vobiscum!

Sunset Boulevard, my love...

2011-06-20T03:17:00.004+02:00

Men skjut mig i huv'et vad bra Sunset Boulevard är!!!!!
Skulle bara lyssna snabbt på en grej, men jag blir HELT fast, alltid!! Kan nån förklara VAD det är som är så SJUKT jävla bra?! Måste ta till grova svordommar, det är nåt som bara tilltalar mig SÅ mycket!
Och nu när jag lyssnar, förvisso på engelska, behöver jag bara blunda för att åter befinna mig på GöteborgsOperan, lukten, fåtöljerna, den svala luften, orkestern, den svenska ensemblen, scenografin, känslan, min lycka, mitt ständigt och ack så hårt bultande hjärta. HUR kan en föreställning stjäla ens hjärta bara sådär? Som de sjunger i Miss Saigon: "Hur kan en natt fört oss samman så?"
Det stämmer. Jag föll som en kägla direkt. Jag hade gett så mycket för att åter få sitta där på Operan och se och lyssna. Uppleva. Känna. Vibrera. Gråta. Gud vad jag älskar det.
KÄRLEK!

Pax vobiscum!

Samla tankarna!

2011-06-18T21:46:00.002+02:00

När jag tänker för mig sjäv "det här måste jag skriva på Facebook, och det här, och det här!", då vet jag att det är dags att blogga, för då har jag för mycket att säga, och för att skona mina vänner från typ tre statusuppdateringar på fem minuter, så bloggar jag om tankarna istället.
En av grejerna jag tänkte på var att jag nyss fick duscha the old school-way, eftersom jag inte har något varmvatten förrän tidigast måndag. Det gör inte så mycket för min del, utom att det är halvkul att diska, och duscha då. Men, som den viking jag är, så tänkte jag att jag nog skulle stå ut med en kall dusch. Eh. Nej. Det var som nåt jäkla smältvatten direkt från glaciärerna, jäklar vad kallt! Såå jag satte på min kära vattenkokare och stod sedan dubbelvikt övet badkaret och tvättade håret genom att först blöta ner det, sen schamponera, och sen skölja gång på gång med utblandat varmvatten. Det funkade utmärkt!
Andra grejen jag tänkte skriva på Facebook var att jag (kanske) ska leka jul ikväll och dricka upp glöggen och göra slut på de sista pepparkakorna i skafferiet. Men vi får se hur mycket mys jag orkar, höhö! Har ju för en gångs skull överflöd av goa grejer. Men det var en kul idé iaf.

För övrigt så hade jag en lugn förmiddag då jag tittade på extramaterialet till de två första Narnia-filmerna, och till detta mös jag med te, mackor och kexchoklad. Kvalité!
Sen på eftermiddagskvisten fick jag ett ryck och hämtade alla väskor och flyttkartonger från förrådet och tömde mina tre garderober på kläder (fyllde den gula Poseidonväskan till bristningsgränsen, likaså den svarta sporttrunken.. jeez..) och fyllde sedan tre av flyttkartongerna med filmer, böcker, skivor och musikalprogram. Så nu gapar mina bokhyllor fasligt tomma, sånär som på Harry Potter-filmerna och ER-boxarna. Sen började jag så smått kolla allt som ligger i sängskåpen, men då började jag darra en aning av utmattning och matbrist, så då inledde jag duschprojektet och nu skall jag käka nudlar och sen gå på allt mys, och titta på nåt bra. Me like!

Så, titta vad bra, nu har jag fått ur mig det mesta för denna dagen, och har besparat Facebook ett antal uppdateringar. Flera flugor så att säga!

Fridens!

Att sova...

2011-06-17T21:23:00.002+02:00

Den här dagen har handlat om sömn.
Jag lade mig runt halv tolv igår och satte klockan på halv nio. Det är ändå nio timmars sömn. Kom inte upp. Ställde om klockan till nio. Kom inte upp. Ställde klockan på halv tio. TVINGADE mig upp. Åt frukost. Cyklade till skolan, en sista gång (vad jag planerat i alla fall, men man vet aldrig med mig). Var i skolan, tog massa kort, luktade i alla salar (jag har pratat om det förr, men OM man ändå kunde spara på lukter!). OCH. Av någon anledning lade jag mig på golvet i grupprum 1. Och STENsomnade i ca 45 minuter. Sen sade jag hej då till lärarna, cyklade hem med tårarna rinnande och ringde viktigt samtal nr 1, nämligen beställa besiktning av lägenheten. Herrn bad mig återkomma, så då ringde jag viktigt samtal nr 2, fixa eftersändning hos adressändring. Det gick finemang. Sen gick jag till Ica och köpte bl.a Glassbåtar som det så fint är erbjudande på nu. Varför tacka nej till det? Löste även in "checken" jag fick från Radiotjänst i och med att jag sa upp mitt avtal eftersom jag ändå inte kan titta på tv, och då fick jag lite pengar tillbaka, tackar för det!
När jag kommit hem ringde jag besiktningsmannen igen, och vi bestämde dag. SEN tvärsomnade jag i två timmar. WHY?!

Nu sitter jag och försöker se på Avalons dimmor, men jag är så himla uppspelt över mina duktiga klasskompisar som tagit sig in på Balettakademien, Tusse, Chris och Viktor knep varsin plats, grymt!! Så GRATTIS till er, och GRATTIS till de som kom in på PAS tidigare i vår.
Skall försöka återgå till Avalon, hehe!

Pax vobiscum!

Ett år...

2011-06-10T00:00:00.005+02:00

För ganska så exakt, nästan på timmen, ett år och en dag sen, fick jag reda på att jag kommit in på Musikteaterskolan i Bjärnum. Den 8:onde juni 2010. Vid elva-snåret. Jag fick ett telefonsamtal, av Miriam, som lugnt och sansat sa: "Kajsa... Du kom in."
Jag minns att jag höll på att dö. Min mage och mitt hjärta gjorde så många volter och jag grät och skrattade om vartannat och trodde hela tiden att dom läst fel lista. Jag vågade inte tro att det verkligen var sant. Och jag minns att halv tolv ringde jag Malena och vrålade "jag kom in på Bjärnum!!!!" För då hade ingen av oss riktigt fattat att man kom in på Musikteaterskolan i Bjärnum.
Fast i just den stunden spelade det ingen som helst roll, och Malena fattade precis och skrek som jag.
Det var grillmys hos Oliver den kvällen, med flera ur hans, och min, klass. Jag gick ju ett fjärde år och fick nöjet att gå med ES07a. Många av dom hade sökt, så min glädje grumlades lite av deras besvikelse, men dom var så storsinta och fina att dom snabbt hämtade sig och var glada för min skull.
Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Den lyckan är så obeskrivlig. Jag fick tillbaka mitt liv, för jag visste att jag skulle få börja om, i en egen lägenhet, på en HELT ny skola med HELT nya lärare och klasskompisar (utom fina Emilia, som jag ju kände sen innan), i en HELT ny stad och en HELT ny del av landet! Skåne liksom! Som den där reklamen jag alltid älskat, nåt med pension tror jag. En kvinna står på en liten väg vid en åker och möter sig själv som gammal. Hon säger: "Italien va?" och den äldre kvinnan svarar: "Nä, Skåne." Den yngre kvinnan säger häpet men sansat: "Skåne? Det var som fan.."
HUR många gånger har jag inte roat sagt det till mig själv, Skåne, det var som fan! Och vilken lycka det innebar, och innebär. För jag är fortfarande i Skåne. Åtminstone några veckor till.

Idag, den 9:onde juni 2011, lades listorna upp på nästa års M1:a. Jag känner många och jag gläds så oerhört med dom. Men jag är också så ledsen för tre av mina vänner som inte gick hela vägen. Men, det kommer en chans till, nästa år! Och till er som knep en plats: Grattis! Ni har det bästa året i era liv framför er. Såvitt jag vet i alla fall. För trots att jag haft stunder då jag tvivlat, trots att jag gråtit floder och känt mig ensam och kass, så har jag älskat varje sekund. Och jag har hittat mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och jag har fått vänner för livet, både i klassen och, hoppas jag, bland lärarna.

Nu ska jag mysa till det med ER! (Cityakuten alltså, om någon undrade)
Fridens liljor!

Här är en bild från kvällen då jag fick mitt intagningsbesked, innan jag visste att jag var en M1:a. Jag visar hur Glinda i Wicked gör sitt "toss toss" med håret. Love it.

Just det!!!

2011-06-09T16:54:00.002+02:00

Glömde skriva det förut!
Jag stod i köket och väntade på att tevattnet skulle koka upp, och så lajjade jag runt och började dansa "First train", och hux flux gjorde jag en HELT perfekt piruett! Jag kom av mig alldeles och prövade igen, och det gick! Och bara för att, så provade jag att göra en dubbel! Som satt som en smäck! Helt sjukt, jag fattar ingenting, men jäklar vad kul! Och jag gissar att det var för att jag var extremt noga med armarna, för det är något jag slarvat med och Jonna har sagt till mig flera gånger det sista, och nu var jag supernoga och det funkade skitbra! Kul! Eller så är det nåt magiskt med mitt kök, för jag älskar att sjunga där, för det låter som bäst, och nu dansar jag uppenbarligen som bäst i mitt kök också, haha!

Nu är jag förresten tillbaka från min promenad, jag fastnade på skolan och så började det dessutom ösregna, så jag (och Mosse som också var där) fick skjuts hem av Malin, bussigt!

Nu ska jag nog fortsätta mitt ER-tittande, alternativt kolla på extramaterialet till Narnia-filmerna. Av nån anledning älskar jag att kolla på extramaterial och behind the scenes, och jag har TOTALT glömt Narnia-grejset, trots att jag haft filmerna i flera år. Men den som spar han har!

Well, pax vobiscum!

Mulen dag, finally!

2011-06-09T15:02:00.002+02:00

Sådär skönt svalt idag, och ingen sol. Jag älskar't! Då fungerar jag som en vanlig människa igen.
Inatt fick jag värsta blodsockerfallet! Jag lade mig strax efter två och låg vaken ganska länge och kände helt plötsligt hur jag blev helt svag och darrig, trots att jag LÅG ner! Så jag gick upp för att dricka lite mjölk, men insåg att jag behövde ta till nåt tyngre, så jag började värma på ett halvt vitlöksbröd och åt kex under tiden, och när jag väl fått i mig brödet började jag så sakteliga komma tillbaka till "livet". Kollade på Cityakuten under tiden, och klockan fyra kunde jag lägga mig igen. Mysko.

Jaja, idag, eftersom det är mulet, har jag kunnat slappna av hela dagen hittills. Jätteskönt! För när det är sol blir jag stressad av att sitta inne, trots att jag inte vill vara ute för att jag inte klarar av värmen. Så det är lite schitzofrent. Men jag tänkte ta mig en promenad nu, skönt med lite luft, och att sträcka på kroppen rejält. Promenerade ca två timmar härom kvällen och fick faktiskt träningsvärk, en smula, fast bara i vänstra vaden, haha! Så nu kanske jag kan bättra på den lite.

Well, bye for now!

Ytterligare en eminent måltid!

2011-06-07T19:54:00.003+02:00

När jag hjälpte Eva & Lisa att flyttstäda härom dagen så lagade Eva mat åt oss: Sesamnuggets och pasta, och till det hade vi creme fraiche och olika kryddor. Jag fastnade särskilt för "Piffi Allkrydda" och denna måltid var så JÄÄKLA god!! Jag blev helt frälst, så dagen efter, alltså igår när jag tänker efter, gick jag till affären och köpte bl.a sesamnuggets, Piffi Allkrydda och creme fraiche, haha! Sen gjorde jag världens matlåda och tog ner till sjön för att äta (efter ett dopp) och det var så himmelskt gott!!

Och idag tänkte jag använda pommes fritesen jag fick av Dag, så jag värmde upp dom, stekte några nuggets och gjorde Piffi-sås, hihi! Även detta sjukt gott!!
Deppigt att jag får inspiration och lust att laga mat NU, när jag slutat skolan... jaja, jag har klarat mig bra på tacogratäng och diverse olika pajer, haha!

Idag var jag först en sväng till Hässleholm och träffade Amelia för sista gången, åtminstone på ett tag, vi kanske möts igen, vem vet? Det var i alla fall ett bra samtal och jag har lärt mig väldigt mycket av att gå till henne. Gött!
Sen åkte jag hem och pös till skolan för att (snyft!) lämna tillbaka skolnyckeln. Per ringde och sa att dom ville ha tillbaka den. Tusan också. Tur att dom jobbar ett tag till så man kan komma in.
Well, i ÖSregn cyklade jag hem, läste en stund och lade mig sen för att ta en nap. Har lagt mig till med värsta pensionärsgrejer, hur ska detta gå? I alla fall, plötsligt vaknade jag av att det åskade! Och då snackar vi sådana där film-knallar som man inte tror finns på riktigt. My ass, knallarna var i högsta grad verkliga, lät som gevärsskott och var rakt ovanför huvudet på mig! Crazy!! Katten var livrädd och satt och tryckte under min fåtölj, lilla plutten.
Utöver åskandet ösregnade det ännu mer.

Nej adjö för denna gången!
Pax!

No need to say good bye...

2011-06-04T20:48:00.005+02:00

Sitter och har ett såntdär halvmelankoliskt moment, och lyssnar på "The Call" från Narnia 2, och det är en viss bit där som är så obeskrivligt perfekt:

Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget

Let your memories grow stronger and stronger
'Til they're before your eyes

You'll come back
When they call you
No need to say good bye...

Så VACKERT!! Och så talande just nu. "Just because they can't feel it too doesn't mean that I have to forget".
Jag ska aldrig glömma mig själv och mina känslor.
Denna låten är mitt eviga mantra nu, för det är så likt! Det är som att jag varit i Narnia ett år, och nu skall man tillbaka till det "verkliga" livet. "The Chronicles of Bjärnum"... Ja, det är ju så sant. Och det bästa är, att man kan hälsa på. Ofta.
"I'll come back, when they call me, no need to say good bye".

Jag fick äntligen köpt denna låten idag förresten. Har lyssnat på den i långt över ett år, men förut var man tvungen att köpa hela skivan, man kunde inte köpa bara just det spåret, så jag satte den på repeat på Spotify så ofta det bara gick, hihi. MEN, så kollade jag härom dagen av en slump och då kunde man tydligen köpa den! OCH det bästa av allt, jag upptäckte att Spotify gett mig en gratis nerladdning, så valet var ju inte svårt! Tackar för detta!

Idag har jag förresten premiärbadat! I min älskade Bjärnumssjö som jag gått runt så många gånger. Jag och Eva kastade oss modigt ut från högsta hopptornet och plaskade i så det stod härliga till! Sååå skönt, inte alls kallt! Så jag var i länge länge, under båda mina dopp. VAD jag saknat att simma!

Nu skall jag nog sätta på en mysig film, och grilla marshmallows över ett värmeljus!
Pax vobiscum!

This is the day...

2011-06-01T09:15:00.000+02:00

Nu är dagen här. Dagen jag fruktat och bävat inför sen första dagen på Musikteaterskolan. Och vet ni vad? Tack vare en händelse igår, så är jag inte ens ledsen.
Vi hade avslutningsfest och började på skolan, fortsatte sen till Tre Hammare. Någon gång efter elva började jag och en lärare prata. Och hon berättade. Och jag led. Hon konfirmerade varenda tanke och känsla jag känt under hela året, men främst Vårshowen. Hon bekräftade att jag haft rätt, och det gör mig både förbannad och glad. Förbannad för att jag tvingats umgås med folk som är... ja, jag finner inga ord. Dom förtjänar inte ens att skrivas på papper. Och förbannad för att de jag älskar mest på denna jord, mina lärare Malin, Martina, Jonna och Stefan, har behövt ta all den jävla skiten och må så dåligt.
Men som sagt också glad, för att jag fick något av en upprättelse inatt. All orättvisa jag känt att jag blivit utsatt för (av elever bör klargöras, INTE av lärarna) har funnits, alla tårar jag gråtit var inte förgäves, utan dom trillade av en anledning, och på grund av en känsla som var berättigad.
Jag var så ledsen inatt när läraren berättade, och jag skämdes också så fruktansvärt å dessa idioters vägnar, så strax efter vi pratat cyklade jag till min underbara skola och började skriva. Meddelanden till dom jag tycker så brutalt mycket om. Jag kommer skicka dom när dom känns färdiga och genomarbetade. Ett är redan skickat, för det blev som en vulkan där, kunde inte stoppa några ord, bara skrev och skickade.

Och nu, ska jag återigen cykla till min älskade skola och mina älskade lärare, ha en jättemysig och fin dag, säkerligen gråta många tårar, för även om idioterna tyvärr fått ta mest av min energi, så finns det så många guldkorn i min klass som jag är innerligt tacksam över att jag har fått träffa. Och jag vet att ni vet vilka ni är (nämligen de allra flesta).

Så, med detta äntligen sagt. Ha en vacker dag allesammans.

Kärlek!

Vemod.

2011-05-29T20:42:00.003+02:00

Jag önskar att man kunde fungera som ett barn ibland.
De flesta barn tänker inte "det här får jag aldrig göra igen, this is a once in a lifetime-experience, och när den är över kommer jag bara minnas den, aldrig mer få uppleva den".
Jag läser bloggen TUMADRE, en tjej som heter Teresa som har två barn, och hon berättade om att hennes dotter Alice skulle ha myskväll och sova över på sin förskola, och det var då det slog mig. Jag tänkte på Alice och hur hon upplevde denna speciella händelse, jag tror inte hon under kvällens gång stannade upp, tänkte "det här får jag aldrig göra igen" och kände vemod. Hon låg nog inte med tårar i ögonen innan hon skulle somna och tänkte att den speciella stunden inte kommer tillbaka. Jag hoppas att Alice var lycklig och bara tänkte på allt det roliga dom gjort under dagen, och kanske fantiserade om allt kul de skulle göra nästa dag.

Och det är det här som är mitt problem. Förmodligen inte bara mitt, utan hela min klass problem. Vi har tre dagar kvar tillsammans. Måndag. Tisdag. Onsdag. På onsdag säger vi farväl. Till skolan. Vår skola. Till M1:an 10/11. För M1:an är vi aldrig igen, och skolan kommer fortfarande vara skolan, men inte VÅR skola, inte M1:an 10/11's skola. Och det är det som gör så ont. Bubblan brister snart. Och jag är faktiskt rädd. Jag kom på det idag, jag är rädd. Rädd för hur jag ska kunna hantera det. Rädd för att jag ska gråta så mycket att... ja, vad händer när man gråtit för mycket? Går det att gråta för mycket? Jag är också rädd för att bli glömd. Rädd för att lärarna, som betyder så obeskrivligt mycket för mig, ska glömma mig. Även om jag vet att dom inte gör det, så blir jag så ledsen av att tänka på att jag kommer tänka på dom och sakna dom varje dag.

Jaja, jag har helt enkelt en vemodig dag. Jag vaknade FYRA på eftermiddagen och blev halvarg för att halva dagen gått och jag missat den. Inte för att jag hade något planerat, men ändå. DOCK hade mamma kommit hem äntligen, så vi pratade länge och väl i telefon, SKÖNT! Som jag saknat att prata med henne! Och jag saknar henne som saudan, jag tror det är lite det också, jag är väldigt mammig idag och längtar efter henne.

Nej, nu ska jag försöka rycka upp mig, var bara tvungen att häva ur mig lite. Det kanske blir lite deppigt kommande dagar, men jag känner att jag kommer behöva få det ur mig på ett eller annat sätt, och då är ju bloggen perfekt.

Well, hoppas att alla har en fin dag och kväll!

Fridens!

En sån heldag!

2011-05-29T02:55:00.003+02:00

Måste bara snabbt skriva för min sinnesfrids skull.
Idag:
Åka buss med mysig chaufför till Liseberg med finaste klassen
Åka diverse attrak... (kände just att mina fötter luktar hiskelig tåbira)... attraktioner var det ja! (Balder och Jukebox. Flera gånger. Mer hann jag inte, haha!)
Gå på PAS-föreställningen Collage som var jättebra och inspirerande!
Åka tillbaka till Liseberg för att åka lite mer, men då var vi så trötta så vi åt, igen, i lugn och ro.
MEN. Det bästa av allt på hela dagen, GODBITEN som jag kommer leva på länge:
Jag och Jimmy var påväg till Flum Ride, och möter ett par som går hand i hand, och jag tänkte direkt "shit! Det där var Martyna Lisowska! SHIT!"
Så jag högg tag i Jimmy och förklarade läget, så vi gick efter Martyna med sällskap (inte på ett "smygande" stalker-vis, haha, utan mer "vi kollar om dom stannar så det blir lättare att ta kontakt än att rusa efter och vråla") och tillslut stannade dom, och jag vågade mig fram och pratade med henne. Och bara en sån sak! Att jag vågade det!
Hon var hur go som helst!
Var bara tvungen att skriva detta lite hastisgt innan jag lägger mig.

Det har ju regnat i stort sett hela dagen, så därför, när bussen väl kom för att hämta oss, slet vi av oss våra blöta kläder, och jag hade filt och kudde med mig så jag kurade ihop mig och hade hur mysigt som helst! Gillar't! Sov som en sten långa sträckor, och nu skall jag förhoppningsvis sova som en sten i min goa säng efter en lyckad dag!
Känns som detta inlägget blev enormt flummigt, men så får det vara! Är lite luddig i huvudet, haha!

Godnatt!

Ibland krävs det så lite...

2011-05-15T22:04:00.003+02:00

Har så brutal-mysigt att jag nästan börjar gråta!
Har städat lägenheten efter konstens alla regler, dammsugit, röjt grejer, sorterat, dammtorkat, dammtorkat hela badrumsgolvet, gjort superfint i köket... och så har jag tvättat mängder och bäddat med rena sängkläder som jag sen skall krypa ner i, myyys!! Och on top of it sitter jag nu nyduschad med lite chips, kexchoklad och fläderblomssaft och skall mysa med något kul att titta på. I love my life!!

Var bara tvungen att skriva mitt i myset, hihi!

Fridens liljor!

Oh, and by the way...

2011-05-03T00:55:00.002+02:00

Det där som jag var så "krymmlig" över igår kväll...
Precis som jag innerst inne egentligen visste så var det a good thing I did. Fick världens finaste och sötaste bekräftelse på det idag, och det gjorde hela min dag, och flera kommande dagar. Me so happy ^^

Sitter förresten och lyssnar på världens finaste låtar, jag har nämnt dom mången gång förut och ger ledtrådar i form av titlarna: Dry your wings, A little fall, The game, In the morning, Open your eyes...

Gissningar?

... rätt! Martinas fantastiska låtar. Me loves them sooo much!

Så, now, I bid you all a very good night!
Fridens liljor!

Snabbis!

2011-05-03T00:38:00.003+02:00

Wow vilken kul dag!!!
Idag drog barnteaterprojektet igång med glada humör och hela klassen har slitit hela hela dagen, själv lämnade jag skolan kvart i elva, börjar liknas showperiod, the early beginnings liksom, innan man stannar till 02.30 och dylikt.
Hur som helst kämpade jag och min grupp på, fixade all rekvisita, backdrop, det mesta av kläderna och annat smått och gott! Vi var två man kort, men vi lyckades dra igenom det mesta av manuset (alltså lägga grunder) och så drog vi igenom delar av olika koreografier och sådär, väldigt produktiv och suveränt rolig dag!! Och jag är så glad för min fina grupp, jösses, kunde inte blivit bättre!
Jag gjorde dock en liten resa in till Hässleholm för att träffa en psykolog som Malin hjälpt mig komma i kontakt med. Det är liksom inget jag försöker dölja, att jag stundvis mår väldigt dåligt och att det varit så länge, men denna gången ville Malin att jag skulle ta tag i det på allvar, och det var nog bra att hon övertalade mig. Hur som helst, jag som ALDRIG har svårt att prata och öppna mig för folk, kände mig som en tyst, rädd liten mus inne hos psykologen! HELT galet, jag blev helt låst och tyckte att allt jag sa lät idiotiskt och helt obegripligt, kände inte igen mig själv! Dock fick jag väldigt bra redskap att ta till, men alltså herregud! Frågan är om det var för att det var så "på riktigt"? För jag har ju faktiskt aldrig varit hos en riktig psykolog, bara coacher och kuratorer i princip, och det är ju inte riktigt samma sak. Men själva människan, som heter Amelia, verkar jättetrevlig och lugn och fin, vilket känns skönt. Skall tillbaka om två veckor och det ser jag fram emot, kanske jag är mer beredd och kan slappna av och vara mig själv.

Oj, nej, nu borde jag verkligen sova, sov otroligt dåligt inatt och det kändes som jag antingen vaknade var femte minut, alternativt låg halvvaken hela tiden. Sjukt jobbigt och jag var så trött! Men nu hoppas jag på en god nattsömn utan diverse jobbiga drömmar som jag haft de senaste dagarna.

Godnatt och pax vobiscum!

Att tupéra håret!
I full fart med att fixa mig inför Vårshowsföreställning!
(Bild lånad av Sofie i min klass)

Torr som fnöske!

2011-05-02T00:35:00.002+02:00

Whoa, Basiron-grejerna torkar ut mitt fejs som värsta högsommar'n på en savann!! Christ the lord! Men, jag tänker stå ut, för om det är det pris som skall betalas för att få väck acnen, då är det billigt!

Happ, här har det varit lugnt, fick dammsuget tillslut, och firat Valborg med fackeltåg och jättefin brasa nere vid sjön. Idag har jag tvättat och inte gjort många knop. Skönt.

Dock gjorde jag en såndär jobbig "typiskt Kajsa"-grej ikväll som gör att jag är sådär "krymmlig" nu som jag och mamma brukar kalla det (krymmel är det norska, eller danska, ordet för strössel, och vi tycker det är så himla roligt så vi använder det som ett kraftuttryck, eller till vad som helst och i detta fallet när jag känner mig sådär rastlöst orolig och "ormig" för att jag gjort något som jag tror blir fel). Jag vet att jag inte borde vara krymmlig, för det var inget dumt eller något, men jag är som jag är. Och jag kom genast att tänka på en textrad från Florence sång "Give me the part", nämligen:
"Why do I do this to myself, does it make me feel alive?"
Och det kan man ju undra. Why do I f*cking do this?

Jaja, nu skall jag sluta grubbla, låta det vara gjort och hoppas på det bästa.
Shit, kom på att jag verkligen borde sova, det är ju SKOLA imorgon?! Jösses, hänger inte med alls!

Pax vobiscum!

Long time no see!!

2011-04-28T19:55:00.004+02:00

Jösses Kamelia (istället för Amalia) nu var det hysteriskt längesen jag skrev!
MYCKET har såklart hunnit hända, och nu är jag mitt uppe i ett efterlängtat, underbart och ACK så skönt påsklov.

Vet inte riktigt var jag ska börja, men jag överlevde alla ångestmoment innan lovet. Dansredovisningen (som faktiskt aldrig blev ett ångestmoment) gick suveränt bra och vi fick fina ord från både klassen och Jonna, kul!
Sen sångworksen, första när jag sjöng min 2:a låt gick halvbra och var jobbigt, men andra gången, när jag sjöng min "jobbe"låt gick det jättebra och var superkul!! Det var härligt! Samma dag hade jag även studiotid och spelade in samma låt som jag jobbat med under lektionen, och det var också jättekul, Stefan och Jörgen är så jäkla härliga! Så jag blev allt nöjd med resultatet, även om det tar ett bra tag att vänja sig vid att lyssna på sig själv.
Dagen innan påsklovet, alltså skärtorsdagen, hade vi miniaudition hela förmiddagen = sångprov, dansprov och drama prov (dock hann inte alla göra monologprovet, de som skulle söka PAS prioriterades, så jag gör det någon annan gång.. gissar jag). Jag hade sångprov först och det gick bra och var riktigt kul, först satt vi som möss och jag var jättepirrig, men Malin och Stefan lättade snabbt upp stämningen och då var det liksom bara att köra! Sjöng för övrigt Du måste finnas.
Dansprovet var ju min största skräck, men JÄÄÄKLAR vad roligt det var!!! Jonna var jury hela tiden så det var balettfröken Karolina som körde diagonaler med oss, sen en gästlärare eller vad man ska säga, som körde koreografi. Jesper heter han. Och när jag hörde "hiphopkoreografi" sjönk mitt hjärta lite, men när vi väl körde igång var det så himla kul, och Jesper gav så mycket energi att det bara var att köra, och dansen satte sig till och med ganska bra, jag som har så svårt med att lära in i pressade situationer!
Så miniaudition var en kul upplevelse! Efter den var det ÄNTLIGEN påsklov, och det firade jag med att gå på Casinorevyns föreställning 24 karat i Hässleholm med bästaste finaste fröken Jonna i spetsen! WOW vad hon är amazing! Helt sjukt! Jag satt och mös och var helt stolt över att få vara hennes elev. Det är jag i och för sig alltid, men det blev så extra tydligt när hon stod på scen och strålade. She's a star, helt klart!
Efter denna trevliga showkväll åkte jag hem för att packa och förbereda, för tåget hem till mamma gick vid elvasnåret på långfredagen. Dock var jag tvungen att åka buss in mycket tidigare eftersom det var röd dag och bussarna gick mindre bra, haha.
Väl hemma hos mami hann vi knappt komma innanför dörren innan vi kvistade över till grannen för en jättemysig grillkväll med Annika själv och ytterligare två av hennes väninnor. Underbar kväll, vi satt ute tills det började bli riktigt mörkt, och då flyttade vi in och fortsatte att mysa med te och efterätt där, LOVELY kväll och så GALET god mat, MUMS!

Sen har påsklovet förflutit i massa mys, filmtittande, GODIS och jordbrukande! Jag och mamma fixade till sparrislanden, satte potatis i två av träpallarna, jag vände även upp större delen av det stora landet och så satte vi potatis där också. Och så planterade vi min ingefärsrot som skjutit skott! Vi döpte henne till Inga Farrah, höhö! (Hårt "g" i "Inga" förresten).
På tisdagen tog jag min älskade lilla bil och pös till Kungälv för att hälsa på mina älskade lärare och fina fd klasskamrater, många kära återseenden och jag blev så himla glad och påfylld med energi! Och det blev inte sämre av att jag fortsatte in till Gbg sen och fikade med världens bästaste finaste Kristina Åberg i flera timmar, LOVELY!! Underbart att få "catcha up" vad som hänt det senaste, vi insåg att vi nog inte träffats irl sen början på augusti. SINNES! Men det kommer ju bli lättare när jag nu flyttar hem till sommaren, skönt det!

Ja, på onsdagen, alltså igår, åkte jag och mamma in till stan för att shoppa, jag hittade ingenting utom en jättesöt klänning på MQ, men när jag väl provade den var det nåt som inte stämde, så jag köpte den aldrig. Mamma hittade två toppar, och jag köpte Basiron-kurer på Apoteket för att, i bästa fall, äntligen bli av med mina dumma finnar! Maria som jobbar på Mimers skrev till mig och sa att hennes dotter också utvecklat acne i Bjärnum (för hon såg att jag fått det) och vi började spekulera i varför det hände oss båda osv. Nu hoppas jag i alla fall att Basiron skall få väck skiten.
Klockan sex gick tåget från Centralen mot Hässleholm, och jag satt på det, även om jag helts ville stanna kvar hos mamma. Men nu är det bara en månad kvar i skolan.
Väl hemma i gulliga fina Bjärnum möttes jag av en glad, pratsjuk katt som läxade upp mig för att jag varit borta så många dagar. Dock förlät hon mig fort.

Idag har jag diskat upp ett diskberg, handlat på Olof Nils, sagt upp Radiotjänsts tv-avgift-mojset som jag betalat i onödan sen i augusti eftersom jag inte haft några kanaler att se på, fånigt. Ambitionen är även att jag skall dammsuga, men vi får se hur det blir med det. Problemet med värmen som slagit till är att jag blir som en pöl och inte kan göra någonting för att jag får värmeslag av att bara röra mig. Har dessutom var så infernaliskt trött idag, jag satte på första Harry Potter-filmen, men somnade och slumrade i nästan två timmar! Sen försökte jag rycka upp mig och pysslade runt lite, sen började jag läsa (första Harry Potter-boken, haha!) men efter 80 sidor föll ögonen ihop och jag somnade igen! Och jag känner att skulle jag slappna av nu i fåtöljen, skulle jag somna igen. Väldigt skumt.

Jaja, det är som det är! Nu får vi se om jag drar fram dammsugaren nu, eller gör det imorgon istället, det är ingen riktig brådska direkt.

Hoppas nu att jag uppdaterar bättre den kommande tiden! Det är ju verkligen roligt, man skall bara ha ordning på tankarna märker jag.

Pax vobiscum!

Att snöa in...

2011-04-02T14:54:00.004+02:00

Jag har ju en tendens att snöa in på saker och ting, och nu har jag gjort det igen.

Tarzan.

Say no more.
Runt min födelsedag beställde jag ju notboken, idag beställde jag skivan från Dresscircle MEN så såg jag också att dom hade den Holländska versionen! Och det skulle inte har varit intressant för mig, om det inte var så för att jag hittade en bild på google på Jane och Tarzan (för ett tag sen alltså) och hon som spelade Jane var så sjukt vacker så jag var bara tvungen att ta reda på vem det var, och det var då jag förstod att det inte var Broadway cast, utan Dutch. Tjejen i fråga heter Chantal Janzen och jag lyssnade på henne på Spotify och hon sjunger helt löjligt vackert! Plus att jag fick höra holländska "på riktigt" för typ första gången (förutom en rad i Prinsen av Egypten) och blev helt KÄR i språket! SÅ jag beställde helt enkelt Tarzan - Dutch cast också! Ibland blir jag ganska road av mig själv, haha! Det skall bli ett rent nöje att få höra Chantal sjunga "Waiting for this moment" på holländska, jag skall banne mig se till att lära mig den versionen också, hihi! Jättevackert språk!

Så atteh... jag är två Tarzan-skivor rikare... om några dagar alltså. Kul!

Anledningen till att jag fick ett sånt ryck idag var nog för att jag kollat på Tarzan, alltså Disneyfilmen på förmiddagen. Den ääär ju så bra! Det var väldigt längesen jag såg den insåg jag, och jag grät så många gånger! Och på ställen jag inte gråtit förut också! Skumt. Men musiken är ju grymt bra så det kan mycket väl ha haft stor del i det hela, höhö. Kärt återseende/hörande helt enkelt.

Bye for now!

Chantal Janzen och Ron Link, Dutch cast - visst är hon söt?

Digestivekex, Carola och jag.

2011-03-29T17:37:00.004+02:00

Wow, sicken kick jag fått idag! Kul!!

Har ju inte skrivit på ett antal dagar nu, på grund av att jag haft lite av en livskris, men efter ett möte med fina Malin igår, ytterligare lite ventilerande och en massa vilja har jag nu tagit mig upp rejält! Skönt.

Hur som helst, det tråkiga struntar vi i just nu, och koncentrerar oss på den trevliga dagen som varit!
Jag hade balett direkt på morgonen, det var kul och jobbigt, och det är ju helt SJUKT vad jag svettas! Varje gång vi gick till flatback rann det från mina käkar och från min panna och bildade små pölar (okej, droppar) på det gröna danssalsgolvet. Fast det känns samtidigt gött, för det bevisar att jag tar i som en gnu (inte för att jag någonsin tvivlat på det, men ändå). Dock kunde jag inte vara med när de körde spagatkombinationen och de roliga hoppen över diagonalen, som jag ju ÄÄÄLSKAR, för den dumma sträckningens skull, men Malin skall som tur är kolla den på torsdag, skönt! För igår efter jazzen gjorde den löjligt ont, och det känns ju skumt att det inte blivit det minsta bra/bättre på, vad är det... tre veckor! Sinnes...

Hur som helst, efter baletten hade vi koreografiprojekt och det var aaaskul!! Jag är så nöjd med min grupp, och vi kom riktigt långt! Och hade jätteroligt! Gött!
Sen var det lunch, och jag cyklade hem för att äta, och upptäcker när jag öppnar min dörr att jag fått paket! Av mamma, kunde jag utläsa av handstilen! Gissa min nyfikenhet! Så jag öppnade glatt och fann Carolas nya skiva "Elivs, Barbra och jag"! Och ett pappande kort som mami skrivit, och lite annat kul som fick mig att skratta gott. Fina mami, shit vad lägligt detta paket kom, jag som varit så ur gängorna. Så sen har jag inte kunnat vara annat än glad!
Jag duschade och käkade nudlar, och så cyklade jag tillbaka till skolan (hade då dessutom haft håltimme) för att ha sista lektionen, sång-works där jag hade nöjet att bara lyssna idag. Jättekul!

När dagen väl var slut skuttade jag upp på cykeln med Jordin Sparks "One step at a time" på repeat i lurarna (ÄLSKAR den låten, så peppig och härlig!) och pös till Ica. Där fortsatte glädjen när jag såg att de ÄNTLIGEN fått in Icas Digestivekex med mjölkchoklad! SOM jag väntat på detta! Kul!

Nu är jag hemma (och har pratat i telefon med mamma en timme) och skall mysa till det med te, mackor och lite ER, och kex förstås, haha!

Pax vobiscum!

"Aamericans..."

2011-03-24T13:30:00.002+01:00

Påväg hem från skolan stannade jag till vid Ica för att köpa nåt, jag visste inte vad, men när jag kom in såg jag bageri"skåpet" och kände att "jaa, en vanlijbulle skulle sitta fint! Åh! Det fanns Donuts med!"
Så det blev en vaniljbulle, en donut, Proviva, duschcreme och lite godis.

Igår var jag i skolan i vanlig ordning, kören gick att genomlida och sen var det dans och jag tänkte "äh! I'll give it a go!" men efter uppvärmning (där Jonna visade en del på mig = stå med rakt vänsterben, tippa kroppen så du står dubbelvikt med det andra benet, alltså höger, rakt upp i luften... undrar just hur rakt det var, haha!) fick jag sån sjuk hjärtklappning, näst intill andnöd och det bultade i hela huvidet, så jag kände att det var läge att svälja sin tjurskallighet och sätta sig vid sidan.
Resten av dagen var det bara Muku, så det var bara att sitta still och lyssna, vilket jag klarade.

På kvällen kände jag mig sämre och febern steg, och eftersom dagen idag endast består av fyskiska grejer, tyckte jag det var meningslöst att gå till skolan, dock ville jag inte missa nåt på dansen, så jag ringde Jonna och frågade om jag fick komma bara på dansen och titta på och filma och så, och det fick jag, så det gjorde jag och nu är jag hemma igen.

Sitter med en kopp te, kollar på Cityakuten (looove) och äter mina trevliga bullar. Mysigt minsann mitt i febern.

Pax!

Massa mycket!

2011-03-22T22:54:00.006+01:00

Herregud, HUR skall man sammanfatta den gånga helgen?! Det känns som en hel vecka, om inte mer! Jag gör hur som helst ett försök.

Fredag morgon, my birthday. Klockan ringde 07.15 och det plingade till i mobilen. Sms från JONNA JOHANSSON! Jag tänkte en snabb tanke i min nyvakenhet "va, vet hon att jag fyller år idag?!" meen tyvärr var det inte en grattishälsning utan ett meddelande att hon blivit sjuk och att dansen därmed blev inställd. Bugger. Men detta förvisso tråkiga meddelande innebar att jag hade en hel morgon och förmiddag utan några förpliktelser, så jag skuttade alldeles pigg upp och började städa och stå i! Det trillade in några grattissms, och mängder av hälsningar på Facebook och jag blev så himla glad, tänk vilka fantastiska vänner jag har!
Vid elvasnåret cyklade jag till skolan för att se vad som hände, och det visade sig att tio-grupperna satt för sig och diskuterade kommande sångworks med Malin, så jag letade upp min grupp och joinade dom, och dom sjöng så fint för mig, jag blev jätteglad!
När vi väl pratat färdigt, så cyklade jag hem igen, haha! Samling först 16.30 för uppvärmning och pepp och så vidare.
MEN runt klockan tre anlände äntligen min mamma!! Som jag inte träffat sen typ tredje januari eller nåt sånt! Underbart att ses igen, och vi började direkt prata på som bara vi kan, tills jag var så illa tvungen att cykla till skolan för samling.
Yes, samling, (där hela klassen sjöng för mig, tack!), uppvärmning och uppsjungning, sen förberedelsetid. Jag var jättepepp dels för att jag fyllde år, dels för att det är så kul att göra våran fantastiska föreställning, och dels för att mamma, Kari och Micke skulle sitta i publiken denna kväll.
Showen gick för min egen del görbra, jag var jättenöjd, men tydligen var inte Jörgen (vår "överste tekniker") överförtjust, energin hade tydligen varit sådär, men min familj var jättenöjda, och det var huvudsaken för mig.
Jag och mamma drog oss hem till mig och började fira mig rejält! Massa paket, god mat och timmar av prat, UNDERBART! Jag tror jag släckte lampan 02.30.

Lördag then. Frukost och mys med mamma, sen släpade jag mig till skolan ganska motvilligt för jag ville fortsätta mysa, men när jag väl kom till skolan fångades jag av pirret och förväntan, och dessuto skulle ju halva gamla M1:an kolla på showen, så dom droppade in och många glada återseenden blev det! Dom är härliga!
Lördagens föreställning gick galet bra, tokhärligt publikstöd från M1:an vilket alltid ger en en extra kick!
Efteråt skyndade jag mig hem, men bytte tillslut om och cyklade till Tre Hammare för att äta och fira lite med min klass och gammel-M1:orna. Det var jättetrevligt och mysigt (och god tacopaj!) men jag gick ändå ganska tidigt, ville vara någorlunda pigg på söndagen och sista föreställningen.

Söndag. Upp i ottan (nä, men halv tio) och pös till skolan, sjöng upp och bubblade i röret och lallade runt med alla människor. Sen blev det uppvärmning och uppsjungning som vanligt, sen dags för den sista föreställningen. Shit alltså. Fortfarande svårt att förstå. Det gick i alla fall huuuur bra som helst, och Rickard, Malin och Stefan verkade gaaanska så nöjda med oss efteråt, haha! (Med ganska menas väldigt nöjda).
Ja, sen var det dags att plocka ihop, bort med logeplatserna, bort med rekvisitan, kosymerna osv. Jag hade dock städ efter Höstshowen, så jag kunde med gott samvete plocka ihop mina grejer och sen cykla hem till mamma.
Väl hemma inledde vi världens myskväll med pizza, chips, godis, glass och läsk, och vi tittade på Att göra en Pudel och sen Mumien.
Måndagen fortsatte i mysets tecken, med rester av mys och pizza osv, men vi kollade på Gilmore girls hela dagen istället. På eftermiddagskröken åkte mamma hemåt, och jag städade och tvättade och organiserade upp mitt liv så gott det gick. Sen var jag på skolan och kollade på teatertjejernas genrep av deras föreställning Meja, som var sjukt underhållande och på sina ställen gripande, good work!
Just det! Det var ju måndag igår! Jösses, dagarna bara flyter ihop.
Idag var jag hemma ytterligare en dag, feber och allmänt ont i hela kroppen och sånt tråkigt, så jag passade på att vila extra mycket. Dock kom mitt trevliga paket från London med Tarzan-notboken och Mary Poppins-programmet, OCH så kom även paketet från Discshop som jag beställde igår med Cityakuten säsong 5 och Yentl!! Lovely!

Ja käre barn, det var mycket text, men åtminstone en överblick från den gångna helgen.

Måste bara snabbt skriva att jag bland annat fick "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" i födelsedagspresent, och började läsa den idag, och jag kan verkligen rekommendera den, så galet rolig och Jonas Jonasson som skrivit den har ett så fantastiskt språk att jag aldrig vill lägga den ifrån mig!

Nu skall jag fortsätta läsa lite, sen sova, för imorgon blir det skola för mig också!

Fridens liljor!

Det skall egentligen stå "Goldenbutton", men jag och Jossa skojade till det lite inför sista föreställningen! (Dock syntes inte tejpen så tydligt "live")

18 mars 2011 - 21 år!!!

2011-03-18T00:18:00.002+01:00

Nu är det min födelsedag!!
Hihi, kunde inte låta bli!

Nu skall jag sova, och imorgon är det först lite skoldag, sen kommer mami och sen kör vi föreställning på kvällen, yaaay!!!

Sov gott alla!! Och happy birthday to me ^^

/Kajsa

Hoppsan hejsan!

2011-03-17T22:07:00.004+01:00

Så det kan gå!

Mitt i min sångyra fick jag ett ryck och gjorde min första beställning ever från DressCircle! Har ju varit där live, i maj för snart ett år sen, ballt vill jag påstå, men har aldrig beställt via internet, men idag slog jag på stort och beställde notboken från Tarzan (jag är envis som en get med "Waiting for this moment") och ett souvenirprogram från Mary Poppins (det kostad liksom 2 pund... jag kunde inte låta bli!)

Superkul och spännande! Jag ser det som födelsedagspresenter till mig själv, hihi!

Pax!

Iiiih lyckaaaa!!!!

2011-03-17T20:36:00.002+01:00

Alltså FATTA vad underbart det är att sjunga!!! Herreguuuud jag går i bitar vad jag älskar det!! Och det är så mycket jag vill ha ut, jag känner inom mig att jag håller på att explodera och vill bara agera ut det och skutta runt i djungeln bland alla vackra blommor och djur (Tarzan-sången)!!!! Det är det BÄSTA jag vet, att sjunga! Tack GUD för att sång och musik finns!

Vill också stå och smäktande sjunga den underbara Only love så att publiken briserar och tårarna sprutar, taaaake my hand it's oooonly looove!!!!

Haha, jag får mina tokryck ibland, men alltså, när jag får sådana här sångkickar, då blir jag helt kollrig, har stått nu i vardagsrummet med notstället (!) och sjungit lungorna ur mig, katten höll på att dö för hon får ont i öronen, men jag kunde liksom inte ta hänsyn till det, sången tog över. Och om nu grannarna bankade så hörde jag inte ett skvatt, jag hade hörlurar med musik i öronen, haha! Men det tror jag inte att dom gjorde, har inte hört ett enda bank hittills (peppar peppar).

Nu när jag är på sånt skikkeligt glatt humör, så skall jag berätta att idag är det Saint Patricks Day, och som inbiten Irlandsälskare tycker jag om denna dag. Fråga mig inte varför, det är bara en glad dag för mig. Plus att, idag är det exakt två (!) år sedan jag sjöng med Malena för första gången. Två år sedan jag supernervös knallade från skolan mot hennes lägenhet för att ha sånglektion. Med Malena Tuvung! Som jag sett på scen på GöteborgsOperan ett antal gånger! Som just då spelat klart Mary Poppins och som jag alltså sen innan beundrade nåt enormt. Henne skulle jag ha sånglektion med. Ofattbart. Och så underbart det blev, den dagen vände hela min värld, från att ha varit väldigt ledsen och bekymrad blev jag nu hoppfull och såg allt i färg igen. Jag hade något som ingen kunde ta ifrån mig, en person som ville lära mig, och som jag så gärna ville lära av. Hon räddade mig den där dagen, och har sen dess varit ett jättestort stöd för mig, i allt, och jag har lärt mig så mycket. Tack Malena.

Så alltså, 17 mars är rakt igenom ett lyckligt datum för mig, och kanske är det också så att det är laddat för att det är dagen innan min födelsedag! Tänk, imorgon fyller jag år! Det är alltid lite pirrigt tycker jag, det här med att fylla år. Jag blir pirrig nu när jag tänker på det, trots att jag fyller 21 och alltså kanske inte "borde" vara sådär barnsligt förtjust och förväntansfull. Men jag är det ändå. Och jag gillar det. Det är liksom inte det att jag förväntar mig att världspressen skall uppmärksamma det eller att jag ska bli dunderfirad eller så, det är bara en glad känsla inom mig. Och jag minns förra årets födelsedag som om det var igår. Cabarét Lorensberg på kvällen, med Kristin och Joel, och jag fick dela den kvällen med mamma och finaste Oliver. Jag skrev ner hela den dagen i punktform i en skrivbok, för att jag riktigt skulle minnas alla lyckliga detaljer, och jag skall läsa det ikväll och minnas igen. Och jag skall titta på bilderna som mamma tog. Gud vad jag är priviligerad som fått uppleva sådana underbara saker. Tack, från djupet av mitt hjärta.

Nu slutar jag skriva för denna gång, men vem vet, kanske återkommer jag igen, redan ikväll.

Fridens liljor,
Kajsa

Hmf...

2011-03-17T18:22:00.002+01:00

Jaha, det här var ju också en dag.
Den började ändå helt okej, balett som jag inte var med på för min sträckning (filmade, mycket klokt för vi fick helt nya övningar idag!) och sen städ och håltimme, sen hade jag sånglektion, och det var väl där dagen började gå fel. Först var det jättekul och vi pratade Yentl, sen spelade Malin ett antal av låtarna ur den och det var toppen, men sen skulle jag sjunga och ja... Idag var jag tydligen inte på humör för det. Jag sög helt enkelt, men man får väl ha sådana dagar också, det tråkiga är bara att man blir så deppig när det går så sjukt dåligt.

Jaja, that's life, och efter att ha suttit och pratat med några godingar i klassen och gråtit en skvätt, kändes livet lättare och jag och några till tog oss i snöstormen/haglet till Ica, för jag var bara tvungen att köpa något gott för att jag kände mig så ynklig, haha! Det blev ytterligare en Proviva, fast Björnbär idag, och en Marabou Apelsinkrokant. Och så mina älskade Euroshopper-kolor som jag käkar innan jag sjunger i föreställningen för att "slemma" till halsen. Låter skitäckligt, men när jag är lite nervös blir jag oftast väldigt torr i munnen och då blir det svårare att sjunga, men har jag tuggat i mig en sån kola precis innan, så brukar spottet göra sitt jobb, det har i alla fall funkat jättebra hittills! Ja, så det var det som inhandlades.

Nu sitter jag alltså hemma och har bestämt mig för att ta en paus från allt som har med skolan att göra denna kväll. Jag behöver bara koppla bort det totalt just nu för jag blir bara stressad och ledsen av att grubbla, så inget mer sånt idag! Jag vill bara mysa. Och lyssna på musik! Jag blev sååå förälskad i en låt från Tarzan (musikalversionen alltså) igår som jag sjungit på hela dagen, så den lär jag ju lyssna ett antal gånger på, även Yentl för att lära mig låtarna, och Only love. Sånt är ju bara roligt, och jag vill lära mig dom för att dom är så bra, inte nödvändigtvis för att använda på audition.

Jag var mycket smidig förut, jag skulle hälla upp det sista av Litchi-Provivan i ett glas, sen skulle jag dricka det allra sista direkt ur förpackningen, och lyckas då hälla allt i vänstra näsborren! Det var helt sjukt, jag satte öppningen mot munnen, men ALLT hamnade i näsborren. Mycket skumt och jäkligt roande!

Nu skall jag äta nåt mat-aktigt och sen ser vi vad som händer.

Pax vobiscum!

Smaklökarna dansar!

2011-03-16T12:24:00.003+01:00

Wow, nyss hemkommen från Ica, och jag unnade mig en Proviva idag då dom hade specialpris på det (jag ääälskar Proviva, kunde jag så skulle jag leva på det!) och tänkte frångå min favorit björnbär och prova nåt nytt, och mina ögon föll på Grapefrukt/Litchi.
OCH det må jag säga, jösses vad god!! Vid första klunken spratt det till i "gångjärnen" (läs käkpartiet) och jag var såld. FRÄSCH smak, mums!! Grapefruktens lite beska mot litchins sötma, bra jobbat där med kombon. Me like!

Nu skall jag snabbt äta mina nudlar, sen cykla tillbaka till skolan och MuKun.

Pax vobiscum!

Hemma en sväng.

2011-03-16T11:24:00.004+01:00

Gud vad underbart väder det är!! Strålande sol och knallblå himmel! Dock blåser det småspik så det är iskallt, men det får man bara stå ut med.

Idag hade jag grymt svårt att ta mig upp ur sängen, jag som förr ALDRIG skulle komma på tanken att snooza, låg kvar en halvtimme idag och kunde inte röra mig. Dels för att kroppen gjorde enormt motstånd, dels för att jag frös så mycket och hade bäddat in mig som en kåldolme i duntäcket. Skönt. Men till sist åmade jag mig upp, käkade ett par mackor och fick upp värmen med lite te, sen var det bara att kasta på sig danskläderna och cykla iväg till skolan.
Tyvärr blev det inte så mycket dansat, jag sa till Jonna att jag sträckt mig men skulle köra och se hur det verkade. Det funkade i två uppvärmningsdelar, sen sa låret tydligt nej. Så det var ju bara att sätta sig med block och kamera i högsta hugg. När de andra körde auditiontränings-diagonaler fick jag agera filmare vilket var kul. Man lär sig mycket av att titta också minsann!
Efter dansen var det fika, och det var då det slog mig att jag inte började förrän ett, så jag cyklade hem, och här är jag nu!

Dagen har, (efter att jag väl kommit upp ur sängen) känts jättehärlig på nåt sätt. Jag känner ett lugn inom mig, som inte fanns förut. Jag tror det är mycket, om inte bara, tack vare gårdagen. Det var så obeskrivligt underbart att lyssna på Joel och Kristin, och att sen prata själv med Kristin, det gjorde så gott. Jag luftade rädslor, tankar och sorger, och hennes respons var som salva på alla sår och all oro.
Sen att jag fick den underbara texten igen, det var så klockren timing, och medan Kristin läste upp den för gruppen höll jag på att börja gråta både en och två gånger. Den är så sann. När jag började älska mig själv. Jag plockade upp den ur det fina ljusgröna kuvertet, precis innan jag skulle sova, och läste den för mig själv. Den gör under för kropp och själ.
Så påfylld med Kristin-energi, och med textens ord klingande i huvudet äntrade jag skolan med en helt annan inställning, fast omedvetet. Det var sån underbar stämning i danssalen, Jonna var så go och glad och jag kände mig helt lugn och prestigelös, även om jag satt mestadels. Och som jag nämnde förut, detta lugn som infunnit sig. Det känns nästan lite som lugnet före (eller kanske efter, nu när jag tänker efter) stormen, men vare sig stormen kommer, eller är över, så tänker jag njuta så länge lugnet varar. Kanske är det borta imorgon, och då vill jag minnas den här dagen och plocka fram lyckokänslan igen.

Nej, nu skall jag gå till kära Olof Nils och köpa bland annat kattmat, sen skall jag äta lunch hemma och ha det skönt, innan jag cyklar tillbaka till min fina skola för att ha MuKu resten av dagen.

Tack Gud för denna dag.

Fridens liljor.

/Kajsa

En sån heldag!

2011-03-15T23:23:00.003+01:00

Wow, det blev en riktig heldag i Markaryd!! Kom fram klockan nio, och var hemma i Bjärnum igen klockan nio.
Jag har haft såå mysigt och trevligt, och alla som går i skola där är så himla goa och genuina och... underbara helt enkelt. En sån här dag var precis vad jag behövde, få vara bland glada, generösa människor och skratta och slappna av och bara njuta.

Vädret har dessutom varit underbart, även om det blåst som skam och genom det varit griskallt, MEN vad solen piggar upp!

Till att börja med så skulle Louise ha streetklass med halva gruppen (där Oliver ingick och jag var såklart med honom hela dagen) men eftersom jag sträckte mig i lördags så tittade jag på, liksom Oliver som varit sjuk ett jäkla tag. Det var hur som helst jättekul, Louise är en fantastisk lärare/koreograf, det var sån go stämning i gruppen och så mycket glädje, härligt att se!
Efter det knallade vi bort till en annan byggnad (GUD vad vackert skolan ligger, med alla fina byggnade och träd, och sjön! Superfint!) där Kristin och Joel skulle ha föreläsning/samtal. Förra våren kom dom till Mimers och hade detsamma med min dåvarande klass, något av det bästa jag upplevt för dom är så fina och har så himla mycket kloka tankar, och de har upplevt så mycket som de gärna delar med sig av och lär ut. Och dagens samtal blev lika underbart, det var så skönt att för det första få träffa dom och krama dom och känna att dom finns, och för det andra att bara få sitta och lyssna och fundera och känna. Det var precis vad som behövdes, eftersom tusen tankar och känslor virvlar runt i mig just nu. Pratade även med Kristin just innan de skulle åka, det var skönt att få ventilera.
Efter att "skoldagen" var slut satt vi i sällskapsrummet en god stund och fikade och pratade, jag hade så himla trevligt, och när Kristin, Joel och Louise åkt, satt jag och Oliver med några av hans klasskompisar och kollade på tv och bara "hängde". Jag var TOtalt lycklig, det här med att bara hänga är nog väldigt nyttigt för mig. Släppa alla tankar och bara vara bland goa människor. Lyckodag helt enkelt.

Nu är jag proppmätt efter nudlar, varm choklad och några Breton-kex. Alltså, är jag ganska så redo för sängen, för imorgon är det skola som gäller, dans och MuKu för min del, får se hur det går med dansen med tanke på sträckningen. Skönt med en ganska lugn dag. Det behövs.

Oliver, Kristin, Joel & Louise: tusen tack för idag. Ni är viktiga för mig.

Sov gott alla fina människor.

With one look...

2011-03-15T08:21:00.004+01:00

Det är som att Sunset Boulevard försöker säga mig något. Eller att världen försöker säga något till mig genom Sunset Boulevard.

Eller så är det bara sammanträffanden.

Jag såg den ju på höstlovet och blev fullkomligt förälskad i hela uppsättningen, karaktärerna, folket som spelade karaktärerna, för att inte tala om MUSIKEN.
Vi skall ju åka till Göteborg i april för att se den med klassen, ett lyckligt återseende för min del.
Igår lyssnade jag på soundtracket och tårarna flödade, det är så vackert och tragiskt och gripande, JÖSSES!
Och idag, när jag besöker bloglovin, gör dom reklam för den där, med en stolt Gunilla Backman i sin bästa Eva Perrón-pose, funderandes över sina glansdagar framför kameran.
Jag börjar nästan gråta av bara tanken.
Så, helt enklet: JAG ÄLSKAR SUNSET BOULEVARD!

Nu skall jag göra mig i ordning och åka till Markaryd och spendera dagen med alla goingar där, även träffa Joel, Louise och Kristin som skall föreläsa/hålla works, KUL!!

Så, pax vobiscum och ha en fin dag!

Musikallåtar.

2011-03-14T17:13:00.002+01:00

Dessa jäkla auditionlåtar. Jag har ju förvisso inte bestämt mig om jag ska söka eller ej just detta året, men om jag nu kommer på att jag vill, så är det ju bra att vara förberedd. Så jag har suttit ett bra tag vid Spotify och kollat upp diverse låtar, som jag alltså inte kan än. Jag kan ju en hel jäkla drös eftersom jag älskat musikal sen jag var tretton, men dom är jag "trött" på, eller det känns liksom som att alla sjunger dom, och jag vill jobba med nya låtar, så jag breddar mitt kunnande osv.
MEN då kommer vi till problemet: Jag hittar INGEN jag gillar....
Eller okej, jag gillar Only love och When I look at you från Scarlet Pimpernel, och jag hittade en jättesöt låt från Tarzan, och nu försöker jag lyssna in mig på på Aida, men det blir aldrig riktigt det här "WOW, DEN vill jag sjunga!". Jag minns när jag hörde Someone like you från Jekyll and Hyde för första gången, oh my God, jag grät direkt och sen dess har jag ju sjungit den i princip varje dag. Det var kärlek vid första tonen, och sen blev jag besatt av hela musikalen.
I'm still hurting från The Last Five Years är i och för sig jäkligt fin... den skall jag nog nörda lite, som Stefan skulle sagt. Jag får helt enkelt nörda alla låtar jag lyssnat på idag, så kanske känslan kommer efter hand.

Sunset Boulevard lyssnade jag på en stund också, och DÄR kan man snacka om känsla, shit alltså jag gråter DIREKT! Det är så sjuukt vacker musik, och det är det jag behöver! Musik som slår en i ansiktet som en kärleksfull käftsmäll, man riktigt rycker till, så vacker är den, och så börjar "själssträngen" vibrera och då vet man att det är rätt. Hela kroppen liksom pulserar med i varje liten ton. Det är vid sådana tillfällen jag börjar gråta. För det blir så himla innerligt. Vackert. Underbart. Mums.

Well, nu måste jag ta hand om min tvätt, scenkläder och vanliga kläder i en härlig blandning.

Pax vobiscum!

Frukost.

2011-03-14T11:21:00.000+01:00

Varm choklad, ostmackor och Gilmore girls... Bra start på en ledig dag!!

Djup (nöjd) suck.

2011-03-13T21:24:00.003+01:00

Divine. Bland det bästa som finns, enligt mig, är att efter väl genomförd föreställning cykla hem, tvätta bort sminket och sjunka ner i ett varmt bad, lyssna på skön musik (idag blev det Enya) och bara slappna av. Yet again, DIVINE!
I och för sig åt jag först, och dammsög och skurade ur badkaret, men sen så. Och så filade jag dessutom hälarna efteråt (dessa JÄKLA självsprickor!) och smörjde in rikligt, och det blev bättre direkt. Skönt.

Ja, jag går direkt på lördagens föreställning:
Det gick FANTASTISKT bra, och för första gången kände jag att jag kunde slappna av och känna att jag har koll, vilket var härligt! Inte behöva stressa runt som en skållad råtta för att inte missa att hjälpa någon med kläder, flytta skynken eller fixa micar. Nu börjar rutinerna sitta, och då kan man verkligen njuta! Det ballaste som hände under föreställningen var att när vi körde Löss, precis när Sandra spottat på mig och de som är på "min sida", alltså Danjel, Ulrika och Inga-Lena, skall "dra mig tillbaka", så ramlar jag och drattade på ändan! Helt plötsligt satt jag bara där på scengolvet med spott i halva ansiktet, först blev jag lite småförvånad, jag har ju aldrig ramlat förut, men sen tänkte jag snabbt "fasen vad bra!! Det är ju perfekt att jag bli omkulldragen!" och så började jag resa mig och märkte att jag var ännu "argare" än vanligt i resten av låten, så det var ju galet bra! Jag fick liksom en kick av det där fallet. Coolt.
Well, resten av föreställningen flöt på hur bra som helst och det kändes så himla kul. Vilken energi! Och efteråt i korridoren kom det fram en jättegullig tjej till mig och sa att hon läser min blogg (hej förresten!) och att hon skall söka senare i vår, det var jättekul och jag blev jätteglad! Tack för alla fina ord!

Eftersom det var final i Melodifestivalen, så fixade Rickard fram ett vhs-band och spelade in, och efter föreställningen och samlingen var vi ett gött gäng som knödde ihop oss inne i mysen och kollade på det. Supermysigt och roligt!! Mycket skratt blev det, indeed. Det blev förstås lite sent, men det var det värt, och jag lyckades ju ta mig upp idag!

Och där kom jag alltså in på dagens:
Idag vankades det ju matiné, så jag gick upp halv tio och åt frukost och sådär, och klockan tio började jag sjunga upp och sjöng sen oavbrutet i en timme tills jag klockan elva cyklade till skolan.
Vi hade kort samling, sen preppade vi lite och några började sminka sig osv (det är ju ingen idé för mig med tanke på hur mycket jag svettas på uppvärmningarna, haha!) och sen var det då dags att värma upp, MEN eftersom jag igår lyckades sträcka högra baksidan av låret (jäkligt dumt!) så blev det inte så mycket gjort för mig, det gjorde för ont helt enkelt, trots hästliniment och Ipren. Inte mycket att göra, men uppsjungningen med Stefan kändes go eftersom jag redan sjungit en hel del.
Jepp, sen dags att sminka och byta om och kolla att allt var på plats.
Föreställningen gick jättebra idag igen, och i Löss upprepades fallet, dock ej medvetet men jäklar vad jag gillar't! Det blir sån effekt. Och jag måste säga att EFX nog aldrig känts så bra för min del, nu är jag inte lika livrädd när jag skall springa in på scen, nu är jag snarare bara pirrig och förväntansfull eftersom det är ett av mina favoritnummer och så jäkla mäktigt (hoppas publiken också ser det mäktiga).
Addams funkade också bra, det är verkligen så kul att få spela döing!

Ja, sen var det ju den sedvanliga samlingen som jag gillar så mycket, och sen var det bara att packa ihop sig och cykla hem. Och här är jag nu, lycklig, trött, ren och väldoftande och bara så jäkla nöjd och stolt. Och nu skall jag mysa rejält ikväll och ytterligare två dagar då vi är lediga. GÖTT!!

Fridens liljor!

Ren, skär lycka.

2011-03-11T23:31:00.002+01:00

Vill bara skriva att jag är själaglad. Så otroligt lycklig och stolt och tacksam.
Dagens föreställning gick så fantastiskt bra, och efteråt sa Malin saker till mig som gjorde att jag banne mig trodde att jag skulle lyfta från marken.

TACK för den här fantastiska dagen, TACK för mina älskade lärare, tack för mina fina klasskompisar. Bara stort fett TACK från djupet av mitt hjärta. Jag är så lycklig.

Godnatt och sov gott, alla fina själar där ute.

Me, myself and I.

2011-03-10T17:32:00.002+01:00

Bra dag! Jag är glad, jag är typ pigg och jag tar mig för saker idag. Äntligen! Nu till exempel kom jag hem, och dammsög, även om jag gjorde det härom dagen. Sen skall jag även diska, för idag är en sån dag då jag får sådana saker gjorda. Återigen, äntligen.

Titeln på detta blogginlägg är väldigt talande, för att jag för första gången på länge varit helt uppslukad i vad JAG gör. Senaste tiden har jag tänkt på tusen olika grejer och personer, och de senaste dagarna har jag typ BARA tänkt på två olika personer i min närhet, men idag, helt plötsligt, kom jag på mig själv med att "åh shit, jag har inte ägnat de personerna en tanke idag!" Och det kändes jätteskumt, som att jag glömt något viktigt, haha, fastän det egentligen var tvärt om. BRA att jag kunnat tänka på annat. Wow vad flummig det här lät, men dock.

Ja, dagen har varit uppfriskande. Jag började med en försovning så jag missade min monologtid, men det löste sig jättefint nu på eftermiddagen, så det gjorde inte så mycket. Och det var bara att ta tjuren vid hornen och säga som det är: jag har läst och läst och försökt hitta någon slags känsla, men det har banne mig inte gått.
Och vad oroade jag mig för? Att Rickard skulle bli arg? För att jag försökt, men misslyckats? Som mamma sa i telefon igår när jag beklagade mig över att jag inte kunde, "man kan inte bli arg på sanningen". Och jag behövde inte oroa mig, för Rickard är så fin. Och vi blev nog lika till oss båda två när vi satt och spånade på monologen vi tillslut valde. Det skall bli jäkligt kul och spännande!
Hur som helst, trots försovning hann jag till dansen, och det var jättekul och jättejobbigt på samma gång. Idag hade jag lite mer av den där "jag-dör-kan-inte-andas-snälla-döda-mig-och-låt-mig-slippa-skammen"-känslan, och vid ett tillfälle gav jag upp men då blev jag så jäkla arg för att jag gav upp så nästa gång körde jag på i alla fall. Heja! Och se, jag överlevde, och är bra mycket nöjdare än när jag gav upp. För nu gjorde jag ju mitt bästa.
Efter lektionen fick vi se det Jonna filmade igår. Shit my God. Det däremot var nästan bara jobbigt. Jag kan med att se mig själv på film, när jag är ensam eller med vissa utvalda personer, men jag HATAR att se mig själv på film när typ sjutton andra också tittar, även om dom säkert inte tittar på mig. MEN, även det överlevde jag. Bra där.

Ja, resten av dagen har jag såsat, läst, skrivit listor, läst monologer osv. Och nu är jag alltså hemma, men insåg att jag glömt mobilen i skolan, så det är bara att cykla tillbaka och hämta den.

När jag kommer tillbaka skall jag sätta på musikalmusik jag aldrig hört, för nu vill jag nörda så in i norden! "The last five years" blir det idag, den kan jag inte en enda sång ur, och det skall det bli ändring på! Hörde en tjej sjunga från den idag och grät nästan, GALET vacker musik och text, christ!
Medan jag lyssnar, skall jag diska. Skönt att få väck all skit. Sen kan jag mysa resten av kvällen och ladda upp inför morgondagens rep, och sen på kvällen: FÖRESTÄLLNING! Kul!!

Nu ger jag mig ut i grårusket och regnet med min tappra cykel för att hämta hem kära lilla Mobil.

Fridens liljor!

9 mars 2011

2011-03-09T19:40:00.002+01:00

Jösses jäklar, idag hade vi auditionträning på dansen och hjäääälp vad galet det var, och roligt!! Och skönt, för jag kände inte den där "jag-dör-vilken-sekund-som-helst-jag-kan-inte-andas-snälla-döda-mig"-ångesten, utan mer en uppgiven "jaja, vad fan, det gick åt helvete men jag är glad för det"-halvjobbig känsla. Klart att det aldrig är kul att göra "fel", eller, jag skall inte säga fel, men.. Helt enkelt, det är inte kul att inte prestera så bra som man vill. Där satt den. För dålig var jag inte. Jag körde på och pas de bourréade, jetéade och chasséade bäst jag kunde, och bara det är ju toppen. Heja mig! Inget mesande där inte. Och det kändes som att den energin jag hade på diagonalerna idag, den har aldrig funnits där förut. Jag forsade fram, tills jag kom av mig, haha. Men det är okej, det är ju därför vi är här, för att lära oss och PRÖVA! Jonna var jättenöjd för att vi gjorde alla dom klassiska felen, så hon kunde lära oss rätt istället. Och så är det ju. Man lär sig inget av att göra rätt direkt. Jo, okej, det gör man kanske, men man lär sig mer av att göra "fel". Gör fel, gör om, gör rätt. Oh yes.

Innan dansen hade vi MuKu med Lasse-man, och idag snackade vi Cole Porter. Riktigt intressant och roligt, och jag måste säga att Kiss me Kate är fantastisk! När jag såg den på Operan, 15 år gammal från översta balkong, var jag inte superimponerad, men nu såhär i efterhand inser jag vilken sjukt ball uppsättning, och vilken galet bra musik! Skulle vilja se den igen bara för det.

Well, imorgon blir det auditionträning igen, och då skall vi dessutom få se det som Jonna filmade idag. Jag kommer nog vränga mig själv ut och in av obehag, dels för att jag avskyr att se mig själv på film när jag dansar, dels för att det förmodligen inte kommer se så jäkla snyggt ut, HAHA! Meeen, återigen, jag får ta det med en klackspark.

Nu skall jag försöka pilla i mig nåt att äta. Det har blivit lite jobbigt igen, för jag mår illa när jag inte äter, och äter jag, så mår jag illa av det. Jag har gått och blivit skengravid helt enkelt.

Pax vobiscum!

Snabba ryck på Bjärnums vårdcentral!

2011-03-08T10:45:00.002+01:00

Jösses jäklar, jag hann knappt sätta mig i väntrummet innan jag blev inropad till en enormt trevlig distriktssköterska som kollade läget med min navel. Det såg fint ut på "djupet", men hade blivit torrt och "eksemigt" så jag fick uppskrivet en salva att köpa, och så var det bra med det. Jahopp. Och jag som legat inatt och fantiserat om blodprover, stafylokockinflammationer, borrelia och så vidare. Tänk att man skall ha så fasligt bra fantasi så fort det är nåt "fel" med ens kropp. Komiskt. Hoppas nu att krämen gör vad den ska, annars skulle jag återkomma sa den gulliga sköterskan. Tackar för det. Och betala slapp jag, verkar det som...? Ingen sa nåt i alla fall. Fast, förstås, det tog sisådär fyra minuter. Knappt.

Ja, som sagt, uppe i ottan var jag, och jag kände mig så jäkla fräsch och snygg där jag cyklade i morse i det underbara solskenet, med min svarta älskade kappa, håret utsläppt, solglajjor och doftandes av Light Blue. Tänk att det ibland är så lätt att känna sig fräsch! Andra dagar kan det vara stört omöjligt. Men idag är en bra dag. Fast nu sitter jag å andra sidan i pyjamas igen, jag tänker minsann inte slösa bort den sista lediga dagen med att sitta i jeans, hur snygg jag än känner mig. Här skall mysas!

Jag fick sån enorm lust att kolla på Chess, eller åtminstone dokumentär-dvd:n för det var bokstavligen flera år sen sist (!!!) (svårt att tänka med tanke på (haha) att jag såg den dagligen under en lång period). Och så slog jag ju på stort igår och köpte massa mys, så nu jäklar! Sista mysdagen, give me what you've got!

Pax vobiscum!

Häckleholm.

2011-03-07T18:36:00.002+01:00

Fasen, jag kom på en sån bra bloggrubrik på bussen, men den är puts väck nu. Nåja.

Turen till Hässleholm, som jag väntat mig göra själv, blev en halv klassresa! Nä, men det var jag, Jossa, Lisa, Eva, Lisas lillasyster, Sandra med sin storasyster och Anna, och väl i Hässleholm slöt Bea upp efter en stund. Det fyndades nåt kopiöst, jag blev ägare till ett par najsiga trekvartsbrallor som blir bra när värmen kommer, en till såndär söt t-shirt jag köpte sist, fast nu i den gröna nyans som inte fanns då, det blev även en vit långärmad baströja och ett par knallrosa/gröna hotpants till dansen! Skall här börjas med lektioner igen, då skall jag fasen ha kul, och dom brallorna är jäklar i det kul, dom riktigt lyser! Me like!
Sen, det som var priori ett: Dolce & Gabbanas LIGHT BLUE finns nu i min ägo!! KÄRLEEEEK!!! Jag plockade upp den ur lådan direkt och gav mig själv en dusch, ljuvligt!

Well, det åts även på Wok House, eller ja, de andra åt, jag tittade på, haha! Jag är ju kinkig med restaurangmat, speciellt när det är buffé, eller ja.. idag var jag helt enkelt inte så sugen. Men jag hade väldigt trevligt ändå.

Nu håller jag på och snabbstädar, bäddar nytt i sängen, vädrar täcke och kuddar, har dammsugit men skall dammsuga lite till sov. Skall försöka hinna med en dusch också, för sen skall jag till Lisa och Anna och kolla på film, mys!

Imorgon 09.20 skall jag infinna mig på Vårdcentralen för att äntligen kolla upp min navel som varat och haft sig i två veckor. Äckligt, störande och lite smärtsamt, så nu får den allt kollas upp. Gött.

Well, nu får jag allt fortsätta städandet!

Pax vobiscum!

Massa mycket!

2011-03-06T18:32:00.002+01:00

HerreGUD, var skall man börja och med vad?! De sista sex dagarna har känts som sex veckor, på ett bra sätt. Jag har hunnit med mycket: nervsammanbrott, tårar, skratt, många reptimmar, ett antal genomdrag, ett genrep, en premiär, en nattlig fika med världens finaste, och ytterligare en föreställning, och nu är jag LEDIG. Till på onsdag. Skönt.

Måndag tisdag minns jag knappt, känns som sagt som det var flera veckor sen, men jag minns de älskade notes-genomgångarna på kvällarna (ja, jag är uppriktig, jag ÄLSKAR att sitta mitt i natten med mina älskade lärare och prata igenom genomdragen, MYS!) och jag minns alla fantastiskt fina ord som lärarna bokstavligt talat öst över mig de senaste dagarna. Jag vet inte vart jag skall ta vägen med min lycka, jag kan inte fatta att dom menar mig! Så tusen TACK, fina lärare, även om ni förmodligen inte läser det här, men dock.

Från och med onsdag är minnet lite klarare, mest för att jag fick ett nervsammanbrott på onsdagen. När vi hade middagspaus kände jag att jag mådde illa, och kunde därmed inte få i mig så mycket. Sen kände jag den välbekanta krampen i mellangärdet. Sen började jag gråta. Och kunde inte sluta. Även om jag stundtals skrattade, så grät jag samtidigt. Jag bara väntade på att någon skulle komma med morfinspruta och tvångströja, för herre min Gud vad knäpp jag var. Detta höll i sig hela vägen fram tills föreställningen började, även en bit in. Efter Duvemåla började jag bli mig själv igen, om än lite mer dämpad än vanligt. Innan föreställningen så tog Rickard hand om mig, plockade fram olika grejer som jag skulle försöka äta, och pratade med de andra lärarna och sa att jag hade en ångestattack och kanske inte skulle köra hundra på genomdraget. Vilket jag sen gjorde iaf. Och det kändes bra.

Hur som helst, jag fick ångest innan genrepet också, men eftersom jag visste att jag klarade det dagen innan, var det bara att bita ihop och köra. Och jäklar sicket genrep! Hela Markaryd var där, och det var den bästa publik vi någonsin haft, jisses! Det var superkul!
Och premiären sen. Det var många platser över, så flera stycken från Markaryd kom igen, och tack gode Gud för det, för då fick vi sjukt bra publikstöd den dagen också! Premiären gick fantastiskt bra, och sen var det dags för premiärfest på Tre Hammare. God mat och massa skratt, sång och tjoande. Jag är ju ingen partymänniska, så jag gick vid ettsnåret, fast jag cyklade tillbaka till skolan för att hämta de underbart vackra blommorna som mamma hade budat för att jag skulle få på premiären, men som jag inte visste om förrän någon jag ringde mamma från festen. Hur som helst, jag blev kvar på skolan och hade ett litet breakdown, säkert delvis urladdning efter premiärnerverna, och vid tvåsnåret kom Martina och Malin! De skulle sova på skolan visade det sig, och det slutade med att vi satt och drack te och käkade mackor (och godis!) i matsalen och pratade länge om allt möjligt. Det var helt underbart! Och klockan hann bli halv fyra innan jag cyklade hemåt.

Gårdagens föreställning gick bra, men kändes tyvärr ganska slätstruken för min egen del. Som sagt, allt gick bra, EFX har jag nog aldrig dansat så tight, och Sandra har aldrig spottat en större loska i Löss, men det blev liksom inte det hära "umf"-et jag vill ha.. jag var inte på tårna helt enkelt, men det ser vi till att vara nästa vecka! Jag längtar!

Imorgon tänkte jag ta mig en tur till Hässleholm, hoppas att vädret är lika fint som idag! Jag skall, som priori ett, införskaffa älskade "Light Blue", halleluja! Sen blir det säkert en tur till HM för att jag ÄLSKAR kläderna som kommit där, sen får vi se vart det bär.

Nej, nu skall jag fortsätta mitt tvättande, försöka komma i säng tidigt och inte sova bort halva morgondagen.

Pax vobiscum!

Speedad katt och sömnighet som inte vill infinna sig

2011-02-28T01:31:00.003+01:00

Ja käre barn, katten har ett busryck, jag äter nudlar och kollar på Gilmore girls. Fast nu tog nudlarna slut. Synd.

Eftersom jag är jag, så blev det en tur till skolan idag. Såklart. Jag som smsade Jimmy imorse och sa att jag inte orkade dansa idag. Några timmar senare smsade Eva och sa att hon och Lisa skulle dansa, och då sög det till starkt i danstarmen, så jag bestämde mig för att hänga på. Så det blev en dansuppvärmning och stretch, sen skrev jag ut bilder och braiga ord/citat att klistra upp på skåpet. Och pratade med Tusse. Och några andra.

Tillslut cyklade jag hem, stannade dock till på mitt älskade Olof Nils och köpte bananer, äpplen, cashewnötter, cup a soup och lite annat smått och gott, så nu skall jag nog överleva veckan big time.

När jag väl kommit hem gjorde jag en tacogratäng, och smetade ut en pajdeg i en form, och då knackade grannen på rutan och det slutade med att vi, som vanligt, pratade i timmar och gick en promenad. När vi väl kommit fram till att vi borde sova, stekte jag upp resten av köttfärsen och gjorde en tacoPAJ, tänka sig! Paj, I'll be goddamned! Hoppas det blir gott! Dock hann ju pajdegen torka, även om jag "blötte" ner den sen.. vi ser hur det smakar helt enkelt!

En annan grej jag insett idag, är det här med felbelastning. Dumt. Jag har ju självsprickan Allan på höger häl, och eftersom detta gör brutalt ont att gå på, har jag nu i några dagar, ganska många kanske, gått med mest vikt på främre trampdynan. För att inte säga all vikt. Hur som helst, idag på kvällen har jag fått så sjukt ont i hela främre trampdynan! Jag vill inte belasta den alls helst, och detta innebär att jag måste gå på min satans häl, som också gör apont! Haha, SJUKT dilemma må jag säga! Jaja, det är bara att bita ihop. Jag minns så väl Höstshowen, eller repperioden innan, när jag hade små men fasligt smärtsamma sprickor över hela fötterna, inklusive tårna som sprack upp på bredden?! Jäkligt smärtsamt, och det blödde hela tiden. Haltade runt som en jag vet inte vad, haha!

Nej, nu borde jag sannerligen sova! Imorgon kör vi stenhårt och på torsdag är det GENREP och på fredag PREMIÄR!!! Helt ofattbart!! Gaaaah vad spännande och pirrigt! Så, intensiva repdagar fram till dess, och jag behöver de få timmars sömn jag kan få, så, god natt alla!

Fridens liljor!

Världens finaste lärare som jag längtar efter att få träffa imorgon.
(Bilden är från klädprovningen till Höstshowen, någon gång mitt i natten, hihi!)

Inte piggast i världen. Än.

2011-02-27T12:29:00.002+01:00

Jesus Mary Joseph and a camel! Yet again!

Shit my God, jag är så trött att allting snurrar i princip, FATTAR inte hur man kan vara trött efter att ha sovit ett helt lov i princip! Kanske är det som är problemet! För mycket sömn! Kroppen fick en chock efter sömnbristen som rådde innan, lovet, sen för mycket sömn.. jaja, klart att det är helt upp- och nedvänt.

Först skall jag förklara det där uttrycket Jesus, Mary osv. Det kommer från Gilmore Girls som jag ju tittat på enormt mycket detta lov (och mååånga gånger dessförinnan) och det är Lorelai som utbrister detta när hon, på ett föräldramöte på Rorys skola, dricker en klunk kaffe som smakar apa. Helt hilarious kan jag tala om, och ett väldgt bra uttryck! Liksom kraftigt fast utan svordomar! Toppen!

How ever, i natt har jag drömt kopiösa mängder, om ofantligt skiljda grejer. Det började med nåt Harry Potter liknande, min kusin Alex var med, och alla Harry Potter-karaktärer och vi var på en internatskola så förmodligen Hogwarts then, minns inte så mycket om vad som hände i drömmen, men efter det slungades jag till ett café där jag var med mamma, och utanför cafét på ett soligt torg hade en pappa cyklat omkull med en unge i en barnstol på pakethållaren, och ungen hade spräckt skallen och skrek och grät i högan sky. Inne på cafét hade jag svårt att bestämma mig om jag skulle ha kaffe eller ej, men jag verkar ha fått kaffe ändå för när vi skulle gå var tjejen bakom kassan arg för att jag låtit mitt kaffe kallna, men då sa jag att jag gillar att dricka det kallt, och då gick hon bara iväg. Och in kommer ungen med sprucken skalle med sin pappa, men ungen verkade helt fine. KONSTIGT!
SEN förflyttas jag till Musikteaterskolan, vi har just dragit igenom EFX-numret med dans och sång och allt, och Jörgen stoppar och ser barsk ut och säger surt "ja, det vore ju bra om ni övade det här för det är otight och ni i första delen (den delen jag dansar i reds.anm.) dansar helt fel." Och i drömde kände jag bara NEJ, vad fasen, vi dansade HELT felfritt! Och lyckligtvis stod Martina bredvid Jörgen och skakade på huvudet lite diskret åt det han sa och hon sa tyst "Så illa var det inte" till oss som stod rätt handfallna och inte fattade nåt.
Här efter vaknade jag.

Och nu skall jag äta frukost!

Pax!

"Jesus, Mary, Joseph and a camel!"

2011-02-26T21:12:00.004+01:00

Som Lorelai Gilmore skulle ha sagt, haha!

Käre barn, JÖSSES vad hungrig jag är!! Jag minns inte ens sist jag kände hunger, vi snackar alltså veckor/månader, men idag känns det som jag inte ätit på ett år, JÄKLAR vad det suger i magsäcken! Gött! Jag gillar att känna hunger, en kort stund, för det känns som det står rätt till då.

Hur som helst, jag har varit i skolan hela kvällen från typ runt fem till strax efter åtta, det blev dans, dans och åter dans. Och stretch. Det var fett kul, och efteråt (när jag av ett infall gjort dansuppvärmningen för andra gången) tog jag mig en rejäl stund i bastun/duschen. Med hårinpackning, ansiktsmask och rubbet. GUD så skönt! Och att ansiktsmasken heter "Chocolate mud mask" gör ju inte saken sämre, det var som att kleta på sig såndär nötcreme på påse, luktade gudomligt!! Så där satt jag i värmen tills masken började rinna ner för halsen och ner på magen, höhö. Mycket skön stund!

Shit, jag är helt slut i hela kroppen, sådär darrig och seg, benen var enormt tunga när jag i motvind cyklade hem. Gjorde även en planka idag igen, SHIIIIT vad trött jag blir i ryggen! Känner redan hur det stelnar.

Nej, nu skall jag käka upp dom sista pannkakorna, jag skall nämligen lägga godis osv på hyllan ett tag, känner att jag behöver en sån period nu, så jag får äta upp allt idag, sen blir det frukt, nötter och, när det kniper, mörk choklad. MUMS! Shit, jag är jättesugen på den där nyttiga varianten nu, gött!
Alltså serri, jag undrar om zinket kan börja verka på ett dygn, jag har varit ett jäkla energiknippe hela dagen idag, och så jäkla glad! Underbart, hoppas att detta får hålla i sig!
Nu: pannkakor, sen tvätta, städa, sjunga hela kvällen, gillar't!

Fridens liljor från en oerhört skuttig, kvittrig Kajsa!

Masken på, gött mos!

Inne i bastun, ännu göttigare mos!

Katt vs. Katt

2011-02-26T14:37:00.002+01:00

Den långhåriga gråa katten som bor här har tidigare gjort närmanden mot min Minau, genom köksfönstret, den gången skrämde jag bort den för Minau blev så rädd. Idag skuttade det grå skrället upp i vardagsrumsfönstret och Minau satte sig på insidan, sen satt dom där och pratade med varandra med raggen rest och svansarna som borstar, såg helt underbart ut. Just nu ligger Minau i dörröppningen till vardagsrummet och stirrar mot fönstret, där den Grå sitter och tittar in.

Igår var en great dag! Bastu var ju HELT klart en ny favorit för mig, jösses vad skönt! Jag som brukar få värmeslag och panik, kände mig riktigt uppfräschad! Jag funderar på att åka till skolan ikväll och dansa lite, sen basta med ansiktsmask och diverse, men vi får se, kanske blir det imorgon.
Efter detta drog vi hem till Lisa och Eva och hade film/myskväll, mycket prat och skratt, och mycket diskuterande om vilken film vi skulle se, tillslut blev det en som heter "Cloverfield", lite "Independence day" över det hela, spännande, halvläskig och ganska skum, men jag gillade den! Dock har jag drömt om spindlar hela natten (huga!) och det var för att aliens:arna i filmen påminde mycket om spindlar, yuck!

Nu, så fort jag skrivit klart, skall jag börja städa och röja, love it! Och det slog mig idag att "shit, det var HUNDRA år sen jag lyssnade på Mary Poppins!" så det blir städmusiken idag, jag tänkte även hinna bubbla lite innan jag drar igång, så kan jag sjunga som en galning, åhhh vad underbart!!! Vad jag saknat Mary!

Well, bjussar på en mobilbild på katterna, sött!

På återseende, pax!

Hässleholm at last!

2011-02-25T16:46:00.002+01:00

Äntligen fick jag tummen ur och åkte till Hässleholm!
Jag skulle ju åkt redan igår, men jag var så trött och hängig att jag inte orkade, och när jag vaknade idag tänkte jag "äh, jag kan åka på lördag" MEN så såg jag på Fejjan att Mosse skulle åka in, så jag hängde på honom och tur var väl det, annars hade det aldrig blivit av. Min trötthet får självdiciplinen att fladdra ut genom fönstret.
Hur som helst, det blev många och braiga fynd! Prio ett var ju en ny tjocktröja att trycka skolans tryck på, eftersom min förra inte sitter bra alls.
Lyckligtvis hittade jag en perfekt, vit och fin och stor och gosig, så jag slog till direkt. Sen blev det en tur till HM och där fyndade jag en jättesöt ljusgrön t-shirt och två linnen, ett mörkare grönt och ett i samma ljusa nyans som tröjan, supergulligt! Provade även en jättesöt klänning, men den kändes sådär så jag får tänka på det ett tag. Blev även en rengöringskräm från Loréal, den som jag köpte till Höstshowen som jag tycker så mycket om.
Fick även köpt ett par hudfärgade hotpants, zinktabletter och ett coverstick från Apoteket. Skönt att få saker och ting gjorda!
MEN jag är så löjligt trött. Skall dock försöka ignorera detta för ikväll blir det först bastu, och sen filmkväll hemma hos Eva och Lisa, mys! Det blir premiär i skolans bastu för min del, gött!

Åh, just det, jag fick ett parfymprov också, min nya besatthet är Dolce Gabbanas "Light Blue", har varit nära flera gånger tidigare att falla för den, men nu är det kört, I LOVE it... Så citrusig och.. MUMS helt enkelt. Man kan ju alltid önska sig i födelsedagspresent, det är snart dags!

Förresten, när jag och Mosse var på Life-butiken för att kolla in zink, så frågade jag vad skillnaden var för det fanns typ fyra olika burkar, och då förklarade damen i kassan att det var antalet gram zink i tabletterna som var olika, och den burken jag hade i handen hade mest och då frågade jag "vilken tror du jag bör börja med?" och då sa hon "när jag ser på dig så tycker jag den du har där, med mest zink". Då dog jag lite och kände bara "ja, fint, jag vet att jag har finnar God damn it, don't rub it in".
Jag vet att hon menade väl, men shit alltså.. ville bara dra en påse över huvudet just då, även om jag samtidigt var lite road och tyckte det var ballt att hon liksom talade ur skägget, inget hymlande där inte! Jaja, nu hoppas vi att zinket får skiten att försvinna, vill ha tillbaka min rosenhy. Knäppt ändå att finnar kan drabba en såhär sent.

Hur som haver, nu får jag strax göra mig i ordning och cykla till skolan, mys!

Pax vobiscum!

Nattsuddare!

2011-02-24T01:21:00.003+01:00

Men åhhh, vad är grejen?! Det är som att jag MÅSTE sitta uppe, bara för att jag kan! Jag vill lägga mig tio, för att kunna sova normallänge och inte vara helt mosig och svullen dagen efter för att jag sovit till tre, men det GÅR ju inte?! Jäkla skit. Imorgon skall jag banne mig tvinga upp mig själv klockan tio, bara för att. Gjorde ett försök idag, det gick INTE, kan jag ju tala om. Men imorgon, då jäklar! Kanske borde bestämma att åka till Hässleholm imorgon, så har jag ett mål med att gå upp. Det är bra, då gör jag något bra av dagen också! Och så måste jag handla, så det gör jag när jag kommit hem, gött. Två flugor i en smäll.
Jepp, så får det bli, nu ser jag till att lägga mig, och så åker jag till Hässleholm imorgon, basta!

Förresten var turen till skolan angenäm. Först var det nån idiot (jag säger idiot för att det var störande, men jag vet att det var Johan och han är ingen idiot) som kopplat om alla kablar så jag inte kunde koppla in min Ipod, så först stod jag musiklös och eftersom jag inte vågade störa Casinogänget som var i Gröna så fick jag fundera ut nåt annat, och kom på att bergsprängaren i Piccadilly faktiskt har Ipoduttag eller vad man skall kalla det, så den kånkade jag in och dansade järnet. Hann även med att diska all disk i pentryt som folk lämnat kvar, och städa upp, och så övade jag lite text. Det var mysigt, och väl hemma badade jag. Haha, dessa bad, jag älskar dom verkligen.

Nej, sova var det ja! Häckleholm, här kommer jag!

Fridens liljor!

Drömmar och träningsvärk.

2011-02-23T17:19:00.002+01:00

Wow, i natt var det vitt skiljda drömmar. Först drömde jag om Helen Sjöholm, hon hade skrivit brev till mig, men sen träffades vi helt plötsligt och pratade som gamla bekanta.
Sen drömde jag om en underbart vacker häst, och det verkar som att Jenny i min nuvarande klass ägde den, och jag pussade på denna hästs mule sååå många gånger i drömmen och Guud så len och gossig den var. Så nu längtar jag tokmycket efter att rida.

Jepp, och gårdagens dans/träningspass resulterade i att jag har träningsvärk i precis hela överkroppen, i alla fall i sidor och rygg, magen känns inte än, quite a dissapointment, men det ändrar vi på idag! Funderar på att cykla till skolan ganska snart och köra, har lite abstinens.
AJ! Fan, jag har visst träningsvärk i fotlederna också?! Hmm, jaja, all träningsvärk är uppskattad!

Ja, nu pyser jag iväg, så kommer jag kanske hem ganska tidigt också. Åh, kanske ska man se Eclipse ikväll? Det var ju väldigt längesen...

Pax vobiscum!

Kvällstur.

2011-02-22T22:03:00.003+01:00

En spontan promenad till skolan. Det var helt upptänt och skratt klingade innifrån, och det visade sig att hela Casino-gänget var där och repade! Jag blev helt glad och jäkligt full i skratt med tanke på att jag endast hade pyjamas på mig under min stora jacka. Så jag bestämde mig för att snabbt ta med mjölk, ost och smör hem, för att sedan ta cykeln tillbaka och dansa lite, nu när det ändå var massa roligt folk där!
Tänkt och gjort, jag älgade hem, satte på mig danskläder och cyklade som en blådåre tillbaka. Även Erik, Mosse och Johan var där, men dom bastade så jag körde igång och gjorde dansuppvärmningen, sen plankan och lite andra godsaker, sen steppade jag igenom numret till Addams ett par gånger, stretchade lite, sjöng lite, larvade runt lite.
Jonna undrade vad f*n vi gjorde där, "har ni inga liv?!". På det svarade jag "nej" och hon sa "jag tycker synd om er.." varpå jag glatt tackade för det, haha!

Nu däremot skall jag hoppa i ett bad, det är hiskeligt kallt ute (fem minus, men mycket kallare när man cyklar) och sen skall jag äta glass (haha!) och kolla på nåt bra, film eller serie, vi ser vad det blir. Mys!

Pax!

Skönt att vara glad igen!

Det snöar, vackert.

2011-02-22T17:46:00.002+01:00

Ja käre barn, gårdagens (eller okej, nattens) breakdown var ju en upplevelse för sig. Ibland undrar jag om jag hamnar i psykoser eller nåt. Jag förlorar hela mig själv och mitt radikala tänkande, haha! En smula skrämmande.

Jaja, bättre upp idag! Vaknade med helt svullna ögon så jag känner mig inte så fräsch utseendemässigt, men hjärnan känns ganska up tp date, vilket är trevligt!
Dagens första (och egentligen enda) åtagande var att klippa kattens klor. HUR skall detta gå, har jag i flera dagar tänkt. Min lilla kisse är ju en såndär slingrig typ som hemskt gärna använder sina klor när något sker mot hennes vilja (vilket flera gånger resulterat i att jag sett ut som någon som nyttjar rakblad mot handleder) och jag hade räknat med att så skulle fallet bli även idag. Så jag plcokade fram en handduk att svepa in henne i, och stålsatte mig och tänkte att eventuella riv- och bitmärken åtminstone skulle läka ihop till premiären.
Jag virade in kissen i handduken, fiskade fram första tassen och satte igång. Och DÖM om min förvåning när kattskrället sitter HELT still, förvisso skakandes, men dock! Hon försökte bara trycka ihop sig till en boll, men gjorde inga utfall what so ever, utan satt bara och såg ynklig ut, nästan som om hon fattat att det var nödvändigt "ont". Så jag satt häpen och fortsatte, tass för tass, pussade på henne emellanåt och klappade lite, pratade tyst och lugnt, och när sista tassen var klar skuttade hon ut mitt grepp som om hon var med på att "där var sista tassen, nu är du klar!". Jag blev så stolt över den lilla! Och det kändes väldigt belönande att hon litade på mig, och lät mig hålla på. Hon förstod nog att jag inte skulle skada henne. Den lilla darlingen.

Resten av dagen har jag tittat på Gilmore Girls, bara. Jätteskönt. Jag har insett att sju dagar är lång tid, och att jag kan unna mig flera stillasittande dagar. För det behövs för att ladda, nästa vecka bli intensiv men jäkligt kul!

Och så snöar det idag. Till och från. Sådana där stora, duniga flingor, som stora svandun som singlar ner. Det blir inget riktigt täcke, men det är så fint, och jag älskar alla former av snö.

Fridens liljor!

Väger upp det deppiga lite

2011-02-22T02:08:00.004+01:00

Jag är ju för rolig. Så fort jag skrivit klart förra inlägget fick jag dåligt samvete över den självömkan som kanske kan läsas i det. Jag vill inte bli förknippad med självömkan, och försöker stenhårt att inte låta/vara som en självömkande typ, men ibland blir jag bara så ledsen och måste få ur mig det värsta. Och jag vet, man får vara ledsen ibland. Men självömkan är att häda för mig. Blä. Jaja, hoppas att ingen uppfattar det så.

För att istället muntra upp mig själv nu direkt skall jag bara säga hur otroligt rolig gårdagen var. Vi hade det första genomdraget av showen, och eftersom vi inte haft teknisk genomgång blev det smått kaotiskt ibland, men det tyckte jag bara var roligt, och utöver bytena (som var det som kaosade) gick det FANTASTISKT bra!! Alla sånger lät amazing och danser var snygga, jag blev så imponerad av oss alla. Och jag blev tokstolt över mig själv som sjöng på som aldrig förr, jag ÄLSKAR vår scen och "Löss" som jag ju sjunger. Det är så kul att fara ut och vara ilsken argbigga, och sjunga och stå i. Och jag fick så fint beröm av Malin efteråt att jag blev så fantastiskt lycklig och stolt och glad. Wow! Och så sminkade jag mig också!! Helt själv! För första gången någonsin! Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, men jag höftade till och jag tyckte det funkade och det såg helt okej ut, så det var jättekul! Och ett stort steg för mig att våga prova. Våga försöka. Heja mig! För det är jättejobbigt för mig, att våga PRÖVA. Mitt sinne är inställt på "vet jag att jag inte kan det perfekt, så provar jag inte ens, för jag får inte göra fel". Den inställningen skall ändras, och jag jobbar på't, stenhårt! Och det tar sig tycker jag allt. I små steg, men dock.
Stämningen i klassen var igår också, mestadels, jättebra! De senaste dagarna har jag fått jättefina kommentarer om Löss bland annat, och jag blir så himla glad. Det har dessutom kommit från personer som jag aldrig hade trott, vilket känns hedrande och glädjande.
Vi har ju så himla kul när alla bjuder till, jag önskar att det kunde vara så jämt.
Jag dansade fel flera gånger, och inklappet är ett smått kaos i min hjärna, men det börjar redas ut nu, och jag bjuder på felstegen. Första genomdraget liksom, tjena! Jag hade i alla fall HUR kul som helst, och den kicken var så skön. Det var uppriktig lycka från min sida, jag njöt av varje sekund. Tack för den upplevelsen!

Så, nu har jag ryckt upp mig en hel del, skönt! Jag är så tacksam för alla fina människor omkring mig, för all musik, för allt jag får uppleva och dela med andra. För att jag får leva. Tack.

Människor.

2011-02-22T01:29:00.003+01:00

Här kommer en lista på människor som betyder så löjligt mycket för mig, som jag i denna stund saknar så jag kan dö.
Martina, Kristin, Malin, Jonna, Linda, Lena, Malena.

Jag har just tittat på My sister's keeper, och är därmed gaaaanska så gråtmild. Plus att jag upptäckte en låt i den, som jag blev helt kär i, "Feels like home" - Edwina Hayes. FY vilken underbar text. Och melodi! Och det här med gitarr är jag ju svag för. Ensam gitarr och ensamt piano. Det får min själ att hoppa ur sin placering. Och cello för all del.

Hur som helst, ovan nämnda människor har ju vid olika tillfällen räddat mig ur diverse DJUPA svackor, och när jag är såhär gråtmild blir saknaden sådär jobbigt stor. Dom har gjort så mycket för mig, dom känns som sådana där underbara storasystrar hela bunten. Sådana storasystrar jag alltid velat ha. Som finns där och lyssnar, kommer med råd, försäkrar om att allt kommer ordna sig, kramar, tröstar.

Just nu är det många stora frågor som kräver svar, och jag är förvirrad, ledsen, vilsen, ensam. Är så obeskrivligt ledsen hela tiden, därför har denna showperioden sugit för att alla varit så negativa. Jag har kämpat som ett djur för att lyfta allt, vara glad, sprida energi, glädje, leenden och så vidare, men tillslut orkade jag inte mer. Jag fick nog av snäsiga svar, himlande ögon, negativa kommentarer och skitsnack. Och jag fick nog av negativa lärare som såg ut som världen håller på att gå under.

Det har gått så långt att jag stundtals funderat på meningen med livet, för jag har känt mig så ensam och oälskad, även om jag innerst inne vet att jag inte är oälskad. Men jävligt ensam. Och jag känner mig övergiven. Det som pågick i åtta år, har fått mig att må så dåligt, så otroligt dåligt, och jag känner mig så sviken av mamma, för att hon aldrig stod upp för mig i stundens hetta. För att det känns som jag ständigt blivit bortvald. Och för att hon tog tillbaka honom. Ett sånt jävla nederlag för mig. Den kvällen ville jag dö. Inte bara den kvällen. Många kvällar har det känts så. Som att det inte finns någon utväg. För det den jäveln sagt och gjort, fick mig att hata mig själv, och det har jag fått kämpa så jävla hårt för att övervinna, och jag vill aldrig med hamna där. Jag är långt ifrån "helad" eller vad man skall kalla det. Varje dag finns känslan av otillräcklighet där, känslan av skräck för att jag inte gör tillräckligt. Skräcken för att bli hatad. Så som jag blivit av honom.

Och där tog mina ord slut. Shit. Jag hade inte tänkt att skriva ett sånt här inlägg. Det bara kom. Det är så mycket som vill ut, det kommer i attacker. Men det är skönt att få ventilera lite. Det kommer nog mer. Hoppas jag, för jag måste få det ur mig, en gång för alla. Alla ledsna känslor och ord. Fy fan, just nu vill jag bar fortsätta gråta i flera år.

Nej, får försöka rycka upp mig! Det ordnar sig på något sätt. Hade bara varit så skönt att få en brutalt stor och lång kram just nu.

Fridens så länge.

Snabbis.

2011-02-21T13:18:00.003+01:00

Lov. Myyycket sömn, halleluja! Lyckades drömma om det mesta: mina lärare, OnePieces, hajar, späckhuggare och tusen andra grejer jag inte kommer på nu.

Nu skall jag äta mysfrukosten Allan: Plättar med nutella, te, sen finns det vaniljfil och en godispåse, och jag skall bara titta på film och mysa hela dagen. Basta!

Ville bara skriva det för jag är sådär übermysig i hela kroppen just nu, SKÖNT MED LOV! Kan man helt klart konstatera.

Hej så länge!

Så typiskt mig... fast ändå inte.

2011-02-18T16:24:00.003+01:00

Inatt klockan ett var vi färdiga med ljussättningen för hela Vårshowen. SATAN i gatan vad trött jag var, i både kropp och själ, fy alltså. Ville bara lägga mig ner och aldrig resa mig.
Dock gjordes framsteg, helt klart! Somebodys eyes till exempel, som jag haft sån ångest för, fixade sig jättebra! Det var superskönt att få koll på Footloose, det är det som är så bra med ljussättning, man får liksom ett sammanhang och en ordning.
Sen gick dansen i applådtacket bättre och bättre, trots att jag var så trött och kände att jag ville skita i att vara med alls i det. Det fixar sig!

How ever, jag behöver ju ta saker i min egen takt, så när vi väl var klara väntade jag tills de flesta brötat klart i sina skåp och gått hem, innan jag började packa ihop mig. Dock fastnade jag framför datorn och började väl runt två packa, MEN då kom jag på: Mobilfan ligger inne i den låsta och larmade salongen! Jävlar!
Det är ju den som väcker mig på morgonen, så jag stod helt handfallen i en sekund innan jag sakligt insåg att jag skulle bli så illa tvungen att sova på skolan. INTE mig emot, jag älskar att sova här, men vi får inte det efter en incident som inte ens min klass var ansvarig för. Hur som helst, jag cyklade hem och hämtade mat och kläder, cyklade tillbaka och somnade som en stock. Tänkte att jag skulle vakna när folk började droppa in, men halv tio (en kvart innan vi börja) öppnade Pontus dörren till Mysen och jag hade missat att bandet satt i salongen och TRUMMADE osv. Jag kan säga att jag inte sovit så gott och så djupt och skönt på väääldigt länge. Tack för det.

Hur som helst, idag sätter vi ljud för akt 1, och vi blev klara med Duvemåla för ett tag sen (har hunnit till Ica en sväng också). Det gick JÄTTEBRA och var JÄTTEKUL!!! Jag blev så himla pepp och stolt över mig själv, jag körde järnet och bara njöt! Underbart!

Nu skall jag pausa lite, har sovit 13 timmar på tre dygn... inte så käckt, och nu börjar det märkas att jag är trött, men det fixar vi!

Fridens liljor!

Ljussättning dag 2

2011-02-17T10:06:00.003+01:00

Det här är officiellt typ det sötaste jag någonsin sett:

Bilden är från Tyra Sjöstedts blogg, en av hennes läsare hade skickat in och jag var bara tvungen att visa, sååååå SJUKT söt!!

Sitter just nu i skolan och övar stämmor (som jag lyssnar på på datorn) samtidigt som jag skriver upp ordning på låtar så jag får lite koll på vad som händer. Känns äntligen som att saker börjar sjunka in så man har ro att strukturera upp allt, innan har det varit så mycket att jag inte vetat var jag skulle börja, men nu så. Väldigt skönt med ljussättning, för då får man mer av en helhetsbild, plus att det inte är dödsviktigt att alla danssteg blir rätt osv, mest så att teknikerna skall få en överblick. För danserna sitter inte hundra, jag fattar inte vart tiden tar vägen, men man har fasen inte mycket tis att öva själv, finns alltid tusen andra grejer att göra. Och jag försöker att slappna av och SOVA, på 48 timmar har jag nu sovit 7... INTE så käckt, men igår var jag så uppstressad och orolig att jag inte fick ro trots att jag höll på att dö av trötthet.
Det var en kille i klassen som berättade att han "hoppat av"/slutat, och det blev så himla laddat vilket jag inte räknat med. Jag tänkte så mycket på alla stunder jag tvivlat på att jag skall vara här på grund av saker lärarna sagt, eller dagar då jag känt att jag inte räcker till osv. Plus att det alltid är sorgligt när människor man tycker mycket om är ledsna, då blir jag lätt ledsen också. Och as if det inte räckte med det så åkte Martina till Stockholm igår och är inte tillbaka förrän måndagen efter lovet. Alltså jag är ledsen att säga det, men det är hon som lyckats hålla oss över ytan, för hon har mycket mer tålamod än alla andra, och ler och vill hjälpa och lösa saker. Klart att dom andra också vill det, men dom känns mycket mer stressade och hysteriska. Plus att Martina inte muttrar "I'm working with amateurs", vilket kan kännas lite nedslående att höra, för ja, vi är amatörer och här för att LÄRA oss. MusikteaterSKOLAN som de själva påpekar så ofta. Det var bara jag som hörde den kommentaren, och det var inte meningen att någon skulle höra den, men dock.

Jaja, nu får jag plocka ihop mig och fika!

Pax vobiscum!

Ljussättning

2011-02-16T22:17:00.003+01:00

Ja käre barn, intensiva dagar!
Idag började ljussättningen, EFX var först ut och det var första gången jag "var med" på riktigt sen vi fick vår lilla balettdel, det var kul och gick sådär, det är ju så hysteriskt mycket folk på scen som man skall akta sig för/dom skall akta sig osv. Gytter, myller. Kul. SNYGGT ljus. Grym musik och dans. Gåshud. Big time.

Yes, sen har det flutit på, Duvemåla tog ungefär hundra år men blev nog jäkligt bra och kul hade vi, Spring har gjorts och jag sitter nu och väntar på körnumret i West Side Story där jag är med. Sen är vi klara för idag.

Igår var jag, Emilia och några till kvar till 02.30. Vi satt i systugan och hade apmysigt, sydde och pratade. Jag gillar't! Kom i säng fyra i morse, så har varit sådär aptrött fast ändå inte idag. Rätt skum kombination.

How ever, nu sen Duvemåla blev klar har jag sytt mina paljettbenvärmare och övat Löss med Rikard och Sandra, jäkligt kul att få vara så arg.

På hälsofronten intet nytt. Typ. Jag har ont i halsen nästan hela tiden, hosta och "tjockhet" i övre luftvägarna. Dock tror jag febern hållit sig borta idag, vilket var skönt för jag har inte varit lika mosig i hjärnan idag.

Nej, nu går jag in i salongen så jag har koll på vad som händer.

Pax!

Alla hjärtans dag, så var det ja...

2011-02-15T01:01:00.003+01:00

Mm... ja, detta var också en dag. SHIT vad dåligt jag mått stundtals, BLÄ!! Kan inte minnas att jag någonsin haft sån här feber och mojs, så länge?! Och fruktansvärt jobbigt hosta och tjocka luftrör. Isch.

Jaja, utöver dåligtmåendet har det varit en bra dag, vi fixade klart hela Kristina och körde igenom ett par gånger, så även Löss och jag ÄLSKAR den scenen. Och jag älskar Vildgräs. Och överheten, för det är så mysigt när jag och Kristina liksom försonas, hallego! Och så var en man från en internettidning på besök, och han intervjuade mig litegrann och tog massa bilder när vi körde genomdrag, kul!

På kvällspasset körde vi som sagt EFX, men då kände jag att min kropp fått nog, så jag satt i själva dansdelarna, sen var jag med och gjorde det nya som liksom inte var så "flängigt" (om man nu kan kalla vår underbara balettdel flängig, men ni fattar vad jag menar). Och jag får göra ett lyft!! Eller alltså, jag får bli lyft!! Av Chris, shit vad kul, har alltid velat bli lyft. Jag är glad!

Nej, nu borde jag verkligen sova, hade svårt att varva ner när jag väl kommit hem, käkade nudlar, gjorde sallad, diskade, badade och har nu käkat glass och kollat lite på Gilmore Girls. Och lyssnat på musik, såklart. Martinas. Såklart. Mitt livselixir.

Nu: kudden!

Fridens!

Tösa lär sig...

2011-02-13T19:53:00.002+01:00

Minsann, har man inte gått och fattat lite av det här med att ta hand om sig själv? Lyssna på sin kropp? Jovars, jag tror det börjat sitta en smula.
Det var fan längesen jag mådde såhär pissdåligt, hela ansiktet hettar och jag är yr och jäkligt och darrig och svag och kan knappt stå upp. Så jag tog mitt förnuft till fånga och ringde Jonna för att fråga om jag får komma lite senare imorgon. Och det fick jag, och jag blev så lättad. Det är ju dessutom kvällspass hela denna veckan, så det gäller att vara på hugget. Imorgon skall Martina lära ut resten på EFX på kvällen, och det måste jag sannerligen se. Får sitta och titta och filma. Det blir bra.

Nej, nu skall jag bädda ner mig igen, huga vad äckligt jag mår...

Fridens liljor.

Deppigt...

2011-02-13T14:52:00.004+01:00

"En vackne o så var den här da'n förstörd..."

Kära barn, igår kväll kände jag mig riktigt pigg och tänkte "vad onödigt att jag var hemma, det är bara att köra på!", meeen så vaknade jag och kände "helvete... I feel like shit". Och så låg jag med mitt dåliga samvete och stress och försökte fatta var jag skulle hitta energi och ork att ta mig till skolan och sy, men efter mycket om och men kom jag fram till att inget skulle bli bättre av att jag älgade iväg för att försöka koncentrera mig, så det fick bli ytterligare en hemmadag. Det är inget jag vill eller önskar, men jag är så matt. Jag satt förut och kollade på ett klipp till öppningsnumret, en dansbit jag skall memorera, och så skulle jag prova en grej för att se om logiken stämde (vilket den gjorde) och det jag gjorde var steg, steg, snurr, det var inte ens en stor/snabb snurr, bara i princip en vändning runt mig själv.. och jag fick hjärtklappning. Hjärtklapning?! Hur sorgligt är inte det? Min lilla kropp fick skitspader över två steg rakt fram och ett riktiningsbyte?! Jaja, det är bara att inse. I'm not well.
Grannen var för söt, kom förbi och hängde en påse med ingefära och tigerbalsam på min dörr. Näpet.

Nej, nu fortsätter jag med att sitta still och se på Gilmore. Känns som jag vill sova i sju åt. Rööööv som Malin skulle ha sagt. Ingen säger röv så som Malin.

Fridens.

Stockholm i natt

2011-02-12T22:08:00.002+01:00

Det blev en såndär kväll där Peter Jöbacks "Stockholm i natt" gick på repeat ett antal gånger.

Klockan tre lade jag mig i sängen för att vila innan jag skulle börja tvätta. Ställde klockan på fyra. Klockan ringde, jag ställde om alarmet till klockan fem. Orkade inte röra mig. Klockan halv fem smsade mamma, så då vaknade jag och tvingade mig tillslut upp. Började tvätta och fick sen ett ryck. Organiserade om min garderob och fortsatte sedan med att dammsuga hela lägenheten samt dammtorka mitt skrivbord och lite andra hyllor osv. Sen skulle jag gå och hänga tvätten. Väl där satte jag på "Stockholm i natt" på mobilen, och slungades tillbaka till massa minnen. Nätterna jag spenderade sittandes nedanför en viss lägenhet på en bänk mitt i sommaren. Resan till Stockholm med mamma med Cats och en hel helg på hotell, vilken obeskrivlig lycka jag upplevde den helgen.
Och som kom jag att tänka på alla blogginlägg om Stockholm. Och alla fina namn som finns där. Skanstull. Lilla Essingen. Norr Mälarstrand. För att bara nämna några! Allt låter vackert när det pratas om Stockholm. Det är något magiskt med den staden.

Hur som helst, har nu tittat på nästan hela "Kärlek på menyn" och har tappat upp ett bad som jag strax skall hoppa i. Kände att jag behövde fräscha till mig, blev alldeles svettig när jag dammsög.

Pax vobiscum!

Åh fy faan...

2011-02-12T12:18:00.002+01:00

Mööööh, vaknar upp och mår som ett jävla mähä, tung i huvudet, tung i kroppen ONT i ryggen, vattniga ögon som inte riktigt hänger med, ont i luftrören/lungorna och naturligtvis den härliga nasala biten, och jag snyter inte ut snor utan regnbågar, så förmodligen är det lite hjärna som följer med varje gång... ja, det är äckligt, men sant.

Inatt har jag lyckats drömma om:
-Nina, min bästa vän i högstadiet
-En stooor grupp människor med bl.a. mina halvsyskon, några från skolan tror jag och folk jag aldrig sett och det var nåt om ett bröllop och vem som skulle åka i vilken bil
- Jessica Andersson som är med i Let's dance (som jag inte ens såg igår) och jag var ledsen för att jag inte fick åka i samma bil som hon (alltså tillhörande ovanstående dröm)
- Jonna, hon hade köpt jättevackra blommor (till en nattlig middag med bröllopsgästerna)
- Barda, prickade in några av de vuxna rollerna (helt fristående verkar det som, dom var liksom med i periferin)

Hmm, jag konstaterar nu att: jag läste om Jessica Andersson på Aftonbladets hemsida igår (Jessica: check!), jag läste ett sms i min inkorg igår där en person tackade för jättevackra blommor (blommorna: check!), jag träffade Jonna igår (Jonna: check!), jag kollade på alla avsnitt av Barda innan jag gick och lade mig (Barda: check!)

Jag älskar hur drömmar väver sig in i varandra och plockar stoft från saker man gjort, upplevt eller bara tänk under en dag, eller tidigare dagar. Ballt.

Yes, detta svamlandet skyller jag på förkylningen, jag minns knappt vad jag skrev i förra meningen, så jag tror jag skall sluta skriva alldeles snart. Skall först bara skriva att jag för en gångs skull tänker lyssna på min lilla kropp och VILA hela dagen, alltså inte cykla till skolan och sy som var tanken. Detta stressar mig såklart enormt, men jag skall försöka tänka bort det och känna att DET LÖSER SIG för det gör det, så är det bara.
Så, idag står VILA på hela dagsprogrammet, förutom lite tvätt men det är ju inte så ansträngande.

Fridens liljor så länge! Kanske svamlar jag ihop nåt mer senare i feberyran.

So much for that...

2011-02-11T22:11:00.003+01:00

Jösses, tog mig en skål glass, bäddade ner mig i fåtöljen med duntäcket, satte på Gilmore Girls och tvärsomnade så fort jag tog sista skeden glass. TVÄRsomnade. Vaknade för en stund sen och skulle somnat om, men jag ville så gärna vara vaken så jag tog fram bananerna och Nutellan, och så hade det kommit ett nytt avsnitt av Barda, så det kollade jag på medan jag åt, mys!
Sicken jäkla tur att jag inte gick på festen, jag är som en urlakad fisk, SÅ trött fast mer kroppsligt, i hjärnan är jag pigg och vill vara vaken, men det är väl feber kan jag tänka, fryser och svettas om vartannat. Fast det kan vara lite småmysigt att vara sjuk, för då kan man inte göra så mycket annat än att rå om sig själv, och det behövs just nu.

Skoldagen var toppen, vi skulle haft Addamsrep med Martina hela förmiddagen, men hon har också blivit sjuk så vi tog saken i egna händer och repade alla danser utom steppen, och nötte verkligen och pillade med alla detaljer, det var jättebra och jätteskönt! Jag hade panik innan och tänkte att jag behövde öva hela helgen, men nu är jag mycket lugnare, när det kommer till Addams alltså. Provade även att dansa i min klänning, det var jättekul och såg bra ut, och jag kände mig snygg vilket var skönt och viktigt för min roll. Hade aldrig kunnat gestalta härliga Daisy om jag inte känt mig snygg.

Efter lunch hade vi Kristinarep, då började jag tyvärr må väldigt dåligt men jag gjorde mitt bästa, vi körde "Löss" ett par gånger och jag drog på, det är omöjligt att hålla sig i skinnet med en sådan låt, plus att det är så kul att spela arg och fara och flyga.

Lilla Laika har förstås funnits i mina tankar, men det var nog bra att jag fick bryta ihop igår och gråta så mycket jag ville, för då är det lättare att lägga det åt sidan just nu och bara köra på, för så måste det tyvärr bli. Klart att jag tänker på henne, mycket, men "har inte tid" att sörja så aktivt nu. Förmodligen sjunker det in mer när allt lugnat sig. Lilla älskade hund. Hoppas hon sover gott.

Nu skall jag kanske ta mig en ruta av den lyxiga chokladen, och se något av de gamla Bardaavsnitten. Borde sova, men vill inte, vill inte att natten skall ta slut, tiden går så fort när man sover.

Well, på återseende!
Fridens!

Att mysa till det.

2011-02-11T19:28:00.002+01:00

Martina är så himla bra, för härom kvällen (förra veckan i och för sig) hade jag något av ett breakdown och då sa hon (bland annat) till mig, and I quote: "Köp nåt riktigt gott och onyttigt, något som du inte brukar köpa och så mumsar du på det ikväll"

Just den kvällen hade jag tyvärr inte möjlighet att göra det, för Olof Nils hade stängt, dock hade jag lite mörk choklad hemma. Hur som helst, det jag skulle komma till var att jag för ca en kvart sen höll på att somna här i min fåtölj och kom fram till att jag skulle bädda ner mig i sängen istället och titta på en film, men så tänkte jag att "nej, fasen, skall jag ligga här och vara sjuk i min ensamhet, då skall jag jäklar i det ha lite glass att mumsa på åtminstone!" så jag fick ett ryck och kastade på mig ytterkläder och älgade (okej, inte, men gick makligt) till Olof Nils för att införskaffa detta. (Gick för övrigt och kände mig mystisk i min stora huva, det råder ju snöstorm här, och jag kom osökt in på att tänka på alver, och Barda, och låtsades för en stund att jag var en alv, precis som förr i tiden)

How ever, medan jag gick där och lekte alv kom jag att tänka på de två sista bananerna som jag haft i skolan hela veckan (det var sex bananer från början) och undrade när fasen jag skulle äta dom, MEN så kom jag ihåg Evas sjyssta idé med att doppa banan i Nutella, så jag bestämde mig för att köpa en burk Nutella också och prova detta.

Påväg till kassan på Ica stod en ställning med Lindtchoklad. Och då snackar vi den lyxiga varianten med fyllning. Det stod "Créme Brulée" på den ena sorten. Det var då som Martinas ord ekade i mitt huvud. "Nåt som du inte brukar köpa". Jag har aldrig köpt en sån men alltid velat smaka, och ikväll var ett ypperligt tillfälle!
Så, det blev mer än bara glass helt enkelt, och jäklar vad jag skall mysa ikväll! Valde förresten krokantglass, GUD vad gott! Och det lindrar säkert min hals, har ju åkt på någon skit som sitter mest i luftrören känns det som. Bad. As in "dåligt" på engelska, alltså inte "bad" som i "ta ett bad".

SHIT jag måste sluta svamla nu. Det jag ville ha sagt är att nu skall jag ha myskvällen Allan (eller Hugo) och det är till stor del tack vare Martina som det blev så extra mysigt!

Pax vobiscum!

Laika

2011-02-10T19:34:00.004+01:00

Inatt somnade vår älskade lilla vovve in... Helt plötsligt för några dagar sen fick hon svårt att gå, och igår var hon helt plötsligt helt förlamad i höger sida. Hon togs in på sjukhus (eller okej, veterinär) och skulle röntgas idag. Hon fick smärtstillande igår, och i natt somnade hon in av sig själv. Alldeles lugn i ögonen, var hon enligt min mamma när dom lämnade henne där. Som om hon visste vad som skulle hända. Hon var nog redo.
Jag har förväntat mig det värsta sen igår, och höll mig medan jag pratade med mamma i telefon, men så FORT jag lagt på bröt jag ihop BIG time och grät i närmre två timmar. Tur att jag har fina klasskompisar och goa Martina hos mig nu.
Laika kanske var redo, men jag var inte redo. Jag trodde jag var beredd, men det är jag inte. Jag är så jävla in i helvetes ledsen och.. chockad. Och jag har ju inte träffat henne på så himla länge. Och inte fasen trodde jag att jag aldrig skulle få se henne igen när jag sa hej då den gången. Jag minns inte ens när det var vi sa hej då, hon och jag.

Näe, faan också, älskade lilla hund, du saknas mig... Älskade älskade hund... Sov gott.

Kvitter kvitter!

2011-02-09T12:45:00.002+01:00

Åhh, jag är helt studsig, kvittrig, fnittrig och lycklig!!! Underbar känsla! Var ute nyss efter att ha downat lunchen och gick en sväng ute i den FRISKA luften, för det var inte direkt varmt, men det luktade vår och jag hörde allt några tappra små fåglar kvittra, underbart! Och så är det bara en såndär.. fin dag, folk är glada, jag är glad, jag är glad att jag får mina små spontana infall och småtokiga ideer. Livet blir så spännande då.

"And I, I can't deny, that little fall in front of your eyes was a big one in my heart"

Kvitter kvitter kvitter!

"Like a hurricane..."

2011-02-08T09:16:00.002+01:00

Ja, sannerligen, inte bara första orden i "A little fall", utan även väderförhållandet i Bjärnum just nu, JÄKLAR vad det blåser! Har legat vaken delar av natten för att vinden DÅNAT utanför, även om man kunde få för sig att stormen härbärgerade i mitt sovrum. Vaknade vid ett tillfälle och fann att katten låg alldeles bredvid mitt huvud, hon var nog rädd hela natten för varje gång jag vaknade kollade jag mot mattan där hon brukar ligga, men ingen mörk skugga låg där, så förmodligen tryckte hon under fåtöljen... lilla pisse...

Well, sitter nu i skolan och laddar upp med musik, jag har praktiskt arbete hela dagen vilket jag är SÅ glad för, äntligen lite tid att repetera för sig själv. Skönt.

Yes, lika bra att kicka igång dagen!

Pax vobiscum!

En annan blåsig dag, Koster 2007

"That little fall in front of your eyes was a big one in my heart..."

2011-02-07T08:47:00.004+01:00

Åhhhh, så underbart!! Sitter här och nynnar järnet på Martinas låtar och låter dom underbara melodierna och orden fylla mig med sån jäkla lycka och energi, jag blir helt studsig och bubblig av "A little fall" och sådär lugn och lycklig av "Dry your wings". I LOVE THEM!!!

Nu skrev jag dessutom just ut texterna så jag kan sjunga hela dagen och hålla mig glad. Iiihhh, jag blir typ kär, sådär fladdrig i magen, haha, tänk att låtar kan göra så med en! Fantastiskt!

Nu jäklar kör vi igång denna skoldagen!

Fridens!

"Beautiful flower of gold..."

2011-02-06T20:37:00.003+01:00

Shit my God vilken dag. Vi har satt hela inklappsnumret med stackars Jonna som var snorförkyld. Innan och under lunchrasten var jag beredd att kasta in handduken, min hjärna var någon HELT annan stans och jag visste fasen inte skillnad på höger vänster, upp och ner, HEMSKT! Men efter lunch gick det lite lättare, tack Gud! Då övade vi själva och fick rätat ut det mesta, plus att saker och ting hade hunnit landa lite på lunchen, s det kändes mycket bättre efteråt.

Det är så jobbigt för mitt huvud nu, det är så fullproppat och uppstressat att jag bara vill gråta hela tiden, det snurrar så mycket samtidigt att det snart sprängs, bokstavligt. Fruktansvärt tråkigt, för jag vill så mycket men tillslut hamnar jag i det där "apatiska" tillståndet då jag bara stirrar fast jag inte ser eller hör något. Sjukt obehagligt. Och som sagt, jag vill vara glad, pigg och ta in dans och annat snabbt, men det går bara inte just nu. Jag är så trött, och så ledsen hela tiden, och varför jag är ledsen vet jag inte. Det är också jättejobbigt.

Plus att min kropp så smått faller ihop, och jag skäms så himla mycket varje gång nåt händer och jag måste gå åt sidan, det är typ som att "asså kolla på mig, nu skadade jag mig, jag vill ha uppmärksamhet, snälla kolla då!" men det är TVÄRT om, jag hatar när det händer saker och jag vill bara att folk skall titta bort så jag kan gömma mig någonstans och försöka göra det bästa av skadan just då. Som när vi övade tangon idag efter skolan och mitt högerben bara gav upp. FAN vad pinsamt. Jag HATAR sånt. Och jag hatar känslan av att tro att folk tror om mig att jag "gör det med flit" för att få uppmärksamhet, uppmärksamhet jag inte vill ha, inte på det sättet. Självklart vill man ha uppmärksamhet, det vill ju alla, men för bra saker. Inte för såna självömkningsgrejer, no sir!
Jaja, jag får bara släppa den känslan och övertala mig själv att folk inte tänker så.

När skolan väl var slut skyndade jag mig hem, käkade nudlar, tappade upp ett bad, låg där länge, satte sen på en kopp te och lyssnade på Martinas underbara musik samt skrev ner två av texterna eftersom jag ständigt har dom låtarna på hjärnan och måste ha tillgång till text så jag kan sjunga och slipper undra, haha. Alltså, "Dry your wings" och "A little fall" är två av dom bästa låtarna jag hört i hela mitt liv, och det vill inte säga lite det. Martina är så fantastisk, och jag saknade henne så otroligt mycket idag, hon ler alltid och har alltid tid för att växla några ord eller skratt, hennes energi och positiva utstrålning behövs så väl och hon är den enda just nu som kan fylla på min glädje och energi. Jag längtar till tisdag när hon är tillbaka.

Nej, nu skall jag skynda mig i säng så jag får många timmar och orkar morgondagen, som jag bestämmer nu skall bli jättebra och positiv!!
Carpe fucking Diem, var det ju God damn it!!!
Kärlek.

Fridens liljor alla där ute!

Back on track!

2011-02-05T22:20:00.002+01:00

Sitter och njuter av en tallrik nudlar och ett glas saft mellan varven.

Idag har varit en fantastisk dag, jag var väldigt orolig igår för hur det skulle gå, med tanke på att jag hade ångest HELA dagen, men idag har jag inte haft ett UNS ångest, knappt hunnit tänka tanken! Underbart!

Skoldagen (jag vet att det är lördag, i Bjärnum går man i skola på helgerna, iaf när det är show) började med kör med Malin, vi körde igenom alla Duvemålalåtar vi fått, plus att vi fick Vildgräs också, najs najs! Efter detta började vi nosa på EFX, men den var inte riktigt färdigarrad eller hur det var, så vi körde väl praktiskt arbete eller hur det blev. Well, sen har dagen bestått av stageing av Addams, steppande i Just around the corner som vi fick repa med Martina idag, tack GUD vad skönt att själva ordningen och uppbyggnaden sjunkit in och landat, skall bara sätta alla ljud också men det kommer fixa sig så bra! Vi fick även det sista på One normal night och började så smått få några dansåttor till Crazier than you, såå kul!! UNDERBAR dag!

När vi väl slutat tänkte jag för en gångs skull "lyda" alla lärare som brukar säga åt mig att gå hem för att jag är i skolan för mycket, meeeeen då skulle Pontus och Erik måla salongen, och då ville ju jag vara med! Så på med målaroverall och fram med rollern bara! Vi hade jättekul och fint blev det, och medan första lagret torkade var jag uppe på klädloftet och fyndade massor!! Härligt! Grabbarna hade gått för att käka, men när de var tillbaka målade vi ytterligare ett lager. Sen fick jag ett ryck och städade pentryt samt diskade all kvar"glömd" disk (haha!), tömde soppåsarna på toa plus fyllde på papper där det behövdes, slängde sopor och plockade undan och röjde i matsalen. Fick en släng av hyperaktivitetssyndrom, helt klart.
När jag tillslut var klar cyklade jag hem, började tvätta och skall så fort jag ätit klart diska upp all disk (okej, det är inte så jättemycket) och sen dammsuga lägenheten, och fortsätta tvätta förstås. Shit alltså, om inte jag sover en sten inatt, då vet jag inte vad. Förresten så gick jag hem med målaroverallen. Så det kan gå, haha!

Jag älskar att vara glad igen.

Well, hej så länge!

Pax!

Det här med tankspriddhet kan ju bli rätt roligt...

2011-02-04T21:44:00.003+01:00

Hahahahaha, underbart!!!
Skrev ju alldeles för några sekunder sen ett inlägg, och läste sen igenom vad jag skrivit de senaste dagarna, och när jag kom till inlägget där jag berättade om att vi i Duvemåla-gänget fikat skrattade jag nästan ihjäl mig!
Främsta anledningen till att jag skrev den kvällen var att jag oroade mig för Jonna, och när jag berättade om fikan skulle jag skriva att "det var skönt att få jobba ihop sig" men istället hade jag skrivit "det var skönt att få jonna ihop sig" haha!

Ingen tvekan om vad som faktiskt var "on top" i mitt huvud den kvällen! Låter det stå kvar som det står, sjukt komiskt. Lilla tankspridda jag.

Pax åter igen!

Carpe fucking Diem.

2011-02-04T21:24:00.002+01:00

Återigen, som så många gånger förr, har jag fastnat i fröken Wessmans underbara blogg. SOM den människan kan trolla med ord! Jag begriper inte hur hon kan formulera sig så.. så.. ja, så som hon formulerar sig! Det finns inte ens ett ord som kan beskriva det.
Det sköna är att jag blir så otroligt lugn och trygg av att läsa hennes ord. Eller åtminstone idag blev det så, och det var precis vad jag behövde också. Det är som att höra hennes röst i huvudet när man läser, för hon inte bara skriver fantastiskt, hon säger minst lika braiga ord live. Vad jag är lycklig som fått uppleva det.

Titeln på blogginlägget är lånat från Martina. Hon skrev om detta citat. Och det är klockrent. För idag behöver jag kraftfulla ord för att hålla mig flytande.

Efter badet kändes det dock lite hoppfullare. Och så ringde moster och sa att hon utan tvekan kommer och kollar på showen, och det gjorde mig så himla glad, för jag vill så gärna visa allt för henne.

Efter badet hade jag även tänkt att titta på Let's dance, men det bara hackade och krånglade, först blev jag irriterad och tänkte att "det var väl själva fan att man inte skall kunna kolla på ett ruttet tv-program" men ganska direkt slätades rynkan i min panna ut och jag klickade ner tv-rutan för att klicka upp Martinas blogg och försjunka i hennes kloka ord. Och med mörk choklad och en sovande/spinnande katt vid fötterna. Sitter i min säng för en gångs skull. Som jag ju alltid gjorde förr, kom jag just ihåg! På Orust satt jag alltid i sängen med datorn i knäet. Jag har banne mig inte gjort det sen dess.
Plötsligt mitt i ett inlägg slog det mig, att jag plötsligt andades lugnt igen. Och kände att kroppen kändes alldeles slapp och lugn. Inte spänd som en pilbåge, som den brukar. Jag var helt enkelt avslappnad. Och jag kände att det var så skönt, att skita i kändisarnas danser för en gångs skull. Just idag brydde jag mig inte om Helena Lundbäcks höftmoves eller om huruvida Björn skulle ta illa upp av en skrattande publik. Det kunde inte vara mer oviktigt just ikväll. För jag måste slappna av, andas, och bara vara jag. Utan massa intryck, för det får jag tusenfalt om dagarna. Min hjärna måste vila. Det är mycket mer vilsamt att läsa, än att se på rörliga bilder och färger.

Så nu, tänker jag fortsätta sippa på min älskade citronsaft, knapra i mig ytterligare några bitar choklad och läsa fler av de bästa blogginläggen i världen.

Carpe fucking diem. Det löser sig.

Fridens liljor.

Keep it SIMPLE sweetheart...

2011-02-04T18:47:00.002+01:00

Shit. Nu är det mycket. Har egentligen inget att skriva, för det är för mycket som fyller mitt huvud. Att ha konstant panikångest är fan inte kul. Det var så jävla länge sen sist att jag glömt hur jävla pissigt det är. Jag vill ju bara andas?!

Nu skall jag ta mig ett bad och se om det lugnar ner sig, sen skall jag MYSA! Inte oroa mig. För jag har inget att oroa mig för?!

Jag får gråtattacker hela tiden. Helt plötsligt kommer det bara en paniksnyftning, antingen fortsätter det, eller så slutar det där. Med en snyftning? Out of the blue. Egentligen vill jag bara gråta tills lungorna spricker, så jag slipper krånglet med att andas.

Nej. Bad. Glädje. Kom igen nu! You can do it! Don't worry, be happy!!

Fridens!

Christ the lord....

2011-02-02T16:28:00.002+01:00

Sitter i skolan, är sååå trött i huvudet att jag ser ut som en idiot, hoppas ingen försöker säga nåt viktigt till mig för då blir det problem, haha!

Igår var det ju bara dans som gällde, idag var det SÅNG! Vi har övat in kör till Överheten, Vi öppnar alla grindar, Lilla Skara och I feel pretty (iaf vi fem som skall köra den sistnämnda)
Lyckligtvis är jag ju väldigt bekant med Duvemåla-låtarna, vilket var skönt, men jag fick stämmor jag aldrig sjungit så det var kul med utmaning, och så fick man ju tänka till lite extra, eftersom jag är så van vid melodistämma (oftast) eftersom jag lyssnat så mycket.
I feel pretty var knepig, men jag känner att om jag bara får sitta själv och bena ut det så fixar det sig snart.

Gaaah, borde inte skriva nu egentligen, är såå borta verkligen... Har glömt bort om det var nåt särskilt jag skulle skriva om, eller om jag gjorde det bara för att...

Jaja, hej så länge!

Pax!

Och jag skall blunda bort all sorg, för jag har sett mer än jag vill...

2011-02-01T23:20:00.003+01:00

Hmm.. börjar med att berätta att jag och Kristina-klanen fikade hemma hos Linnéa och Sandra idag, och det var såå mysigt och roligt, underbart att få jonna ihop oss ännu lite mer i gruppen, kändes jättebra, och jag känner mig trygg med att arbeta med folket. Skönt.

Skoldagen var rolig, dans,dans,dans var melodin, tango tango till Addams, sen även repetition av "When your an Addams"-dansen. Dock satt jag då för jag blev lite "tappad" under tangon och crashade knäet lite tillfälligt. Nu mår det dock bra, men saudan vad det gjorde ont, ett bra tag! Tack Gud för ispåse. Ja just det ja! Vi hade ju balett däremellan också. Kan säga att jag ramlade ihop både en och två gånger för mitt högra lår har ballat ur sen tangon, haha! Benet viker sig. Galet.
Sista lektionen skulle jag hastigt och lustigt vara med Footloose-gänget istället, lära mig koreografi/stageing till ett nummer de redan satt, jag kände mig HELT tappad bakom en vagn och ville bara gråta (inte bokstavligt) för att jag inte hängde med i svängarna, men lyckligtvis fick jag hjälp av både klassen och Jonna, fick även filmat en gång, så sen blev saker och ting lite klarare, jag gillar numret skarpt! Dansa med kundvagnar är ju grejen!

Och nu väver jag ihop dagen och kommer fram till det jag behövde skriva av mig.
När vi hade Kristina-fika förut började vi med att köra ett varv "What's on top", vilket innebär att man berättar det som man tänker på mycket för tillfället och sådär, saker som hänt, orosmoment, glädjande saker och så vidare. Vad man vill helt enkelt.
Och jag insåg senare ikväll att en grej som verkligen är on top i mitt huvud/mitt sinne, det är Jonna. Min fina danslärare alltså. Jag är väldigt orolig för henne, för hon har så hysteriskt mycket att göra och sådana enorma orimliga krav på sig själv. Hon är en av de finaste människorna jag vet, och det gör ont i mig, bokstavligt och kroppsligen, att se hur pressad hon är. Redan andra dagen av showperioden hade Martina och hon ett snack med klassen om hur dom kämpat och ansträngt sig för att göra allt så rättvist och bra som möjligt, och jag grät nästan för att dom såg så trötta och nedslagna ut. Likadant idag. Jag ville bara springa från salongen när Jonna med gråten i rösten sa att hon stundtals har lust att skita i hela showen, att hon är så trött och också en människa som tar åt sig av vad folk säger och gör. Varje ord hon sa skar som en kniv i min själ, även om det inte var riktat till mig. Jag fattar inte hur jag kan reagera så starkt, det var som att all världens olycka fanns i det rummet just då, och jag kände sån hopplöshet och sorg. Galet I tell thee. Jag vill bara att Jonna skall må bra och vara glad, lika energisk och sprallig som hon brukar. Klart att man inte kan vara pigg jämt, det begär jag inte av henne, men att se henne så uppgiven är fasen det värsta jag vet. För då blir jag rädd. Och ledsen. Mår inte hon bra, så mår inte jag bra. Töntigt tycker säkert många, men så är det. Jonna är betydelsefull för mig, och då oroar jag mig.

Jepp, då fick jag skrivit av mig en smula. Hoppas att morgondagen blir glad, rolig och hoppfull.

Fridens liljor!

Nu var jag allt bra klevert!

2011-01-31T20:43:00.003+01:00

Sicken bra idé, sitta kvar på skolan och blogga, varför inte liksom?!

Skoldagen har varit toppen, förmiddagen gick åt till att vara bollplank till Tusse som översatte text, gjorde mitt bästa för att hjälpa och vi hade kul.

Efter lunch var det Duvemåla-prat och stageing som gällde resten av dagen, det var också kul. Haha, vad lame, allt har varit kul och dagen har gått ovanligt fort.

Nu såhär på kvällen har vi varit inne i Grönan för att hitta våra roller. Jag började med Marianne i Duvemåla, det gick fint även om saker kommer fram som man inte väntat sig, men det är ju det som är så spännande. Fortsatte med glatt humör för att hitta fröken Daisy Strutman till Familjen Addams. Jag ÄLSKAR den tjejen! SÅ rolig att vara, hennes gånstil är för härlig, svassig fast med likstelhet liksom, och den eviga cigarillen i höger hand som hon aldrig röker, och de små gesterna med händerna i största allmänhet. Ja, hon är en härlig brud! Och så TOTALT besatt av dans. Fick hon inte röra sig/dansa så stod hon som helt handfallen. Bara stirrade och fattade liksom inte vad som hände. Väldigt roande.

Jepp, nu är alltså dagen slut och jag skall bege mig hemåt för att sova, blev inte så mycket av den varan natten till idag, men när jag lade mig så satte jag på Tidvattnets furste och försökte somna till den. Det gick tillslut, och under tiden hann jag tänka typ tre gånger i sekunden "herrejävlar vad jag älskar den här filmen". FY vad bra/hemsk/sorglig/vacker den är! MUMS!! Kanske rentav sätter på den ikväll igen. Tja, varför inte...

Förresten, efter mitt förra inlägg om systemkameror provade jag mina kamerabatterier och de verkar funka alldeles utmärkt! Så halleluja! Har kommit fram till att jag inte behöver en systemkamera just nu. Vill självklart ha en, någon gång. Men inte nu. Det var skönt att komma fram till det.

Well, känner allt hur det grusar sig i ögonen, så jag tänker säga god natt för den här gången.

Pax vobiscum och fridens liljor!

Blurr in the head

2011-01-29T15:47:00.004+01:00

Åh vad stönigt, vill jag ha en systemkamera eller inte? Egentligen vill jag kanske bara ha en fungerande kamera = köpa nya kamerabatterier som inte dör på två sekunder... Skall jag önska mig en i födelsedagspresent eller inte? Kommer jag använda den? Dom är ju verkligen stora, hur otympligt är inte det? När jag nu kan ta fasligt fina kort med den kameran jag redan har, och kommer lindrigt undan genom att bara köpa batterier.
Jag kanske helt enkelt skall önska mig en ny, jäkligt bra digitalkamera? Med bättre batteri-mojs, antingen om man laddar upp själva kameran med inbyggt batteri, eller att dom har kommit så långt i utvecklingen att dom inte drar lika mycket. Fast den jag har är bara tre år. Fast det kanske är gammal för en digitalkamera? Tekniken går ju så sjukt fort framåt...

ÅH vad jag blir trött på sånt här! Har hamnat i någon slags penga-tänk idag, dels för att jag betalade räkningar, dels för att jag så gärna vill köpa ER säsong 2 (och tre och fem för all del!) och dels för att... ja. Vem vet.

När jag kom på att jag önskade mig en systemkamera tänkte jag att jag skulle ta fina bilder på klassen när vi repar vårshow som bäst. Men jag är ju inte riktigt en sån som brötar runt och tar kort på kreti och pleti, det är inte riktigt min "roll". Jag skulle iofs kunna byta roll, och bli en sån som tar massa kort, men det räcker ju i så fall med en vanlig digitalkamera. Faktiskt.

Ja, vad fasen, skall ta mig en titt på vad kamerabatterier kostar.

På återseende.

Fridens!

Ha! Ironiskt...

2011-01-28T21:32:00.002+01:00

Cyklade iväg till min kära skola för att kolla på Let's dance, men så hade JUST kanal 4 fuckat ur, MEN då upptäckte jag att man ju för fasen kan se det live på datorn! Och som TUR var hade jag min dator i skolan, så attehh, det slutade med att jag satt här i mysen och kollade Let's dance på datorn, haha! Då hade jag lika gärna kunnat kolla hemma, höhö! Men det är inte lika mysigt.

Jahopp, första repveckan är slut, det skall bli väldigt skönt med helg, för jag är SÅ trött. Jag är lika trött nu som efter fyra veckor av Höstshowen, därför att jag inte hunnit återhämta mig sen dess. Blev aldrig pigg igen efter att showen var slut, och på jullovet var jag sjuk HELA tiden och hade verkligen inte tid att vila upp mig, för kroppen var fullt upptagen med att kämpa för att bli frisk.
MEN, det sköna är att jag har såndär positiv kraft i alla fall, och då kan man vara nästan hur trött man vill. Som sagt, efter steppen igår var jag väck, men får man bara fråta lite och tänka på nåt annat, och asgarva för all del, så blir det fint tillslut.

Idag har vi bara lyssnat hela dagen, och det var nog så jobbigt eftersom man höll på att somna flera gånger, inte för att det var ointressant, tvärt om, men just på grund av tröttheten. Det älskade kattskrället har väckt mig ett antal gånger inatt genom att köra ner huvudet i och gosa med mina händer, vilket jag ju såklart vaknat av, gulligt ja, men man vill ju helst sova.
Vi pratade i alla fall Duvemåla de två första passen vilket var jättehärligt, känns som en jättekul grupp att jobba med, och Duvemåla liksom.. need I say more? Don't think so. På MuKun senare spelade Lasseman upp "You have to be there" från Kristina-konserten på Carnegie Hall, och trots att jag redan hört den mången gång började jag böla. FY vad Helen är bra och FY vad vacker den är!! My gosh...

Well, den här första repveckan har varit fantastisk, trots två gråtsammanbrott, men dom behövdes och jäklar vad skönt det är! Min kropp är ju lite van att gråta varje dag, och nu var det så himla länge sen sist, vilket ju är toppen om man tänker så, men den ventilationen det innebär är banne mig skön! Oj vad detta lät som "buhu, mitt liv är så hemskt, tyck synd om mig!" men det är INTE vad jag menar/tycker/vill få fram. Att gråta är ingenting dåligt anser jag. Det är så naturligt, och fint, och det är fantastiskt när människor vågar visa sig "sårbara" och ledsna. Det handlar inte om "svaghet" som många verkar tycka och tänka. Okej, det finns kanske folk som använder det för att få uppmärksamhet, men vad fasen, då får man ju bjussa på lite tröst. Personligen gillar jag att gå undan när jag känner att det är på gång. Som i... tisdags, eller vilken dag det nu var, när vi slutat gick jag in bakom scen i logen och satte mig, tänkte att "hit kommer ju ingen nu, alla är påväg hem", och så var det bara att släppa lös hela kalaset och hulka bäst man kunde. Inte kunde jag ana att det skulle komma två mycket goa personer. Det var skönt att bli tröstad, trots att jag verkligen inte räknat med det.

Herregud vilket svammel, göta kanal! Haha, nu får jag ge mig och se om Let's dance snart börjar igen!

Fridens liljor!

"When you're an Addams...." (nynnandes)

2011-01-27T21:47:00.002+01:00

Med träningsvärk i HELA kroppen, främst i rygg, sidor och nacke, gick jag med glatt humör till skolan för att ha stepp hela dagen, och jädrar i min låda, har inte ont alls nu! Eller ja, mer än träningsvärk då, och kanske lite småömma knän. Men det tar vi med en klackspark!

Jag höll på att kasta in handduken på sista steppasset när vi fick koreografi till "Death is just around the corner" från Addams, för jag var så mosig i huvudet att jag inte kunde tänka ALLS. Kändes precis som när jag var utbränd, det är så läskigt, huvudet bara stänger av. Det är nästan så att synen också stängd av, för man ser inte. Eller jo, man ser, men man fattar inte det man ser, tar liksom inte in vad det är osv. Riktigt äckligt. Men jag lyckades överleva, och jag vet ju att får jag bara ta det lugnt och stega igenom och nysta ut i min egen takt, så löser det sig! Och koreografin var för övrigt sjukt snygg och rolig! Det är det roligaste i hela showen, att vara med i Addams! Haha, i och för sig det enda jag börjat med, men såååå himla kul!! Imorgon skall vi så smått börja med Duvemåla vilket skall bli kul.

Well, nu skall jag kasta mig i ett varmt bad (surprise!) och mjuka upp min stela lilla kropp.

"RIGOR MORTIS!"

För att citera Gomez Addams, som han säger mitt i öppningsnumret. Jag har befunnit mig i rigor mortis-stadiet hela dagen känns det som, haha!

Fridens liljor!

Men ååååhhhh....

2011-01-27T00:36:00.002+01:00

Lade mig klockan tio och njöt av att veta att jag skulle få så måånga timmars sömn. Vad händer? Jo, vaknar två timmar senare, förmodligen av att kattf*n rafsar runt sin matskål så det ekar i hela köket. Fräser åt henne att vara tyst. Försöker somna om. Ligger och vrider mig och känner att "jo, jag måste nog förresten gå på toa" som man ju alltid får för sig trots att man verkligen inte behöver.
Jaja, efter onödigt toabesök skall jag väl somna om? Icke.
MEN jag har hört att man inte skall stressa upp sig och tänka "somna nu, SOMNA NU!!!" för kroppen sköter själv hur mycket sömn den vill ha, tydligen, och jag väljer att tro på detta just inatt, så jag knallade upp, satte på datorn och här är jag nu. Läste först igenom mina sms förstås. Jag älskar det, man reser tillbaka två år i tiden.

Nu däremot, eftersom jag dessutom är vrålhungrig (jaja, dumt av mig att inte äta innan jag lade mig, men jag var ju så trött?! Och inte jättehungrig?!) tänkte jag fixa något att äta och medan jag intager detta skall jag kolla på ett avsnitt av Cityakuten. Najs.

Egentligen borde jag inte klaga alls, jag älskar ju att vara vaken på natten, jag är bara lite orolig för pigghetsnivån imorgon, med tanke på att det är stepp hela dagen och dessutom kvällsrep vilket innebär att vi slutar nio. Meeen, jag har klarat det så många gånger förr, det blir en baggis! Ser riktigt mycket fram emot morgondagen!

Så, nu lämnar jag bloggen för denna gången, vem vet, om sömnen håller på sig ytterligare blir det kanske ett inlägg till om jag kommer på nåt jag måste skriva om.

På återseende!
Fridens!

Vårshow!!!

2011-01-26T19:50:00.002+01:00

Japp, Vårshowen är igång gott folk, och jag har redan hur kul som helst!!!
Kollationeringen i måndags var ett enda stort leende, och jag blev så himla nöjd med de numren jag blev tilldelad, TACK fina lärare!

Idag fick jag min första koreografi, till numret "When you're an Addams" från musikalen "The Addams family" (pallar inte att hålla showen hemlig, jag vill kunna skriva fritt om vad jag gör) där jag spelar en "döing" som vi så fint kallar dom, alltså en av familjens förfäder. Min "döing" heter Daisy Strutman och är en charlestonbrud från 20-talet. Beskrivs som en "svårfångad, dansant skönhet". Man tackar för det, jag gillar't!
Numret vi gjorde idag är alltså öppningsnumret där hela familjen plus alla döingar medverkar, och låten är sjuuukt bra och koreografin Martina gjort var så himla ball och rolig!!
Så det kämpade vi med hela förmiddagen och många skratt blev det.

Idag har jag trivts sådär himla bra, och bara varit helt lycklig. Var helt ledsen igår och hade till och med en rejäl gråtstund, för allt kändes så hopplöst, jag trivdes inte med klimatet i klassen och mycket var bara pissjobbigt, men så sa en tjej i klassen precis rätt ord till mig, och redan då kändes det bättre, och idag kändes det toppen! Så skönt med lite ventilation!

How ever, efter lunch skulle ett nummer i Footloose, "On any sunday", stageas av Jonna, och där är jag också med vilket är jättekul, så det blev ännu mer jobb, och ännu mer skratt, haha!! Jag är så glad att vi har så himla kul när vi jobbar fram allt, och jag älskar att lärarna alltid är så glada och kan tillåta sig själva och oss att asgarva när det blir tokigt. Underbart.

Nu skall jag sjunka ner i ett tokvarmt bad, min ryggsträckning som jag drog på mig innan jul, som jag trodde var väck för alltid, har tyvärr gjort sig påmind idag, så nu har jag ganska så jätteont, trist. Hoppas jag överlever morgondagen, har stepp HELA dagen vilket är skitkul, men jag brukar få ont i korsryggen, så jag får verkligen se till att vila ikväll. Jaja, jag kör på, det skall bli så himla roligt!

Pax vobiscum och fridens liljor!

"Goodnight, sweetheart"

2011-01-25T21:59:00.001+01:00

...jag blev helt lycklig. Tack.

100:ade inlägget!

2011-01-22T00:26:00.002+01:00

Ballt! 100 inlägg!

Jo, jag glömde berätta förut, idag när vi dansade rock 'n' roll så fick vi prova lite lyft, och jag & Anna dansade med Anton (killarna fick köra dubbelt eftersom dom är hälften så många i vår grupp), och jäklar, han är fasen stark som en oxe!! Jag kände mig tyngdlös när han kastade upp mig på raka armar, jag bara flög!! Och kom sketahögt, haha, tjoade till varje gång. Det var verkligen jättekul, men jäklar vad trött JAG blev i armarna?! Dom är helt svaga och darriga, och jag lyfte ju inte så mycket?! Jag höll mina händer på hans handleder och liksom "tryckte" upp mig själv lite, men SÅ jobbigt borde det inte vara för armarna? Jaja, gött känns det, eftersom det säkerligen leder till träningsvärk.

Just det, det skulle jag också skriva! I let's dance idag var det tre låtar dom dansade till som vi körde på modevisningen, love it! Jag hade somnat till vid ett tillfälle men blev klarvaken när jag hörde Rasmus Seebach's "Natteravn" spelas/sjungas! Suveränt, älskar den låten! Det bjöds även på Candyman (min låt, till Ofelia som jag gick för) och den franska låten som min grupp gjorde final till, som jag inte vet vad den heter, men bra är den!
Förresten så blir det ytterligare en modeshow i maj! Dom hade ringt Jonna och frågat om vi ville köra igen, och det är vi en hel drös som vill! I alla fall än så länge, vi får väl se hur pass utarbetade vi är då, haha! Men det blir nog fint, och Jonna sa att vi inte skulle köra riktigt så avancerat som det var i höstas. Men superkul, den dagen var toppen!

Well, Let's dance är slut sen länge, jag kollade även på Modern family, och sen dess har jag bara drivit omkring här, busat lite såklart, jag har insett att jag är för nyfiken och busig för mitt eget bästa, haha! Men jäkligt kul har jag, hehe! Jag gör ju aldrig något dumt eller farligt. Jag gillar pirret/adrenalinet som blir när jag smyger på folk, spejar osv. Det är lite som att leka kan jag tänka. Eller det är så. Och man skall ha barnasinnet kvar så länge man kan, right? Jag är nog ganska barnslig av mig när allt kommer omkring.

Skönt att vara glad igen. Avskyr att vara sådär trött och "hopplös", alltså känna hopplöshet. Så det struntar vi i att känna på ett tag nu!

Nu skall jag packa ihop mig, ge mig ut och ta en stärkande cykeltur hem i den härliga kylan, för att sen hoppa i säng. Skönt att sova.

Fridens liljor, igen!

Lots and lots...

2011-01-21T22:05:00.002+01:00

Ja käre jösses, de tre sista dagarna har varit hysteriska!!
Till att börja med, onsdagens trip till Kungälv och Mimers Varieté, UNDERBART!! Så himla mysigt att åka tåg med Emilia för det första, sen superbra show på Mimers, sen underbart trevlig kväll hos Emilia, slutade med att vi lade oss strax efter tre och vi skulle upp strax efter fem... MEN vi pallrade oss upp, knallade till Jens och åkte med honom ner till Skåneland igen. Pang på med lektioner, stepp och röst och tal med en helt FANTASTISK kvinna som sannerligen kunde det mesta om rösten, jäklar vad intressant det var! Det slutade med att hon fått hela klassen att beställa fonationsrör, alltså rör man skall blåsa genom i ett vattenbad, vilket skall förbättre rösten. Skall bli jäkligt kul att prova.
Yes, på kvällen åkte hela klassen buss till Markaryd för att se Show-Musikallinjens grymma Vinterrevy!! Dom var hysteriskt duktiga och jag grät både en och två gånger, dels för att jag var så glad över att se mina gamla klasskompisar, dels för att jag kände mig helt stolt över dom, och för att flera av numrena var så... ja, berörande liksom.
Detta var alltså igår, vilket jag inte kan fatta. Denna veckan har känts såååå lång, vilket är jättebra! Avskyr när tiden går för fort.
Idag hade vi iaf teater på morgonen där vi började jobba i smågrupper med monologer, det var kul. Efter det hade vi pardans med en tjej som heter Malin som gick här för två år sen, och vi dansade rock 'n' roll och bugg, aaapkul!!! Speciellt rock 'n' roll, loved it!! Så det var en galet bra skoldag!

När jag kom hem plockade jag med snabba ryck ner granen. Var tvungen att göra det illa kvickt, innan jag hann ångra mig och låta den stå. Vi går u in i showperiod på måndag, och efter det kommer jag aldrig orka/ha tid att ta bort allt julpynt, så jag känner att jag måste komma i ordning med det i helgen, så jag kan börja på "ny kula" med kliniskt ren lägenhet och hela garderoben full med rena kläder (tvättar i och för sig varje helg, men ni fattar tanken). Pratade också med Oliver om deras show, och efter det samtalet fick jag världens dipp. Jag är så trött på människor som är trångsynta och småsinta, som aldrig kan unna någon annan något, som ständigt klagar och inte ser bortom prestationer. Klart att alla skall få ha sin egen åsikt och så vidare, men... det känns så hopplöst när alla bara klagar och inte bjuder till och anstränger sig. Jag kämpar för att ständigt anstränga mig och vara positiv, men ibland blir jag så ledsen och trött att det bara känns som man vill ge upp, att det inte är någon idé. Lyckligtvis har jag några få guldkorn omkring mig som peppar mig och får mig att inte ge upp hoppet, idag var det främst min fina mamma som räddade mig genom ett superfint sms. Den mening som träffade hårdast, på ett enormt positivt sätt, var: "Älskar Dig min fina rättvisa unge! Du gör mig stolt!"
De orden stärkte hela min själ och mig, och jag blev helt tårögd. Då kände jag att "banne mig, jag skall kämpa vidare så det bara sprakar om det!" Som citatet jag har på facebook: "Det verkliga modet består i att leva och lida för det man tror på"
Och jag tror på generositet, överseende, glädje, kärlek och vänlighet, för att bara nämna några av sakerna. Och nåt annat jag tror på, det är mig själv. Banne mig.

Just nu sitter jag på min älskade skola. Här är jag som lyckligast, i denna byggnad. Jag tog med mig popcorn, mörk choklad och saft, och kollar på Let's dance. Sån jäkla myskväll!! Passade på att blogga medan nyheter och reklam rullar, haha!

Jepp, vi kan väl helt enkelt konstatera att missmodet jag kände tidigare ikväll, bytts ut mot euforia, precis som jag önskade. Ett stillsamt euforia, men dock. Jag är glad.

Nu återgår jag till Let's dance!
Pax vobiscum, fridens liljor, och ta hand om varandra!