I morse tog jag tåget. Från Göteborg och till Karlstad. Där har jag aldrig varit! Och när jag kom tittade jag mig förvirrat omkring och plockade upp min lilla telefon och tryckte för första gången på appen "Kartor". Där knappade jag in vart jag skulle och började med stor koncentration gå efter den blå markeringen samtidigt som jag höll på att skratta ihjäl mig åt mig själv. Kände mig som värsta turisten! Och helt plötsligt öppnade sig himlen och jag garvade ännu mer, men fasen!! Fram kom jag, och i god tid! Och "framme", det var hos Eva och Markus det. Underbara underbara finaste bästa Eva och Markus. Sicka människor, dom är heelt makalösa!! För det första så kunniga om det de gör, och för det andra så fantastiska "vanliga" människor. Sådana som jag älskar att umgås med för det är så lätt och så roligt att prata med dom! Goingar! Jag var där från två till sex, haha! En långkörare, men det är ju så kul att prata!! Och så var deras suupersöta och gulliga lilla son Leo hemma, och han var så busig och söt och charmig att jag ville äta upp honom!! Gullunge!!
Ja, själva behandlingen var fantastisk igen. Gryymt smärtsam, men ack så nyttig!! Och jag fick reda på så mycket balla grejer, jag är helt vördnadsfull och ödmjuk och hedrad. Tack.
Ja, nu sitter jag på tåget påväg hem, och det fantastiska svenska sommarlandskapet susar förbi utanför i ljuset av den långsamt sjunkande solen. Såå vackert.
Tack för att jag lever, tack för att jag är jag, tack för älskade Eva och Markus och tack för min nya mentor. Tack för livet!
