Norge...

Kände att jag behövde skriva nu.

Det som hände i Norge igår är helt ofattbart... Jag har inga ord egentligen. Det känns bara så otroligt verkligt, det är liksom tungt att andas, för att man trodde aldrig att något sånt här skulle kunna hända så nära. Jag minns hur otroligt illa berörd jag blev av 9/11, då jag bara var tio eller elva, men nu, när det bara är några mil ifrån oss.. och Norge har alltid funnits i periferin för mig, varenda sommar (och flera jular) har spenderats på Koster, alldeles nära Norge, och vi har flera norska vänner och bekanta. Norge känns som familj! Och så händer något sånt här. Nyheterna har stått på både på radio och tv sen igår eftermiddag, och man hör bara fler och fler hemska detaljer.
Dock, mitt i all sorg och förtvivlan, blir jag så otroligt rörd av alla reaktioner. Grupper startas på Facebook, folk sätter norska flaggor på sina profilbilder, ljus tänds (dom brann länge i mitt fönster inatt) och stora människor, som president Obama, uttrycker sitt medlidande och erbjuder hjälp. Det är ett bevis på att det, trots att ondska, finns så mycket godhet också. Och det är för mig en tröst, som ju gärna ser allt i svart när något sånt här händer.
När jag läste Obamas, och Reinfeldts för all del, uttalande blev jag alldeles tårögd, och kände att Norge är inte ensamma i det här, och jag hoppas att dom känner det. Självklart måste dom få sörja, vad annat kan man göra i en sådan här situation, men jag hoppas att dom, förhoppningsvis snart, känner att stora delar av världens tankar går till dom, och att alla vill hjälpa.

Just nu sitter jag och väntar på ett tåg, och överallt hör jag människor som diskuterar det hemska, och kanske kramas man lite hårdare, lite längre, när man säger hej eller hej då, just för att alla skakats om av tragedin i Norge. Jag vet att jag gör det i alla fall, för nu har man det svart på vitt, man vet aldrig när, eller var, det händer. Jag önskar bara att aldrig händer igen.

Over and out, och Norge; mitt hjärta och mina tankar är hos er, oavbrutet. Jag önskar det fanns något jag kunde göra..

1 juli

Whoa, är sådär brutaltrött idag, tråkigt! Men ikväll händer det JÄKLIGT roliga grejer, så då måste jag vara pigg!

Ja käre barn, det har hunnit hända så mycket sen jag skrev sist!
Jag har flyttat hem, till exempel. Till Orust that is. Det känns hur skönt som helst, och jag trodde jag skulle ha sån jäkla ångest och längta tillbaka varje vaken stund, men så är inte fallet, som tur är. Just nu känns hela Bjärnum-biten lite overklig, så kanske är det det som är grejen, jag tror att det är en dröm. Så kan det få vara ett tag, om det vill. Jag gillar inte att sakna, men kanske behöver jag inte göra det så mycket, eftersom jag vet att skolan finns där, Bjärnum står kvar, och lärarna finns också nära hela tiden. Facebook, mobil, och blir jag desperat får jag väl ta bilen ner till Skåne. Gillar't.
Hur som helst, innan jag flyttade hem hann jag med att fira världens bästa midsommar med och hos Rickard och Helena! Tidigare på dagen skulle ju jag och Anna hoppa, men det blev bara jag som hoppade, från högsta iaf, Anna lyckades dock göra världens snyggaste hopp från bryggan, shit vad vi skrattade! Mitt hopp resulterade i ett helt blåslaget smalben, har fortfarande blåmärken. Underbart.
I alla fall, vi firade midsommar så det stod härliga till med massa god mat, grill, musikquiz, femkamp, marshmallowgrill och massa bra musik och skratt! HELT underbar dag och kväll!

Som sagt, nu sitter jag på Orust och flytten gick jättebra. Städade och packade till förbannelse och lägenheten blev godkänd, gött!
Här hemma har det också varit ett uppackande och städande till förbannelse. Lyckligtvis åkte mamma och Hasse till Hollande dagen efter vi flyttat hem mig och min grejer, så jag kunde bröta runt bäst jag ville. Igår kom dom hem och det mesta i rummet är klart. Sängen ihopbyggd, skrivbordet uppe, AKVARIET städat och på plats, tv, vidoe o dvd ihopkopplade osv. Nu är det bara smågrejer som man ska hitta plats till, och så ska jag bädda sängen så att jag kan sova där från och med nu. Mitt älskade fina rum, min älskade säng. Jag är så himla glad att vara hemma igen. Ett tag visste jag inte riktigt hur det skulle bli, men det löste sig på bästa sätt. Och TRÄDGÅRDEN här hemma!! Shit, det är s vackert och underbart att man dånar! En riktig oas, och man vill bara sitta och titta på allt det vackra! En annan härlig grej är katten. Den lilla gråa pantern, som nu ÄNTLIGEN kan vara ute och härja! Hon är så himla söt och man ser hur hon riktigt njuter av att få vara fri. Hon kör ner huvudet i gräsmattan och gosar runt, och vill ständigt vara med när man pysslar i trädgården, och igår lyssnade hon på sommarprataren med oss, medan jag försökte ta kort på henne med mobilen. Gosetuss! Jga älskade henne dock inte lika mycket vid femsnåret i morse då hon tyckte att vi alla kunde komma upp och hålla henne sällskap. Hon stod och bokstavligen SKREK både utanför gästrummet där jag sover, och utanför mamma och Hasses dörr. Tillslut fick jag nog och kastade ut henne. Sen sov jag vidare. Nu ska jag strax gå ut i trädgården och se om jag hittar henne för att be om ursäkt för mitt bryska sätt, men det här med att störa min nattsömn alltså... ingen bra idé! Jag kan själv välja att titta på film tills det är helt ljust ute vid fyrasnåret på morgonen, men om någon väcker mig olovandes, då jäklar alltså...

MEN, nog jiddrat, nu ska jag börja fixa!
Pax vobiscum!