Det som hände i Norge igår är helt ofattbart... Jag har inga ord egentligen. Det känns bara så otroligt verkligt, det är liksom tungt att andas, för att man trodde aldrig att något sånt här skulle kunna hända så nära. Jag minns hur otroligt illa berörd jag blev av 9/11, då jag bara var tio eller elva, men nu, när det bara är några mil ifrån oss.. och Norge har alltid funnits i periferin för mig, varenda sommar (och flera jular) har spenderats på Koster, alldeles nära Norge, och vi har flera norska vänner och bekanta. Norge känns som familj! Och så händer något sånt här. Nyheterna har stått på både på radio och tv sen igår eftermiddag, och man hör bara fler och fler hemska detaljer.
Dock, mitt i all sorg och förtvivlan, blir jag så otroligt rörd av alla reaktioner. Grupper startas på Facebook, folk sätter norska flaggor på sina profilbilder, ljus tänds (dom brann länge i mitt fönster inatt) och stora människor, som president Obama, uttrycker sitt medlidande och erbjuder hjälp. Det är ett bevis på att det, trots att ondska, finns så mycket godhet också. Och det är för mig en tröst, som ju gärna ser allt i svart när något sånt här händer.
När jag läste Obamas, och Reinfeldts för all del, uttalande blev jag alldeles tårögd, och kände att Norge är inte ensamma i det här, och jag hoppas att dom känner det. Självklart måste dom få sörja, vad annat kan man göra i en sådan här situation, men jag hoppas att dom, förhoppningsvis snart, känner att stora delar av världens tankar går till dom, och att alla vill hjälpa.
Just nu sitter jag och väntar på ett tåg, och överallt hör jag människor som diskuterar det hemska, och kanske kramas man lite hårdare, lite längre, när man säger hej eller hej då, just för att alla skakats om av tragedin i Norge. Jag vet att jag gör det i alla fall, för nu har man det svart på vitt, man vet aldrig när, eller var, det händer. Jag önskar bara att aldrig händer igen.
Over and out, och Norge; mitt hjärta och mina tankar är hos er, oavbrutet. Jag önskar det fanns något jag kunde göra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar