17 sept 2011

Wow, en mycket dag. Ja, mycket. Alltså, det har hänt så otroligt mycket. Mycket-dag, helt enkelt!

Ja, till att börja med: West Side Story hade premiär på Operan! Och trots att dom haft både publikrep och genrep inför massa folk, så var jag toknervös och pirrig, och det är ju bara för att bästa Malena är med. Som att jag behöver oroa mig liksom? Hon är ju bäst. Men pirrig blir jag i alla fall!
Återkommer till detta.

Sedan någon vecka eller så har det varit bokat för mig att jag skulle gå med Jimmy på Tomas Ledin's show på Rondo idag. Det gjorde jag också. JÄÄÄVLAR i HAVET vad bra showen var!!! SHIT my God, jag blev helt till mig och kände mig ungefär lika uppspelt som de två medelålders damerna som satt i närheten av mig och kunde varenda sångtext! Sicken människa han är, den där Ledin! GRYMT bra show, och om någon nu läser detta så rekommenderar jag STARKT att se den! Tokbra kväll verkligen! Och så hade vi så himlans bra platser, och hamnade bredvid ett jättetrevligt par som vi pratade en massa med efteråt, kul!
Nu återgår jag till West Side. Jag åkte in lite tidigare än behövt till Götelaborg, för jag tänkte "jag bara MÅSTE ha programmet nu direkt!" (då pratar jag alltså om West Side Story-programmet). Så, tänkt och gjort, jag åkte in, knallade den lilla biten från Lilla Bommen till Operan med Enyas "Book of Days" i lurarna, vilket gjorde det hela galet mäktigt (Gud, jag är hopplös..). Väl inne visade det sig att det dröjde en liten stund till pausen då Operashopen skulle öppna, så jag ställde mig och tittade på en tvskärm som visade vad som hände på stora scen, ypperligt! Så jag har sett sista fem minutrarna av WSS än så länge, hihi!
Jag fick tillslut köpt mitt program och efter att ha tittat i det längtar jag nåt kolossalt efter att se den!

Ja, sen åkte jag alltså till Rondo och såg showen med Jimmy, sen åkte jag hemåt, MEN, när jag kom fram till min lilla bil blev jag stoppad av ett äldre par som undrade hur man tog sig ut på motorvägen igen. Jag sa att dom kunde köra efter mig därför att jag själv skulle ut på samma väg, det tyckte dom var himla bra. Dock skulle de fika klart först så vi stod där och språkade en stund, supertrevliga människor!! Det visade sig att de var musiker båda två (vokalist i kvinnans fall) och jag berättade för dom om min utbildning och mannen sa till mig "åh, om vi ska åka nu så måste du sjunga för mig först!", och jag frågade glatt vad han ville höra, och då sa han "ta något ur Cats", så jag sjöng en snutt av "Memory" där i mörkret på pendelparkeringen. Jag tyckte det var fantastiskt kul, och han verkade bli väldigt nöjd, gav mig en klapp på kinden och så lovade de att komma på min första konsert. Strax därefter körde jag iväg med dom i släptåg, tills vi kom ut på motorvägen och de, glatt tutande, körde om mig och brummade vidare i mörkret.
Sådana möten tycker jag är så fantastiska. Människor som aldrig träffats, som byter ett par ord och genast hittar gemensamma intressen. Och så känns det plötsligt som att man känner varandra. Den där klappen jag fick på kinden, betydde så mycket! Det var en sån fin gest så jag blev helt lycklig!
Ja, underbart, och jag är så tacksam för alla fina möten ikväll. Blickar man mött, leenden man delat. Men mest tacksam och glad är jag över mötet med de glada pensionärerna från Blekinge, påväg till Norge. Helt underbara människor, tack för mötet med dom!

NU, ska jag lägga mig, för jösses vad trött jag är efter denna utomordentligt trevliga dag!!

Pax vobiscum!