Ja käre barn, man har, tyvärr i många fall, väldigt mycket tid att tänka och känna...
I tisdags hade jag ju ett fint litet breakdown på mictekniken, inte för att det gick dåligt, vilket det ju till största del gjorde, utan för att jag är så ledsen. Jag är så JÄVLA ledsen över det som varit i åtta år, denna psykiska misshandel som pågått. Jag tänkte att jag inte skulle skriva om det i denna bloggen, men det är ganska oundvikligt eftersom det påverkar mig så mycket. Men jag låter det ALDRIG ta över, ALDRIG. Men det var i alla fall anledningen till breakdownet jag hade.
Jag fick samla mig lite, och sen sjunga igen, skrika riktigt, och Emilia stod mitt emot mig och nästan provocerade, och faan vad arg jag var, och skrek på och tänkte "detta låter skit" men jag brydde mig inte särskilt. För jag behövde skrika.
Fortsatte gråta när jag skrikit klart och goa Malin kramade mig hårt. Tack för det.
Lyckligtvis var det balett efteråt, så jag hade inte plats i huvudet för något annat än sträck, sträck, sträck och lyft, så själva gråtattacken klingade av där någonstans bland det första pliéerna.
Hmm, det var inte riktigt detta jag skulle skriva om nu när jag tänkte skriva, men så blev det tydligen.. och nu minns jag inte vad jag tänkte skriva. Wierd.
Strunt samma, idag har varit en jättekul dag, vi hade Dans först, eller snarare FYS, Jonna tvingade ut oss trots regn, men det var faktiskt skönt. Vi delades upp i lag och skulle svara på olika danstermer hon frågade om, en person i varje lag skulle svara, svarade man fel fick vi springa 3 varv runt huset, tog man hjälp av laget fick man springa 2, och svarade man rätt fick man springa 1. Jag kunde alla svar, men tyvärr kunde inte jag få alla frågor, så det blev en jävla massa varv, och mina lungor älskar ju inte att springa, så jag höll ju lite fint på att gå under, haha, nä, men nästan, men jävlar i mig, jag gav inte upp!
Sen när vi väl kom in fortsatte vi med diverse ASjobbiga par-övningar, ex. att den ena skulle lägga sig på rygg, ta tag i den andra personens ben, sen pressa upp sina ben och partnern skulle putta ner dom igen. Detta 40 ggr! De sista 10 var riiiktigt jobbiga. Sen skulle den ena stå i plankan medan den andra sprang runt på alla fyra sidor av personen och gjorde en armhävning per sida. Och så turas om. Sen skulle vi lägga oss på sidan, partnern sätta sig på ens ben och så skulle man göra "sit ups" till sidan, det var helt okej! 40 stycken där med har jag för mig. Sen trasslade vi ihop våra ben och gjorde sit ups mot varandra och klappade varandra i händerna varje gång vi var uppe, 40 stycken. Sen "rygg ups" där vi dessutom skulle böja åt sidorna. Det var så jääääkla jobbigt, MEN så skönt när det var över!
Efter detta pass stretchade vi lite, och så fick vi början på vår nya koreografi som verkar jättefin!
Efter dansen var det sång med Malin, vi pratade om olika "effekter" och "analyserade sönder" några artister som Malin så fint sa.
Ja, sen var dagen slut, men man blir ju alltid kvar, jag och Emilia övade inför mictekniken, musikallåtar denna veckan, och då kommer jag osökt in på det jag tänkte skriva om från början, så bra! Jo, nämligen att det känns som jag inte kan sjunga. Det känns inte som jag presterat NÅGOT bra sen jag kom hit inom sång. Det som mitt liv gått ut på, har jag nu tappat förtroendet för. Ganska jobbigt. Jag HOPPAS vid Gud att det bara är en svacka, för jag ääälskar att sjunga, här hemma sjunger jag hela tiden och känner mig nöjd, men så fort jag är i skolan är det som att jag inte kan. Fuck a duck. Men det är väl bara övning som gäller, och att våga. Bagg.
Men en sak som är lite ball är att jag hade två "issues" igår kväll som jag tillslut skrev upp på ett block a la Mia Törnblom-metoden. Bl.a var en grej att jag känner att jag inte kunde vara med på den här modevisningsgrejen vi skall göra med Jonna om några veckor, för att jag inte tyckte att jag är tillräckligt duktig, ball, rolig, söt osv. MEN så skrev jag som sagt upp detta, sen skrev jag "FEL!" efter det, och skrev värsta positiva peppingen som "svar" på det. OCH, nu kommer det galna, efter dansen idag sa Jonna att alla som anmält sig till modevisningen (jag hade inte vågat) skulle skriva upp sina storlekar på en lista hon hade, vilket folk gjorde. Sen gick jag och Jonna bredvid varandra i korridoren och hon frågade "du skulle inte vara med på detta eller?" och höll fram listan till visningen. "Njae" sa jag "och nu är det väl försent? Att anmäla sig alltså?" "Näe, alltså, skriv upp dig du, jag sa bara på ett ungefär hur många vi var". Så det gjorde jag!!!! Så nu jäklar är jag med i alla fall, och det är ju sååå sjukt att hon tog upp det dagen efter att jag skrivit min pepping-grej och jobbat med den jobbiga känslan! Gillar't!
Jösses, nu blev det VÄRSTA långa inlägget... men, så blir'e ibland!
Nu måste jag städa, för imorgon kommer mamma!
Pax vobiscum!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar