Vad hände där?
Mamma bestälde resan i.. Ja, för flera månader sen, och det huvudsakliga målet var att åka till en läkare som specialiserat sig på sköldkörtelproblem och annat som kommer med det. På hans klinik var vi igår, och jag fick bland annat reda på att jag är allergisk mot mat. All mat. Så vi får se vad det blir för spännande diet när vi kommit hem. Vatten och luft? Något sånt.
Jag har också med största sannolikhet candida. En svamp som lever i magen och skickar ut rötter i ens tarmkanaler och perforerar dom. Känns jävligt tight, men det skulle ju förklara de fruktansvärda magsmärtor jag har, hela tiden. Svensk sjukvård är ett jävla skämt, och det var så otroligt skönt att ÄNTLIGEN få komma till någon som tog en på ALLVAR, som visste hur ont det gör och som direkt kunde se och förstå vad som var fel. Jag satt nästan och bölade ute i väntrummet av lättnad för att någon äntligen tog mig på allvar.
Med oss hem (vi var där från 09.00 till 18 och nånting) fick vi varsin tjock patientmapp, tusentals kost- och levnadsråd och en mängd olika alternativa mediciner och läkemedel. Halleluja!! Äntligen ska det bli ordning på torpet, hoppas jag. Känns så underbart fantastiskt att jag kan börja ta tag i kroppens välmående, såväl som psykets. För jag började en annan spännande resa för knappt två veckor sen, då jag för första gången fick en behandling med Instant Release Therapy av underbara Markus och Eva Gårdbäck. Herreguud vilken grej! Behandlingen går i stora drag ut på att Markus och Eva (som är ett transmedium) lägger sina händer på olika punkter på ens kropp där spänningar och känslomässiga spärrar sitter, och där trycker Markus rejält samtidigt som Eva med hjälp av en högre guide (ex ärkeängel) talar om vad för känsla/upplevelse som sitter där, och med deras guidening kan man sen släppa spärren.
Det var helt galet vilken speciell och mäktig upplevelse det var. Det gjorde så in i norden ont stundvis, och jag både bölade och skrattade och var rädd, men med den ändlösa kärleken som Markus och Eva utstrålar, vågar man ta sig igenom allt.
Självklart försvinner inte allt på en gång, jag tror ändå inte på quick fixes när det kommer till själsliga sår, men man tar behandlingen flera gånger (om man vill förstås) och bearbetar en bit i taget. Jag hoppas att jag får möjlighet att göra det alldeles snart igen!
Tja, näe, det blev ett långt inlägg om vad som pågått sista tiden, allt skrivet på iPhonen här i ökenhettan i ljuset av den sakta sjunkande solen. Palmer, pool, bris, fåglar, värme, skratt, lycka, lugn, kärlek. Eufori. Det är ord som beskriver vad jag upplever just nu. Tack Gud för att jag lever.
Puss på er alla fina där ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar