Lugnet efter stormen...

Ja käre barn, sicken cirkus det varit de sista två veckorna, mycket som skulle hinnas med, och som hanns med och tusen grejer att tänka över och planer och PACKA. Som jag skrev i ett sms till min moder när jag släpat ett akvarie genom halva nordstan: "Mina armar hatar mig, jag vill aldrig bära något låd-aktigt igen!"
Så har det känts många gånger, men nu, när det mesta är på plats, så känns svetten, irritationen och smärtan ganska långt borta.

Jag får dra historien ganska så från början känner jag, haha!:
Jo, dagen innan första flyttlasset skulle gå, med pappa & lillasyster Johanna som flytthjälp (för er som inte vet är mina föräldrar skiljda sen... 17 år tillbaka och jag har två halvsyskon på pappas sida), skulle jag plocka isär skrivbord, säng, ta ur hyllor ur Billy-bokhyllorna och, goast av allt, flytta ner akvariet från byrån, ty byrån skulle med till Skåne. Happ, emellan allt detta skulle diverse småsaker packas ner.
Akvariet då ja, 54 liter, med ca 40 guppyfiskar av varierande storlek och ålder, och en sugpropp. Jag börjar glad i hågen tömma ut vatten så att jag skall kunna lyfta detta från byrån till en stol. Jag tömmer ur 13 liter. Känner på det. "Jodå, det går nog!" varpå jag tar ett grabbatag om sk*ten och liksom "drar det" mot mig för att ta hela tyngden. Trodde jag ja. Det slutar med att jag knäar under tyngden och trillar ner på golvet men lyckas, hör och häpna, rädda akvariet så inte en droppe spilldes. Fiskarna såg lite sura och fundersamma ut där jag satt, ihoptryckt som en fällkniv, men levde gjorde dom. Sen fick jag uppbåda all styrka, all aggression och envishet jag besatt och häva upp det på stolen, och det gick. Sen höll jag på att dö av ansträngning. Hela kroppen skakade och vibrerade. Smart.
However, akvariet fick sprickor, så jag fick köpa ett nytt några dagar senare, men det var mest bara kul för det nya var så fint, och så fick man en pump på köpet och jag har önskat mig en ny läääänge.

Jaja, alla möbler plockades ner till beståndsdelar, och dagen efter stuvades allt in i ett sjysst släp som farsgubben hade hyrt. Resan till Skåne gick superbra och jag fick äntligen se min lilla lägenhet för första gången. Jag blev kär DIREKT. Så perfekt med hall, badrum, kök och ett kombinerat vardagsrum/sovrum. Lovely!

Efter denna lyckade tur åkte vi hem, dock återvände jag och mamma bara några dagar senare för att forsla ner fiskarna. Vi stannade precis hela dagen och pysslade och stod i, mamma fixade bl.a hela köket medan jag pysslade med akvariet och gjorde det så überfint med bakgrunds-"tapet" och allt. Vi skruvade även ihop sängen och skrivbordet och sen skyndade vi oss hem så mycket det nu gick i ösregn och kolmörker.

Och, igår, åkte vi återigen ner, med sista "lasset" och mig, och här blev jag kvar. Och idag, fredag, är statusen att alla lådor är uppackade, första maträtten (utom gårdagens nudlar) är lagad, tacogratäng, och första natten soven (som en stock när jag väl somnade.

Ville bara få skrivit ner denna resa i grova slängar, så jag kan börja på "ny kula" nu så att säga, haha, slippa ha det gnagande i bakhuvudet. Bildkavalkad får komma en annan gång.

Pax vobiscum!!