Sunset Boulevard, my love...

Men skjut mig i huv'et vad bra Sunset Boulevard är!!!!!
Skulle bara lyssna snabbt på en grej, men jag blir HELT fast, alltid!! Kan nån förklara VAD det är som är så SJUKT jävla bra?! Måste ta till grova svordommar, det är nåt som bara tilltalar mig SÅ mycket!
Och nu när jag lyssnar, förvisso på engelska, behöver jag bara blunda för att åter befinna mig på GöteborgsOperan, lukten, fåtöljerna, den svala luften, orkestern, den svenska ensemblen, scenografin, känslan, min lycka, mitt ständigt och ack så hårt bultande hjärta. HUR kan en föreställning stjäla ens hjärta bara sådär? Som de sjunger i Miss Saigon: "Hur kan en natt fört oss samman så?"
Det stämmer. Jag föll som en kägla direkt. Jag hade gett så mycket för att åter få sitta där på Operan och se och lyssna. Uppleva. Känna. Vibrera. Gråta. Gud vad jag älskar det.
KÄRLEK!

Pax vobiscum!

Samla tankarna!

När jag tänker för mig sjäv "det här måste jag skriva på Facebook, och det här, och det här!", då vet jag att det är dags att blogga, för då har jag för mycket att säga, och för att skona mina vänner från typ tre statusuppdateringar på fem minuter, så bloggar jag om tankarna istället.
En av grejerna jag tänkte på var att jag nyss fick duscha the old school-way, eftersom jag inte har något varmvatten förrän tidigast måndag. Det gör inte så mycket för min del, utom att det är halvkul att diska, och duscha då. Men, som den viking jag är, så tänkte jag att jag nog skulle stå ut med en kall dusch. Eh. Nej. Det var som nåt jäkla smältvatten direkt från glaciärerna, jäklar vad kallt! Såå jag satte på min kära vattenkokare och stod sedan dubbelvikt övet badkaret och tvättade håret genom att först blöta ner det, sen schamponera, och sen skölja gång på gång med utblandat varmvatten. Det funkade utmärkt!
Andra grejen jag tänkte skriva på Facebook var att jag (kanske) ska leka jul ikväll och dricka upp glöggen och göra slut på de sista pepparkakorna i skafferiet. Men vi får se hur mycket mys jag orkar, höhö! Har ju för en gångs skull överflöd av goa grejer. Men det var en kul idé iaf.

För övrigt så hade jag en lugn förmiddag då jag tittade på extramaterialet till de två första Narnia-filmerna, och till detta mös jag med te, mackor och kexchoklad. Kvalité!
Sen på eftermiddagskvisten fick jag ett ryck och hämtade alla väskor och flyttkartonger från förrådet och tömde mina tre garderober på kläder (fyllde den gula Poseidonväskan till bristningsgränsen, likaså den svarta sporttrunken.. jeez..) och fyllde sedan tre av flyttkartongerna med filmer, böcker, skivor och musikalprogram. Så nu gapar mina bokhyllor fasligt tomma, sånär som på Harry Potter-filmerna och ER-boxarna. Sen började jag så smått kolla allt som ligger i sängskåpen, men då började jag darra en aning av utmattning och matbrist, så då inledde jag duschprojektet och nu skall jag käka nudlar och sen gå på allt mys, och titta på nåt bra. Me like!

Så, titta vad bra, nu har jag fått ur mig det mesta för denna dagen, och har besparat Facebook ett antal uppdateringar. Flera flugor så att säga!

Fridens!

Att sova...

Den här dagen har handlat om sömn.
Jag lade mig runt halv tolv igår och satte klockan på halv nio. Det är ändå nio timmars sömn. Kom inte upp. Ställde om klockan till nio. Kom inte upp. Ställde klockan på halv tio. TVINGADE mig upp. Åt frukost. Cyklade till skolan, en sista gång (vad jag planerat i alla fall, men man vet aldrig med mig). Var i skolan, tog massa kort, luktade i alla salar (jag har pratat om det förr, men OM man ändå kunde spara på lukter!). OCH. Av någon anledning lade jag mig på golvet i grupprum 1. Och STENsomnade i ca 45 minuter. Sen sade jag hej då till lärarna, cyklade hem med tårarna rinnande och ringde viktigt samtal nr 1, nämligen beställa besiktning av lägenheten. Herrn bad mig återkomma, så då ringde jag viktigt samtal nr 2, fixa eftersändning hos adressändring. Det gick finemang. Sen gick jag till Ica och köpte bl.a Glassbåtar som det så fint är erbjudande på nu. Varför tacka nej till det? Löste även in "checken" jag fick från Radiotjänst i och med att jag sa upp mitt avtal eftersom jag ändå inte kan titta på tv, och då fick jag lite pengar tillbaka, tackar för det!
När jag kommit hem ringde jag besiktningsmannen igen, och vi bestämde dag. SEN tvärsomnade jag i två timmar. WHY?!

Nu sitter jag och försöker se på Avalons dimmor, men jag är så himla uppspelt över mina duktiga klasskompisar som tagit sig in på Balettakademien, Tusse, Chris och Viktor knep varsin plats, grymt!! Så GRATTIS till er, och GRATTIS till de som kom in på PAS tidigare i vår.
Skall försöka återgå till Avalon, hehe!

Pax vobiscum!

Ett år...

För ganska så exakt, nästan på timmen, ett år och en dag sen, fick jag reda på att jag kommit in på Musikteaterskolan i Bjärnum. Den 8:onde juni 2010. Vid elva-snåret. Jag fick ett telefonsamtal, av Miriam, som lugnt och sansat sa: "Kajsa... Du kom in."
Jag minns att jag höll på att dö. Min mage och mitt hjärta gjorde så många volter och jag grät och skrattade om vartannat och trodde hela tiden att dom läst fel lista. Jag vågade inte tro att det verkligen var sant. Och jag minns att halv tolv ringde jag Malena och vrålade "jag kom in på Bjärnum!!!!" För då hade ingen av oss riktigt fattat att man kom in på Musikteaterskolan i Bjärnum.
Fast i just den stunden spelade det ingen som helst roll, och Malena fattade precis och skrek som jag.
Det var grillmys hos Oliver den kvällen, med flera ur hans, och min, klass. Jag gick ju ett fjärde år och fick nöjet att gå med ES07a. Många av dom hade sökt, så min glädje grumlades lite av deras besvikelse, men dom var så storsinta och fina att dom snabbt hämtade sig och var glada för min skull.
Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Den lyckan är så obeskrivlig. Jag fick tillbaka mitt liv, för jag visste att jag skulle få börja om, i en egen lägenhet, på en HELT ny skola med HELT nya lärare och klasskompisar (utom fina Emilia, som jag ju kände sen innan), i en HELT ny stad och en HELT ny del av landet! Skåne liksom! Som den där reklamen jag alltid älskat, nåt med pension tror jag. En kvinna står på en liten väg vid en åker och möter sig själv som gammal. Hon säger: "Italien va?" och den äldre kvinnan svarar: "Nä, Skåne." Den yngre kvinnan säger häpet men sansat: "Skåne? Det var som fan.."
HUR många gånger har jag inte roat sagt det till mig själv, Skåne, det var som fan! Och vilken lycka det innebar, och innebär. För jag är fortfarande i Skåne. Åtminstone några veckor till.

Idag, den 9:onde juni 2011, lades listorna upp på nästa års M1:a. Jag känner många och jag gläds så oerhört med dom. Men jag är också så ledsen för tre av mina vänner som inte gick hela vägen. Men, det kommer en chans till, nästa år! Och till er som knep en plats: Grattis! Ni har det bästa året i era liv framför er. Såvitt jag vet i alla fall. För trots att jag haft stunder då jag tvivlat, trots att jag gråtit floder och känt mig ensam och kass, så har jag älskat varje sekund. Och jag har hittat mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och jag har fått vänner för livet, både i klassen och, hoppas jag, bland lärarna.

Nu ska jag mysa till det med ER! (Cityakuten alltså, om någon undrade)
Fridens liljor!

Här är en bild från kvällen då jag fick mitt intagningsbesked, innan jag visste att jag var en M1:a. Jag visar hur Glinda i Wicked gör sitt "toss toss" med håret. Love it.

Just det!!!

Glömde skriva det förut!
Jag stod i köket och väntade på att tevattnet skulle koka upp, och så lajjade jag runt och började dansa "First train", och hux flux gjorde jag en HELT perfekt piruett! Jag kom av mig alldeles och prövade igen, och det gick! Och bara för att, så provade jag att göra en dubbel! Som satt som en smäck! Helt sjukt, jag fattar ingenting, men jäklar vad kul! Och jag gissar att det var för att jag var extremt noga med armarna, för det är något jag slarvat med och Jonna har sagt till mig flera gånger det sista, och nu var jag supernoga och det funkade skitbra! Kul! Eller så är det nåt magiskt med mitt kök, för jag älskar att sjunga där, för det låter som bäst, och nu dansar jag uppenbarligen som bäst i mitt kök också, haha!

Nu är jag förresten tillbaka från min promenad, jag fastnade på skolan och så började det dessutom ösregna, så jag (och Mosse som också var där) fick skjuts hem av Malin, bussigt!

Nu ska jag nog fortsätta mitt ER-tittande, alternativt kolla på extramaterialet till Narnia-filmerna. Av nån anledning älskar jag att kolla på extramaterial och behind the scenes, och jag har TOTALT glömt Narnia-grejset, trots att jag haft filmerna i flera år. Men den som spar han har!

Well, pax vobiscum!

Mulen dag, finally!

Sådär skönt svalt idag, och ingen sol. Jag älskar't! Då fungerar jag som en vanlig människa igen.
Inatt fick jag värsta blodsockerfallet! Jag lade mig strax efter två och låg vaken ganska länge och kände helt plötsligt hur jag blev helt svag och darrig, trots att jag LÅG ner! Så jag gick upp för att dricka lite mjölk, men insåg att jag behövde ta till nåt tyngre, så jag började värma på ett halvt vitlöksbröd och åt kex under tiden, och när jag väl fått i mig brödet började jag så sakteliga komma tillbaka till "livet". Kollade på Cityakuten under tiden, och klockan fyra kunde jag lägga mig igen. Mysko.

Jaja, idag, eftersom det är mulet, har jag kunnat slappna av hela dagen hittills. Jätteskönt! För när det är sol blir jag stressad av att sitta inne, trots att jag inte vill vara ute för att jag inte klarar av värmen. Så det är lite schitzofrent. Men jag tänkte ta mig en promenad nu, skönt med lite luft, och att sträcka på kroppen rejält. Promenerade ca två timmar härom kvällen och fick faktiskt träningsvärk, en smula, fast bara i vänstra vaden, haha! Så nu kanske jag kan bättra på den lite.

Well, bye for now!

Ytterligare en eminent måltid!

När jag hjälpte Eva & Lisa att flyttstäda härom dagen så lagade Eva mat åt oss: Sesamnuggets och pasta, och till det hade vi creme fraiche och olika kryddor. Jag fastnade särskilt för "Piffi Allkrydda" och denna måltid var så JÄÄKLA god!! Jag blev helt frälst, så dagen efter, alltså igår när jag tänker efter, gick jag till affären och köpte bl.a sesamnuggets, Piffi Allkrydda och creme fraiche, haha! Sen gjorde jag världens matlåda och tog ner till sjön för att äta (efter ett dopp) och det var så himmelskt gott!!

Och idag tänkte jag använda pommes fritesen jag fick av Dag, så jag värmde upp dom, stekte några nuggets och gjorde Piffi-sås, hihi! Även detta sjukt gott!!
Deppigt att jag får inspiration och lust att laga mat NU, när jag slutat skolan... jaja, jag har klarat mig bra på tacogratäng och diverse olika pajer, haha!

Idag var jag först en sväng till Hässleholm och träffade Amelia för sista gången, åtminstone på ett tag, vi kanske möts igen, vem vet? Det var i alla fall ett bra samtal och jag har lärt mig väldigt mycket av att gå till henne. Gött!
Sen åkte jag hem och pös till skolan för att (snyft!) lämna tillbaka skolnyckeln. Per ringde och sa att dom ville ha tillbaka den. Tusan också. Tur att dom jobbar ett tag till så man kan komma in.
Well, i ÖSregn cyklade jag hem, läste en stund och lade mig sen för att ta en nap. Har lagt mig till med värsta pensionärsgrejer, hur ska detta gå? I alla fall, plötsligt vaknade jag av att det åskade! Och då snackar vi sådana där film-knallar som man inte tror finns på riktigt. My ass, knallarna var i högsta grad verkliga, lät som gevärsskott och var rakt ovanför huvudet på mig! Crazy!! Katten var livrädd och satt och tryckte under min fåtölj, lilla plutten.
Utöver åskandet ösregnade det ännu mer.

Nej adjö för denna gången!
Pax!

No need to say good bye...

Sitter och har ett såntdär halvmelankoliskt moment, och lyssnar på "The Call" från Narnia 2, och det är en viss bit där som är så obeskrivligt perfekt:

Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget

Let your memories grow stronger and stronger
'Til they're before your eyes

You'll come back
When they call you
No need to say good bye...

Så VACKERT!! Och så talande just nu. "Just because they can't feel it too doesn't mean that I have to forget".
Jag ska aldrig glömma mig själv och mina känslor.
Denna låten är mitt eviga mantra nu, för det är så likt! Det är som att jag varit i Narnia ett år, och nu skall man tillbaka till det "verkliga" livet. "The Chronicles of Bjärnum"... Ja, det är ju så sant. Och det bästa är, att man kan hälsa på. Ofta.
"I'll come back, when they call me, no need to say good bye".

Jag fick äntligen köpt denna låten idag förresten. Har lyssnat på den i långt över ett år, men förut var man tvungen att köpa hela skivan, man kunde inte köpa bara just det spåret, så jag satte den på repeat på Spotify så ofta det bara gick, hihi. MEN, så kollade jag härom dagen av en slump och då kunde man tydligen köpa den! OCH det bästa av allt, jag upptäckte att Spotify gett mig en gratis nerladdning, så valet var ju inte svårt! Tackar för detta!

Idag har jag förresten premiärbadat! I min älskade Bjärnumssjö som jag gått runt så många gånger. Jag och Eva kastade oss modigt ut från högsta hopptornet och plaskade i så det stod härliga till! Sååå skönt, inte alls kallt! Så jag var i länge länge, under båda mina dopp. VAD jag saknat att simma!

Nu skall jag nog sätta på en mysig film, och grilla marshmallows över ett värmeljus!
Pax vobiscum!

This is the day...

Nu är dagen här. Dagen jag fruktat och bävat inför sen första dagen på Musikteaterskolan. Och vet ni vad? Tack vare en händelse igår, så är jag inte ens ledsen.
Vi hade avslutningsfest och började på skolan, fortsatte sen till Tre Hammare. Någon gång efter elva började jag och en lärare prata. Och hon berättade. Och jag led. Hon konfirmerade varenda tanke och känsla jag känt under hela året, men främst Vårshowen. Hon bekräftade att jag haft rätt, och det gör mig både förbannad och glad. Förbannad för att jag tvingats umgås med folk som är... ja, jag finner inga ord. Dom förtjänar inte ens att skrivas på papper. Och förbannad för att de jag älskar mest på denna jord, mina lärare Malin, Martina, Jonna och Stefan, har behövt ta all den jävla skiten och må så dåligt.
Men som sagt också glad, för att jag fick något av en upprättelse inatt. All orättvisa jag känt att jag blivit utsatt för (av elever bör klargöras, INTE av lärarna) har funnits, alla tårar jag gråtit var inte förgäves, utan dom trillade av en anledning, och på grund av en känsla som var berättigad.
Jag var så ledsen inatt när läraren berättade, och jag skämdes också så fruktansvärt å dessa idioters vägnar, så strax efter vi pratat cyklade jag till min underbara skola och började skriva. Meddelanden till dom jag tycker så brutalt mycket om. Jag kommer skicka dom när dom känns färdiga och genomarbetade. Ett är redan skickat, för det blev som en vulkan där, kunde inte stoppa några ord, bara skrev och skickade.

Och nu, ska jag återigen cykla till min älskade skola och mina älskade lärare, ha en jättemysig och fin dag, säkerligen gråta många tårar, för även om idioterna tyvärr fått ta mest av min energi, så finns det så många guldkorn i min klass som jag är innerligt tacksam över att jag har fått träffa. Och jag vet att ni vet vilka ni är (nämligen de allra flesta).

Så, med detta äntligen sagt. Ha en vacker dag allesammans.

Kärlek!