måndag 20 juni 2011

Sunset Boulevard, my love...

Men skjut mig i huv'et vad bra Sunset Boulevard är!!!!!
Skulle bara lyssna snabbt på en grej, men jag blir HELT fast, alltid!! Kan nån förklara VAD det är som är så SJUKT jävla bra?! Måste ta till grova svordommar, det är nåt som bara tilltalar mig SÅ mycket!
Och nu när jag lyssnar, förvisso på engelska, behöver jag bara blunda för att åter befinna mig på GöteborgsOperan, lukten, fåtöljerna, den svala luften, orkestern, den svenska ensemblen, scenografin, känslan, min lycka, mitt ständigt och ack så hårt bultande hjärta. HUR kan en föreställning stjäla ens hjärta bara sådär? Som de sjunger i Miss Saigon: "Hur kan en natt fört oss samman så?"
Det stämmer. Jag föll som en kägla direkt. Jag hade gett så mycket för att åter få sitta där på Operan och se och lyssna. Uppleva. Känna. Vibrera. Gråta. Gud vad jag älskar det.
KÄRLEK!

Pax vobiscum!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar