Nu är dagen här. Dagen jag fruktat och bävat inför sen första dagen på Musikteaterskolan. Och vet ni vad? Tack vare en händelse igår, så är jag inte ens ledsen.
Vi hade avslutningsfest och började på skolan, fortsatte sen till Tre Hammare. Någon gång efter elva började jag och en lärare prata. Och hon berättade. Och jag led. Hon konfirmerade varenda tanke och känsla jag känt under hela året, men främst Vårshowen. Hon bekräftade att jag haft rätt, och det gör mig både förbannad och glad. Förbannad för att jag tvingats umgås med folk som är... ja, jag finner inga ord. Dom förtjänar inte ens att skrivas på papper. Och förbannad för att de jag älskar mest på denna jord, mina lärare Malin, Martina, Jonna och Stefan, har behövt ta all den jävla skiten och må så dåligt.
Men som sagt också glad, för att jag fick något av en upprättelse inatt. All orättvisa jag känt att jag blivit utsatt för (av elever bör klargöras, INTE av lärarna) har funnits, alla tårar jag gråtit var inte förgäves, utan dom trillade av en anledning, och på grund av en känsla som var berättigad.
Jag var så ledsen inatt när läraren berättade, och jag skämdes också så fruktansvärt å dessa idioters vägnar, så strax efter vi pratat cyklade jag till min underbara skola och började skriva. Meddelanden till dom jag tycker så brutalt mycket om. Jag kommer skicka dom när dom känns färdiga och genomarbetade. Ett är redan skickat, för det blev som en vulkan där, kunde inte stoppa några ord, bara skrev och skickade.
Och nu, ska jag återigen cykla till min älskade skola och mina älskade lärare, ha en jättemysig och fin dag, säkerligen gråta många tårar, för även om idioterna tyvärr fått ta mest av min energi, så finns det så många guldkorn i min klass som jag är innerligt tacksam över att jag har fått träffa. Och jag vet att ni vet vilka ni är (nämligen de allra flesta).
Så, med detta äntligen sagt. Ha en vacker dag allesammans.
Kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar