Lyckobollsdag...

Som rubriken säger.. Den här dagen är en enda stor boll av lycka inom mig.

I morse, fick tackat och Jonna var inte arg.
Titta på film från dansredovisningen vi hade innan höstshowen. Lycka och kärlek, och så mycket mod. Jag är så stolt över mig själv.
Efter lunch: Balett med Jonna. Alla nya övningar. Kan ha varit.. är nog, den bästa jäkla danslektionen i hela mitt liv. Inte för att jag lärde mig tusen nya grejer, utan för att jag hade så fantastiskt roligt, för att jag kände mig så duktig, för att jag kunde vara lugn trots att övningarna är i princip helt nya. Och för att Jonna var så fantastisk. Det kändes som vi hade någon slags outtalad överrenskommelse. Hon var glad och energisk, jag var glad och energisk. Det blev så mycket skratt och leenden den lektionen, och fina ord. Jag är återigen stolt över mig själv, och glad.

Har även haft två teaterlektioner under dagen som flöt på som bara den, och var fantastiskt roliga. Jag tänkte inte efter en sekund, eller tvekade. Pang på ba'!

SICKEN dag! Vad tacksam jag är för att jag får uppleva sådana här dagar!

Har nu varit tillbaka i skolan och dansat, mest för att jag hade sådan lust att prova nu när jag fått in det lite mer i huvudet, nu ville jag prova i kroppen också, och jäklarns vad kul det var. Kunde redan se en förändring, en helt annan bestämdhet. Hoppas att den finns där imorgon också. Men det går bra ändå.

Nu borde jag sannerligen sova, var bara tvungen att skriva nu när jag har allting så färskt i huvudet. Dagen: lycka.

Fridens liljor och pax vobiscum!

Trött...

Är bautatrött och har riktigt seg och jobbig huvudvärk, den är sådär enormt molande så det gör mycket ondare än det egentligen borde... eh?... Äh vad fasen, ont gör det!

Idag har jag kämpat på med att hålla humöret och självkänslan uppe, och det har gått bra, men jag har egentligen inte utsatts för några "hinder" eller liksom, jobbiga situationer. Imorgon däremot blir eldprov nummer ett. Och det kommer gå så jäkla bra, så det så! Det är egentligen inget att oroa sig för alls, så därmed släpper jag det. Basta. Consider it gone.

Morgondagen kommer bli helt lovely då den består av två balett/video-lektioner vilket innebär att vi har balett med Jonna ena passet, och kollar video från vår redovisning på andra, och så två dramalektioner varav en består av improvisation och en då vi skall fortsätta jobba med texterna vi blivit tilldelade, kul! Jag ser fram emot morgondagen.

Men nu skall jag faktiskt lägga mig, sådär tidigt och härligt, för jag är ENORMT trött och har som sagt huvudvärk som jag prövar att sova bort.

Fridens liljor & pax vobiscum!

Från "Bad taste"-festen i lördags, kanonkul! Fem av fem toasters!

Första advents-mys

Liten bildkavalkad, skolan inbäddad i snö, och adventsmyset som just nu pågår i min goa lägenhet... MYS!

Mums... (hittade inget bättre ord just nu på glädjen och friden, haha!)

Sitter i mitt lilla kök och är alldeles lycklig.

Jag sitter i godan ro och skriver levnadsbeskrivning till min karaktär Gröna Greta som jag skall spela i det vi håller på med på teatern just nu.
Emellanåt tittar jag ut på snön och den molninga men samtidigt ljusa himlen. Här inne står nu adventsstakar i fönstrena, några tomtar är framme, mitt fina glöggset skall invigas senare ikväll, och jag skall skålla mandlar och hälla upp russin, lägenheten är städad, dammsugen och fräsch, och jag skall nog ta mig ett långt bad senare ikväll med en skumbit från Lush. Riktigt lyxa till det.
Jag vill ut och gå en sväng också.

Tänk att på.. tre dagar, har min livskvalité stigit nåt enormt. Bara genom att sätta ner foten och välja glädje, så fick jag på köpet världens lugn och inre glädje. Så mycket skönare det är att bara tro på allt snällt och fint, istället för att spänna sig och fundera på vad folk "egentligen" tycker, trots det dom just sagt. Det är ju urbota dumt att lägga energi på fantasier, istället för att lyssna till sanningen!
Jag läste igenom en mängd sms i min inkorg förut, och kunde nu se meddelandena med andra ögon. VARENDA ETT av de där meddelandena var skrivna med kärlek, omtanke, glädje och uppskattning, och tusan vad skönt att känna att dom jag tycker så mycket om, tycker om mig också. Och återigen, vad skönt att kunna TRO på det! Lita på vad som står. Tack för alla människor jag får älska och tycka om.

Insåg just att jag inte insett (haha!) innan att jag faktiskt inte tagit in komplimanger, jag har gått och trott att jag har gjort det, men nu med facit i hand visar det sig att ja, jag har hört dom, och blivit glad och tackat, men jag har inte "tagit in" dom och känt efter inombords vad orden innebär. Det skall jag öva mig på som tusan nu! Smaka på berömmet, gotta sig i det, suga på det som en karamell. Njuta.

Nu skall jag fortsätta spåna på Gröna Gretas liv och leverne, sen får vi se vad jag hittar på denna vackra söndag.

Fridens liljor!

Have Yourself a Merry Little Christmas...

Myyys, hela lägenheten städad och fin, har lyssnat på julmusik senaste timmarna och ute ligger snön gnistrande i det underbara mörkret som ändå lyses upp av adventsljusstakar, julstjärnor och diverse pynt... Jag ÄLSKAR vintern och julen!! Wow, har såndär galen lyckokänsla inom mig!! Och imorgon skall jag dammsuga (sista städbiten) och sen pynta lägenheten, och så fort pengarna har trillat in på kontot skall jag knalla till Olof-Nils och köpa en (plast)gran och pynt till den, för här skall fasen i det firas jul!!!

Nu borde jag dock sova, det är ju första advent imorgon och allt!

Natti natti!


Julen 2008

Keep it simple sweetheart...

Jamen tusan! HUR har jag kunnat glömma de bästa orden ever?! Den meningen var ju mitt mantra hela våren, och JÖSSES vad bra att jag blev påmind nu! Precis i rättan tid!

Åh shit, nu gråter jag nästan, av lycka äntligen, för jag fick helt oväntat bekräftat att jag finns i tankarna på en person som hjälpt mig så mycket. Och nej, det är inte själva bekräftelsen "utifrån" som gör mig glad, utan att jag tack vare den insåg att allt är sant. Allt det fina och snälla. Och jag blir så glad över att jag inser och tror på att det är sant. HEJA! Det tar sig det här!

Haha, detta låter säkert väldigt krångligt för andra, men jag känner att så länge jag fattar vad jag menar, så är det bra, haha!

Så, keep it simple, sweetheart!

Lyssnar vidare på Rasmus Seebach, och skall dricka te, mys!

Pax!

You are my sweetest downfall...

HURRAAA, mitt Spotify funkar!!! Ominstallerade det för fjärde gången, och nu funkar det vilket jag hoppas att det fortsätter göra.

Nu har jag precis slängt i mig frukost och skall nog åka till skolan och öva dans. Egentligen vill jag inte dit, så jag funderar på att öva här hemma istället, för det jag skall göra är att sakta men säkert, i min egen takt, stega igenom koreografin och piruettkombinationen och barrelturns och jumps, så att jag känner mig säker, och framför allt lugn, inget som stressar, och jag tror det är skönt att slippa speglarna lite. Jag vill känna efter i kroppen först, hur rörelserna känns, sen kan jag börja pilla i hur det skall se ut, först måste det landa. Jo, jag gör nog så, jag börjar här hemma, sen kan jag ju cykla dit om andan faller på, eller imorgon, jag har ju en hel söndag på mig också, skönt! Plenty of time för tusan!

Jag vill verkligen kämpa för att bibehålla VILJAN att lyckas bekämpa demonerna, för jag är så trött på att bli hindrad av gamla spöken, DOM SKA BORT!
Men jag är nervös, det pirrar i min mage, och jag vet att det är för att jag vill bevisa för J att jag skall vara kvar, och det är inte bra, jag skall inte bevisa nåt för henne, utan för mig själv, jag skall bevisa för mig själv att jag visst skall vara på skolan, att jag förtjänar att gå där lika mycket som de andra, för jag har banne mig kommit in, så det så. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag är bara så rädd att hon skall behandla mig annorlunda efter det här, jag vill ju så gärna att hon skall tycka om mig, och detta tar emot att skriva för jag känner mig lite löjlig, men det är sanningen och jag är jätteorolig för att hon bara skall ignorera mig för resten av min skoltid, men samtidigt säger mitt sunda förnuft att det inte kommer bli så, så jag skall se till att lyssna mest på det.

Jag tror det är jättebra om jag bloggar mycket under kommande period, så man får ur sig tankar och eventuell oro, och kan läsa och inse att det inte är så stor deal som det känns som. Jepp, bloggning får det bli! Blogg och bra-bok.

Lyssnar just på Bobby McFerrin's "Don't worry, be happy" som skall bli min "mantra-sång", den borde ständigt nynnas av mig. Och, haha, (torrt skratt) tänka sig, J körde uppvärmning till den innan.. premiärföreställningen av Movie Mix tror jag, det var då jag blev lite kär i låten. Så den är bra på flera sätt, jag påminns om att J inte är farlig, och hur go hon faktiskt är mot mig som jag glömt lite nu i min rädsla, plus att den är bra som pepping. Mer "Don't worry" till folket!

Nu skall jag öva dans med glatt humör, det är KUL, och jag vill LÄRA mig ju!!

Pax vobiscum och en grymt underbar dag önskar jag alla!!

"Don't worry, be happy!"

Winter wonderland...

Allting blir så vackert när det är vinter och snö. Och jag blir alltid lyckligare när allting är vitt och gnistrande, luften är så klar och kall och det är lätt att andas. Och man känner sig vacker! I alla fall jag. Sådär blek hy, så ögonen ser större och mer framträdande ut, och så friska rosa rosor på kinderna och glitter i ögonen av kyla och lycka... och så en pälsmössa och en fin kappa på det. Gillar't!

Var ute och traskade förut med termobyxor, största tjockaste jackan och mössa och vantar, och farao vad mysigt det var! Min fantasi FLÖDAR och man får tusen idéer till sagor och annat. MYS!

Hela kvällen (när jag inte varit ute och gått) har jag tittat på Höstshowen från år 2000, från skolan alltså. Den är så himla mysig, känns nästan som någon slags julkalender eller nåt, I love it! "Huset som bara finns ibland", sött!

Nej, nu skall jag antingen fortsätta titta på den, eller läsa eller nåt annat trevligt!

Fridens liljor!

"Det har kommit till den punkten då jag känner att du inte skall gå här..."

Igår fick jag mig en rejäl käftsmäll, örfil, näsbränna, whatever you want to call it, och jävlar vad nödvändigt det var!! När jag väl sansat mig insåg jag hur rätt personen i fråga hade, och kände att "nej nu JÄVLAR skall jag ta tag i mitt liv!" Nu är det fan slut med halvmesyrer och rädslor, nu skall jag börja leva det fantastiska liv jag förtjänar!! Här skall väljas glädje, och här skall vågas, här skall tas plats och här SKALL LEVAS!!

Har banne mig sällan känt mig så levande faktiskt... Känner ett sånt jäkla driv innifrån att få ta tag i saker som hittills har "stört" mig, att äntligen få bekämpa dom och bli av med skiten. Helt onödig skit som bara stjäl energi. Nej, nu skall det jäklar i det bli ordning på torpet!

Det som sades är det som är rubriken till detta inlägg, och det var min fantastiska danslärare som sa det. Att jag bara kastar bort tid och energi på att låta mina issues "ta över" och styra mig. Kastar bort så många värdefulla timmar i främst danssalen då jag kunnat öva mig på att våga, och LÄRA mig, för det är just därför jag går på SKOLAN, för att LÄRA mig och PRÖVA. Måste en gång för alla få in det i huvudet.
Jag är så glad att hon vågade säga dom här orden till mig, för det fick mig att vakna och äntligen fatta vad jag går miste om. Nu skall här prövas och göras fel, för det är endast då man lär sig! Basta!

Välj glädje!!

Vad som kan hända på tio år...

Tänk vad galet ändå, att känna en person nu, som är den coolaste man vet, en till synes självsäker, och ball, rolig och snygg människa, och sen helt plötsligt kastas tillbaka sisådär 10 år och få se hur personen var och såg ut då... Jag är fortfarande helt fascinerad. Men det är ju självklart egentligen, personen jag känner idag KAN ju omöjligen vara densamma som för tio år sen. Och det känns jäkligt trösterikt, att tänka att så som jag är idag, kommer jag inte vara om tio år. Då skall jag ha gjort lika stora framsteg som människan jag har i åtanke, jag skall ta för mig och känna mig självklar. I och för sig, det skall helst gå snabbare än tio år, haha, men när jag tittar tillbaka på denna perioden om tio år, vill jag känna att jag gjort framsteg, och det är jag övetygad om att jag kommer att ha gjort.

Wow vilket invecklat inlägg. Men roligt för mig. Livet och människor är fascinerande.

Pax vobiscum.

As time goes by... No need to say goodbye

Snön singlar mot marken utanför, och här sitter jag och dricker te och försöker att inte sjunga samtidigt som Spotify spelar musik för mig.

Höstshowsperioden är över, och jag tror inte riktigt att det sjunkit in för mig än. Och det får gärna vänta med att sjunka in. Detta har varit den bästa perioden i hela mitt liv, har aldrig varit så lycklig och uppfylld av något någonsin förr. Tack för att jag fick uppleva det.

Jag hade ju ett fint litet breakdown i onsdags då det kändes som mitt liv var över, för att jag insåg att showen snart var slut, det var så tvära kast in i nya grupper och vanliga lektioner att jag inte hann med, så jag bröt ihop istället. På fredagen hade jag ett långt och behövligt samtal med Rickard, och vi gick igenom varenda orosmoment jag just då kände, galet skönt. Efter det gjorde jag min bästa show under denna period, jag kunde köra på som bara den för inget tyngde mig just då. Sicken kick.

Lördagen och söndagen gick också sjukt bra, på lördagen var gamla M1:an och kollade, och de ställde till med party efteråt och vi umgicks och hade trevligt hela kvällen, och på söndagen kom Jonnas klass som firade 10-årsjubileum! 10 år sedan de var M1:or. Då ville jag göra extra bra ifrån mig, och jag är jättenöjd.

Såhär i efterhand kan jag så sakteliga börja se och känna utvecklingen som skett och ständigt sker med mig. Idag till exempel var jag med på ett Zumba-pass i skolan som en av Jonnas gamla klasskompisar höll i, vi var inte så många vilket innebar att jag inte kunde gömma mig bakom någon, utan genomförde passet fullt synlig och kämpade på bäst jag kunde. En sån grej hade varit helt OTÄNKBAR för två år sen, ett år sen med rent utav, och klart att det fortfarande tar emot, men nu har jag lite lättare att dämpa skräcken, eller vad man kan kalla det, som fyller mig så fort jag skall.. "prestera" när det är något jag inte känner mig säker med.
Och för att inte tala om den gamla M1:ans uppvärmning på lördagen, när hela deras klass satt och tittade på medan vi värmde upp. Jag tror inte jag andades normalt på hela den halvtimmen, men jag gav mig fan på att bara köra, försöka leka med det, och det funkade ta mig tusan! Och kul hade jag! När det kom panikvågor inom mig skakade jag bara av mig dom och tänkte "jag kan!" och bara tutade på. Sånt funkar långt ifrån alltid, men adrenalinet pumpade så hårt och jag var så speedad inför föreställningen och allt, så all positivitet genom det lyckades övervinna paniken. Vanliga danslektioner är svårare, för det känns mer allvarligt för mig, och jag vill så gärna vara duktig. Bara för att jag är rädd att Jonna skall bli arg annars. Där fick jag sagt det. Fånigt. Urdumt.

Jaja, det är bara att jobba på med självkänslan och jävlar anammat, jag gör allt det här för MIN skull, JAG skall vara nöjd och stolt över det jag "presterar" varje dag, om det så bara är att gå in i danssalen. Det är en jäkla seger! Note to self: Fler klappar på axeln! Varje litet myrsteg i rätt riktning är en seger! Skulle det skita sig, klappa på axeln ändå, för någon gång kommer det att funka.

Yes, alltid gött att få ur sig lite svammel.

Fridens liljor!

Trallalalala

Sitter och färgar ögonfransarna och snorar, gött. Tur att Disneychannel är på, HAHA!
Går samtidigt in mina karaktärsskor, med ett par blöta sockor på fötterna, i början gjorde dete sjukt ont, men nu när jag haft på mig dom ett tag känns det riktigt okej... eller så är det för att fötterna domnat en smula.

Idag har Jekyll & Hyde premiär på MalmöOperan, och jag längtar såååå tills jag får se den, även om det förmodligen inte blir på Operan tyvärr, men dock, bara jag får se den är jag nöjd! Malena kommer vara så hiiimla fantastisk, I know it!

På tal om Opera, idag skall jag och mamma till GöteborgsOperan för att se på Sunset Boulevard!! Heelt najs, skall bli så underbart att få spendera en kväll där, var så otroligt längesen, början på augusti om man räknar SommarVeranda-konserten med Niklas & Malena. Och senaste föreställningen jag såg där måste varit... Törnrosa i mars. Waaaay too long time alltså!

Shit, nu måste jag fixa med lite grejer!

Pax vobiscum!

Long time, no see...

Kääss, jag startade bloggen för att skriva om mitt liv i Bjärnum, men fasen, i Bjärnum fick man ett liv och har inte en chans att hinna skriva om det, haha, man har fullt upp att leva det, vilket ju är lovely!

Vi är mitt uppe i Höstshowen, Movie Mix, och om exakt en vecka har vi premiär, CRAZY!! Så jäkla spännande!
Nu är det höstlov och jag är hemma hos mor, idag var vi och köpte smink inför showen, 1400:-, insane men kändes coolt, det är ju mitt första riktiga smink liksom, förutom det jag köpte på Ullared med Emilia för ett tag sen.
Senare idag, alltså ikväll, åkte jag hem till Olivier för att äntligen umgås, vi bor knappt 20 min från varandra nere i Skåneland (han förvisso i Småland) men det finns ALDRIG tid... sen kollationeringen har jag varit i skolan från 08.00 på morgonen till typ minst 23.00 på kvällen, vissa dagar ännu längre och bara ett fåtal kortare.
Mycket har hunnits med sen jag skrev sist, livskriser som klarades upp någorlunda, haha, min älskade dator lämnade jordelivet så jag fick införskaffa en ny, som jag nu älskar enormt, jag har gråtit mycket, skrattat mycket, haft GLADA dagar men även några ledsna, som det ju alltid måste få vara. Jag har sytt! Scenkläder, många svordomar blev det men resultatet blev amazing, jag har lagat massa mat såsom tacogratäng och broccolipaj, mest dom rätterna faktiskt, för att inte säga bara, höhö! Jag har pratat mycket med mina älskade lärare som jag lär mig så enormt mycket av varje dag! Och jag har dansat, och sjungit och agerat. Jag har helt enkelt levt livet i Bjärnum-bubblan, och jag älskar det!

Men, lov som sagt, och det har spenderats hos mor, har hunnit med en tur till gbg för att köpa nödvändigheter så som karaktärsskor, yay! Och lite annat. Dock har jag en jäkel till seg förkylning, känner mig sjuk HELA tiden med olika toppar och dalar, astråkigt, men det är väl kroppens sätt att försöka säga åt mig att CHILLA några kilon... Hur som helst, Zyx och Otrivin är mina bästa vänner. Och mesta tiden har spenderats i soffan framför Disneychannel, LOVE it! Nyss gick ett program som heter "Timmy time" som kan vara något av det sötaste jag sett, små animerade djur som går typ på dagis och som man får följa i deras vardag med småbråk och allt som hör till dagis, HUR gulligt som helst och med deras små ljud, Gaad! Hej jag är 20 och kollar på bebisprogram på Disneychannel, and I love it! Mysigt har jag iaf, och min hjärna vilar verkligen, vilket är nödvändigt och skönt.

Tusan, jag skall verkligen försöka bättra mig med att blogga, för det är ju så kul att skriva, och gött att få ur sig allt som florerar i huvudet! Nu borde jag dock försöka sova.

Fridens liljor!



Timmy time-gänget, adorable!