Jamen tusan! HUR har jag kunnat glömma de bästa orden ever?! Den meningen var ju mitt mantra hela våren, och JÖSSES vad bra att jag blev påmind nu! Precis i rättan tid!
Åh shit, nu gråter jag nästan, av lycka äntligen, för jag fick helt oväntat bekräftat att jag finns i tankarna på en person som hjälpt mig så mycket. Och nej, det är inte själva bekräftelsen "utifrån" som gör mig glad, utan att jag tack vare den insåg att allt är sant. Allt det fina och snälla. Och jag blir så glad över att jag inser och tror på att det är sant. HEJA! Det tar sig det här!
Haha, detta låter säkert väldigt krångligt för andra, men jag känner att så länge jag fattar vad jag menar, så är det bra, haha!
Så, keep it simple, sweetheart!
Lyssnar vidare på Rasmus Seebach, och skall dricka te, mys!
Pax!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar