Grattis på födelsedagen mami!!!

Har pillat och fixat med mamis födelsedagssurprise såhär på kvällskvisten (läs natten).
Nu ska jag hoppa i säng så det blir morgon, jag är lika pirrig som om det var min födelsedag, hihi! Hoppas hon blir glad!

Pax och god natt!

Vår-torsdag och en liten prinsessa!

23 februari, första underbara vårdagen, och dagen då Sverige fick en liten prinsessa! Grattis Victoria och Daniel!!
Tänk att man känner sig typ delaktig i det hela, haha! I morse när jag vaknade kollade jag Facebook direkt, och kunde inte gå miste om alla prinsesstatusar, hihi! Och på kören idag firade vi med prinsesstårta (och jättegoda smörgåsar, OCH Alladin-choklad, den mörka varianten, jag är mätt och nöjd!).

Ja, jag vaknade strax innan nio av min moders röst som skällde ut någon efter noter över telefon. Det var tydligen en "David" och det snackades om mormors färdtjänst. Jag kan säga att jag är jäkligt glad att jag inte var David. Jag försökte lägga kudden över örat och somna om, men icke. Mamma var för intensiv. Haha, go mum!!
Sen ringde hon ett samtal till och lät sådär sockersöt. Mamma vet hur hon ska tas med folk!

Efter frukost och lite Gilmore girls (ja, vi är besatta) styrde jag kosan mot Stenungsund för att fixa inför mammas födelsedag imorgon.
Det var sååå fantastiskt väder, solen stog som spön i backen (som de säger i Pistvakt) och all snö var bortsmält, och det var VARMT!! Jag fick ta av mig tjocktröjan och bara ha min kappa! Och bara en sån sak, vårkappa! Lovely!!
Jag strosade runt och gick i affärer, träffade så mycket trevliga och hjälpsamma människor, jag var så himla lycklig och liksom.. harmonisk. Konstigt ord, men jag jobbar med det som kommer till mig.
Jag strosade som av en slump in på Lindex, för skojs skull, och vad är typ det första jag ser? EXAKT såna snygga jeans som jag letat så länge efter, sådär halvpösiga med resår vid anklarna! Shit vad lycklig jag blev! Sen var jag inne en sväng på Gina tricot och hittade skönaste tröjan, typ en danst-shirt, gul, med texten "CARPE the shit out of this DIEM"!! Sååå jäkla underbart!! Det är ju så nära Carpe fucking Diem man kan komma! Så imorgon ska jag göra ett återbesök i S-sund och införskaffa byxorna och den tröjan, förutsatt att de sitter bra, för jag provade dom inte idag. KUL!!

Ja, mums på denna dagen!
När jag kom hem hann jag knappt vända, för det var dags för Zumba, inte alls lika roligt som i tisdags, men dock, och direkt efter det var det dags för kör, men jag hann hem och byta kläder i alla fall.
Well, kören var jättemysig och det var så underbart att träffa alla igen, jag har ju inte varit där på typ.. tre veckor, kanske fyra. Så det var lovely!

Och nu skall jag fixa det sista med mammas födelsedagspresent, sen blir det det absolut sista på Cityakuten. Älskade serie. Tur att jag fyller år snart så jag kan önska mig en säsong till, haha!

Och förresten: Tack GUD för att jag är mig själv igen! Så skönt att vara glad och "normal"!!

Pax vobiscum!

Två bilder jag förknippar med våren:

Pet shop story..

Ja käre barn..
Läget är fortfarande stabilt, och nu borde jag verkligen lägga mig, haha!!
Min kära kusifin Lisa och jag whatsappade igår om roliga appar, och då tyckte hon att jag skulle skaffa Pet shop story. Och det gjorde jag. Och nu är jag fast, haha!! Tar hand om dessa små djur, fyller gos-kvoter och föder upp raskorsningar. And I love it!! Allt är så snuttegulligt och i underbara pastellfärger.. Haha!!

Oh well, nu ska jag nog se en liten snutt till på Cityakuten (det sorgliga i handlingen har inträffat, det sved!) och sen sova!
Bjuder på en bild på min Pet shop "Whiskers 'N' Paws". (Haha, härligheten, I know!)

Pax!

Från missmod till euforia.

Lite bättre upp nu än inatt. Käre barn, då hade jag verkligen ett psykbryt. Så jäkla löjligt, men jag grät mig själv till sömns! Som ett litet barn!! Där snackar vi besvikelse.

Idag hade jag mattedejt med Liselotte, och det slutade med att vi pratade i fyra timmar istället, haha! Men vi är så härliga och har så kul, så det liksom bara blev! Vi hann allt göra lite matte också, så nu ska vi inte vara sådana!
Så hela förmiddagen var alltså bra, men så fort jag åkte hemåt kom tjurigheten och besvikelsen fram igen. Tycker så synd om mamma som behöver handskas med mig när jag är sådan, men det har pendlat, och flera gånger har vi skrattat åt mig. Och till mitt försvar bör ju faktiskt sägas att jag YTTERST sällan är sådär tjurig och trulig, men just besvikelse har jag SÅ svårt att hantera. Saker som man längtat efter som inte blir av. Jag har varit likadan hela livet, men riktigt såhär "illa" var det längesen det blev. Men det är bara för att en viss person inte fattar hur mycket saker och ting betyder för mig, och hur viktigt det är för mig. Hur viktig denna person i fråga är för mig.

Men men, mamma och jag hade det riktigt mysigt, för när jag kom hem ÖSregnade det (vilket det gjort hela dagen) och jag hade panikångest och var helt obstinat (nä, men det kändes som ett bra ord) och då kokade vi te, skar upp varsin rejäl bit av morotskakan vi bakade härom dagen och satte oss i mitt rum och kollade på Gilmore girls. Mycket bra medicin. Sen roddade vi middag, och då var jag "jobbig" igen (pendlade upp och ner som sagt) men så när vi satt och åt plingade det till i mobilen och alla jobbiga känslor bara släppte och jag kunde andas igen. Fick bästaste smset och därigenom mail proppfulla med underbar musik. TACK!!

Så här sitter jag och lyssnar och njuter och är alldeles lugn och stabil. Skönt.

Snart tänkte jag dock plocka fram rester av en godispåse och se de sista avsnitten av Cityakuten säsong 8. Mums.

Pax!

Fuck it...

Nä, men skjut mig i huvudet då för faan!!! Åh jag HATAR när det inte blir som man tänkt sig, helvetes jävla FAAAAN!!! HELVETE!!!! Gud, jag vill typ skrika från toppen av mina lungor, och det tragikomiska är att jag är arg på mig själv också. Som lägger så jävla mycket värdering i allt. Och så är jag så jävla trött på mig själv över hur beroende jag är av människor. Fan ta det. Jag ska bli en eremit och bo själv på nån jävla glaciär, långt bort från mänskligheten och dö i ensamhem, saknad av ingen och totalt känslokall. Så känns det nu. Jag vill kunna stänga av alla jävla känslor, kunna stänga av hjärnans alla tankegångar och allt tyckande.

Och det som retar mig mest är att jag haft en sån jäkla bra eftermiddag och kväll men världens roligaste Zumbapass med den bästa instruktören som någonsin funnits och kommer att finnas. Hon var så peppande och energisk och rolig och härlig och duktig!
Nä, nu ska jag glömma det här och återkalla känslan av min härliga eftermiddag, jag ska bara tjura lite till för att jag är så JÄVLA BESVIKEN!!!!

Bah!

WhatsApp

WhatsApp är en FETT bra uppfinning! Kusifin Lisa har just skaffat den, och nu sitter vi och diskuterar mello.. Det blir nog sent ikväll!

Det färdiga resultatet

Bakning pågår!

Morotskaka in the making, smells divine!!!!

Gymmet

Yes, idag var det gymmet som gällde. I tre timmar. Fy fan vad envis jag är ibland, på gott och ont.
Det var i alla fall kul och skönt, och nu har jag sjukt ont i knäna, de hade glömt känslan av crosstrainer och band ..

Annars flyter det på, rensade bland papper idag och det kändes gött, tänkte städa rummet också men gymmet kom i vägen, höhö! Det blir städning imorgon istället.

Typiskt alltså, jag tänkte lägga mig tidigt idag, och så började de visa Step up på ettan, så där rök den idén.. Men jag ska nog stänga av nu, får se den en annan gång.

För övrigt kan jag varmt rekommendera appen "Grisly Manor", fett kul klurighetsspel där man letar ledtrådar och låser upp lönnfack och sådär!! Jag löste färdigt den ikväll, så tyvärr gick det alldeles för fort (började igår kväll) men lätt värt det, jäklar vad man fick klura ibland!! Fick faktiskt ta hjälp av min kusin på ett ställe, busigt!

Nä, nu måste jag sova! Men först bjuder jag på en bild från gymmet, stretchpaus mellan ronderna med tufsigt hår och röda kinder.

Pax!

Älskade morfar...

Idag var det så dags för begravning. Min allra första, och det var min egen morfar vi skulle ta farväl av. Det kändes. Herregud vad ont det gjorde.

När jag och mamma körde mot stan kände jag ingenting, jag hade liksom skjutit bort anledningen till varför vi var påväg. Men så kom vi till parkeringen och mamma pekade upp mot kapellet. Då vände sig min mage och jag kände bara att jag ville bort, bort, bort. Jag ville inte behöva möta det som väntade inne i kapellet, jag ville fly. Det gick ju dock inte, så med tunga steg gick vi dit, möttes i dörren av prästen och kvinnan som moster Kari haft kontakt med som ordnat hela begravningen. Så fina människor. Jag såg att de förstod. Varma handslag och tröstande leenden.
Mamma skulle gå på toa, så jag gick själv fram längs gången, såg först inte kistan utan fokuserade på kusin Alex som jag mötte först. Vi kramades länge och jag frågade om det hade varit fint. Han hade nämligen velat se morfar innan hela ceremonin. Han sa att det var fint. Sen fortsatte jag krama resten av familjen och bara grät. Jag såg kistan. En vit kista. Och fullt med underbart vackra blomarrangeman. Och det vackra kortet på morfar ovanpå, och en litet värmeljus i en hjärtformad ljusstake. Det var så fint, och så in i norden sorgligt. Jag kände mig helt förlamad innuti, orkade inte förstå. Men jag gjorde det nog ändå. Jag fick en ros i min hand, med en grön liten kvist och ett gult band bundet runt. Att lägga på kistan efteråt.
Flera gånger stannade jag upp, tittade på kistan och tänkte "Det är morfar som ligger där. Morfar finns innuti den där vita kistan. Där ligger en människa! Får han plats? Var han verkligen så liten?"

Ceremonin började, klockringningen och sen spelade organisten Bach's "Air". Då började vi böla allihop. Snyftningarna ekade och jag hade inget papper.. Det låg kvar i bilen. Typiskt.
Ceremonin var så fin, prästen var underbar och så vänlig. Vi sjöng "Blott en dag", "Bred dina vida vingar" och "Härlig är jorden". Första versen av "Blott en dag" kunde jag inte sjunga, men sen kunde jag, och sjöng, för morfar. De andra två låtarna var inget problem sen, jag bara sjöng. Inte för att jag sjöng solo eller nåt, men jag blev impad att jag kunde sjunga alls.

Det värsta, men ändå finaste, var när vi alla gick fram till kistan medan organisten spelade "Inbjudan till Bohuslän". Så morfar som det kan bli. Vi stod där tillsammans och grät något så sjukt mycket. Och mormor sa några väl valda ord och vi grät ännu mer. Lade rosorna på kistan, kysste den, pratade med morfar. Hann till och med skratta lite åt nåt tillsammans mitt bland tårarna. Sade farväl.

Det var svårt att lämna kistan där. Särskilt för oss kusiner, vi stod kvar länge och tog kort, klappade på kistan, pratade med morfar, med varandra. Grät.

Sen när vi gått ut och var påväg mot bilarna, såg vi hur sex prydligt klädda män bar ut kistan. Den vita fina kistan, med vår morfar i. Det gjorde ont, men var ändå så fint på nåt sätt. Älskade fina morfar. Jag vill inte förstå att du är borta. Jag älskar dig så mycket. Jag önskar att alla kunde få ha en morfar som du. Världen skulle vara mycket bättre då.

Tack för allt.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag och ljussättning dag 1. Bra dag!! Värmen i salongen, alla balla lampor och så rökmaskinen på det. Lovely!!
Har tagit massa kort då jag helt snöat in på Hipstamatic-appen, men tänkte lägga upp dom imorgon för det är så jäkla pilligt att göra det med telefonen.

Dock måste jag lägga upp två bilder, den första på uuunderbara vaniljhjärtan som Sofies och Pers underbara granne Karin gav oss när vi kom hem.

Bild nummer två gör mig lycklig ända in i själen, finaste underbara Helena gav mig en alla hjärtans dags-present. Jag blev så glad så jag nästan började gråta, det betyder så himla mycket för mig. Hon förstår så bra, och bara liksom.. vet. TACK!

Nu ska jag sova och imorgon åker jag hem en sväng. Men det tänker vi inte på just nu.

Puss alla goa!!!!

Dagen i några bilder..

Kaffe och chokladboll. Det behövdes idag.

Jag provade en handske idag under klädprovningen. Den orsakade blodstockning och så såg det ut som att man hade sjukt långa naglar. Skumt.

Stageing av Hairspray med goaste Martina.

Jepp, det var dagen i ett par bilder.

Sara och Martina. TACK för att ni finns.

Älskar kontraster..

.. Sofie och Per gjorde sig assnygga och fräscha, gick runt och sippade på lite vin, medan jag sitter i mjukisbyxor, min stora mysiga Mamma Mia-tjocktröja och dricker te....
Jag ska jag ligga planterad i soffan hela kvällen med choklad, lite chips, glass och Melodifestivalen eller någon film eller vad det blir. Mys.

Pax!

Fredag.. Och ledig helg!!

Skol/"jobb"dagen flöt på med väldig fart idag, helt sjukt! Jag hämtade matvaror och lastade av dom, åkte hastigt och lustigt till Bingerts och köpte lite mer tyg, bokade biljetter, kontrollerade hela pärmen, fixade lite med kostym.. Ja, gott och blandat helt enkelt.

När skolan var slut fyllde vi min lilla bil med folk och pös till Hässleholm. Där uträttades diverse ärenden, och sen åkte vi på seightseeing (läs: vi hittade inte rätt väg) men kom tillslut fram till målet: ICA Maxi!!! Och tro på fasen, där spenderade vi närmre tre timmar, holy shit alltså!! Vi var som kalvar på grönbete och skuttade runt mellan hyllorna, ovana vid sån gigantisk yta och så mycket mat!!!
När vi sent omsider blivit klara skulle vi lasta in oss själva och alla matkassar i bilen (observera att jag har en Toyota Yaris -05, och att bagageutrymmet redan var fullt, och att vi var fem pers i bilen, som alla hade varsin kasse..)
Det var trångt och mysigt, och hem kom vi i ett stycke.

Väl hemma brassade vi på taco-middag som blev ljuvlig, och så fick vi sällskap av lite godingar som vi sedan kollade på film med, RENT on Broadway. Hysteriskt bra, och jag glömmer verkligen mellan varven hur sjukt bra musik det är. Så det bölades en del åt allt det vackra och sorgliga. Fint.

På måendefronten intet nytt, får till och från ångest som sätter sig på andningen, blir dock inte värre än ett tryck liksom, men det kan vara tradigt nog.
Detta skriver jag inte för någon slags uppmärksamhetssökande, utan för att jag ska kunna gå tillbaka och se vad som hände när osv. För min egen skull, helt enkelt.

Nu har jag en ledig lördag och söndag framför mig, och det känns jäkligt gött måste jag säga!

Nu: sova! Imorgon: sovmorgon!!!

Fridens!

Från genombrott till sammanbrott.

(Jag har uppenbarligen lyssnat på Bob Hund idag.)

Yes. Idag bröt jag ihop lite fint igen, men för mig själv. Sen räknade jag matte tills min puls blev helt konstig och hjärtat slog jättekonstigt. Då fattade jag att jag upplevde en variant av panikattack. Det var ju angenämt med nåt nytt, istället för den gamla hederliga hyperventilationen.
Jag tänkte att det skulle bli bra med lite frisk luft och började så i den uppfriskande kylan knalla runt skolan. Då grät jag istället och det skar som knivar i.. Ja, där själen sitter. Men sen var det liksom bra. Och sen ytterligare lite senare hade jag ett jättefint prat med Helena. Hon är så klok och så himla bra, tack Gud för Helena.

Nu dock är jag lugn, så nu kan vi vända på titeln, alltså från sammanbrott till genombrott. Typ.

Åter igen, jag är så tacksam för alla underbara människor som finns runt mig, för mig, hos mig. Tack för att ni är ni, ni är så viktiga för mig.

I morse när vi kom till skolan låg gårdagens barnkalasballonger kvar. Kom då genast att tänka på en mycket fin person som skrev ett mycket mycket fint sms till mig härom dagen. Tack!

Så, denna dag avslutas med ett fint Nalle Puh-citat:

"Det är svårt att vara nere med en ballong"

Barnkalas!

Ikväll har jag varit på världens härligaste barnkalas!
Underbara trivselgruppen i M1:an hade fixat så himla fint med massa ballonger, bakat stora plåtar kladdkaka (som vi "barn" sen fick dekorera), ordnat med massa massa lekar i alla salar i skolan, och det hela avslutades med ett härligt saftkalas då vi fick äta våra fina kakbitar! Och framföra våra fina låtar förstås, haha!

Helt underbar idé och initiativ!! Det var helt sjukt, hela klassen förvandlades plötsligt till små barn, alldeles uppspelta och sjövilda, precis som på ett kalas! När vi möttes i korridoren mellan de olika stationerna hade alla rosiga kinder och alldeles glänsande ögon, ljuvligt!!
Själv glömde jag helt att omvärlden existerade under de där två timmarna, härligt!

Går nu och lägger mig med ett leende på läpparna och många skratt och roliga minnen rikare. Tack!

Pax!

Totally fucked..

Den låten från Spring Awakening rullar i mitt huvud nu, för det är lite så det känns.

"Det är jävligt kört, allt är förstört, och det sjukaste jag nånsin hört.."

Det är den svenska översättningen, ish, från min Vårshow. Jävligt talande måste jag säga.
Fy vad fult att jag svär. Men jag gör det när jag är uppgiven.
Fick ett major psykbryt idag efter att ha fått det sötaste smset ever, och sen fick jag ett till, av samma underbara människa, så då fortsatte jag gråta en stund till. Varför inte när jag nu redan var igång, man får ju passa på.

Hur som helst, den ventilationen var skön, och som vanligt så fick dom underbara M1:orna mig glad igen. Och jag är glad, egentligen, jag är nog bara.. Förvirrad, orolig, ledsen och.. Obstinat, är ett ord som dyker upp i mitt huvud. Jag är bara så tjurig på hela situationen.

Men det går över, och jag har dåligt samvete över att jag klagar, men idag blev det lite för mycket bara. Orden "jag orkar inte" ekade i mitt huvud under brytet, men får jag väl böla klart så brukar jag kunna resa mig igen. Jag har gjort det förr.
Frågan är bara, hur många gånger orkar man ramla?
Jaja, jag är lyckligt lottad som har sådana älskade guldkorn omkring mig som alltid, på något sätt, lyckas dramig upp från marken, borsta av mig smutsen och hjälpa mig att fortsätta gå.

Nä, nu ska jag sluta skriva för jag känner inte igen mig själv. Behövde bara svamla av mig lite.
Tack för mig.
Pax vobiscum!

Pannkaksfrukost!

Världens bästa start på dagen i Kröppedammsghettot!!

Sofie kläckte igår den fantastiska idén med pannkaksfrukost, så vi köpte glass och grejer.
Och imorse skred vi alltså till verket, helt lovely! Och så var det så vackert ute, och sovmorgon och allt, och tokbra musik. Jäkla lyckomorgon skulle jag vilja kalla det!! Härligt!

Nu ska jag fortsätta klippa pappblomblad!

Pax!

Mums!

Testing testing!

Provar lite spontant att blogga från den kära mobilen.. Funkar'e?
Slänger in en spontan liten bild medan jag ändå provar.. Nähä, det går tydligen inte..?
Oh well, vi nöjer oss med själva inlägget för ikväll, haha!

Pax och fridens!



***

Haha, klart att det fanns en app! Dåså, då provar vi med bild..

Party!

Haha, det är ett ord jag ofta använder nu för tiden. Party. Det är så härligt!

Nu pågår det pokerkväll här hemma hos Sofie och Perka, jag datoriserar då jag inte är så bevandrar i pokerkonsten.

Idag var jag på Bingerts, i nästan en timme och köpte tyger och umgicks med de trevliga människorna som jobbar där! Helt lovely!

Sen på skolan tänkte jag att jag skulle börjar klippa ut blomblad i papp till alla som ska ha blomluvor = 22 pers. Fem blomblad var. Det blir jävligt många blomblad om någon undrar. Plus att det bästa materialet är papp från lådorna med skrivarpapper i. Som vi hade 36 stycken av. Fulla med papper. Så jag började med liv och lust tömma dom på papper och sen bära till systugan för att klippa. Jag har skurit mig på ett finger, och blöder under nageln på ett annat. Party! Och jag klippte väl... kanske typ femtio blomblad idag. Jag ska klippa 110. Party igen! Så imorgon ska jag sätta mig direkt, för det som är sjukt med mig är ju att jag tycker sånt är så roligt, typ enformigt arbete. Jag skulle nog bli en perfekt fabriksarbetare.
Eller okej, tillslut dööör jag nästan av tristess. Och jag älskar flexibilitet i jobb också. Jag är helt enkelt flexibel! Kan göra både enformigt och ovanligt.

Whatever, nu ska jag.. göra nåt annat, haha!

Pax!

Här är alla goa papperskartonger.



Trött tjej i systugan.

Resa genom tid och rum..

Wow. Här sitter jag, tredje februari 2012, i Musikteaterskolans matsal och bloggar, men världens finaste låtar på repeat. För EXAKT ett år sen gjorde jag exakt detsamma.
Det känns både lustigt och underbart.
Jag minns för ett år sen. Det började våras så sakteliga och jag brukade gå små promenader på matrasten. Och ständigt hade jag Martinas underbara låtar på hjärnan, speciellt "A little fall" som alltid gör mig glad och bubblig och typ kär.

Då var det min Vårshow, nu är det M1:an 11/12's Vårshow. Vilket gäng dom är. Så otroligt ambitiösa, duktiga, ödmjuka, roliga, härliga och så snälla. Jag är så tacksam över att jag hamnade här. Redan i höstas hälsade jag på, jag skulle stannat en dag bara, men när jag skulle ta bussen till tåget gick det bara inte. Jag ringde SJ och beställde en ny biljett, och stannade nästan en vecka till. Underbart. Och när jag väl skulle komma hem, så visste jag att jag skulle komma tillbaka, för då hade jag pratat med min underbara lärare om att hjälpa till under Höstshowen. Det var inte skrivet i sten, men jag bad till Gud varje dag, och när showperioden kom, åkte jag till Skåne i sammanlagt tre veckor. Tre av de bästa veckorna i mitt liv. Det var såå kul!!!
Och nu är jag tillbaks, till Vårshowspreioden! Så ljuvligt!

Det har ju hunnit hända massor sen jag skrev sist, det största och värsta är att morfar... dog? Gick bort? Somnade in? Vad fasen skriver man? Han är i alla fall inte med oss längre. Det är exakt en vecka sen, idag. Det var det mest absurda och overkliga jag någonsin varit med om. Han fick en hjärtinfarkt förra tisdagen, på kvällen, åkte in till sjukhus och blev där sjuk av medicinerna och kräktes blod jag vet inte hur länge. På onsdag eftermiddag började han pigga på sig, och på torsdagen fick han till och med äta lite. Men så, natten till fredag, började hans hjärta slå långsammare tills det stannade helt.
När vi fick samtalet av moster Marie där mitt i natten, visste jag så fort telefonen ringde. Och det sög till sådär i magen precis som när han fått hjärtinfarkten. Jag satt i mitt rum och bara stirrade. Hur skulle man reagera? Varför reagerade jag inte?
Mamma kom in efter en stund, och så pratade vi lite, bestämde att vi skulle åka till Koster dagen efter, över helgen, det skulle även Kari, Micke och Alex göra.
Och på fredagen när vi kom fram till Strömstad gick vi till Backlunds för att vänta på färjan, och där, längst inne i det lite mörka hörnet, satt Kari, Micke och Alex som en egen liten sorglig bubbla. Då grät jag, för första gången. När jag såg deras sorg. Särskilt Alex. Min äldsta kusin, ett år äldre än mig. Min storebror, i mångt och mycket. Att se honom så förkrossad och chockad, gjorde så ont. Och moster Karis tomma blick. Mickes sorg och medlidande. Då tog jag in lite mer. Och kunde sälla mig till deras sorg. Höra till lite, på ett konstigt sätt.
Väl ute på Koster, grät vi alla som tokar, när vi träffade moster Marie, kusin Lisa, och älskade mormor. Det skar som en kniv att se hennes tårar, krama henne och känna hur hon ändå kramades hårt, hårt tillbaka. Mormor. Ingen morfar. Overkligt, och så obeskrivligt sorgligt.

Efter den där första dagen på Koster, alltså förra fredagen, har jag inte gråtit någonting. Och känt mig helt rubbad. Alla i familjen sörjer, men vad gör jag? Går runt i ett vakuum, kanske undviker. Jag har velat gråta, det ska gudarna veta, men inte kunnat. Förrän igår kväll. Jag bor hos Per och Sofie här i Bjärnum, och igår satt vi och pratade om allt möjligt, och kom in på begravning. Per berättade om sin farmors begravning. Då brast det för mig, fast ganska stillsamt. När jag hade lugnat mig lite, så hörde jag plötsligt Helen Sjöholm som sjöng "Jag går i tusen tankar" på Sofies dator, och då kved jag till och bröt ihop totalt, skakade som om jag fått en anfall och bara tokgrät. Det var som att Helens röst skar av den sista lilla tråden av tapperhet i min själ. Befriande.
Sen gjorde Sofie och Per mig glad igen, dessa underbara människor. Tack för er.

Så, idag sitter jag här, lite medtagen och snyggt svullen runt ögonen, men så får det vara. Allt känns lite verkligare idag, världens syns klarare. Så kanske rasade min mur av overklighet inatt. Jag hoppas det.

Så, det var skönt att skriva av sig lite sorg. Jag älskar att blogga.
Nu ska jag äta upp min gröt, a.k.a "kret" med hallonsylt, dricka upp mitt te och köra till Bingerts för att köpa tyger och sytråd! Här ska sys blomluvor, backdrops, kattbyxor och diverse andra trevliga saker! Vårshow 2012, bring it on!

Pax vobiscum!