Yes. Idag bröt jag ihop lite fint igen, men för mig själv. Sen räknade jag matte tills min puls blev helt konstig och hjärtat slog jättekonstigt. Då fattade jag att jag upplevde en variant av panikattack. Det var ju angenämt med nåt nytt, istället för den gamla hederliga hyperventilationen.
Jag tänkte att det skulle bli bra med lite frisk luft och började så i den uppfriskande kylan knalla runt skolan. Då grät jag istället och det skar som knivar i.. Ja, där själen sitter. Men sen var det liksom bra. Och sen ytterligare lite senare hade jag ett jättefint prat med Helena. Hon är så klok och så himla bra, tack Gud för Helena.
Nu dock är jag lugn, så nu kan vi vända på titeln, alltså från sammanbrott till genombrott. Typ.
Åter igen, jag är så tacksam för alla underbara människor som finns runt mig, för mig, hos mig. Tack för att ni är ni, ni är så viktiga för mig.
I morse när vi kom till skolan låg gårdagens barnkalasballonger kvar. Kom då genast att tänka på en mycket fin person som skrev ett mycket mycket fint sms till mig härom dagen. Tack!
Så, denna dag avslutas med ett fint Nalle Puh-citat:
"Det är svårt att vara nere med en ballong"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar