Hemma en sväng.

Gud vad underbart väder det är!! Strålande sol och knallblå himmel! Dock blåser det småspik så det är iskallt, men det får man bara stå ut med.

Idag hade jag grymt svårt att ta mig upp ur sängen, jag som förr ALDRIG skulle komma på tanken att snooza, låg kvar en halvtimme idag och kunde inte röra mig. Dels för att kroppen gjorde enormt motstånd, dels för att jag frös så mycket och hade bäddat in mig som en kåldolme i duntäcket. Skönt. Men till sist åmade jag mig upp, käkade ett par mackor och fick upp värmen med lite te, sen var det bara att kasta på sig danskläderna och cykla iväg till skolan.
Tyvärr blev det inte så mycket dansat, jag sa till Jonna att jag sträckt mig men skulle köra och se hur det verkade. Det funkade i två uppvärmningsdelar, sen sa låret tydligt nej. Så det var ju bara att sätta sig med block och kamera i högsta hugg. När de andra körde auditiontränings-diagonaler fick jag agera filmare vilket var kul. Man lär sig mycket av att titta också minsann!
Efter dansen var det fika, och det var då det slog mig att jag inte började förrän ett, så jag cyklade hem, och här är jag nu!

Dagen har, (efter att jag väl kommit upp ur sängen) känts jättehärlig på nåt sätt. Jag känner ett lugn inom mig, som inte fanns förut. Jag tror det är mycket, om inte bara, tack vare gårdagen. Det var så obeskrivligt underbart att lyssna på Joel och Kristin, och att sen prata själv med Kristin, det gjorde så gott. Jag luftade rädslor, tankar och sorger, och hennes respons var som salva på alla sår och all oro.
Sen att jag fick den underbara texten igen, det var så klockren timing, och medan Kristin läste upp den för gruppen höll jag på att börja gråta både en och två gånger. Den är så sann. När jag började älska mig själv. Jag plockade upp den ur det fina ljusgröna kuvertet, precis innan jag skulle sova, och läste den för mig själv. Den gör under för kropp och själ.
Så påfylld med Kristin-energi, och med textens ord klingande i huvudet äntrade jag skolan med en helt annan inställning, fast omedvetet. Det var sån underbar stämning i danssalen, Jonna var så go och glad och jag kände mig helt lugn och prestigelös, även om jag satt mestadels. Och som jag nämnde förut, detta lugn som infunnit sig. Det känns nästan lite som lugnet före (eller kanske efter, nu när jag tänker efter) stormen, men vare sig stormen kommer, eller är över, så tänker jag njuta så länge lugnet varar. Kanske är det borta imorgon, och då vill jag minnas den här dagen och plocka fram lyckokänslan igen.

Nej, nu skall jag gå till kära Olof Nils och köpa bland annat kattmat, sen skall jag äta lunch hemma och ha det skönt, innan jag cyklar tillbaka till min fina skola för att ha MuKu resten av dagen.

Tack Gud för denna dag.

Fridens liljor.

/Kajsa