With one look...

Det är som att Sunset Boulevard försöker säga mig något. Eller att världen försöker säga något till mig genom Sunset Boulevard.

Eller så är det bara sammanträffanden.

Jag såg den ju på höstlovet och blev fullkomligt förälskad i hela uppsättningen, karaktärerna, folket som spelade karaktärerna, för att inte tala om MUSIKEN.
Vi skall ju åka till Göteborg i april för att se den med klassen, ett lyckligt återseende för min del.
Igår lyssnade jag på soundtracket och tårarna flödade, det är så vackert och tragiskt och gripande, JÖSSES!
Och idag, när jag besöker bloglovin, gör dom reklam för den där, med en stolt Gunilla Backman i sin bästa Eva Perrón-pose, funderandes över sina glansdagar framför kameran.
Jag börjar nästan gråta av bara tanken.
Så, helt enklet: JAG ÄLSKAR SUNSET BOULEVARD!

Nu skall jag göra mig i ordning och åka till Markaryd och spendera dagen med alla goingar där, även träffa Joel, Louise och Kristin som skall föreläsa/hålla works, KUL!!

Så, pax vobiscum och ha en fin dag!