Iiiih lyckaaaa!!!!

Alltså FATTA vad underbart det är att sjunga!!! Herreguuuud jag går i bitar vad jag älskar det!! Och det är så mycket jag vill ha ut, jag känner inom mig att jag håller på att explodera och vill bara agera ut det och skutta runt i djungeln bland alla vackra blommor och djur (Tarzan-sången)!!!! Det är det BÄSTA jag vet, att sjunga! Tack GUD för att sång och musik finns!

Vill också stå och smäktande sjunga den underbara Only love så att publiken briserar och tårarna sprutar, taaaake my hand it's oooonly looove!!!!

Haha, jag får mina tokryck ibland, men alltså, när jag får sådana här sångkickar, då blir jag helt kollrig, har stått nu i vardagsrummet med notstället (!) och sjungit lungorna ur mig, katten höll på att dö för hon får ont i öronen, men jag kunde liksom inte ta hänsyn till det, sången tog över. Och om nu grannarna bankade så hörde jag inte ett skvatt, jag hade hörlurar med musik i öronen, haha! Men det tror jag inte att dom gjorde, har inte hört ett enda bank hittills (peppar peppar).

Nu när jag är på sånt skikkeligt glatt humör, så skall jag berätta att idag är det Saint Patricks Day, och som inbiten Irlandsälskare tycker jag om denna dag. Fråga mig inte varför, det är bara en glad dag för mig. Plus att, idag är det exakt två (!) år sedan jag sjöng med Malena för första gången. Två år sedan jag supernervös knallade från skolan mot hennes lägenhet för att ha sånglektion. Med Malena Tuvung! Som jag sett på scen på GöteborgsOperan ett antal gånger! Som just då spelat klart Mary Poppins och som jag alltså sen innan beundrade nåt enormt. Henne skulle jag ha sånglektion med. Ofattbart. Och så underbart det blev, den dagen vände hela min värld, från att ha varit väldigt ledsen och bekymrad blev jag nu hoppfull och såg allt i färg igen. Jag hade något som ingen kunde ta ifrån mig, en person som ville lära mig, och som jag så gärna ville lära av. Hon räddade mig den där dagen, och har sen dess varit ett jättestort stöd för mig, i allt, och jag har lärt mig så mycket. Tack Malena.

Så alltså, 17 mars är rakt igenom ett lyckligt datum för mig, och kanske är det också så att det är laddat för att det är dagen innan min födelsedag! Tänk, imorgon fyller jag år! Det är alltid lite pirrigt tycker jag, det här med att fylla år. Jag blir pirrig nu när jag tänker på det, trots att jag fyller 21 och alltså kanske inte "borde" vara sådär barnsligt förtjust och förväntansfull. Men jag är det ändå. Och jag gillar det. Det är liksom inte det att jag förväntar mig att världspressen skall uppmärksamma det eller att jag ska bli dunderfirad eller så, det är bara en glad känsla inom mig. Och jag minns förra årets födelsedag som om det var igår. Cabarét Lorensberg på kvällen, med Kristin och Joel, och jag fick dela den kvällen med mamma och finaste Oliver. Jag skrev ner hela den dagen i punktform i en skrivbok, för att jag riktigt skulle minnas alla lyckliga detaljer, och jag skall läsa det ikväll och minnas igen. Och jag skall titta på bilderna som mamma tog. Gud vad jag är priviligerad som fått uppleva sådana underbara saker. Tack, från djupet av mitt hjärta.

Nu slutar jag skriva för denna gång, men vem vet, kanske återkommer jag igen, redan ikväll.

Fridens liljor,
Kajsa