Jepp, lägenheten städad, alla kläder (+ mina kaffefläckiga stövlar) tvättade, och nu sitter jag bara och väntar på att det skall torka, välsignat vare torkskåpet!
Ja, vemodet känns lite lättare nu, vilket är skönt, det kommer i vågor och jag kan få riktiga gråtklumpar i halsen/magen. Tänk vad nyttigt det egentligen är med saknad. Så förstår man verkligen hur betydelsefulla människor är, och platser och upplevelser. Förvisso, är det nåt jag vet så är det hur betydelsefulla människorna jag saknar är, eftersom jag saknar dom i samma sekund jag är ifrån dom.
Nej, nu tänkte jag ta mig en tur till kära Olof Nils för att införskaffa det nödvändigaste så jag klarar mig till måndag morgon då tåget går hemåt. Det blir fint det.
Pax igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar