Miss Saigon

Sitter och skriver kärleksbrev från Chris till Kim, och inser hur fruktansvärt vacker och tragisk Miss Saigon är...

Imorgon skall jag som sagt ha sångredovisning och sjunger duetten "I still believe" från just Miss Saigon (med Lovisa) och då sjunger jag Kims del och kände att jag behöver ha någon slags "rekvisita" att jobba med, så jag inte bara står där. Så jag tänkte "yes, ett brev från Chris!" som hon säkerligen läser tusentals gånger om dagen trots att hon för längesedan lärde sig det utantill. I likhet med mig själv. Jag har ett litet brev som jag läser flera gånger varje dag, och även några sms. Trots att man kan dom utan och innan och bara behöver blunda (egentligen inte ens det) för att se alla orden framför sig så blir jag så lycklig av att titta på dom, hålla i det lilla brevet, känna mobilen i handen och se på displayen där orden står.
Därför tänkte jag att Kim säkert är likadan med sitt brev från Chris. Det är sådär tummat för att hon hållit i det så många gånger, och orden som står är en bekräftelse på att han är verklig och ingen dröm, och det ger henne även mer hopp om att han skall komma tillbaka.

Fy vad sorgligt! Sen att Boublil och Schönberg är MÄSTARE på att skriva musik och sorgliga vackra texter, det gör ju inte saken sämre.

Nej, jag får fortsätta jobba på med duetten nu!

På återseende!