Live från danssalen

Sitter i min älskade danssal på min älskade skola... Det är nåt visst med skolor på lov! Dom får tillbaka sin egen lukt. När jag klev in i skolan idag, kände jag lukten som jag kände de allra första dagarna här, när man var alldeles ny och pirrig och nervös och osäker. Det var så ballt att få känna den doften igen! Jag kastades tillbaka till 16 augusti när jag gick min första dag här. Och när jag klev in i danssalen idag, var det samma sak. Första danslektionerna fanns det en speciell lukt här inne, som allteftersom vi svettades mer försvann efter kanske två veckor, sen har den haft en annan lukt som jag förvisso också älskat, men idag luktar den som de första dagarna. Jag önskar man kunde spara lukter, i flaskor eller burkar eller vad som helst, bara så man kan plocka fram dom och minnas ännu klarare. Varje människa har också sin egen doft, vissa av dom kan man ju köpa i form av parfym, men lukten i folks hem är svår att "få tag på". Doften inne på Park Lane, som ju bara är förknippat med mitt älskade Cabarét Lorensberg är en doft jag älskar. Det är så mycket magi och lycka invävt i den.

Men jag måste säga att min favoritdoft är den som finns här inne i Musikteaterskolan. Den är mig så hjärtans kär.