"Vi är nånstans mellan missmod och euforia"

Vad segt det är med kvällar/nätter som denna. Jag är otålig, som om jag väntar på någonting. Harry Potter 6 har gått två gånger, och nu har även Att göra en pudel gått två gånger... och ingen av gångerna har jag tittat på hela filmen. Jag har mest lyssnat/sovit mig igenom. För att jag inte har tålamod. Och nu sista två timmarna har jag suttit och läst igenom en blogg. Skriven av en klok, modig, vacker, fantastisk människa, nämligen Martina Wessman som jag har den stora äran att få bli undervisad av då och då på skolan. Hon skriver som en.. jag vet inte vad, så levande, innerligt, berättande, jag får upp dofter, minnen, känslor när jag läser det hon skrivit, och det är magiskt att hennes upplevelser och minnen kan få mig att minnas och uppleva. Coolt. Det vill jag också kunna.
Och så sjunger hon också. Och skiver musik. Och spelar piano. Och dansar som en hel balettensemble. "Jag vill bli som hon när jag blir stor" skulle jag ju lätt kunna säga. En inspirerande och glädjespridande människa är vad hon är.

Idag har jag för övrigt tvättat. Jag älskar att tvätta, det känns som saker blir gjorda, och jag älskar doften av rena kläder, och mitt älskade sköljmedel.

Jag vaknade strax efter tolv och fick ganska direkt en förfrågan om jag ville dansa balett klockan ett. ATT jag ville! Så jag slängde i mig nudlar (det var ingen hit att äta till frukost faktiskt) och lubbade iväg mot skolan, jag hade ju lämnat min cykel där igår...
Yes, vi fyra glada själar drog igång baletten och övade, jag kände mig verkligen inte hundra, främst på grund av ryggen gissar jag, har en ovilja att röra kroppen mer än "det vanliga" som att sitta, gå och stå. Så fort det är nåt annat så skriker nacken till och ryggen känns helt knäpp. Jätteäckligt och jag vill verkligen inte dansa, kroppsligt, men jag vill inget hellre själsligt. Och så den där S*TANS koreografin som skall göras till på måndag, som skall visas upp på onsdag. HAAAAT!
Usch, jag vill verkligen inte, men det är väl bara att genomleva. Skönt när skiten är över. På onsdag kväll kommer jag kollapsa av trötthet och överlycka att jag inte behöver prestera mer på ett tag. Framför allt inte några idiotiska egna "koreografier". Shit vad lack jag blir. Gode Gud, låt onsdagen gå smärtfritt och snabbt, sen kan torsdag och fredag gå hur långsamt dom vill.

Jaja, först är det måndag med teateruppspel som skall bli jättekul, och tisdagen blir säkert fin den med. Onsdagen med, för det bestämmer jag nu. Och nu skall jag sluta svamla och försöka sova. Imorgon skall här koreograferas. Giv mig styrka och kreativitet, please.

Pax vobiscum!