Speedad katt och sömnighet som inte vill infinna sig

Ja käre barn, katten har ett busryck, jag äter nudlar och kollar på Gilmore girls. Fast nu tog nudlarna slut. Synd.

Eftersom jag är jag, så blev det en tur till skolan idag. Såklart. Jag som smsade Jimmy imorse och sa att jag inte orkade dansa idag. Några timmar senare smsade Eva och sa att hon och Lisa skulle dansa, och då sög det till starkt i danstarmen, så jag bestämde mig för att hänga på. Så det blev en dansuppvärmning och stretch, sen skrev jag ut bilder och braiga ord/citat att klistra upp på skåpet. Och pratade med Tusse. Och några andra.

Tillslut cyklade jag hem, stannade dock till på mitt älskade Olof Nils och köpte bananer, äpplen, cashewnötter, cup a soup och lite annat smått och gott, så nu skall jag nog överleva veckan big time.

När jag väl kommit hem gjorde jag en tacogratäng, och smetade ut en pajdeg i en form, och då knackade grannen på rutan och det slutade med att vi, som vanligt, pratade i timmar och gick en promenad. När vi väl kommit fram till att vi borde sova, stekte jag upp resten av köttfärsen och gjorde en tacoPAJ, tänka sig! Paj, I'll be goddamned! Hoppas det blir gott! Dock hann ju pajdegen torka, även om jag "blötte" ner den sen.. vi ser hur det smakar helt enkelt!

En annan grej jag insett idag, är det här med felbelastning. Dumt. Jag har ju självsprickan Allan på höger häl, och eftersom detta gör brutalt ont att gå på, har jag nu i några dagar, ganska många kanske, gått med mest vikt på främre trampdynan. För att inte säga all vikt. Hur som helst, idag på kvällen har jag fått så sjukt ont i hela främre trampdynan! Jag vill inte belasta den alls helst, och detta innebär att jag måste gå på min satans häl, som också gör apont! Haha, SJUKT dilemma må jag säga! Jaja, det är bara att bita ihop. Jag minns så väl Höstshowen, eller repperioden innan, när jag hade små men fasligt smärtsamma sprickor över hela fötterna, inklusive tårna som sprack upp på bredden?! Jäkligt smärtsamt, och det blödde hela tiden. Haltade runt som en jag vet inte vad, haha!

Nej, nu borde jag sannerligen sova! Imorgon kör vi stenhårt och på torsdag är det GENREP och på fredag PREMIÄR!!! Helt ofattbart!! Gaaaah vad spännande och pirrigt! Så, intensiva repdagar fram till dess, och jag behöver de få timmars sömn jag kan få, så, god natt alla!

Fridens liljor!

Världens finaste lärare som jag längtar efter att få träffa imorgon.
(Bilden är från klädprovningen till Höstshowen, någon gång mitt i natten, hihi!)

Inte piggast i världen. Än.

Jesus Mary Joseph and a camel! Yet again!

Shit my God, jag är så trött att allting snurrar i princip, FATTAR inte hur man kan vara trött efter att ha sovit ett helt lov i princip! Kanske är det som är problemet! För mycket sömn! Kroppen fick en chock efter sömnbristen som rådde innan, lovet, sen för mycket sömn.. jaja, klart att det är helt upp- och nedvänt.

Först skall jag förklara det där uttrycket Jesus, Mary osv. Det kommer från Gilmore Girls som jag ju tittat på enormt mycket detta lov (och mååånga gånger dessförinnan) och det är Lorelai som utbrister detta när hon, på ett föräldramöte på Rorys skola, dricker en klunk kaffe som smakar apa. Helt hilarious kan jag tala om, och ett väldgt bra uttryck! Liksom kraftigt fast utan svordomar! Toppen!

How ever, i natt har jag drömt kopiösa mängder, om ofantligt skiljda grejer. Det började med nåt Harry Potter liknande, min kusin Alex var med, och alla Harry Potter-karaktärer och vi var på en internatskola så förmodligen Hogwarts then, minns inte så mycket om vad som hände i drömmen, men efter det slungades jag till ett café där jag var med mamma, och utanför cafét på ett soligt torg hade en pappa cyklat omkull med en unge i en barnstol på pakethållaren, och ungen hade spräckt skallen och skrek och grät i högan sky. Inne på cafét hade jag svårt att bestämma mig om jag skulle ha kaffe eller ej, men jag verkar ha fått kaffe ändå för när vi skulle gå var tjejen bakom kassan arg för att jag låtit mitt kaffe kallna, men då sa jag att jag gillar att dricka det kallt, och då gick hon bara iväg. Och in kommer ungen med sprucken skalle med sin pappa, men ungen verkade helt fine. KONSTIGT!
SEN förflyttas jag till Musikteaterskolan, vi har just dragit igenom EFX-numret med dans och sång och allt, och Jörgen stoppar och ser barsk ut och säger surt "ja, det vore ju bra om ni övade det här för det är otight och ni i första delen (den delen jag dansar i reds.anm.) dansar helt fel." Och i drömde kände jag bara NEJ, vad fasen, vi dansade HELT felfritt! Och lyckligtvis stod Martina bredvid Jörgen och skakade på huvudet lite diskret åt det han sa och hon sa tyst "Så illa var det inte" till oss som stod rätt handfallna och inte fattade nåt.
Här efter vaknade jag.

Och nu skall jag äta frukost!

Pax!

"Jesus, Mary, Joseph and a camel!"

Som Lorelai Gilmore skulle ha sagt, haha!

Käre barn, JÖSSES vad hungrig jag är!! Jag minns inte ens sist jag kände hunger, vi snackar alltså veckor/månader, men idag känns det som jag inte ätit på ett år, JÄKLAR vad det suger i magsäcken! Gött! Jag gillar att känna hunger, en kort stund, för det känns som det står rätt till då.

Hur som helst, jag har varit i skolan hela kvällen från typ runt fem till strax efter åtta, det blev dans, dans och åter dans. Och stretch. Det var fett kul, och efteråt (när jag av ett infall gjort dansuppvärmningen för andra gången) tog jag mig en rejäl stund i bastun/duschen. Med hårinpackning, ansiktsmask och rubbet. GUD så skönt! Och att ansiktsmasken heter "Chocolate mud mask" gör ju inte saken sämre, det var som att kleta på sig såndär nötcreme på påse, luktade gudomligt!! Så där satt jag i värmen tills masken började rinna ner för halsen och ner på magen, höhö. Mycket skön stund!

Shit, jag är helt slut i hela kroppen, sådär darrig och seg, benen var enormt tunga när jag i motvind cyklade hem. Gjorde även en planka idag igen, SHIIIIT vad trött jag blir i ryggen! Känner redan hur det stelnar.

Nej, nu skall jag käka upp dom sista pannkakorna, jag skall nämligen lägga godis osv på hyllan ett tag, känner att jag behöver en sån period nu, så jag får äta upp allt idag, sen blir det frukt, nötter och, när det kniper, mörk choklad. MUMS! Shit, jag är jättesugen på den där nyttiga varianten nu, gött!
Alltså serri, jag undrar om zinket kan börja verka på ett dygn, jag har varit ett jäkla energiknippe hela dagen idag, och så jäkla glad! Underbart, hoppas att detta får hålla i sig!
Nu: pannkakor, sen tvätta, städa, sjunga hela kvällen, gillar't!

Fridens liljor från en oerhört skuttig, kvittrig Kajsa!

Masken på, gött mos!

Inne i bastun, ännu göttigare mos!

Katt vs. Katt

Den långhåriga gråa katten som bor här har tidigare gjort närmanden mot min Minau, genom köksfönstret, den gången skrämde jag bort den för Minau blev så rädd. Idag skuttade det grå skrället upp i vardagsrumsfönstret och Minau satte sig på insidan, sen satt dom där och pratade med varandra med raggen rest och svansarna som borstar, såg helt underbart ut. Just nu ligger Minau i dörröppningen till vardagsrummet och stirrar mot fönstret, där den Grå sitter och tittar in.

Igår var en great dag! Bastu var ju HELT klart en ny favorit för mig, jösses vad skönt! Jag som brukar få värmeslag och panik, kände mig riktigt uppfräschad! Jag funderar på att åka till skolan ikväll och dansa lite, sen basta med ansiktsmask och diverse, men vi får se, kanske blir det imorgon.
Efter detta drog vi hem till Lisa och Eva och hade film/myskväll, mycket prat och skratt, och mycket diskuterande om vilken film vi skulle se, tillslut blev det en som heter "Cloverfield", lite "Independence day" över det hela, spännande, halvläskig och ganska skum, men jag gillade den! Dock har jag drömt om spindlar hela natten (huga!) och det var för att aliens:arna i filmen påminde mycket om spindlar, yuck!

Nu, så fort jag skrivit klart, skall jag börja städa och röja, love it! Och det slog mig idag att "shit, det var HUNDRA år sen jag lyssnade på Mary Poppins!" så det blir städmusiken idag, jag tänkte även hinna bubbla lite innan jag drar igång, så kan jag sjunga som en galning, åhhh vad underbart!!! Vad jag saknat Mary!

Well, bjussar på en mobilbild på katterna, sött!

På återseende, pax!

Hässleholm at last!

Äntligen fick jag tummen ur och åkte till Hässleholm!
Jag skulle ju åkt redan igår, men jag var så trött och hängig att jag inte orkade, och när jag vaknade idag tänkte jag "äh, jag kan åka på lördag" MEN så såg jag på Fejjan att Mosse skulle åka in, så jag hängde på honom och tur var väl det, annars hade det aldrig blivit av. Min trötthet får självdiciplinen att fladdra ut genom fönstret.
Hur som helst, det blev många och braiga fynd! Prio ett var ju en ny tjocktröja att trycka skolans tryck på, eftersom min förra inte sitter bra alls.
Lyckligtvis hittade jag en perfekt, vit och fin och stor och gosig, så jag slog till direkt. Sen blev det en tur till HM och där fyndade jag en jättesöt ljusgrön t-shirt och två linnen, ett mörkare grönt och ett i samma ljusa nyans som tröjan, supergulligt! Provade även en jättesöt klänning, men den kändes sådär så jag får tänka på det ett tag. Blev även en rengöringskräm från Loréal, den som jag köpte till Höstshowen som jag tycker så mycket om.
Fick även köpt ett par hudfärgade hotpants, zinktabletter och ett coverstick från Apoteket. Skönt att få saker och ting gjorda!
MEN jag är så löjligt trött. Skall dock försöka ignorera detta för ikväll blir det först bastu, och sen filmkväll hemma hos Eva och Lisa, mys! Det blir premiär i skolans bastu för min del, gött!

Åh, just det, jag fick ett parfymprov också, min nya besatthet är Dolce Gabbanas "Light Blue", har varit nära flera gånger tidigare att falla för den, men nu är det kört, I LOVE it... Så citrusig och.. MUMS helt enkelt. Man kan ju alltid önska sig i födelsedagspresent, det är snart dags!

Förresten, när jag och Mosse var på Life-butiken för att kolla in zink, så frågade jag vad skillnaden var för det fanns typ fyra olika burkar, och då förklarade damen i kassan att det var antalet gram zink i tabletterna som var olika, och den burken jag hade i handen hade mest och då frågade jag "vilken tror du jag bör börja med?" och då sa hon "när jag ser på dig så tycker jag den du har där, med mest zink". Då dog jag lite och kände bara "ja, fint, jag vet att jag har finnar God damn it, don't rub it in".
Jag vet att hon menade väl, men shit alltså.. ville bara dra en påse över huvudet just då, även om jag samtidigt var lite road och tyckte det var ballt att hon liksom talade ur skägget, inget hymlande där inte! Jaja, nu hoppas vi att zinket får skiten att försvinna, vill ha tillbaka min rosenhy. Knäppt ändå att finnar kan drabba en såhär sent.

Hur som haver, nu får jag strax göra mig i ordning och cykla till skolan, mys!

Pax vobiscum!

Nattsuddare!

Men åhhh, vad är grejen?! Det är som att jag MÅSTE sitta uppe, bara för att jag kan! Jag vill lägga mig tio, för att kunna sova normallänge och inte vara helt mosig och svullen dagen efter för att jag sovit till tre, men det GÅR ju inte?! Jäkla skit. Imorgon skall jag banne mig tvinga upp mig själv klockan tio, bara för att. Gjorde ett försök idag, det gick INTE, kan jag ju tala om. Men imorgon, då jäklar! Kanske borde bestämma att åka till Hässleholm imorgon, så har jag ett mål med att gå upp. Det är bra, då gör jag något bra av dagen också! Och så måste jag handla, så det gör jag när jag kommit hem, gött. Två flugor i en smäll.
Jepp, så får det bli, nu ser jag till att lägga mig, och så åker jag till Hässleholm imorgon, basta!

Förresten var turen till skolan angenäm. Först var det nån idiot (jag säger idiot för att det var störande, men jag vet att det var Johan och han är ingen idiot) som kopplat om alla kablar så jag inte kunde koppla in min Ipod, så först stod jag musiklös och eftersom jag inte vågade störa Casinogänget som var i Gröna så fick jag fundera ut nåt annat, och kom på att bergsprängaren i Piccadilly faktiskt har Ipoduttag eller vad man skall kalla det, så den kånkade jag in och dansade järnet. Hann även med att diska all disk i pentryt som folk lämnat kvar, och städa upp, och så övade jag lite text. Det var mysigt, och väl hemma badade jag. Haha, dessa bad, jag älskar dom verkligen.

Nej, sova var det ja! Häckleholm, här kommer jag!

Fridens liljor!

Drömmar och träningsvärk.

Wow, i natt var det vitt skiljda drömmar. Först drömde jag om Helen Sjöholm, hon hade skrivit brev till mig, men sen träffades vi helt plötsligt och pratade som gamla bekanta.
Sen drömde jag om en underbart vacker häst, och det verkar som att Jenny i min nuvarande klass ägde den, och jag pussade på denna hästs mule sååå många gånger i drömmen och Guud så len och gossig den var. Så nu längtar jag tokmycket efter att rida.

Jepp, och gårdagens dans/träningspass resulterade i att jag har träningsvärk i precis hela överkroppen, i alla fall i sidor och rygg, magen känns inte än, quite a dissapointment, men det ändrar vi på idag! Funderar på att cykla till skolan ganska snart och köra, har lite abstinens.
AJ! Fan, jag har visst träningsvärk i fotlederna också?! Hmm, jaja, all träningsvärk är uppskattad!

Ja, nu pyser jag iväg, så kommer jag kanske hem ganska tidigt också. Åh, kanske ska man se Eclipse ikväll? Det var ju väldigt längesen...

Pax vobiscum!

Kvällstur.

En spontan promenad till skolan. Det var helt upptänt och skratt klingade innifrån, och det visade sig att hela Casino-gänget var där och repade! Jag blev helt glad och jäkligt full i skratt med tanke på att jag endast hade pyjamas på mig under min stora jacka. Så jag bestämde mig för att snabbt ta med mjölk, ost och smör hem, för att sedan ta cykeln tillbaka och dansa lite, nu när det ändå var massa roligt folk där!
Tänkt och gjort, jag älgade hem, satte på mig danskläder och cyklade som en blådåre tillbaka. Även Erik, Mosse och Johan var där, men dom bastade så jag körde igång och gjorde dansuppvärmningen, sen plankan och lite andra godsaker, sen steppade jag igenom numret till Addams ett par gånger, stretchade lite, sjöng lite, larvade runt lite.
Jonna undrade vad f*n vi gjorde där, "har ni inga liv?!". På det svarade jag "nej" och hon sa "jag tycker synd om er.." varpå jag glatt tackade för det, haha!

Nu däremot skall jag hoppa i ett bad, det är hiskeligt kallt ute (fem minus, men mycket kallare när man cyklar) och sen skall jag äta glass (haha!) och kolla på nåt bra, film eller serie, vi ser vad det blir. Mys!

Pax!


Skönt att vara glad igen!

Det snöar, vackert.

Ja käre barn, gårdagens (eller okej, nattens) breakdown var ju en upplevelse för sig. Ibland undrar jag om jag hamnar i psykoser eller nåt. Jag förlorar hela mig själv och mitt radikala tänkande, haha! En smula skrämmande.

Jaja, bättre upp idag! Vaknade med helt svullna ögon så jag känner mig inte så fräsch utseendemässigt, men hjärnan känns ganska up tp date, vilket är trevligt!
Dagens första (och egentligen enda) åtagande var att klippa kattens klor. HUR skall detta gå, har jag i flera dagar tänkt. Min lilla kisse är ju en såndär slingrig typ som hemskt gärna använder sina klor när något sker mot hennes vilja (vilket flera gånger resulterat i att jag sett ut som någon som nyttjar rakblad mot handleder) och jag hade räknat med att så skulle fallet bli även idag. Så jag plcokade fram en handduk att svepa in henne i, och stålsatte mig och tänkte att eventuella riv- och bitmärken åtminstone skulle läka ihop till premiären.
Jag virade in kissen i handduken, fiskade fram första tassen och satte igång. Och DÖM om min förvåning när kattskrället sitter HELT still, förvisso skakandes, men dock! Hon försökte bara trycka ihop sig till en boll, men gjorde inga utfall what so ever, utan satt bara och såg ynklig ut, nästan som om hon fattat att det var nödvändigt "ont". Så jag satt häpen och fortsatte, tass för tass, pussade på henne emellanåt och klappade lite, pratade tyst och lugnt, och när sista tassen var klar skuttade hon ut mitt grepp som om hon var med på att "där var sista tassen, nu är du klar!". Jag blev så stolt över den lilla! Och det kändes väldigt belönande att hon litade på mig, och lät mig hålla på. Hon förstod nog att jag inte skulle skada henne. Den lilla darlingen.

Resten av dagen har jag tittat på Gilmore Girls, bara. Jätteskönt. Jag har insett att sju dagar är lång tid, och att jag kan unna mig flera stillasittande dagar. För det behövs för att ladda, nästa vecka bli intensiv men jäkligt kul!

Och så snöar det idag. Till och från. Sådana där stora, duniga flingor, som stora svandun som singlar ner. Det blir inget riktigt täcke, men det är så fint, och jag älskar alla former av snö.

Fridens liljor!

Väger upp det deppiga lite

Jag är ju för rolig. Så fort jag skrivit klart förra inlägget fick jag dåligt samvete över den självömkan som kanske kan läsas i det. Jag vill inte bli förknippad med självömkan, och försöker stenhårt att inte låta/vara som en självömkande typ, men ibland blir jag bara så ledsen och måste få ur mig det värsta. Och jag vet, man får vara ledsen ibland. Men självömkan är att häda för mig. Blä. Jaja, hoppas att ingen uppfattar det så.

För att istället muntra upp mig själv nu direkt skall jag bara säga hur otroligt rolig gårdagen var. Vi hade det första genomdraget av showen, och eftersom vi inte haft teknisk genomgång blev det smått kaotiskt ibland, men det tyckte jag bara var roligt, och utöver bytena (som var det som kaosade) gick det FANTASTISKT bra!! Alla sånger lät amazing och danser var snygga, jag blev så imponerad av oss alla. Och jag blev tokstolt över mig själv som sjöng på som aldrig förr, jag ÄLSKAR vår scen och "Löss" som jag ju sjunger. Det är så kul att fara ut och vara ilsken argbigga, och sjunga och stå i. Och jag fick så fint beröm av Malin efteråt att jag blev så fantastiskt lycklig och stolt och glad. Wow! Och så sminkade jag mig också!! Helt själv! För första gången någonsin! Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, men jag höftade till och jag tyckte det funkade och det såg helt okej ut, så det var jättekul! Och ett stort steg för mig att våga prova. Våga försöka. Heja mig! För det är jättejobbigt för mig, att våga PRÖVA. Mitt sinne är inställt på "vet jag att jag inte kan det perfekt, så provar jag inte ens, för jag får inte göra fel". Den inställningen skall ändras, och jag jobbar på't, stenhårt! Och det tar sig tycker jag allt. I små steg, men dock.
Stämningen i klassen var igår också, mestadels, jättebra! De senaste dagarna har jag fått jättefina kommentarer om Löss bland annat, och jag blir så himla glad. Det har dessutom kommit från personer som jag aldrig hade trott, vilket känns hedrande och glädjande.
Vi har ju så himla kul när alla bjuder till, jag önskar att det kunde vara så jämt.
Jag dansade fel flera gånger, och inklappet är ett smått kaos i min hjärna, men det börjar redas ut nu, och jag bjuder på felstegen. Första genomdraget liksom, tjena! Jag hade i alla fall HUR kul som helst, och den kicken var så skön. Det var uppriktig lycka från min sida, jag njöt av varje sekund. Tack för den upplevelsen!

Så, nu har jag ryckt upp mig en hel del, skönt! Jag är så tacksam för alla fina människor omkring mig, för all musik, för allt jag får uppleva och dela med andra. För att jag får leva. Tack.

Människor.

Här kommer en lista på människor som betyder så löjligt mycket för mig, som jag i denna stund saknar så jag kan dö.
Martina, Kristin, Malin, Jonna, Linda, Lena, Malena.

Jag har just tittat på My sister's keeper, och är därmed gaaaanska så gråtmild. Plus att jag upptäckte en låt i den, som jag blev helt kär i, "Feels like home" - Edwina Hayes. FY vilken underbar text. Och melodi! Och det här med gitarr är jag ju svag för. Ensam gitarr och ensamt piano. Det får min själ att hoppa ur sin placering. Och cello för all del.

Hur som helst, ovan nämnda människor har ju vid olika tillfällen räddat mig ur diverse DJUPA svackor, och när jag är såhär gråtmild blir saknaden sådär jobbigt stor. Dom har gjort så mycket för mig, dom känns som sådana där underbara storasystrar hela bunten. Sådana storasystrar jag alltid velat ha. Som finns där och lyssnar, kommer med råd, försäkrar om att allt kommer ordna sig, kramar, tröstar.

Just nu är det många stora frågor som kräver svar, och jag är förvirrad, ledsen, vilsen, ensam. Är så obeskrivligt ledsen hela tiden, därför har denna showperioden sugit för att alla varit så negativa. Jag har kämpat som ett djur för att lyfta allt, vara glad, sprida energi, glädje, leenden och så vidare, men tillslut orkade jag inte mer. Jag fick nog av snäsiga svar, himlande ögon, negativa kommentarer och skitsnack. Och jag fick nog av negativa lärare som såg ut som världen håller på att gå under.

Det har gått så långt att jag stundtals funderat på meningen med livet, för jag har känt mig så ensam och oälskad, även om jag innerst inne vet att jag inte är oälskad. Men jävligt ensam. Och jag känner mig övergiven. Det som pågick i åtta år, har fått mig att må så dåligt, så otroligt dåligt, och jag känner mig så sviken av mamma, för att hon aldrig stod upp för mig i stundens hetta. För att det känns som jag ständigt blivit bortvald. Och för att hon tog tillbaka honom. Ett sånt jävla nederlag för mig. Den kvällen ville jag dö. Inte bara den kvällen. Många kvällar har det känts så. Som att det inte finns någon utväg. För det den jäveln sagt och gjort, fick mig att hata mig själv, och det har jag fått kämpa så jävla hårt för att övervinna, och jag vill aldrig med hamna där. Jag är långt ifrån "helad" eller vad man skall kalla det. Varje dag finns känslan av otillräcklighet där, känslan av skräck för att jag inte gör tillräckligt. Skräcken för att bli hatad. Så som jag blivit av honom.

Och där tog mina ord slut. Shit. Jag hade inte tänkt att skriva ett sånt här inlägg. Det bara kom. Det är så mycket som vill ut, det kommer i attacker. Men det är skönt att få ventilera lite. Det kommer nog mer. Hoppas jag, för jag måste få det ur mig, en gång för alla. Alla ledsna känslor och ord. Fy fan, just nu vill jag bar fortsätta gråta i flera år.

Nej, får försöka rycka upp mig! Det ordnar sig på något sätt. Hade bara varit så skönt att få en brutalt stor och lång kram just nu.

Fridens så länge.

Snabbis.

Lov. Myyycket sömn, halleluja! Lyckades drömma om det mesta: mina lärare, OnePieces, hajar, späckhuggare och tusen andra grejer jag inte kommer på nu.

Nu skall jag äta mysfrukosten Allan: Plättar med nutella, te, sen finns det vaniljfil och en godispåse, och jag skall bara titta på film och mysa hela dagen. Basta!

Ville bara skriva det för jag är sådär übermysig i hela kroppen just nu, SKÖNT MED LOV! Kan man helt klart konstatera.

Hej så länge!

Så typiskt mig... fast ändå inte.

Inatt klockan ett var vi färdiga med ljussättningen för hela Vårshowen. SATAN i gatan vad trött jag var, i både kropp och själ, fy alltså. Ville bara lägga mig ner och aldrig resa mig.
Dock gjordes framsteg, helt klart! Somebodys eyes till exempel, som jag haft sån ångest för, fixade sig jättebra! Det var superskönt att få koll på Footloose, det är det som är så bra med ljussättning, man får liksom ett sammanhang och en ordning.
Sen gick dansen i applådtacket bättre och bättre, trots att jag var så trött och kände att jag ville skita i att vara med alls i det. Det fixar sig!

How ever, jag behöver ju ta saker i min egen takt, så när vi väl var klara väntade jag tills de flesta brötat klart i sina skåp och gått hem, innan jag började packa ihop mig. Dock fastnade jag framför datorn och började väl runt två packa, MEN då kom jag på: Mobilfan ligger inne i den låsta och larmade salongen! Jävlar!
Det är ju den som väcker mig på morgonen, så jag stod helt handfallen i en sekund innan jag sakligt insåg att jag skulle bli så illa tvungen att sova på skolan. INTE mig emot, jag älskar att sova här, men vi får inte det efter en incident som inte ens min klass var ansvarig för. Hur som helst, jag cyklade hem och hämtade mat och kläder, cyklade tillbaka och somnade som en stock. Tänkte att jag skulle vakna när folk började droppa in, men halv tio (en kvart innan vi börja) öppnade Pontus dörren till Mysen och jag hade missat att bandet satt i salongen och TRUMMADE osv. Jag kan säga att jag inte sovit så gott och så djupt och skönt på väääldigt länge. Tack för det.

Hur som helst, idag sätter vi ljud för akt 1, och vi blev klara med Duvemåla för ett tag sen (har hunnit till Ica en sväng också). Det gick JÄTTEBRA och var JÄTTEKUL!!! Jag blev så himla pepp och stolt över mig själv, jag körde järnet och bara njöt! Underbart!

Nu skall jag pausa lite, har sovit 13 timmar på tre dygn... inte så käckt, och nu börjar det märkas att jag är trött, men det fixar vi!

Fridens liljor!

Ljussättning dag 2

Det här är officiellt typ det sötaste jag någonsin sett:

Bilden är från Tyra Sjöstedts blogg, en av hennes läsare hade skickat in och jag var bara tvungen att visa, sååååå SJUKT söt!!

Sitter just nu i skolan och övar stämmor (som jag lyssnar på på datorn) samtidigt som jag skriver upp ordning på låtar så jag får lite koll på vad som händer. Känns äntligen som att saker börjar sjunka in så man har ro att strukturera upp allt, innan har det varit så mycket att jag inte vetat var jag skulle börja, men nu så. Väldigt skönt med ljussättning, för då får man mer av en helhetsbild, plus att det inte är dödsviktigt att alla danssteg blir rätt osv, mest så att teknikerna skall få en överblick. För danserna sitter inte hundra, jag fattar inte vart tiden tar vägen, men man har fasen inte mycket tis att öva själv, finns alltid tusen andra grejer att göra. Och jag försöker att slappna av och SOVA, på 48 timmar har jag nu sovit 7... INTE så käckt, men igår var jag så uppstressad och orolig att jag inte fick ro trots att jag höll på att dö av trötthet.
Det var en kille i klassen som berättade att han "hoppat av"/slutat, och det blev så himla laddat vilket jag inte räknat med. Jag tänkte så mycket på alla stunder jag tvivlat på att jag skall vara här på grund av saker lärarna sagt, eller dagar då jag känt att jag inte räcker till osv. Plus att det alltid är sorgligt när människor man tycker mycket om är ledsna, då blir jag lätt ledsen också. Och as if det inte räckte med det så åkte Martina till Stockholm igår och är inte tillbaka förrän måndagen efter lovet. Alltså jag är ledsen att säga det, men det är hon som lyckats hålla oss över ytan, för hon har mycket mer tålamod än alla andra, och ler och vill hjälpa och lösa saker. Klart att dom andra också vill det, men dom känns mycket mer stressade och hysteriska. Plus att Martina inte muttrar "I'm working with amateurs", vilket kan kännas lite nedslående att höra, för ja, vi är amatörer och här för att LÄRA oss. MusikteaterSKOLAN som de själva påpekar så ofta. Det var bara jag som hörde den kommentaren, och det var inte meningen att någon skulle höra den, men dock.

Jaja, nu får jag plocka ihop mig och fika!

Pax vobiscum!

Ljussättning

Ja käre barn, intensiva dagar!
Idag började ljussättningen, EFX var först ut och det var första gången jag "var med" på riktigt sen vi fick vår lilla balettdel, det var kul och gick sådär, det är ju så hysteriskt mycket folk på scen som man skall akta sig för/dom skall akta sig osv. Gytter, myller. Kul. SNYGGT ljus. Grym musik och dans. Gåshud. Big time.

Yes, sen har det flutit på, Duvemåla tog ungefär hundra år men blev nog jäkligt bra och kul hade vi, Spring har gjorts och jag sitter nu och väntar på körnumret i West Side Story där jag är med. Sen är vi klara för idag.

Igår var jag, Emilia och några till kvar till 02.30. Vi satt i systugan och hade apmysigt, sydde och pratade. Jag gillar't! Kom i säng fyra i morse, så har varit sådär aptrött fast ändå inte idag. Rätt skum kombination.

How ever, nu sen Duvemåla blev klar har jag sytt mina paljettbenvärmare och övat Löss med Rikard och Sandra, jäkligt kul att få vara så arg.

På hälsofronten intet nytt. Typ. Jag har ont i halsen nästan hela tiden, hosta och "tjockhet" i övre luftvägarna. Dock tror jag febern hållit sig borta idag, vilket var skönt för jag har inte varit lika mosig i hjärnan idag.

Nej, nu går jag in i salongen så jag har koll på vad som händer.

Pax!

Alla hjärtans dag, så var det ja...

Mm... ja, detta var också en dag. SHIT vad dåligt jag mått stundtals, BLÄ!! Kan inte minnas att jag någonsin haft sån här feber och mojs, så länge?! Och fruktansvärt jobbigt hosta och tjocka luftrör. Isch.

Jaja, utöver dåligtmåendet har det varit en bra dag, vi fixade klart hela Kristina och körde igenom ett par gånger, så även Löss och jag ÄLSKAR den scenen. Och jag älskar Vildgräs. Och överheten, för det är så mysigt när jag och Kristina liksom försonas, hallego! Och så var en man från en internettidning på besök, och han intervjuade mig litegrann och tog massa bilder när vi körde genomdrag, kul!

På kvällspasset körde vi som sagt EFX, men då kände jag att min kropp fått nog, så jag satt i själva dansdelarna, sen var jag med och gjorde det nya som liksom inte var så "flängigt" (om man nu kan kalla vår underbara balettdel flängig, men ni fattar vad jag menar). Och jag får göra ett lyft!! Eller alltså, jag får bli lyft!! Av Chris, shit vad kul, har alltid velat bli lyft. Jag är glad!

Nej, nu borde jag verkligen sova, hade svårt att varva ner när jag väl kommit hem, käkade nudlar, gjorde sallad, diskade, badade och har nu käkat glass och kollat lite på Gilmore Girls. Och lyssnat på musik, såklart. Martinas. Såklart. Mitt livselixir.

Nu: kudden!

Fridens!

Tösa lär sig...

Minsann, har man inte gått och fattat lite av det här med att ta hand om sig själv? Lyssna på sin kropp? Jovars, jag tror det börjat sitta en smula.
Det var fan längesen jag mådde såhär pissdåligt, hela ansiktet hettar och jag är yr och jäkligt och darrig och svag och kan knappt stå upp. Så jag tog mitt förnuft till fånga och ringde Jonna för att fråga om jag får komma lite senare imorgon. Och det fick jag, och jag blev så lättad. Det är ju dessutom kvällspass hela denna veckan, så det gäller att vara på hugget. Imorgon skall Martina lära ut resten på EFX på kvällen, och det måste jag sannerligen se. Får sitta och titta och filma. Det blir bra.

Nej, nu skall jag bädda ner mig igen, huga vad äckligt jag mår...

Fridens liljor.

Deppigt...

"En vackne o så var den här da'n förstörd..."

Kära barn, igår kväll kände jag mig riktigt pigg och tänkte "vad onödigt att jag var hemma, det är bara att köra på!", meeen så vaknade jag och kände "helvete... I feel like shit". Och så låg jag med mitt dåliga samvete och stress och försökte fatta var jag skulle hitta energi och ork att ta mig till skolan och sy, men efter mycket om och men kom jag fram till att inget skulle bli bättre av att jag älgade iväg för att försöka koncentrera mig, så det fick bli ytterligare en hemmadag. Det är inget jag vill eller önskar, men jag är så matt. Jag satt förut och kollade på ett klipp till öppningsnumret, en dansbit jag skall memorera, och så skulle jag prova en grej för att se om logiken stämde (vilket den gjorde) och det jag gjorde var steg, steg, snurr, det var inte ens en stor/snabb snurr, bara i princip en vändning runt mig själv.. och jag fick hjärtklappning. Hjärtklapning?! Hur sorgligt är inte det? Min lilla kropp fick skitspader över två steg rakt fram och ett riktiningsbyte?! Jaja, det är bara att inse. I'm not well.
Grannen var för söt, kom förbi och hängde en påse med ingefära och tigerbalsam på min dörr. Näpet.

Nej, nu fortsätter jag med att sitta still och se på Gilmore. Känns som jag vill sova i sju åt. Rööööv som Malin skulle ha sagt. Ingen säger röv så som Malin.

Fridens.

Stockholm i natt

Det blev en såndär kväll där Peter Jöbacks "Stockholm i natt" gick på repeat ett antal gånger.

Klockan tre lade jag mig i sängen för att vila innan jag skulle börja tvätta. Ställde klockan på fyra. Klockan ringde, jag ställde om alarmet till klockan fem. Orkade inte röra mig. Klockan halv fem smsade mamma, så då vaknade jag och tvingade mig tillslut upp. Började tvätta och fick sen ett ryck. Organiserade om min garderob och fortsatte sedan med att dammsuga hela lägenheten samt dammtorka mitt skrivbord och lite andra hyllor osv. Sen skulle jag gå och hänga tvätten. Väl där satte jag på "Stockholm i natt" på mobilen, och slungades tillbaka till massa minnen. Nätterna jag spenderade sittandes nedanför en viss lägenhet på en bänk mitt i sommaren. Resan till Stockholm med mamma med Cats och en hel helg på hotell, vilken obeskrivlig lycka jag upplevde den helgen.
Och som kom jag att tänka på alla blogginlägg om Stockholm. Och alla fina namn som finns där. Skanstull. Lilla Essingen. Norr Mälarstrand. För att bara nämna några! Allt låter vackert när det pratas om Stockholm. Det är något magiskt med den staden.

Hur som helst, har nu tittat på nästan hela "Kärlek på menyn" och har tappat upp ett bad som jag strax skall hoppa i. Kände att jag behövde fräscha till mig, blev alldeles svettig när jag dammsög.

Pax vobiscum!

Åh fy faan...

Mööööh, vaknar upp och mår som ett jävla mähä, tung i huvudet, tung i kroppen ONT i ryggen, vattniga ögon som inte riktigt hänger med, ont i luftrören/lungorna och naturligtvis den härliga nasala biten, och jag snyter inte ut snor utan regnbågar, så förmodligen är det lite hjärna som följer med varje gång... ja, det är äckligt, men sant.

Inatt har jag lyckats drömma om:
-Nina, min bästa vän i högstadiet
-En stooor grupp människor med bl.a. mina halvsyskon, några från skolan tror jag och folk jag aldrig sett och det var nåt om ett bröllop och vem som skulle åka i vilken bil
- Jessica Andersson som är med i Let's dance (som jag inte ens såg igår) och jag var ledsen för att jag inte fick åka i samma bil som hon (alltså tillhörande ovanstående dröm)
- Jonna, hon hade köpt jättevackra blommor (till en nattlig middag med bröllopsgästerna)
- Barda, prickade in några av de vuxna rollerna (helt fristående verkar det som, dom var liksom med i periferin)

Hmm, jag konstaterar nu att: jag läste om Jessica Andersson på Aftonbladets hemsida igår (Jessica: check!), jag läste ett sms i min inkorg igår där en person tackade för jättevackra blommor (blommorna: check!), jag träffade Jonna igår (Jonna: check!), jag kollade på alla avsnitt av Barda innan jag gick och lade mig (Barda: check!)

Jag älskar hur drömmar väver sig in i varandra och plockar stoft från saker man gjort, upplevt eller bara tänk under en dag, eller tidigare dagar. Ballt.

Yes, detta svamlandet skyller jag på förkylningen, jag minns knappt vad jag skrev i förra meningen, så jag tror jag skall sluta skriva alldeles snart. Skall först bara skriva att jag för en gångs skull tänker lyssna på min lilla kropp och VILA hela dagen, alltså inte cykla till skolan och sy som var tanken. Detta stressar mig såklart enormt, men jag skall försöka tänka bort det och känna att DET LÖSER SIG för det gör det, så är det bara.
Så, idag står VILA på hela dagsprogrammet, förutom lite tvätt men det är ju inte så ansträngande.

Fridens liljor så länge! Kanske svamlar jag ihop nåt mer senare i feberyran.

So much for that...

Jösses, tog mig en skål glass, bäddade ner mig i fåtöljen med duntäcket, satte på Gilmore Girls och tvärsomnade så fort jag tog sista skeden glass. TVÄRsomnade. Vaknade för en stund sen och skulle somnat om, men jag ville så gärna vara vaken så jag tog fram bananerna och Nutellan, och så hade det kommit ett nytt avsnitt av Barda, så det kollade jag på medan jag åt, mys!
Sicken jäkla tur att jag inte gick på festen, jag är som en urlakad fisk, SÅ trött fast mer kroppsligt, i hjärnan är jag pigg och vill vara vaken, men det är väl feber kan jag tänka, fryser och svettas om vartannat. Fast det kan vara lite småmysigt att vara sjuk, för då kan man inte göra så mycket annat än att rå om sig själv, och det behövs just nu.

Skoldagen var toppen, vi skulle haft Addamsrep med Martina hela förmiddagen, men hon har också blivit sjuk så vi tog saken i egna händer och repade alla danser utom steppen, och nötte verkligen och pillade med alla detaljer, det var jättebra och jätteskönt! Jag hade panik innan och tänkte att jag behövde öva hela helgen, men nu är jag mycket lugnare, när det kommer till Addams alltså. Provade även att dansa i min klänning, det var jättekul och såg bra ut, och jag kände mig snygg vilket var skönt och viktigt för min roll. Hade aldrig kunnat gestalta härliga Daisy om jag inte känt mig snygg.

Efter lunch hade vi Kristinarep, då började jag tyvärr må väldigt dåligt men jag gjorde mitt bästa, vi körde "Löss" ett par gånger och jag drog på, det är omöjligt att hålla sig i skinnet med en sådan låt, plus att det är så kul att spela arg och fara och flyga.

Lilla Laika har förstås funnits i mina tankar, men det var nog bra att jag fick bryta ihop igår och gråta så mycket jag ville, för då är det lättare att lägga det åt sidan just nu och bara köra på, för så måste det tyvärr bli. Klart att jag tänker på henne, mycket, men "har inte tid" att sörja så aktivt nu. Förmodligen sjunker det in mer när allt lugnat sig. Lilla älskade hund. Hoppas hon sover gott.

Nu skall jag kanske ta mig en ruta av den lyxiga chokladen, och se något av de gamla Bardaavsnitten. Borde sova, men vill inte, vill inte att natten skall ta slut, tiden går så fort när man sover.

Well, på återseende!
Fridens!

Att mysa till det.

Martina är så himla bra, för härom kvällen (förra veckan i och för sig) hade jag något av ett breakdown och då sa hon (bland annat) till mig, and I quote: "Köp nåt riktigt gott och onyttigt, något som du inte brukar köpa och så mumsar du på det ikväll"

Just den kvällen hade jag tyvärr inte möjlighet att göra det, för Olof Nils hade stängt, dock hade jag lite mörk choklad hemma. Hur som helst, det jag skulle komma till var att jag för ca en kvart sen höll på att somna här i min fåtölj och kom fram till att jag skulle bädda ner mig i sängen istället och titta på en film, men så tänkte jag att "nej, fasen, skall jag ligga här och vara sjuk i min ensamhet, då skall jag jäklar i det ha lite glass att mumsa på åtminstone!" så jag fick ett ryck och kastade på mig ytterkläder och älgade (okej, inte, men gick makligt) till Olof Nils för att införskaffa detta. (Gick för övrigt och kände mig mystisk i min stora huva, det råder ju snöstorm här, och jag kom osökt in på att tänka på alver, och Barda, och låtsades för en stund att jag var en alv, precis som förr i tiden)

How ever, medan jag gick där och lekte alv kom jag att tänka på de två sista bananerna som jag haft i skolan hela veckan (det var sex bananer från början) och undrade när fasen jag skulle äta dom, MEN så kom jag ihåg Evas sjyssta idé med att doppa banan i Nutella, så jag bestämde mig för att köpa en burk Nutella också och prova detta.

Påväg till kassan på Ica stod en ställning med Lindtchoklad. Och då snackar vi den lyxiga varianten med fyllning. Det stod "Créme Brulée" på den ena sorten. Det var då som Martinas ord ekade i mitt huvud. "Nåt som du inte brukar köpa". Jag har aldrig köpt en sån men alltid velat smaka, och ikväll var ett ypperligt tillfälle!
Så, det blev mer än bara glass helt enkelt, och jäklar vad jag skall mysa ikväll! Valde förresten krokantglass, GUD vad gott! Och det lindrar säkert min hals, har ju åkt på någon skit som sitter mest i luftrören känns det som. Bad. As in "dåligt" på engelska, alltså inte "bad" som i "ta ett bad".

SHIT jag måste sluta svamla nu. Det jag ville ha sagt är att nu skall jag ha myskvällen Allan (eller Hugo) och det är till stor del tack vare Martina som det blev så extra mysigt!

Pax vobiscum!

Laika

Inatt somnade vår älskade lilla vovve in... Helt plötsligt för några dagar sen fick hon svårt att gå, och igår var hon helt plötsligt helt förlamad i höger sida. Hon togs in på sjukhus (eller okej, veterinär) och skulle röntgas idag. Hon fick smärtstillande igår, och i natt somnade hon in av sig själv. Alldeles lugn i ögonen, var hon enligt min mamma när dom lämnade henne där. Som om hon visste vad som skulle hända. Hon var nog redo.
Jag har förväntat mig det värsta sen igår, och höll mig medan jag pratade med mamma i telefon, men så FORT jag lagt på bröt jag ihop BIG time och grät i närmre två timmar. Tur att jag har fina klasskompisar och goa Martina hos mig nu.
Laika kanske var redo, men jag var inte redo. Jag trodde jag var beredd, men det är jag inte. Jag är så jävla in i helvetes ledsen och.. chockad. Och jag har ju inte träffat henne på så himla länge. Och inte fasen trodde jag att jag aldrig skulle få se henne igen när jag sa hej då den gången. Jag minns inte ens när det var vi sa hej då, hon och jag.

Näe, faan också, älskade lilla hund, du saknas mig... Älskade älskade hund... Sov gott.

Kvitter kvitter!

Åhh, jag är helt studsig, kvittrig, fnittrig och lycklig!!! Underbar känsla! Var ute nyss efter att ha downat lunchen och gick en sväng ute i den FRISKA luften, för det var inte direkt varmt, men det luktade vår och jag hörde allt några tappra små fåglar kvittra, underbart! Och så är det bara en såndär.. fin dag, folk är glada, jag är glad, jag är glad att jag får mina små spontana infall och småtokiga ideer. Livet blir så spännande då.

"And I, I can't deny, that little fall in front of your eyes was a big one in my heart"

Kvitter kvitter kvitter!

"Like a hurricane..."

Ja, sannerligen, inte bara första orden i "A little fall", utan även väderförhållandet i Bjärnum just nu, JÄKLAR vad det blåser! Har legat vaken delar av natten för att vinden DÅNAT utanför, även om man kunde få för sig att stormen härbärgerade i mitt sovrum. Vaknade vid ett tillfälle och fann att katten låg alldeles bredvid mitt huvud, hon var nog rädd hela natten för varje gång jag vaknade kollade jag mot mattan där hon brukar ligga, men ingen mörk skugga låg där, så förmodligen tryckte hon under fåtöljen... lilla pisse...

Well, sitter nu i skolan och laddar upp med musik, jag har praktiskt arbete hela dagen vilket jag är SÅ glad för, äntligen lite tid att repetera för sig själv. Skönt.

Yes, lika bra att kicka igång dagen!

Pax vobiscum!



En annan blåsig dag, Koster 2007

"That little fall in front of your eyes was a big one in my heart..."

Åhhhh, så underbart!! Sitter här och nynnar järnet på Martinas låtar och låter dom underbara melodierna och orden fylla mig med sån jäkla lycka och energi, jag blir helt studsig och bubblig av "A little fall" och sådär lugn och lycklig av "Dry your wings". I LOVE THEM!!!

Nu skrev jag dessutom just ut texterna så jag kan sjunga hela dagen och hålla mig glad. Iiihhh, jag blir typ kär, sådär fladdrig i magen, haha, tänk att låtar kan göra så med en! Fantastiskt!

Nu jäklar kör vi igång denna skoldagen!

Fridens!

"Beautiful flower of gold..."

Shit my God vilken dag. Vi har satt hela inklappsnumret med stackars Jonna som var snorförkyld. Innan och under lunchrasten var jag beredd att kasta in handduken, min hjärna var någon HELT annan stans och jag visste fasen inte skillnad på höger vänster, upp och ner, HEMSKT! Men efter lunch gick det lite lättare, tack Gud! Då övade vi själva och fick rätat ut det mesta, plus att saker och ting hade hunnit landa lite på lunchen, s det kändes mycket bättre efteråt.

Det är så jobbigt för mitt huvud nu, det är så fullproppat och uppstressat att jag bara vill gråta hela tiden, det snurrar så mycket samtidigt att det snart sprängs, bokstavligt. Fruktansvärt tråkigt, för jag vill så mycket men tillslut hamnar jag i det där "apatiska" tillståndet då jag bara stirrar fast jag inte ser eller hör något. Sjukt obehagligt. Och som sagt, jag vill vara glad, pigg och ta in dans och annat snabbt, men det går bara inte just nu. Jag är så trött, och så ledsen hela tiden, och varför jag är ledsen vet jag inte. Det är också jättejobbigt.

Plus att min kropp så smått faller ihop, och jag skäms så himla mycket varje gång nåt händer och jag måste gå åt sidan, det är typ som att "asså kolla på mig, nu skadade jag mig, jag vill ha uppmärksamhet, snälla kolla då!" men det är TVÄRT om, jag hatar när det händer saker och jag vill bara att folk skall titta bort så jag kan gömma mig någonstans och försöka göra det bästa av skadan just då. Som när vi övade tangon idag efter skolan och mitt högerben bara gav upp. FAN vad pinsamt. Jag HATAR sånt. Och jag hatar känslan av att tro att folk tror om mig att jag "gör det med flit" för att få uppmärksamhet, uppmärksamhet jag inte vill ha, inte på det sättet. Självklart vill man ha uppmärksamhet, det vill ju alla, men för bra saker. Inte för såna självömkningsgrejer, no sir!
Jaja, jag får bara släppa den känslan och övertala mig själv att folk inte tänker så.

När skolan väl var slut skyndade jag mig hem, käkade nudlar, tappade upp ett bad, låg där länge, satte sen på en kopp te och lyssnade på Martinas underbara musik samt skrev ner två av texterna eftersom jag ständigt har dom låtarna på hjärnan och måste ha tillgång till text så jag kan sjunga och slipper undra, haha. Alltså, "Dry your wings" och "A little fall" är två av dom bästa låtarna jag hört i hela mitt liv, och det vill inte säga lite det. Martina är så fantastisk, och jag saknade henne så otroligt mycket idag, hon ler alltid och har alltid tid för att växla några ord eller skratt, hennes energi och positiva utstrålning behövs så väl och hon är den enda just nu som kan fylla på min glädje och energi. Jag längtar till tisdag när hon är tillbaka.

Nej, nu skall jag skynda mig i säng så jag får många timmar och orkar morgondagen, som jag bestämmer nu skall bli jättebra och positiv!!
Carpe fucking Diem, var det ju God damn it!!!
Kärlek.

Fridens liljor alla där ute!

Back on track!

Sitter och njuter av en tallrik nudlar och ett glas saft mellan varven.

Idag har varit en fantastisk dag, jag var väldigt orolig igår för hur det skulle gå, med tanke på att jag hade ångest HELA dagen, men idag har jag inte haft ett UNS ångest, knappt hunnit tänka tanken! Underbart!

Skoldagen (jag vet att det är lördag, i Bjärnum går man i skola på helgerna, iaf när det är show) började med kör med Malin, vi körde igenom alla Duvemålalåtar vi fått, plus att vi fick Vildgräs också, najs najs! Efter detta började vi nosa på EFX, men den var inte riktigt färdigarrad eller hur det var, så vi körde väl praktiskt arbete eller hur det blev. Well, sen har dagen bestått av stageing av Addams, steppande i Just around the corner som vi fick repa med Martina idag, tack GUD vad skönt att själva ordningen och uppbyggnaden sjunkit in och landat, skall bara sätta alla ljud också men det kommer fixa sig så bra! Vi fick även det sista på One normal night och började så smått få några dansåttor till Crazier than you, såå kul!! UNDERBAR dag!

När vi väl slutat tänkte jag för en gångs skull "lyda" alla lärare som brukar säga åt mig att gå hem för att jag är i skolan för mycket, meeeeen då skulle Pontus och Erik måla salongen, och då ville ju jag vara med! Så på med målaroverall och fram med rollern bara! Vi hade jättekul och fint blev det, och medan första lagret torkade var jag uppe på klädloftet och fyndade massor!! Härligt! Grabbarna hade gått för att käka, men när de var tillbaka målade vi ytterligare ett lager. Sen fick jag ett ryck och städade pentryt samt diskade all kvar"glömd" disk (haha!), tömde soppåsarna på toa plus fyllde på papper där det behövdes, slängde sopor och plockade undan och röjde i matsalen. Fick en släng av hyperaktivitetssyndrom, helt klart.
När jag tillslut var klar cyklade jag hem, började tvätta och skall så fort jag ätit klart diska upp all disk (okej, det är inte så jättemycket) och sen dammsuga lägenheten, och fortsätta tvätta förstås. Shit alltså, om inte jag sover en sten inatt, då vet jag inte vad. Förresten så gick jag hem med målaroverallen. Så det kan gå, haha!

Jag älskar att vara glad igen.

Well, hej så länge!

Pax!

Det här med tankspriddhet kan ju bli rätt roligt...

Hahahahaha, underbart!!!
Skrev ju alldeles för några sekunder sen ett inlägg, och läste sen igenom vad jag skrivit de senaste dagarna, och när jag kom till inlägget där jag berättade om att vi i Duvemåla-gänget fikat skrattade jag nästan ihjäl mig!
Främsta anledningen till att jag skrev den kvällen var att jag oroade mig för Jonna, och när jag berättade om fikan skulle jag skriva att "det var skönt att få jobba ihop sig" men istället hade jag skrivit "det var skönt att få jonna ihop sig" haha!

Ingen tvekan om vad som faktiskt var "on top" i mitt huvud den kvällen! Låter det stå kvar som det står, sjukt komiskt. Lilla tankspridda jag.

Pax åter igen!

Carpe fucking Diem.

Återigen, som så många gånger förr, har jag fastnat i fröken Wessmans underbara blogg. SOM den människan kan trolla med ord! Jag begriper inte hur hon kan formulera sig så.. så.. ja, så som hon formulerar sig! Det finns inte ens ett ord som kan beskriva det.
Det sköna är att jag blir så otroligt lugn och trygg av att läsa hennes ord. Eller åtminstone idag blev det så, och det var precis vad jag behövde också. Det är som att höra hennes röst i huvudet när man läser, för hon inte bara skriver fantastiskt, hon säger minst lika braiga ord live. Vad jag är lycklig som fått uppleva det.

Titeln på blogginlägget är lånat från Martina. Hon skrev om detta citat. Och det är klockrent. För idag behöver jag kraftfulla ord för att hålla mig flytande.

Efter badet kändes det dock lite hoppfullare. Och så ringde moster och sa att hon utan tvekan kommer och kollar på showen, och det gjorde mig så himla glad, för jag vill så gärna visa allt för henne.

Efter badet hade jag även tänkt att titta på Let's dance, men det bara hackade och krånglade, först blev jag irriterad och tänkte att "det var väl själva fan att man inte skall kunna kolla på ett ruttet tv-program" men ganska direkt slätades rynkan i min panna ut och jag klickade ner tv-rutan för att klicka upp Martinas blogg och försjunka i hennes kloka ord. Och med mörk choklad och en sovande/spinnande katt vid fötterna. Sitter i min säng för en gångs skull. Som jag ju alltid gjorde förr, kom jag just ihåg! På Orust satt jag alltid i sängen med datorn i knäet. Jag har banne mig inte gjort det sen dess.
Plötsligt mitt i ett inlägg slog det mig, att jag plötsligt andades lugnt igen. Och kände att kroppen kändes alldeles slapp och lugn. Inte spänd som en pilbåge, som den brukar. Jag var helt enkelt avslappnad. Och jag kände att det var så skönt, att skita i kändisarnas danser för en gångs skull. Just idag brydde jag mig inte om Helena Lundbäcks höftmoves eller om huruvida Björn skulle ta illa upp av en skrattande publik. Det kunde inte vara mer oviktigt just ikväll. För jag måste slappna av, andas, och bara vara jag. Utan massa intryck, för det får jag tusenfalt om dagarna. Min hjärna måste vila. Det är mycket mer vilsamt att läsa, än att se på rörliga bilder och färger.

Så nu, tänker jag fortsätta sippa på min älskade citronsaft, knapra i mig ytterligare några bitar choklad och läsa fler av de bästa blogginläggen i världen.

Carpe fucking diem. Det löser sig.

Fridens liljor.

Keep it SIMPLE sweetheart...

Shit. Nu är det mycket. Har egentligen inget att skriva, för det är för mycket som fyller mitt huvud. Att ha konstant panikångest är fan inte kul. Det var så jävla länge sen sist att jag glömt hur jävla pissigt det är. Jag vill ju bara andas?!

Nu skall jag ta mig ett bad och se om det lugnar ner sig, sen skall jag MYSA! Inte oroa mig. För jag har inget att oroa mig för?!

Jag får gråtattacker hela tiden. Helt plötsligt kommer det bara en paniksnyftning, antingen fortsätter det, eller så slutar det där. Med en snyftning? Out of the blue. Egentligen vill jag bara gråta tills lungorna spricker, så jag slipper krånglet med att andas.

Nej. Bad. Glädje. Kom igen nu! You can do it! Don't worry, be happy!!

Fridens!

Christ the lord....

Sitter i skolan, är sååå trött i huvudet att jag ser ut som en idiot, hoppas ingen försöker säga nåt viktigt till mig för då blir det problem, haha!

Igår var det ju bara dans som gällde, idag var det SÅNG! Vi har övat in kör till Överheten, Vi öppnar alla grindar, Lilla Skara och I feel pretty (iaf vi fem som skall köra den sistnämnda)
Lyckligtvis är jag ju väldigt bekant med Duvemåla-låtarna, vilket var skönt, men jag fick stämmor jag aldrig sjungit så det var kul med utmaning, och så fick man ju tänka till lite extra, eftersom jag är så van vid melodistämma (oftast) eftersom jag lyssnat så mycket.
I feel pretty var knepig, men jag känner att om jag bara får sitta själv och bena ut det så fixar det sig snart.

Gaaah, borde inte skriva nu egentligen, är såå borta verkligen... Har glömt bort om det var nåt särskilt jag skulle skriva om, eller om jag gjorde det bara för att...

Jaja, hej så länge!

Pax!

Och jag skall blunda bort all sorg, för jag har sett mer än jag vill...

Hmm.. börjar med att berätta att jag och Kristina-klanen fikade hemma hos Linnéa och Sandra idag, och det var såå mysigt och roligt, underbart att få jonna ihop oss ännu lite mer i gruppen, kändes jättebra, och jag känner mig trygg med att arbeta med folket. Skönt.

Skoldagen var rolig, dans,dans,dans var melodin, tango tango till Addams, sen även repetition av "When your an Addams"-dansen. Dock satt jag då för jag blev lite "tappad" under tangon och crashade knäet lite tillfälligt. Nu mår det dock bra, men saudan vad det gjorde ont, ett bra tag! Tack Gud för ispåse. Ja just det ja! Vi hade ju balett däremellan också. Kan säga att jag ramlade ihop både en och två gånger för mitt högra lår har ballat ur sen tangon, haha! Benet viker sig. Galet.
Sista lektionen skulle jag hastigt och lustigt vara med Footloose-gänget istället, lära mig koreografi/stageing till ett nummer de redan satt, jag kände mig HELT tappad bakom en vagn och ville bara gråta (inte bokstavligt) för att jag inte hängde med i svängarna, men lyckligtvis fick jag hjälp av både klassen och Jonna, fick även filmat en gång, så sen blev saker och ting lite klarare, jag gillar numret skarpt! Dansa med kundvagnar är ju grejen!

Och nu väver jag ihop dagen och kommer fram till det jag behövde skriva av mig.
När vi hade Kristina-fika förut började vi med att köra ett varv "What's on top", vilket innebär att man berättar det som man tänker på mycket för tillfället och sådär, saker som hänt, orosmoment, glädjande saker och så vidare. Vad man vill helt enkelt.
Och jag insåg senare ikväll att en grej som verkligen är on top i mitt huvud/mitt sinne, det är Jonna. Min fina danslärare alltså. Jag är väldigt orolig för henne, för hon har så hysteriskt mycket att göra och sådana enorma orimliga krav på sig själv. Hon är en av de finaste människorna jag vet, och det gör ont i mig, bokstavligt och kroppsligen, att se hur pressad hon är. Redan andra dagen av showperioden hade Martina och hon ett snack med klassen om hur dom kämpat och ansträngt sig för att göra allt så rättvist och bra som möjligt, och jag grät nästan för att dom såg så trötta och nedslagna ut. Likadant idag. Jag ville bara springa från salongen när Jonna med gråten i rösten sa att hon stundtals har lust att skita i hela showen, att hon är så trött och också en människa som tar åt sig av vad folk säger och gör. Varje ord hon sa skar som en kniv i min själ, även om det inte var riktat till mig. Jag fattar inte hur jag kan reagera så starkt, det var som att all världens olycka fanns i det rummet just då, och jag kände sån hopplöshet och sorg. Galet I tell thee. Jag vill bara att Jonna skall må bra och vara glad, lika energisk och sprallig som hon brukar. Klart att man inte kan vara pigg jämt, det begär jag inte av henne, men att se henne så uppgiven är fasen det värsta jag vet. För då blir jag rädd. Och ledsen. Mår inte hon bra, så mår inte jag bra. Töntigt tycker säkert många, men så är det. Jonna är betydelsefull för mig, och då oroar jag mig.

Jepp, då fick jag skrivit av mig en smula. Hoppas att morgondagen blir glad, rolig och hoppfull.

Fridens liljor!