Deppigt...

"En vackne o så var den här da'n förstörd..."

Kära barn, igår kväll kände jag mig riktigt pigg och tänkte "vad onödigt att jag var hemma, det är bara att köra på!", meeen så vaknade jag och kände "helvete... I feel like shit". Och så låg jag med mitt dåliga samvete och stress och försökte fatta var jag skulle hitta energi och ork att ta mig till skolan och sy, men efter mycket om och men kom jag fram till att inget skulle bli bättre av att jag älgade iväg för att försöka koncentrera mig, så det fick bli ytterligare en hemmadag. Det är inget jag vill eller önskar, men jag är så matt. Jag satt förut och kollade på ett klipp till öppningsnumret, en dansbit jag skall memorera, och så skulle jag prova en grej för att se om logiken stämde (vilket den gjorde) och det jag gjorde var steg, steg, snurr, det var inte ens en stor/snabb snurr, bara i princip en vändning runt mig själv.. och jag fick hjärtklappning. Hjärtklapning?! Hur sorgligt är inte det? Min lilla kropp fick skitspader över två steg rakt fram och ett riktiningsbyte?! Jaja, det är bara att inse. I'm not well.
Grannen var för söt, kom förbi och hängde en påse med ingefära och tigerbalsam på min dörr. Näpet.

Nej, nu fortsätter jag med att sitta still och se på Gilmore. Känns som jag vill sova i sju åt. Rööööv som Malin skulle ha sagt. Ingen säger röv så som Malin.

Fridens.