Inte piggast i världen. Än.

Jesus Mary Joseph and a camel! Yet again!

Shit my God, jag är så trött att allting snurrar i princip, FATTAR inte hur man kan vara trött efter att ha sovit ett helt lov i princip! Kanske är det som är problemet! För mycket sömn! Kroppen fick en chock efter sömnbristen som rådde innan, lovet, sen för mycket sömn.. jaja, klart att det är helt upp- och nedvänt.

Först skall jag förklara det där uttrycket Jesus, Mary osv. Det kommer från Gilmore Girls som jag ju tittat på enormt mycket detta lov (och mååånga gånger dessförinnan) och det är Lorelai som utbrister detta när hon, på ett föräldramöte på Rorys skola, dricker en klunk kaffe som smakar apa. Helt hilarious kan jag tala om, och ett väldgt bra uttryck! Liksom kraftigt fast utan svordomar! Toppen!

How ever, i natt har jag drömt kopiösa mängder, om ofantligt skiljda grejer. Det började med nåt Harry Potter liknande, min kusin Alex var med, och alla Harry Potter-karaktärer och vi var på en internatskola så förmodligen Hogwarts then, minns inte så mycket om vad som hände i drömmen, men efter det slungades jag till ett café där jag var med mamma, och utanför cafét på ett soligt torg hade en pappa cyklat omkull med en unge i en barnstol på pakethållaren, och ungen hade spräckt skallen och skrek och grät i högan sky. Inne på cafét hade jag svårt att bestämma mig om jag skulle ha kaffe eller ej, men jag verkar ha fått kaffe ändå för när vi skulle gå var tjejen bakom kassan arg för att jag låtit mitt kaffe kallna, men då sa jag att jag gillar att dricka det kallt, och då gick hon bara iväg. Och in kommer ungen med sprucken skalle med sin pappa, men ungen verkade helt fine. KONSTIGT!
SEN förflyttas jag till Musikteaterskolan, vi har just dragit igenom EFX-numret med dans och sång och allt, och Jörgen stoppar och ser barsk ut och säger surt "ja, det vore ju bra om ni övade det här för det är otight och ni i första delen (den delen jag dansar i reds.anm.) dansar helt fel." Och i drömde kände jag bara NEJ, vad fasen, vi dansade HELT felfritt! Och lyckligtvis stod Martina bredvid Jörgen och skakade på huvudet lite diskret åt det han sa och hon sa tyst "Så illa var det inte" till oss som stod rätt handfallna och inte fattade nåt.
Här efter vaknade jag.

Och nu skall jag äta frukost!

Pax!