Ljussättning dag 2

Det här är officiellt typ det sötaste jag någonsin sett:

Bilden är från Tyra Sjöstedts blogg, en av hennes läsare hade skickat in och jag var bara tvungen att visa, sååååå SJUKT söt!!

Sitter just nu i skolan och övar stämmor (som jag lyssnar på på datorn) samtidigt som jag skriver upp ordning på låtar så jag får lite koll på vad som händer. Känns äntligen som att saker börjar sjunka in så man har ro att strukturera upp allt, innan har det varit så mycket att jag inte vetat var jag skulle börja, men nu så. Väldigt skönt med ljussättning, för då får man mer av en helhetsbild, plus att det inte är dödsviktigt att alla danssteg blir rätt osv, mest så att teknikerna skall få en överblick. För danserna sitter inte hundra, jag fattar inte vart tiden tar vägen, men man har fasen inte mycket tis att öva själv, finns alltid tusen andra grejer att göra. Och jag försöker att slappna av och SOVA, på 48 timmar har jag nu sovit 7... INTE så käckt, men igår var jag så uppstressad och orolig att jag inte fick ro trots att jag höll på att dö av trötthet.
Det var en kille i klassen som berättade att han "hoppat av"/slutat, och det blev så himla laddat vilket jag inte räknat med. Jag tänkte så mycket på alla stunder jag tvivlat på att jag skall vara här på grund av saker lärarna sagt, eller dagar då jag känt att jag inte räcker till osv. Plus att det alltid är sorgligt när människor man tycker mycket om är ledsna, då blir jag lätt ledsen också. Och as if det inte räckte med det så åkte Martina till Stockholm igår och är inte tillbaka förrän måndagen efter lovet. Alltså jag är ledsen att säga det, men det är hon som lyckats hålla oss över ytan, för hon har mycket mer tålamod än alla andra, och ler och vill hjälpa och lösa saker. Klart att dom andra också vill det, men dom känns mycket mer stressade och hysteriska. Plus att Martina inte muttrar "I'm working with amateurs", vilket kan kännas lite nedslående att höra, för ja, vi är amatörer och här för att LÄRA oss. MusikteaterSKOLAN som de själva påpekar så ofta. Det var bara jag som hörde den kommentaren, och det var inte meningen att någon skulle höra den, men dock.

Jaja, nu får jag plocka ihop mig och fika!

Pax vobiscum!