"Beautiful flower of gold..."

Shit my God vilken dag. Vi har satt hela inklappsnumret med stackars Jonna som var snorförkyld. Innan och under lunchrasten var jag beredd att kasta in handduken, min hjärna var någon HELT annan stans och jag visste fasen inte skillnad på höger vänster, upp och ner, HEMSKT! Men efter lunch gick det lite lättare, tack Gud! Då övade vi själva och fick rätat ut det mesta, plus att saker och ting hade hunnit landa lite på lunchen, s det kändes mycket bättre efteråt.

Det är så jobbigt för mitt huvud nu, det är så fullproppat och uppstressat att jag bara vill gråta hela tiden, det snurrar så mycket samtidigt att det snart sprängs, bokstavligt. Fruktansvärt tråkigt, för jag vill så mycket men tillslut hamnar jag i det där "apatiska" tillståndet då jag bara stirrar fast jag inte ser eller hör något. Sjukt obehagligt. Och som sagt, jag vill vara glad, pigg och ta in dans och annat snabbt, men det går bara inte just nu. Jag är så trött, och så ledsen hela tiden, och varför jag är ledsen vet jag inte. Det är också jättejobbigt.

Plus att min kropp så smått faller ihop, och jag skäms så himla mycket varje gång nåt händer och jag måste gå åt sidan, det är typ som att "asså kolla på mig, nu skadade jag mig, jag vill ha uppmärksamhet, snälla kolla då!" men det är TVÄRT om, jag hatar när det händer saker och jag vill bara att folk skall titta bort så jag kan gömma mig någonstans och försöka göra det bästa av skadan just då. Som när vi övade tangon idag efter skolan och mitt högerben bara gav upp. FAN vad pinsamt. Jag HATAR sånt. Och jag hatar känslan av att tro att folk tror om mig att jag "gör det med flit" för att få uppmärksamhet, uppmärksamhet jag inte vill ha, inte på det sättet. Självklart vill man ha uppmärksamhet, det vill ju alla, men för bra saker. Inte för såna självömkningsgrejer, no sir!
Jaja, jag får bara släppa den känslan och övertala mig själv att folk inte tänker så.

När skolan väl var slut skyndade jag mig hem, käkade nudlar, tappade upp ett bad, låg där länge, satte sen på en kopp te och lyssnade på Martinas underbara musik samt skrev ner två av texterna eftersom jag ständigt har dom låtarna på hjärnan och måste ha tillgång till text så jag kan sjunga och slipper undra, haha. Alltså, "Dry your wings" och "A little fall" är två av dom bästa låtarna jag hört i hela mitt liv, och det vill inte säga lite det. Martina är så fantastisk, och jag saknade henne så otroligt mycket idag, hon ler alltid och har alltid tid för att växla några ord eller skratt, hennes energi och positiva utstrålning behövs så väl och hon är den enda just nu som kan fylla på min glädje och energi. Jag längtar till tisdag när hon är tillbaka.

Nej, nu skall jag skynda mig i säng så jag får många timmar och orkar morgondagen, som jag bestämmer nu skall bli jättebra och positiv!!
Carpe fucking Diem, var det ju God damn it!!!
Kärlek.

Fridens liljor alla där ute!