Wow.. Har just sett "I taket lyser stjärnorna" som svt bjöd på ikväll, till min stora glädje. Jag läste boken när jag var yngre, jag minns faktiskt inte när, men jag vet att jag tyckte den var sjukt bra. Och sjukt sorglig förstås. OCH jag blev såå glad när jag såg att Annika Hallin spelade mamman, hon är sååå bra! Jag har bara sett henne i Milennium-filmerna och blev förtjust direkt, och detta var ju bara lovely! Och hon som spelar Jenna var också superduktig, sådär ovanligt bra för att vara en sån ung skådespelerska liksom. Kul!
Innan jag slog över till ettan, kollade jag på Så som i Himmelen. Jag försöker minnas när jag såg den sist, och det måste vara sådär tre år sen eller nåt. Om inte mer. Men jag märkte idag, att jag verkligen såg den många och hängivna gånger innan detta uppehållet, för jag visste varenda replik, hörde deras röster och tonfall innan de ens börjat prata, och jag nynnade med i varje melodislinga, hela hela tiden. Och så översköljdes jag sakta men säkert, av den känslan som jag hade i mig i fjorton- och femtonårsåldern. Det där lugnet och självklartheten som jag hade. Och det var skönt att få känna det igen. Jag kommer ihåg hur mycket denna film betytt och betyder. Kanske ännu mer nu, när jag smakat ytterligare lite till på livet. Jag minns när jag såg den på bio, med min bästa vän Kikki. Hon och jag och massa pensionärer. Så kändes det. Vi var fjorton år, och resten av salongen var fylld av femti-plusare. Men det spelade ingen som helst roll. Och jag grät mest av alla, i hela salongen. Vi var tvungna att sitta kvar under hela eftertexten, för jag grät så mycket att jag inte kunde röra mig. Alla damer som gick förbi våran rad log och sa uppmuntrande ord och verkade tycka att det var lite gulligt att jag, bara barnet i deras ögon, nästan bölade ögonen ur mig.
Och idag grät jag också, förstås, när Helen sjöng Gabriellas sång. Helen. När jag har tittat på henne ikväll, har jag gång på gång återfått minnena och känslorna. Tankarna. Hur hon räddat mig, så många gånger. Hennes röst, hennes härliga person. Bara genom att finnas. Jag hade ju lååångt ljust hår, ända ner till häcken, men när jag sett Så som i Himmelen, så gick jag till frisören för första gången i mitt liv. Jag visade en bild på Helen från filmen och sa: jag vill ha likadan frisyr som hon. Och det fick jag, fast blond då. Helen har varit min förebild sen jag var tretton, men jag upptäckte henne redan när jag var fem. Jag tror inte man kan ha en bättre förebild. Tack Gud för Helen Sjöholm.
Well, problemet när man ser såna fina och sorgliga filmer som jag sett ikväll, är att jag börjar sakna folk, för jag påminns om hur extremt mycket jag älskar dom.
Och där kom jag in på en annan grej. Jag har idag verkligen insett hur svårt jag har att säga "jag älskar dig". Dom tre orden. På svenska. Jag kan säga "I love you" hur mycket som helst, och jag menar det verkligen, att jag älskar, men. På nåt sätt är det jättejobbigt att säga det på svenska. Varför?! Jag frågar varför? Igår pratade jag länge med min älskade mormor i telefon, och när vi lagt på, slogs jag av funderingen: "vet hon att jag älskar henne? Har jag sagt till mormor, att jag älskar henne?" Och idag, till min stora lycka, ringde mormor igen, för att gratulera mig på namnsdagen! (Heter Anna i mellannamn). Vi pratade en stund, och när vi skulle lägga på, så sa jag: "jag älskar dig, mormor, jag älskar dig!"
Det var så härligt att säga, men samtidigt så himla sorgligt! Jag blev alldeles tårögd, och nu i skrivande stund rullar tårarna ner för mina kinder. Varför är dom orden så himla laddade för mig? Jag har ju så otroligt ofantligt lätt att älska människor, men så svårt att säga just dom tre orden?
Åh... kanske är jag rädd, för att personen jag säger det till inte älskar mig? Tanken slog mig just nu, i denna sekund. Skulle det kunna vara så? Att jag är så himla rädd för att vara oälskad? Tål att tänkas på..
Och en annan grej.. vad säger man till folk som man inte kan säga "jag älskar dig" till? Jag tänker på personer man har i sitt liv, men som det kanske inte passar sig att säga det till? Typ ens lärare, vänner och sådär. Som sagt, jag har ju så lätt att älska människor, utan att för den sakens skull vara "kär". Jag vill ju kunna säga till dom att jag älskar dom, vilket jag gör, men det känns som att det skulle bli helt fel, haha! Lite för laddat, liksom. Fast det är ju sant..?
Jaja, nu skall jag sluta svamla för denna gången, plocka fram julmust och lite choklad och liva upp stämningen här, behöver pigga upp mig lite nu efter allt sorgligt, yet vackert!
Pax vobiscum!
Kajsa
fredag 9 december 2011
söndag 18 september 2011
17 sept 2011
Wow, en mycket dag. Ja, mycket. Alltså, det har hänt så otroligt mycket. Mycket-dag, helt enkelt!
Ja, till att börja med: West Side Story hade premiär på Operan! Och trots att dom haft både publikrep och genrep inför massa folk, så var jag toknervös och pirrig, och det är ju bara för att bästa Malena är med. Som att jag behöver oroa mig liksom? Hon är ju bäst. Men pirrig blir jag i alla fall!
Återkommer till detta.
Sedan någon vecka eller så har det varit bokat för mig att jag skulle gå med Jimmy på Tomas Ledin's show på Rondo idag. Det gjorde jag också. JÄÄÄVLAR i HAVET vad bra showen var!!! SHIT my God, jag blev helt till mig och kände mig ungefär lika uppspelt som de två medelålders damerna som satt i närheten av mig och kunde varenda sångtext! Sicken människa han är, den där Ledin! GRYMT bra show, och om någon nu läser detta så rekommenderar jag STARKT att se den! Tokbra kväll verkligen! Och så hade vi så himlans bra platser, och hamnade bredvid ett jättetrevligt par som vi pratade en massa med efteråt, kul!
Nu återgår jag till West Side. Jag åkte in lite tidigare än behövt till Götelaborg, för jag tänkte "jag bara MÅSTE ha programmet nu direkt!" (då pratar jag alltså om West Side Story-programmet). Så, tänkt och gjort, jag åkte in, knallade den lilla biten från Lilla Bommen till Operan med Enyas "Book of Days" i lurarna, vilket gjorde det hela galet mäktigt (Gud, jag är hopplös..). Väl inne visade det sig att det dröjde en liten stund till pausen då Operashopen skulle öppna, så jag ställde mig och tittade på en tvskärm som visade vad som hände på stora scen, ypperligt! Så jag har sett sista fem minutrarna av WSS än så länge, hihi!
Jag fick tillslut köpt mitt program och efter att ha tittat i det längtar jag nåt kolossalt efter att se den!
Ja, sen åkte jag alltså till Rondo och såg showen med Jimmy, sen åkte jag hemåt, MEN, när jag kom fram till min lilla bil blev jag stoppad av ett äldre par som undrade hur man tog sig ut på motorvägen igen. Jag sa att dom kunde köra efter mig därför att jag själv skulle ut på samma väg, det tyckte dom var himla bra. Dock skulle de fika klart först så vi stod där och språkade en stund, supertrevliga människor!! Det visade sig att de var musiker båda två (vokalist i kvinnans fall) och jag berättade för dom om min utbildning och mannen sa till mig "åh, om vi ska åka nu så måste du sjunga för mig först!", och jag frågade glatt vad han ville höra, och då sa han "ta något ur Cats", så jag sjöng en snutt av "Memory" där i mörkret på pendelparkeringen. Jag tyckte det var fantastiskt kul, och han verkade bli väldigt nöjd, gav mig en klapp på kinden och så lovade de att komma på min första konsert. Strax därefter körde jag iväg med dom i släptåg, tills vi kom ut på motorvägen och de, glatt tutande, körde om mig och brummade vidare i mörkret.
Sådana möten tycker jag är så fantastiska. Människor som aldrig träffats, som byter ett par ord och genast hittar gemensamma intressen. Och så känns det plötsligt som att man känner varandra. Den där klappen jag fick på kinden, betydde så mycket! Det var en sån fin gest så jag blev helt lycklig!
Ja, underbart, och jag är så tacksam för alla fina möten ikväll. Blickar man mött, leenden man delat. Men mest tacksam och glad är jag över mötet med de glada pensionärerna från Blekinge, påväg till Norge. Helt underbara människor, tack för mötet med dom!
NU, ska jag lägga mig, för jösses vad trött jag är efter denna utomordentligt trevliga dag!!
Pax vobiscum!
Ja, till att börja med: West Side Story hade premiär på Operan! Och trots att dom haft både publikrep och genrep inför massa folk, så var jag toknervös och pirrig, och det är ju bara för att bästa Malena är med. Som att jag behöver oroa mig liksom? Hon är ju bäst. Men pirrig blir jag i alla fall!
Återkommer till detta.
Sedan någon vecka eller så har det varit bokat för mig att jag skulle gå med Jimmy på Tomas Ledin's show på Rondo idag. Det gjorde jag också. JÄÄÄVLAR i HAVET vad bra showen var!!! SHIT my God, jag blev helt till mig och kände mig ungefär lika uppspelt som de två medelålders damerna som satt i närheten av mig och kunde varenda sångtext! Sicken människa han är, den där Ledin! GRYMT bra show, och om någon nu läser detta så rekommenderar jag STARKT att se den! Tokbra kväll verkligen! Och så hade vi så himlans bra platser, och hamnade bredvid ett jättetrevligt par som vi pratade en massa med efteråt, kul!
Nu återgår jag till West Side. Jag åkte in lite tidigare än behövt till Götelaborg, för jag tänkte "jag bara MÅSTE ha programmet nu direkt!" (då pratar jag alltså om West Side Story-programmet). Så, tänkt och gjort, jag åkte in, knallade den lilla biten från Lilla Bommen till Operan med Enyas "Book of Days" i lurarna, vilket gjorde det hela galet mäktigt (Gud, jag är hopplös..). Väl inne visade det sig att det dröjde en liten stund till pausen då Operashopen skulle öppna, så jag ställde mig och tittade på en tvskärm som visade vad som hände på stora scen, ypperligt! Så jag har sett sista fem minutrarna av WSS än så länge, hihi!
Jag fick tillslut köpt mitt program och efter att ha tittat i det längtar jag nåt kolossalt efter att se den!
Ja, sen åkte jag alltså till Rondo och såg showen med Jimmy, sen åkte jag hemåt, MEN, när jag kom fram till min lilla bil blev jag stoppad av ett äldre par som undrade hur man tog sig ut på motorvägen igen. Jag sa att dom kunde köra efter mig därför att jag själv skulle ut på samma väg, det tyckte dom var himla bra. Dock skulle de fika klart först så vi stod där och språkade en stund, supertrevliga människor!! Det visade sig att de var musiker båda två (vokalist i kvinnans fall) och jag berättade för dom om min utbildning och mannen sa till mig "åh, om vi ska åka nu så måste du sjunga för mig först!", och jag frågade glatt vad han ville höra, och då sa han "ta något ur Cats", så jag sjöng en snutt av "Memory" där i mörkret på pendelparkeringen. Jag tyckte det var fantastiskt kul, och han verkade bli väldigt nöjd, gav mig en klapp på kinden och så lovade de att komma på min första konsert. Strax därefter körde jag iväg med dom i släptåg, tills vi kom ut på motorvägen och de, glatt tutande, körde om mig och brummade vidare i mörkret.
Sådana möten tycker jag är så fantastiska. Människor som aldrig träffats, som byter ett par ord och genast hittar gemensamma intressen. Och så känns det plötsligt som att man känner varandra. Den där klappen jag fick på kinden, betydde så mycket! Det var en sån fin gest så jag blev helt lycklig!
Ja, underbart, och jag är så tacksam för alla fina möten ikväll. Blickar man mött, leenden man delat. Men mest tacksam och glad är jag över mötet med de glada pensionärerna från Blekinge, påväg till Norge. Helt underbara människor, tack för mötet med dom!
NU, ska jag lägga mig, för jösses vad trött jag är efter denna utomordentligt trevliga dag!!
Pax vobiscum!
lördag 10 september 2011
Stockholm tur-retur = tusen tankar.
Igår åkte jag alltså till Stockholm tur-retur för att träffa en specialist på sköldkörtel/binjurar och hela den biten. Det är en annan historia, men mina binjurar fungerar inte som dom ska, och jag lider dessutom tydligen av östrogendominans.. tänk vad mycket sjukt som kan gå fel i kroppen.
Jaja, det var inte det jag skulle skriva om, men, under mina resor hann jag tänka så mycket tankar, att jag måste skriva ner några av dom, haha! Kan hända att jag uppdaterar när jag kommer på fler av dom.
En av tankarna slog mig på hemvägen, på tåget, och det började skymma så smått. Då tänkte jag "men, tänk om ett rådjur skuttar ut på spåret nu, och vi kör på det, då kommer det ju komma blod och slams på fönstrena.." (och då kom jag på ett ord som Jens lärde mig, nämligen "gore"= inälvsslafs) och tanken på rådjursmos på rutorna framkallade ordet gore i huvudet, och då slog mig en annan tanke, nämligen Al Gore! Gött efternamn liksom! Och då började jag garva för mig själv till synes helt oprovocerat för de andra i min kupé som inte kunde följa min tankebana. Dom blev nog lite rädda för mig.
Andra småtankar som dök upp i skallen under dagen: jag ÄLSKAR stockholmska! "ÅH vad jag vill ha en Iphone!!" (detta tänktes tusen ggr på tåget). "Vad underbart det är att titta på människor", "Gud vad jag pratar mycket", "Gud vad jag tycker om att prata mycket" och så vidare och så vidare.
Jag lyssnade på Sunset typ.. fem gånger rakt igenom under dagen, sen blev det lite Notre Dame de Paris. Läste. Sov. (Höll på att skriva "sovde", haha!)
Är sådär lagom pigg idag, gick upp 05.15 igår morse, och lade mig 01.30 nån gång, så jag dygnade nästan. Dock kom mami hem från Holland idag (hon o H har sålt båten.. sad) så det piggar upp mig! Hon hade dessutom köpt gott godis till mig på färjan, puss mamma!
Nej, nu ska jag slöa i min goa fåtölj och kolla på bra tv/serier hela dagen. Me loves saturdays!
Pax!
Jaja, det var inte det jag skulle skriva om, men, under mina resor hann jag tänka så mycket tankar, att jag måste skriva ner några av dom, haha! Kan hända att jag uppdaterar när jag kommer på fler av dom.
En av tankarna slog mig på hemvägen, på tåget, och det började skymma så smått. Då tänkte jag "men, tänk om ett rådjur skuttar ut på spåret nu, och vi kör på det, då kommer det ju komma blod och slams på fönstrena.." (och då kom jag på ett ord som Jens lärde mig, nämligen "gore"= inälvsslafs) och tanken på rådjursmos på rutorna framkallade ordet gore i huvudet, och då slog mig en annan tanke, nämligen Al Gore! Gött efternamn liksom! Och då började jag garva för mig själv till synes helt oprovocerat för de andra i min kupé som inte kunde följa min tankebana. Dom blev nog lite rädda för mig.
Andra småtankar som dök upp i skallen under dagen: jag ÄLSKAR stockholmska! "ÅH vad jag vill ha en Iphone!!" (detta tänktes tusen ggr på tåget). "Vad underbart det är att titta på människor", "Gud vad jag pratar mycket", "Gud vad jag tycker om att prata mycket" och så vidare och så vidare.
Jag lyssnade på Sunset typ.. fem gånger rakt igenom under dagen, sen blev det lite Notre Dame de Paris. Läste. Sov. (Höll på att skriva "sovde", haha!)
Är sådär lagom pigg idag, gick upp 05.15 igår morse, och lade mig 01.30 nån gång, så jag dygnade nästan. Dock kom mami hem från Holland idag (hon o H har sålt båten.. sad) så det piggar upp mig! Hon hade dessutom köpt gott godis till mig på färjan, puss mamma!
Nej, nu ska jag slöa i min goa fåtölj och kolla på bra tv/serier hela dagen. Me loves saturdays!
Pax!
lördag 23 juli 2011
Norge...
Kände att jag behövde skriva nu.
Det som hände i Norge igår är helt ofattbart... Jag har inga ord egentligen. Det känns bara så otroligt verkligt, det är liksom tungt att andas, för att man trodde aldrig att något sånt här skulle kunna hända så nära. Jag minns hur otroligt illa berörd jag blev av 9/11, då jag bara var tio eller elva, men nu, när det bara är några mil ifrån oss.. och Norge har alltid funnits i periferin för mig, varenda sommar (och flera jular) har spenderats på Koster, alldeles nära Norge, och vi har flera norska vänner och bekanta. Norge känns som familj! Och så händer något sånt här. Nyheterna har stått på både på radio och tv sen igår eftermiddag, och man hör bara fler och fler hemska detaljer.
Dock, mitt i all sorg och förtvivlan, blir jag så otroligt rörd av alla reaktioner. Grupper startas på Facebook, folk sätter norska flaggor på sina profilbilder, ljus tänds (dom brann länge i mitt fönster inatt) och stora människor, som president Obama, uttrycker sitt medlidande och erbjuder hjälp. Det är ett bevis på att det, trots att ondska, finns så mycket godhet också. Och det är för mig en tröst, som ju gärna ser allt i svart när något sånt här händer.
När jag läste Obamas, och Reinfeldts för all del, uttalande blev jag alldeles tårögd, och kände att Norge är inte ensamma i det här, och jag hoppas att dom känner det. Självklart måste dom få sörja, vad annat kan man göra i en sådan här situation, men jag hoppas att dom, förhoppningsvis snart, känner att stora delar av världens tankar går till dom, och att alla vill hjälpa.
Just nu sitter jag och väntar på ett tåg, och överallt hör jag människor som diskuterar det hemska, och kanske kramas man lite hårdare, lite längre, när man säger hej eller hej då, just för att alla skakats om av tragedin i Norge. Jag vet att jag gör det i alla fall, för nu har man det svart på vitt, man vet aldrig när, eller var, det händer. Jag önskar bara att aldrig händer igen.
Over and out, och Norge; mitt hjärta och mina tankar är hos er, oavbrutet. Jag önskar det fanns något jag kunde göra..
Det som hände i Norge igår är helt ofattbart... Jag har inga ord egentligen. Det känns bara så otroligt verkligt, det är liksom tungt att andas, för att man trodde aldrig att något sånt här skulle kunna hända så nära. Jag minns hur otroligt illa berörd jag blev av 9/11, då jag bara var tio eller elva, men nu, när det bara är några mil ifrån oss.. och Norge har alltid funnits i periferin för mig, varenda sommar (och flera jular) har spenderats på Koster, alldeles nära Norge, och vi har flera norska vänner och bekanta. Norge känns som familj! Och så händer något sånt här. Nyheterna har stått på både på radio och tv sen igår eftermiddag, och man hör bara fler och fler hemska detaljer.
Dock, mitt i all sorg och förtvivlan, blir jag så otroligt rörd av alla reaktioner. Grupper startas på Facebook, folk sätter norska flaggor på sina profilbilder, ljus tänds (dom brann länge i mitt fönster inatt) och stora människor, som president Obama, uttrycker sitt medlidande och erbjuder hjälp. Det är ett bevis på att det, trots att ondska, finns så mycket godhet också. Och det är för mig en tröst, som ju gärna ser allt i svart när något sånt här händer.
När jag läste Obamas, och Reinfeldts för all del, uttalande blev jag alldeles tårögd, och kände att Norge är inte ensamma i det här, och jag hoppas att dom känner det. Självklart måste dom få sörja, vad annat kan man göra i en sådan här situation, men jag hoppas att dom, förhoppningsvis snart, känner att stora delar av världens tankar går till dom, och att alla vill hjälpa.
Just nu sitter jag och väntar på ett tåg, och överallt hör jag människor som diskuterar det hemska, och kanske kramas man lite hårdare, lite längre, när man säger hej eller hej då, just för att alla skakats om av tragedin i Norge. Jag vet att jag gör det i alla fall, för nu har man det svart på vitt, man vet aldrig när, eller var, det händer. Jag önskar bara att aldrig händer igen.
Over and out, och Norge; mitt hjärta och mina tankar är hos er, oavbrutet. Jag önskar det fanns något jag kunde göra..
fredag 1 juli 2011
1 juli
Whoa, är sådär brutaltrött idag, tråkigt! Men ikväll händer det JÄKLIGT roliga grejer, så då måste jag vara pigg!
Ja käre barn, det har hunnit hända så mycket sen jag skrev sist!
Jag har flyttat hem, till exempel. Till Orust that is. Det känns hur skönt som helst, och jag trodde jag skulle ha sån jäkla ångest och längta tillbaka varje vaken stund, men så är inte fallet, som tur är. Just nu känns hela Bjärnum-biten lite overklig, så kanske är det det som är grejen, jag tror att det är en dröm. Så kan det få vara ett tag, om det vill. Jag gillar inte att sakna, men kanske behöver jag inte göra det så mycket, eftersom jag vet att skolan finns där, Bjärnum står kvar, och lärarna finns också nära hela tiden. Facebook, mobil, och blir jag desperat får jag väl ta bilen ner till Skåne. Gillar't.
Hur som helst, innan jag flyttade hem hann jag med att fira världens bästa midsommar med och hos Rickard och Helena! Tidigare på dagen skulle ju jag och Anna hoppa, men det blev bara jag som hoppade, från högsta iaf, Anna lyckades dock göra världens snyggaste hopp från bryggan, shit vad vi skrattade! Mitt hopp resulterade i ett helt blåslaget smalben, har fortfarande blåmärken. Underbart.
I alla fall, vi firade midsommar så det stod härliga till med massa god mat, grill, musikquiz, femkamp, marshmallowgrill och massa bra musik och skratt! HELT underbar dag och kväll!
Som sagt, nu sitter jag på Orust och flytten gick jättebra. Städade och packade till förbannelse och lägenheten blev godkänd, gött!
Här hemma har det också varit ett uppackande och städande till förbannelse. Lyckligtvis åkte mamma och Hasse till Hollande dagen efter vi flyttat hem mig och min grejer, så jag kunde bröta runt bäst jag ville. Igår kom dom hem och det mesta i rummet är klart. Sängen ihopbyggd, skrivbordet uppe, AKVARIET städat och på plats, tv, vidoe o dvd ihopkopplade osv. Nu är det bara smågrejer som man ska hitta plats till, och så ska jag bädda sängen så att jag kan sova där från och med nu. Mitt älskade fina rum, min älskade säng. Jag är så himla glad att vara hemma igen. Ett tag visste jag inte riktigt hur det skulle bli, men det löste sig på bästa sätt. Och TRÄDGÅRDEN här hemma!! Shit, det är s vackert och underbart att man dånar! En riktig oas, och man vill bara sitta och titta på allt det vackra! En annan härlig grej är katten. Den lilla gråa pantern, som nu ÄNTLIGEN kan vara ute och härja! Hon är så himla söt och man ser hur hon riktigt njuter av att få vara fri. Hon kör ner huvudet i gräsmattan och gosar runt, och vill ständigt vara med när man pysslar i trädgården, och igår lyssnade hon på sommarprataren med oss, medan jag försökte ta kort på henne med mobilen. Gosetuss! Jga älskade henne dock inte lika mycket vid femsnåret i morse då hon tyckte att vi alla kunde komma upp och hålla henne sällskap. Hon stod och bokstavligen SKREK både utanför gästrummet där jag sover, och utanför mamma och Hasses dörr. Tillslut fick jag nog och kastade ut henne. Sen sov jag vidare. Nu ska jag strax gå ut i trädgården och se om jag hittar henne för att be om ursäkt för mitt bryska sätt, men det här med att störa min nattsömn alltså... ingen bra idé! Jag kan själv välja att titta på film tills det är helt ljust ute vid fyrasnåret på morgonen, men om någon väcker mig olovandes, då jäklar alltså...
MEN, nog jiddrat, nu ska jag börja fixa!
Pax vobiscum!
Ja käre barn, det har hunnit hända så mycket sen jag skrev sist!
Jag har flyttat hem, till exempel. Till Orust that is. Det känns hur skönt som helst, och jag trodde jag skulle ha sån jäkla ångest och längta tillbaka varje vaken stund, men så är inte fallet, som tur är. Just nu känns hela Bjärnum-biten lite overklig, så kanske är det det som är grejen, jag tror att det är en dröm. Så kan det få vara ett tag, om det vill. Jag gillar inte att sakna, men kanske behöver jag inte göra det så mycket, eftersom jag vet att skolan finns där, Bjärnum står kvar, och lärarna finns också nära hela tiden. Facebook, mobil, och blir jag desperat får jag väl ta bilen ner till Skåne. Gillar't.
Hur som helst, innan jag flyttade hem hann jag med att fira världens bästa midsommar med och hos Rickard och Helena! Tidigare på dagen skulle ju jag och Anna hoppa, men det blev bara jag som hoppade, från högsta iaf, Anna lyckades dock göra världens snyggaste hopp från bryggan, shit vad vi skrattade! Mitt hopp resulterade i ett helt blåslaget smalben, har fortfarande blåmärken. Underbart.
I alla fall, vi firade midsommar så det stod härliga till med massa god mat, grill, musikquiz, femkamp, marshmallowgrill och massa bra musik och skratt! HELT underbar dag och kväll!
Som sagt, nu sitter jag på Orust och flytten gick jättebra. Städade och packade till förbannelse och lägenheten blev godkänd, gött!
Här hemma har det också varit ett uppackande och städande till förbannelse. Lyckligtvis åkte mamma och Hasse till Hollande dagen efter vi flyttat hem mig och min grejer, så jag kunde bröta runt bäst jag ville. Igår kom dom hem och det mesta i rummet är klart. Sängen ihopbyggd, skrivbordet uppe, AKVARIET städat och på plats, tv, vidoe o dvd ihopkopplade osv. Nu är det bara smågrejer som man ska hitta plats till, och så ska jag bädda sängen så att jag kan sova där från och med nu. Mitt älskade fina rum, min älskade säng. Jag är så himla glad att vara hemma igen. Ett tag visste jag inte riktigt hur det skulle bli, men det löste sig på bästa sätt. Och TRÄDGÅRDEN här hemma!! Shit, det är s vackert och underbart att man dånar! En riktig oas, och man vill bara sitta och titta på allt det vackra! En annan härlig grej är katten. Den lilla gråa pantern, som nu ÄNTLIGEN kan vara ute och härja! Hon är så himla söt och man ser hur hon riktigt njuter av att få vara fri. Hon kör ner huvudet i gräsmattan och gosar runt, och vill ständigt vara med när man pysslar i trädgården, och igår lyssnade hon på sommarprataren med oss, medan jag försökte ta kort på henne med mobilen. Gosetuss! Jga älskade henne dock inte lika mycket vid femsnåret i morse då hon tyckte att vi alla kunde komma upp och hålla henne sällskap. Hon stod och bokstavligen SKREK både utanför gästrummet där jag sover, och utanför mamma och Hasses dörr. Tillslut fick jag nog och kastade ut henne. Sen sov jag vidare. Nu ska jag strax gå ut i trädgården och se om jag hittar henne för att be om ursäkt för mitt bryska sätt, men det här med att störa min nattsömn alltså... ingen bra idé! Jag kan själv välja att titta på film tills det är helt ljust ute vid fyrasnåret på morgonen, men om någon väcker mig olovandes, då jäklar alltså...
MEN, nog jiddrat, nu ska jag börja fixa!
Pax vobiscum!
måndag 20 juni 2011
Sunset Boulevard, my love...
Men skjut mig i huv'et vad bra Sunset Boulevard är!!!!!
Skulle bara lyssna snabbt på en grej, men jag blir HELT fast, alltid!! Kan nån förklara VAD det är som är så SJUKT jävla bra?! Måste ta till grova svordommar, det är nåt som bara tilltalar mig SÅ mycket!
Och nu när jag lyssnar, förvisso på engelska, behöver jag bara blunda för att åter befinna mig på GöteborgsOperan, lukten, fåtöljerna, den svala luften, orkestern, den svenska ensemblen, scenografin, känslan, min lycka, mitt ständigt och ack så hårt bultande hjärta. HUR kan en föreställning stjäla ens hjärta bara sådär? Som de sjunger i Miss Saigon: "Hur kan en natt fört oss samman så?"
Det stämmer. Jag föll som en kägla direkt. Jag hade gett så mycket för att åter få sitta där på Operan och se och lyssna. Uppleva. Känna. Vibrera. Gråta. Gud vad jag älskar det.
KÄRLEK!
Pax vobiscum!
Skulle bara lyssna snabbt på en grej, men jag blir HELT fast, alltid!! Kan nån förklara VAD det är som är så SJUKT jävla bra?! Måste ta till grova svordommar, det är nåt som bara tilltalar mig SÅ mycket!
Och nu när jag lyssnar, förvisso på engelska, behöver jag bara blunda för att åter befinna mig på GöteborgsOperan, lukten, fåtöljerna, den svala luften, orkestern, den svenska ensemblen, scenografin, känslan, min lycka, mitt ständigt och ack så hårt bultande hjärta. HUR kan en föreställning stjäla ens hjärta bara sådär? Som de sjunger i Miss Saigon: "Hur kan en natt fört oss samman så?"
Det stämmer. Jag föll som en kägla direkt. Jag hade gett så mycket för att åter få sitta där på Operan och se och lyssna. Uppleva. Känna. Vibrera. Gråta. Gud vad jag älskar det.
KÄRLEK!
Pax vobiscum!
lördag 18 juni 2011
Samla tankarna!
När jag tänker för mig sjäv "det här måste jag skriva på Facebook, och det här, och det här!", då vet jag att det är dags att blogga, för då har jag för mycket att säga, och för att skona mina vänner från typ tre statusuppdateringar på fem minuter, så bloggar jag om tankarna istället.
En av grejerna jag tänkte på var att jag nyss fick duscha the old school-way, eftersom jag inte har något varmvatten förrän tidigast måndag. Det gör inte så mycket för min del, utom att det är halvkul att diska, och duscha då. Men, som den viking jag är, så tänkte jag att jag nog skulle stå ut med en kall dusch. Eh. Nej. Det var som nåt jäkla smältvatten direkt från glaciärerna, jäklar vad kallt! Såå jag satte på min kära vattenkokare och stod sedan dubbelvikt övet badkaret och tvättade håret genom att först blöta ner det, sen schamponera, och sen skölja gång på gång med utblandat varmvatten. Det funkade utmärkt!
Andra grejen jag tänkte skriva på Facebook var att jag (kanske) ska leka jul ikväll och dricka upp glöggen och göra slut på de sista pepparkakorna i skafferiet. Men vi får se hur mycket mys jag orkar, höhö! Har ju för en gångs skull överflöd av goa grejer. Men det var en kul idé iaf.
För övrigt så hade jag en lugn förmiddag då jag tittade på extramaterialet till de två första Narnia-filmerna, och till detta mös jag med te, mackor och kexchoklad. Kvalité!
Sen på eftermiddagskvisten fick jag ett ryck och hämtade alla väskor och flyttkartonger från förrådet och tömde mina tre garderober på kläder (fyllde den gula Poseidonväskan till bristningsgränsen, likaså den svarta sporttrunken.. jeez..) och fyllde sedan tre av flyttkartongerna med filmer, böcker, skivor och musikalprogram. Så nu gapar mina bokhyllor fasligt tomma, sånär som på Harry Potter-filmerna och ER-boxarna. Sen började jag så smått kolla allt som ligger i sängskåpen, men då började jag darra en aning av utmattning och matbrist, så då inledde jag duschprojektet och nu skall jag käka nudlar och sen gå på allt mys, och titta på nåt bra. Me like!
Så, titta vad bra, nu har jag fått ur mig det mesta för denna dagen, och har besparat Facebook ett antal uppdateringar. Flera flugor så att säga!
Fridens!
En av grejerna jag tänkte på var att jag nyss fick duscha the old school-way, eftersom jag inte har något varmvatten förrän tidigast måndag. Det gör inte så mycket för min del, utom att det är halvkul att diska, och duscha då. Men, som den viking jag är, så tänkte jag att jag nog skulle stå ut med en kall dusch. Eh. Nej. Det var som nåt jäkla smältvatten direkt från glaciärerna, jäklar vad kallt! Såå jag satte på min kära vattenkokare och stod sedan dubbelvikt övet badkaret och tvättade håret genom att först blöta ner det, sen schamponera, och sen skölja gång på gång med utblandat varmvatten. Det funkade utmärkt!
Andra grejen jag tänkte skriva på Facebook var att jag (kanske) ska leka jul ikväll och dricka upp glöggen och göra slut på de sista pepparkakorna i skafferiet. Men vi får se hur mycket mys jag orkar, höhö! Har ju för en gångs skull överflöd av goa grejer. Men det var en kul idé iaf.
För övrigt så hade jag en lugn förmiddag då jag tittade på extramaterialet till de två första Narnia-filmerna, och till detta mös jag med te, mackor och kexchoklad. Kvalité!
Sen på eftermiddagskvisten fick jag ett ryck och hämtade alla väskor och flyttkartonger från förrådet och tömde mina tre garderober på kläder (fyllde den gula Poseidonväskan till bristningsgränsen, likaså den svarta sporttrunken.. jeez..) och fyllde sedan tre av flyttkartongerna med filmer, böcker, skivor och musikalprogram. Så nu gapar mina bokhyllor fasligt tomma, sånär som på Harry Potter-filmerna och ER-boxarna. Sen började jag så smått kolla allt som ligger i sängskåpen, men då började jag darra en aning av utmattning och matbrist, så då inledde jag duschprojektet och nu skall jag käka nudlar och sen gå på allt mys, och titta på nåt bra. Me like!
Så, titta vad bra, nu har jag fått ur mig det mesta för denna dagen, och har besparat Facebook ett antal uppdateringar. Flera flugor så att säga!
Fridens!
fredag 17 juni 2011
Att sova...
Den här dagen har handlat om sömn.
Jag lade mig runt halv tolv igår och satte klockan på halv nio. Det är ändå nio timmars sömn. Kom inte upp. Ställde om klockan till nio. Kom inte upp. Ställde klockan på halv tio. TVINGADE mig upp. Åt frukost. Cyklade till skolan, en sista gång (vad jag planerat i alla fall, men man vet aldrig med mig). Var i skolan, tog massa kort, luktade i alla salar (jag har pratat om det förr, men OM man ändå kunde spara på lukter!). OCH. Av någon anledning lade jag mig på golvet i grupprum 1. Och STENsomnade i ca 45 minuter. Sen sade jag hej då till lärarna, cyklade hem med tårarna rinnande och ringde viktigt samtal nr 1, nämligen beställa besiktning av lägenheten. Herrn bad mig återkomma, så då ringde jag viktigt samtal nr 2, fixa eftersändning hos adressändring. Det gick finemang. Sen gick jag till Ica och köpte bl.a Glassbåtar som det så fint är erbjudande på nu. Varför tacka nej till det? Löste även in "checken" jag fick från Radiotjänst i och med att jag sa upp mitt avtal eftersom jag ändå inte kan titta på tv, och då fick jag lite pengar tillbaka, tackar för det!
När jag kommit hem ringde jag besiktningsmannen igen, och vi bestämde dag. SEN tvärsomnade jag i två timmar. WHY?!
Nu sitter jag och försöker se på Avalons dimmor, men jag är så himla uppspelt över mina duktiga klasskompisar som tagit sig in på Balettakademien, Tusse, Chris och Viktor knep varsin plats, grymt!! Så GRATTIS till er, och GRATTIS till de som kom in på PAS tidigare i vår.
Skall försöka återgå till Avalon, hehe!
Pax vobiscum!
Jag lade mig runt halv tolv igår och satte klockan på halv nio. Det är ändå nio timmars sömn. Kom inte upp. Ställde om klockan till nio. Kom inte upp. Ställde klockan på halv tio. TVINGADE mig upp. Åt frukost. Cyklade till skolan, en sista gång (vad jag planerat i alla fall, men man vet aldrig med mig). Var i skolan, tog massa kort, luktade i alla salar (jag har pratat om det förr, men OM man ändå kunde spara på lukter!). OCH. Av någon anledning lade jag mig på golvet i grupprum 1. Och STENsomnade i ca 45 minuter. Sen sade jag hej då till lärarna, cyklade hem med tårarna rinnande och ringde viktigt samtal nr 1, nämligen beställa besiktning av lägenheten. Herrn bad mig återkomma, så då ringde jag viktigt samtal nr 2, fixa eftersändning hos adressändring. Det gick finemang. Sen gick jag till Ica och köpte bl.a Glassbåtar som det så fint är erbjudande på nu. Varför tacka nej till det? Löste även in "checken" jag fick från Radiotjänst i och med att jag sa upp mitt avtal eftersom jag ändå inte kan titta på tv, och då fick jag lite pengar tillbaka, tackar för det!
När jag kommit hem ringde jag besiktningsmannen igen, och vi bestämde dag. SEN tvärsomnade jag i två timmar. WHY?!
Nu sitter jag och försöker se på Avalons dimmor, men jag är så himla uppspelt över mina duktiga klasskompisar som tagit sig in på Balettakademien, Tusse, Chris och Viktor knep varsin plats, grymt!! Så GRATTIS till er, och GRATTIS till de som kom in på PAS tidigare i vår.
Skall försöka återgå till Avalon, hehe!
Pax vobiscum!
fredag 10 juni 2011
Ett år...
För ganska så exakt, nästan på timmen, ett år och en dag sen, fick jag reda på att jag kommit in på Musikteaterskolan i Bjärnum. Den 8:onde juni 2010. Vid elva-snåret. Jag fick ett telefonsamtal, av Miriam, som lugnt och sansat sa: "Kajsa... Du kom in."
Jag minns att jag höll på att dö. Min mage och mitt hjärta gjorde så många volter och jag grät och skrattade om vartannat och trodde hela tiden att dom läst fel lista. Jag vågade inte tro att det verkligen var sant. Och jag minns att halv tolv ringde jag Malena och vrålade "jag kom in på Bjärnum!!!!" För då hade ingen av oss riktigt fattat att man kom in på Musikteaterskolan i Bjärnum.
Fast i just den stunden spelade det ingen som helst roll, och Malena fattade precis och skrek som jag.
Det var grillmys hos Oliver den kvällen, med flera ur hans, och min, klass. Jag gick ju ett fjärde år och fick nöjet att gå med ES07a. Många av dom hade sökt, så min glädje grumlades lite av deras besvikelse, men dom var så storsinta och fina att dom snabbt hämtade sig och var glada för min skull.
Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Den lyckan är så obeskrivlig. Jag fick tillbaka mitt liv, för jag visste att jag skulle få börja om, i en egen lägenhet, på en HELT ny skola med HELT nya lärare och klasskompisar (utom fina Emilia, som jag ju kände sen innan), i en HELT ny stad och en HELT ny del av landet! Skåne liksom! Som den där reklamen jag alltid älskat, nåt med pension tror jag. En kvinna står på en liten väg vid en åker och möter sig själv som gammal. Hon säger: "Italien va?" och den äldre kvinnan svarar: "Nä, Skåne." Den yngre kvinnan säger häpet men sansat: "Skåne? Det var som fan.."
HUR många gånger har jag inte roat sagt det till mig själv, Skåne, det var som fan! Och vilken lycka det innebar, och innebär. För jag är fortfarande i Skåne. Åtminstone några veckor till.
Idag, den 9:onde juni 2011, lades listorna upp på nästa års M1:a. Jag känner många och jag gläds så oerhört med dom. Men jag är också så ledsen för tre av mina vänner som inte gick hela vägen. Men, det kommer en chans till, nästa år! Och till er som knep en plats: Grattis! Ni har det bästa året i era liv framför er. Såvitt jag vet i alla fall. För trots att jag haft stunder då jag tvivlat, trots att jag gråtit floder och känt mig ensam och kass, så har jag älskat varje sekund. Och jag har hittat mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och jag har fått vänner för livet, både i klassen och, hoppas jag, bland lärarna.
Nu ska jag mysa till det med ER! (Cityakuten alltså, om någon undrade)
Fridens liljor!
Här är en bild från kvällen då jag fick mitt intagningsbesked, innan jag visste att jag var en M1:a. Jag visar hur Glinda i Wicked gör sitt "toss toss" med håret. Love it.
Jag minns att jag höll på att dö. Min mage och mitt hjärta gjorde så många volter och jag grät och skrattade om vartannat och trodde hela tiden att dom läst fel lista. Jag vågade inte tro att det verkligen var sant. Och jag minns att halv tolv ringde jag Malena och vrålade "jag kom in på Bjärnum!!!!" För då hade ingen av oss riktigt fattat att man kom in på Musikteaterskolan i Bjärnum.
Fast i just den stunden spelade det ingen som helst roll, och Malena fattade precis och skrek som jag.
Det var grillmys hos Oliver den kvällen, med flera ur hans, och min, klass. Jag gick ju ett fjärde år och fick nöjet att gå med ES07a. Många av dom hade sökt, så min glädje grumlades lite av deras besvikelse, men dom var så storsinta och fina att dom snabbt hämtade sig och var glada för min skull.
Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Den lyckan är så obeskrivlig. Jag fick tillbaka mitt liv, för jag visste att jag skulle få börja om, i en egen lägenhet, på en HELT ny skola med HELT nya lärare och klasskompisar (utom fina Emilia, som jag ju kände sen innan), i en HELT ny stad och en HELT ny del av landet! Skåne liksom! Som den där reklamen jag alltid älskat, nåt med pension tror jag. En kvinna står på en liten väg vid en åker och möter sig själv som gammal. Hon säger: "Italien va?" och den äldre kvinnan svarar: "Nä, Skåne." Den yngre kvinnan säger häpet men sansat: "Skåne? Det var som fan.."
HUR många gånger har jag inte roat sagt det till mig själv, Skåne, det var som fan! Och vilken lycka det innebar, och innebär. För jag är fortfarande i Skåne. Åtminstone några veckor till.
Idag, den 9:onde juni 2011, lades listorna upp på nästa års M1:a. Jag känner många och jag gläds så oerhört med dom. Men jag är också så ledsen för tre av mina vänner som inte gick hela vägen. Men, det kommer en chans till, nästa år! Och till er som knep en plats: Grattis! Ni har det bästa året i era liv framför er. Såvitt jag vet i alla fall. För trots att jag haft stunder då jag tvivlat, trots att jag gråtit floder och känt mig ensam och kass, så har jag älskat varje sekund. Och jag har hittat mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och jag har fått vänner för livet, både i klassen och, hoppas jag, bland lärarna.
Nu ska jag mysa till det med ER! (Cityakuten alltså, om någon undrade)
Fridens liljor!
Här är en bild från kvällen då jag fick mitt intagningsbesked, innan jag visste att jag var en M1:a. Jag visar hur Glinda i Wicked gör sitt "toss toss" med håret. Love it.
torsdag 9 juni 2011
Just det!!!
Glömde skriva det förut!
Jag stod i köket och väntade på att tevattnet skulle koka upp, och så lajjade jag runt och började dansa "First train", och hux flux gjorde jag en HELT perfekt piruett! Jag kom av mig alldeles och prövade igen, och det gick! Och bara för att, så provade jag att göra en dubbel! Som satt som en smäck! Helt sjukt, jag fattar ingenting, men jäklar vad kul! Och jag gissar att det var för att jag var extremt noga med armarna, för det är något jag slarvat med och Jonna har sagt till mig flera gånger det sista, och nu var jag supernoga och det funkade skitbra! Kul! Eller så är det nåt magiskt med mitt kök, för jag älskar att sjunga där, för det låter som bäst, och nu dansar jag uppenbarligen som bäst i mitt kök också, haha!
Nu är jag förresten tillbaka från min promenad, jag fastnade på skolan och så började det dessutom ösregna, så jag (och Mosse som också var där) fick skjuts hem av Malin, bussigt!
Nu ska jag nog fortsätta mitt ER-tittande, alternativt kolla på extramaterialet till Narnia-filmerna. Av nån anledning älskar jag att kolla på extramaterial och behind the scenes, och jag har TOTALT glömt Narnia-grejset, trots att jag haft filmerna i flera år. Men den som spar han har!
Well, pax vobiscum!
Jag stod i köket och väntade på att tevattnet skulle koka upp, och så lajjade jag runt och började dansa "First train", och hux flux gjorde jag en HELT perfekt piruett! Jag kom av mig alldeles och prövade igen, och det gick! Och bara för att, så provade jag att göra en dubbel! Som satt som en smäck! Helt sjukt, jag fattar ingenting, men jäklar vad kul! Och jag gissar att det var för att jag var extremt noga med armarna, för det är något jag slarvat med och Jonna har sagt till mig flera gånger det sista, och nu var jag supernoga och det funkade skitbra! Kul! Eller så är det nåt magiskt med mitt kök, för jag älskar att sjunga där, för det låter som bäst, och nu dansar jag uppenbarligen som bäst i mitt kök också, haha!
Nu är jag förresten tillbaka från min promenad, jag fastnade på skolan och så började det dessutom ösregna, så jag (och Mosse som också var där) fick skjuts hem av Malin, bussigt!
Nu ska jag nog fortsätta mitt ER-tittande, alternativt kolla på extramaterialet till Narnia-filmerna. Av nån anledning älskar jag att kolla på extramaterial och behind the scenes, och jag har TOTALT glömt Narnia-grejset, trots att jag haft filmerna i flera år. Men den som spar han har!
Well, pax vobiscum!
Mulen dag, finally!
Sådär skönt svalt idag, och ingen sol. Jag älskar't! Då fungerar jag som en vanlig människa igen.
Inatt fick jag värsta blodsockerfallet! Jag lade mig strax efter två och låg vaken ganska länge och kände helt plötsligt hur jag blev helt svag och darrig, trots att jag LÅG ner! Så jag gick upp för att dricka lite mjölk, men insåg att jag behövde ta till nåt tyngre, så jag började värma på ett halvt vitlöksbröd och åt kex under tiden, och när jag väl fått i mig brödet började jag så sakteliga komma tillbaka till "livet". Kollade på Cityakuten under tiden, och klockan fyra kunde jag lägga mig igen. Mysko.
Jaja, idag, eftersom det är mulet, har jag kunnat slappna av hela dagen hittills. Jätteskönt! För när det är sol blir jag stressad av att sitta inne, trots att jag inte vill vara ute för att jag inte klarar av värmen. Så det är lite schitzofrent. Men jag tänkte ta mig en promenad nu, skönt med lite luft, och att sträcka på kroppen rejält. Promenerade ca två timmar härom kvällen och fick faktiskt träningsvärk, en smula, fast bara i vänstra vaden, haha! Så nu kanske jag kan bättra på den lite.
Well, bye for now!
Inatt fick jag värsta blodsockerfallet! Jag lade mig strax efter två och låg vaken ganska länge och kände helt plötsligt hur jag blev helt svag och darrig, trots att jag LÅG ner! Så jag gick upp för att dricka lite mjölk, men insåg att jag behövde ta till nåt tyngre, så jag började värma på ett halvt vitlöksbröd och åt kex under tiden, och när jag väl fått i mig brödet började jag så sakteliga komma tillbaka till "livet". Kollade på Cityakuten under tiden, och klockan fyra kunde jag lägga mig igen. Mysko.
Jaja, idag, eftersom det är mulet, har jag kunnat slappna av hela dagen hittills. Jätteskönt! För när det är sol blir jag stressad av att sitta inne, trots att jag inte vill vara ute för att jag inte klarar av värmen. Så det är lite schitzofrent. Men jag tänkte ta mig en promenad nu, skönt med lite luft, och att sträcka på kroppen rejält. Promenerade ca två timmar härom kvällen och fick faktiskt träningsvärk, en smula, fast bara i vänstra vaden, haha! Så nu kanske jag kan bättra på den lite.
Well, bye for now!
tisdag 7 juni 2011
Ytterligare en eminent måltid!
När jag hjälpte Eva & Lisa att flyttstäda härom dagen så lagade Eva mat åt oss: Sesamnuggets och pasta, och till det hade vi creme fraiche och olika kryddor. Jag fastnade särskilt för "Piffi Allkrydda" och denna måltid var så JÄÄKLA god!! Jag blev helt frälst, så dagen efter, alltså igår när jag tänker efter, gick jag till affären och köpte bl.a sesamnuggets, Piffi Allkrydda och creme fraiche, haha! Sen gjorde jag världens matlåda och tog ner till sjön för att äta (efter ett dopp) och det var så himmelskt gott!!
Och idag tänkte jag använda pommes fritesen jag fick av Dag, så jag värmde upp dom, stekte några nuggets och gjorde Piffi-sås, hihi! Även detta sjukt gott!!
Deppigt att jag får inspiration och lust att laga mat NU, när jag slutat skolan... jaja, jag har klarat mig bra på tacogratäng och diverse olika pajer, haha!
Idag var jag först en sväng till Hässleholm och träffade Amelia för sista gången, åtminstone på ett tag, vi kanske möts igen, vem vet? Det var i alla fall ett bra samtal och jag har lärt mig väldigt mycket av att gå till henne. Gött!
Sen åkte jag hem och pös till skolan för att (snyft!) lämna tillbaka skolnyckeln. Per ringde och sa att dom ville ha tillbaka den. Tusan också. Tur att dom jobbar ett tag till så man kan komma in.
Well, i ÖSregn cyklade jag hem, läste en stund och lade mig sen för att ta en nap. Har lagt mig till med värsta pensionärsgrejer, hur ska detta gå? I alla fall, plötsligt vaknade jag av att det åskade! Och då snackar vi sådana där film-knallar som man inte tror finns på riktigt. My ass, knallarna var i högsta grad verkliga, lät som gevärsskott och var rakt ovanför huvudet på mig! Crazy!! Katten var livrädd och satt och tryckte under min fåtölj, lilla plutten.
Utöver åskandet ösregnade det ännu mer.
Nej adjö för denna gången!
Pax!
Och idag tänkte jag använda pommes fritesen jag fick av Dag, så jag värmde upp dom, stekte några nuggets och gjorde Piffi-sås, hihi! Även detta sjukt gott!!
Deppigt att jag får inspiration och lust att laga mat NU, när jag slutat skolan... jaja, jag har klarat mig bra på tacogratäng och diverse olika pajer, haha!
Idag var jag först en sväng till Hässleholm och träffade Amelia för sista gången, åtminstone på ett tag, vi kanske möts igen, vem vet? Det var i alla fall ett bra samtal och jag har lärt mig väldigt mycket av att gå till henne. Gött!
Sen åkte jag hem och pös till skolan för att (snyft!) lämna tillbaka skolnyckeln. Per ringde och sa att dom ville ha tillbaka den. Tusan också. Tur att dom jobbar ett tag till så man kan komma in.
Well, i ÖSregn cyklade jag hem, läste en stund och lade mig sen för att ta en nap. Har lagt mig till med värsta pensionärsgrejer, hur ska detta gå? I alla fall, plötsligt vaknade jag av att det åskade! Och då snackar vi sådana där film-knallar som man inte tror finns på riktigt. My ass, knallarna var i högsta grad verkliga, lät som gevärsskott och var rakt ovanför huvudet på mig! Crazy!! Katten var livrädd och satt och tryckte under min fåtölj, lilla plutten.
Utöver åskandet ösregnade det ännu mer.
Nej adjö för denna gången!
Pax!
lördag 4 juni 2011
No need to say good bye...
Sitter och har ett såntdär halvmelankoliskt moment, och lyssnar på "The Call" från Narnia 2, och det är en viss bit där som är så obeskrivligt perfekt:
Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget
Let your memories grow stronger and stronger
'Til they're before your eyes
You'll come back
When they call you
No need to say good bye...
Så VACKERT!! Och så talande just nu. "Just because they can't feel it too doesn't mean that I have to forget".
Jag ska aldrig glömma mig själv och mina känslor.
Denna låten är mitt eviga mantra nu, för det är så likt! Det är som att jag varit i Narnia ett år, och nu skall man tillbaka till det "verkliga" livet. "The Chronicles of Bjärnum"... Ja, det är ju så sant. Och det bästa är, att man kan hälsa på. Ofta.
"I'll come back, when they call me, no need to say good bye".
Jag fick äntligen köpt denna låten idag förresten. Har lyssnat på den i långt över ett år, men förut var man tvungen att köpa hela skivan, man kunde inte köpa bara just det spåret, så jag satte den på repeat på Spotify så ofta det bara gick, hihi. MEN, så kollade jag härom dagen av en slump och då kunde man tydligen köpa den! OCH det bästa av allt, jag upptäckte att Spotify gett mig en gratis nerladdning, så valet var ju inte svårt! Tackar för detta!
Idag har jag förresten premiärbadat! I min älskade Bjärnumssjö som jag gått runt så många gånger. Jag och Eva kastade oss modigt ut från högsta hopptornet och plaskade i så det stod härliga till! Sååå skönt, inte alls kallt! Så jag var i länge länge, under båda mina dopp. VAD jag saknat att simma!
Nu skall jag nog sätta på en mysig film, och grilla marshmallows över ett värmeljus!
Pax vobiscum!
Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget
Let your memories grow stronger and stronger
'Til they're before your eyes
You'll come back
When they call you
No need to say good bye...
Så VACKERT!! Och så talande just nu. "Just because they can't feel it too doesn't mean that I have to forget".
Jag ska aldrig glömma mig själv och mina känslor.
Denna låten är mitt eviga mantra nu, för det är så likt! Det är som att jag varit i Narnia ett år, och nu skall man tillbaka till det "verkliga" livet. "The Chronicles of Bjärnum"... Ja, det är ju så sant. Och det bästa är, att man kan hälsa på. Ofta.
"I'll come back, when they call me, no need to say good bye".
Jag fick äntligen köpt denna låten idag förresten. Har lyssnat på den i långt över ett år, men förut var man tvungen att köpa hela skivan, man kunde inte köpa bara just det spåret, så jag satte den på repeat på Spotify så ofta det bara gick, hihi. MEN, så kollade jag härom dagen av en slump och då kunde man tydligen köpa den! OCH det bästa av allt, jag upptäckte att Spotify gett mig en gratis nerladdning, så valet var ju inte svårt! Tackar för detta!
Idag har jag förresten premiärbadat! I min älskade Bjärnumssjö som jag gått runt så många gånger. Jag och Eva kastade oss modigt ut från högsta hopptornet och plaskade i så det stod härliga till! Sååå skönt, inte alls kallt! Så jag var i länge länge, under båda mina dopp. VAD jag saknat att simma!
Nu skall jag nog sätta på en mysig film, och grilla marshmallows över ett värmeljus!
Pax vobiscum!
onsdag 1 juni 2011
This is the day...
Nu är dagen här. Dagen jag fruktat och bävat inför sen första dagen på Musikteaterskolan. Och vet ni vad? Tack vare en händelse igår, så är jag inte ens ledsen.
Vi hade avslutningsfest och började på skolan, fortsatte sen till Tre Hammare. Någon gång efter elva började jag och en lärare prata. Och hon berättade. Och jag led. Hon konfirmerade varenda tanke och känsla jag känt under hela året, men främst Vårshowen. Hon bekräftade att jag haft rätt, och det gör mig både förbannad och glad. Förbannad för att jag tvingats umgås med folk som är... ja, jag finner inga ord. Dom förtjänar inte ens att skrivas på papper. Och förbannad för att de jag älskar mest på denna jord, mina lärare Malin, Martina, Jonna och Stefan, har behövt ta all den jävla skiten och må så dåligt.
Men som sagt också glad, för att jag fick något av en upprättelse inatt. All orättvisa jag känt att jag blivit utsatt för (av elever bör klargöras, INTE av lärarna) har funnits, alla tårar jag gråtit var inte förgäves, utan dom trillade av en anledning, och på grund av en känsla som var berättigad.
Jag var så ledsen inatt när läraren berättade, och jag skämdes också så fruktansvärt å dessa idioters vägnar, så strax efter vi pratat cyklade jag till min underbara skola och började skriva. Meddelanden till dom jag tycker så brutalt mycket om. Jag kommer skicka dom när dom känns färdiga och genomarbetade. Ett är redan skickat, för det blev som en vulkan där, kunde inte stoppa några ord, bara skrev och skickade.
Och nu, ska jag återigen cykla till min älskade skola och mina älskade lärare, ha en jättemysig och fin dag, säkerligen gråta många tårar, för även om idioterna tyvärr fått ta mest av min energi, så finns det så många guldkorn i min klass som jag är innerligt tacksam över att jag har fått träffa. Och jag vet att ni vet vilka ni är (nämligen de allra flesta).
Så, med detta äntligen sagt. Ha en vacker dag allesammans.
Kärlek!
Vi hade avslutningsfest och började på skolan, fortsatte sen till Tre Hammare. Någon gång efter elva började jag och en lärare prata. Och hon berättade. Och jag led. Hon konfirmerade varenda tanke och känsla jag känt under hela året, men främst Vårshowen. Hon bekräftade att jag haft rätt, och det gör mig både förbannad och glad. Förbannad för att jag tvingats umgås med folk som är... ja, jag finner inga ord. Dom förtjänar inte ens att skrivas på papper. Och förbannad för att de jag älskar mest på denna jord, mina lärare Malin, Martina, Jonna och Stefan, har behövt ta all den jävla skiten och må så dåligt.
Men som sagt också glad, för att jag fick något av en upprättelse inatt. All orättvisa jag känt att jag blivit utsatt för (av elever bör klargöras, INTE av lärarna) har funnits, alla tårar jag gråtit var inte förgäves, utan dom trillade av en anledning, och på grund av en känsla som var berättigad.
Jag var så ledsen inatt när läraren berättade, och jag skämdes också så fruktansvärt å dessa idioters vägnar, så strax efter vi pratat cyklade jag till min underbara skola och började skriva. Meddelanden till dom jag tycker så brutalt mycket om. Jag kommer skicka dom när dom känns färdiga och genomarbetade. Ett är redan skickat, för det blev som en vulkan där, kunde inte stoppa några ord, bara skrev och skickade.
Och nu, ska jag återigen cykla till min älskade skola och mina älskade lärare, ha en jättemysig och fin dag, säkerligen gråta många tårar, för även om idioterna tyvärr fått ta mest av min energi, så finns det så många guldkorn i min klass som jag är innerligt tacksam över att jag har fått träffa. Och jag vet att ni vet vilka ni är (nämligen de allra flesta).
Så, med detta äntligen sagt. Ha en vacker dag allesammans.
Kärlek!
söndag 29 maj 2011
Vemod.
Jag önskar att man kunde fungera som ett barn ibland.
De flesta barn tänker inte "det här får jag aldrig göra igen, this is a once in a lifetime-experience, och när den är över kommer jag bara minnas den, aldrig mer få uppleva den".
Jag läser bloggen TUMADRE, en tjej som heter Teresa som har två barn, och hon berättade om att hennes dotter Alice skulle ha myskväll och sova över på sin förskola, och det var då det slog mig. Jag tänkte på Alice och hur hon upplevde denna speciella händelse, jag tror inte hon under kvällens gång stannade upp, tänkte "det här får jag aldrig göra igen" och kände vemod. Hon låg nog inte med tårar i ögonen innan hon skulle somna och tänkte att den speciella stunden inte kommer tillbaka. Jag hoppas att Alice var lycklig och bara tänkte på allt det roliga dom gjort under dagen, och kanske fantiserade om allt kul de skulle göra nästa dag.
Och det är det här som är mitt problem. Förmodligen inte bara mitt, utan hela min klass problem. Vi har tre dagar kvar tillsammans. Måndag. Tisdag. Onsdag. På onsdag säger vi farväl. Till skolan. Vår skola. Till M1:an 10/11. För M1:an är vi aldrig igen, och skolan kommer fortfarande vara skolan, men inte VÅR skola, inte M1:an 10/11's skola. Och det är det som gör så ont. Bubblan brister snart. Och jag är faktiskt rädd. Jag kom på det idag, jag är rädd. Rädd för hur jag ska kunna hantera det. Rädd för att jag ska gråta så mycket att... ja, vad händer när man gråtit för mycket? Går det att gråta för mycket? Jag är också rädd för att bli glömd. Rädd för att lärarna, som betyder så obeskrivligt mycket för mig, ska glömma mig. Även om jag vet att dom inte gör det, så blir jag så ledsen av att tänka på att jag kommer tänka på dom och sakna dom varje dag.
Jaja, jag har helt enkelt en vemodig dag. Jag vaknade FYRA på eftermiddagen och blev halvarg för att halva dagen gått och jag missat den. Inte för att jag hade något planerat, men ändå. DOCK hade mamma kommit hem äntligen, så vi pratade länge och väl i telefon, SKÖNT! Som jag saknat att prata med henne! Och jag saknar henne som saudan, jag tror det är lite det också, jag är väldigt mammig idag och längtar efter henne.
Nej, nu ska jag försöka rycka upp mig, var bara tvungen att häva ur mig lite. Det kanske blir lite deppigt kommande dagar, men jag känner att jag kommer behöva få det ur mig på ett eller annat sätt, och då är ju bloggen perfekt.
Well, hoppas att alla har en fin dag och kväll!
Fridens!
De flesta barn tänker inte "det här får jag aldrig göra igen, this is a once in a lifetime-experience, och när den är över kommer jag bara minnas den, aldrig mer få uppleva den".
Jag läser bloggen TUMADRE, en tjej som heter Teresa som har två barn, och hon berättade om att hennes dotter Alice skulle ha myskväll och sova över på sin förskola, och det var då det slog mig. Jag tänkte på Alice och hur hon upplevde denna speciella händelse, jag tror inte hon under kvällens gång stannade upp, tänkte "det här får jag aldrig göra igen" och kände vemod. Hon låg nog inte med tårar i ögonen innan hon skulle somna och tänkte att den speciella stunden inte kommer tillbaka. Jag hoppas att Alice var lycklig och bara tänkte på allt det roliga dom gjort under dagen, och kanske fantiserade om allt kul de skulle göra nästa dag.
Och det är det här som är mitt problem. Förmodligen inte bara mitt, utan hela min klass problem. Vi har tre dagar kvar tillsammans. Måndag. Tisdag. Onsdag. På onsdag säger vi farväl. Till skolan. Vår skola. Till M1:an 10/11. För M1:an är vi aldrig igen, och skolan kommer fortfarande vara skolan, men inte VÅR skola, inte M1:an 10/11's skola. Och det är det som gör så ont. Bubblan brister snart. Och jag är faktiskt rädd. Jag kom på det idag, jag är rädd. Rädd för hur jag ska kunna hantera det. Rädd för att jag ska gråta så mycket att... ja, vad händer när man gråtit för mycket? Går det att gråta för mycket? Jag är också rädd för att bli glömd. Rädd för att lärarna, som betyder så obeskrivligt mycket för mig, ska glömma mig. Även om jag vet att dom inte gör det, så blir jag så ledsen av att tänka på att jag kommer tänka på dom och sakna dom varje dag.
Jaja, jag har helt enkelt en vemodig dag. Jag vaknade FYRA på eftermiddagen och blev halvarg för att halva dagen gått och jag missat den. Inte för att jag hade något planerat, men ändå. DOCK hade mamma kommit hem äntligen, så vi pratade länge och väl i telefon, SKÖNT! Som jag saknat att prata med henne! Och jag saknar henne som saudan, jag tror det är lite det också, jag är väldigt mammig idag och längtar efter henne.
Nej, nu ska jag försöka rycka upp mig, var bara tvungen att häva ur mig lite. Det kanske blir lite deppigt kommande dagar, men jag känner att jag kommer behöva få det ur mig på ett eller annat sätt, och då är ju bloggen perfekt.
Well, hoppas att alla har en fin dag och kväll!
Fridens!
En sån heldag!
Måste bara snabbt skriva för min sinnesfrids skull.
Idag:
Åka buss med mysig chaufför till Liseberg med finaste klassen
Åka diverse attrak... (kände just att mina fötter luktar hiskelig tåbira)... attraktioner var det ja! (Balder och Jukebox. Flera gånger. Mer hann jag inte, haha!)
Gå på PAS-föreställningen Collage som var jättebra och inspirerande!
Åka tillbaka till Liseberg för att åka lite mer, men då var vi så trötta så vi åt, igen, i lugn och ro.
MEN. Det bästa av allt på hela dagen, GODBITEN som jag kommer leva på länge:
Jag och Jimmy var påväg till Flum Ride, och möter ett par som går hand i hand, och jag tänkte direkt "shit! Det där var Martyna Lisowska! SHIT!"
Så jag högg tag i Jimmy och förklarade läget, så vi gick efter Martyna med sällskap (inte på ett "smygande" stalker-vis, haha, utan mer "vi kollar om dom stannar så det blir lättare att ta kontakt än att rusa efter och vråla") och tillslut stannade dom, och jag vågade mig fram och pratade med henne. Och bara en sån sak! Att jag vågade det!
Hon var hur go som helst!
Var bara tvungen att skriva detta lite hastisgt innan jag lägger mig.
Det har ju regnat i stort sett hela dagen, så därför, när bussen väl kom för att hämta oss, slet vi av oss våra blöta kläder, och jag hade filt och kudde med mig så jag kurade ihop mig och hade hur mysigt som helst! Gillar't! Sov som en sten långa sträckor, och nu skall jag förhoppningsvis sova som en sten i min goa säng efter en lyckad dag!
Känns som detta inlägget blev enormt flummigt, men så får det vara! Är lite luddig i huvudet, haha!
Godnatt!
Idag:
Åka buss med mysig chaufför till Liseberg med finaste klassen
Åka diverse attrak... (kände just att mina fötter luktar hiskelig tåbira)... attraktioner var det ja! (Balder och Jukebox. Flera gånger. Mer hann jag inte, haha!)
Gå på PAS-föreställningen Collage som var jättebra och inspirerande!
Åka tillbaka till Liseberg för att åka lite mer, men då var vi så trötta så vi åt, igen, i lugn och ro.
MEN. Det bästa av allt på hela dagen, GODBITEN som jag kommer leva på länge:
Jag och Jimmy var påväg till Flum Ride, och möter ett par som går hand i hand, och jag tänkte direkt "shit! Det där var Martyna Lisowska! SHIT!"
Så jag högg tag i Jimmy och förklarade läget, så vi gick efter Martyna med sällskap (inte på ett "smygande" stalker-vis, haha, utan mer "vi kollar om dom stannar så det blir lättare att ta kontakt än att rusa efter och vråla") och tillslut stannade dom, och jag vågade mig fram och pratade med henne. Och bara en sån sak! Att jag vågade det!
Hon var hur go som helst!
Var bara tvungen att skriva detta lite hastisgt innan jag lägger mig.
Det har ju regnat i stort sett hela dagen, så därför, när bussen väl kom för att hämta oss, slet vi av oss våra blöta kläder, och jag hade filt och kudde med mig så jag kurade ihop mig och hade hur mysigt som helst! Gillar't! Sov som en sten långa sträckor, och nu skall jag förhoppningsvis sova som en sten i min goa säng efter en lyckad dag!
Känns som detta inlägget blev enormt flummigt, men så får det vara! Är lite luddig i huvudet, haha!
Godnatt!
söndag 15 maj 2011
Ibland krävs det så lite...
Har så brutal-mysigt att jag nästan börjar gråta!
Har städat lägenheten efter konstens alla regler, dammsugit, röjt grejer, sorterat, dammtorkat, dammtorkat hela badrumsgolvet, gjort superfint i köket... och så har jag tvättat mängder och bäddat med rena sängkläder som jag sen skall krypa ner i, myyys!! Och on top of it sitter jag nu nyduschad med lite chips, kexchoklad och fläderblomssaft och skall mysa med något kul att titta på. I love my life!!
Var bara tvungen att skriva mitt i myset, hihi!
Fridens liljor!
Har städat lägenheten efter konstens alla regler, dammsugit, röjt grejer, sorterat, dammtorkat, dammtorkat hela badrumsgolvet, gjort superfint i köket... och så har jag tvättat mängder och bäddat med rena sängkläder som jag sen skall krypa ner i, myyys!! Och on top of it sitter jag nu nyduschad med lite chips, kexchoklad och fläderblomssaft och skall mysa med något kul att titta på. I love my life!!
Var bara tvungen att skriva mitt i myset, hihi!
Fridens liljor!
tisdag 3 maj 2011
Oh, and by the way...
Det där som jag var så "krymmlig" över igår kväll...
Precis som jag innerst inne egentligen visste så var det a good thing I did. Fick världens finaste och sötaste bekräftelse på det idag, och det gjorde hela min dag, och flera kommande dagar. Me so happy ^^
Sitter förresten och lyssnar på världens finaste låtar, jag har nämnt dom mången gång förut och ger ledtrådar i form av titlarna: Dry your wings, A little fall, The game, In the morning, Open your eyes...
Gissningar?
... rätt! Martinas fantastiska låtar. Me loves them sooo much!
Så, now, I bid you all a very good night!
Fridens liljor!
Precis som jag innerst inne egentligen visste så var det a good thing I did. Fick världens finaste och sötaste bekräftelse på det idag, och det gjorde hela min dag, och flera kommande dagar. Me so happy ^^
Sitter förresten och lyssnar på världens finaste låtar, jag har nämnt dom mången gång förut och ger ledtrådar i form av titlarna: Dry your wings, A little fall, The game, In the morning, Open your eyes...
Gissningar?
... rätt! Martinas fantastiska låtar. Me loves them sooo much!
Så, now, I bid you all a very good night!
Fridens liljor!
Snabbis!
Wow vilken kul dag!!!
Idag drog barnteaterprojektet igång med glada humör och hela klassen har slitit hela hela dagen, själv lämnade jag skolan kvart i elva, börjar liknas showperiod, the early beginnings liksom, innan man stannar till 02.30 och dylikt.
Hur som helst kämpade jag och min grupp på, fixade all rekvisita, backdrop, det mesta av kläderna och annat smått och gott! Vi var två man kort, men vi lyckades dra igenom det mesta av manuset (alltså lägga grunder) och så drog vi igenom delar av olika koreografier och sådär, väldigt produktiv och suveränt rolig dag!! Och jag är så glad för min fina grupp, jösses, kunde inte blivit bättre!
Jag gjorde dock en liten resa in till Hässleholm för att träffa en psykolog som Malin hjälpt mig komma i kontakt med. Det är liksom inget jag försöker dölja, att jag stundvis mår väldigt dåligt och att det varit så länge, men denna gången ville Malin att jag skulle ta tag i det på allvar, och det var nog bra att hon övertalade mig. Hur som helst, jag som ALDRIG har svårt att prata och öppna mig för folk, kände mig som en tyst, rädd liten mus inne hos psykologen! HELT galet, jag blev helt låst och tyckte att allt jag sa lät idiotiskt och helt obegripligt, kände inte igen mig själv! Dock fick jag väldigt bra redskap att ta till, men alltså herregud! Frågan är om det var för att det var så "på riktigt"? För jag har ju faktiskt aldrig varit hos en riktig psykolog, bara coacher och kuratorer i princip, och det är ju inte riktigt samma sak. Men själva människan, som heter Amelia, verkar jättetrevlig och lugn och fin, vilket känns skönt. Skall tillbaka om två veckor och det ser jag fram emot, kanske jag är mer beredd och kan slappna av och vara mig själv.
Oj, nej, nu borde jag verkligen sova, sov otroligt dåligt inatt och det kändes som jag antingen vaknade var femte minut, alternativt låg halvvaken hela tiden. Sjukt jobbigt och jag var så trött! Men nu hoppas jag på en god nattsömn utan diverse jobbiga drömmar som jag haft de senaste dagarna.
Godnatt och pax vobiscum!
Att tupéra håret!
I full fart med att fixa mig inför Vårshowsföreställning!
(Bild lånad av Sofie i min klass)
Idag drog barnteaterprojektet igång med glada humör och hela klassen har slitit hela hela dagen, själv lämnade jag skolan kvart i elva, börjar liknas showperiod, the early beginnings liksom, innan man stannar till 02.30 och dylikt.
Hur som helst kämpade jag och min grupp på, fixade all rekvisita, backdrop, det mesta av kläderna och annat smått och gott! Vi var två man kort, men vi lyckades dra igenom det mesta av manuset (alltså lägga grunder) och så drog vi igenom delar av olika koreografier och sådär, väldigt produktiv och suveränt rolig dag!! Och jag är så glad för min fina grupp, jösses, kunde inte blivit bättre!
Jag gjorde dock en liten resa in till Hässleholm för att träffa en psykolog som Malin hjälpt mig komma i kontakt med. Det är liksom inget jag försöker dölja, att jag stundvis mår väldigt dåligt och att det varit så länge, men denna gången ville Malin att jag skulle ta tag i det på allvar, och det var nog bra att hon övertalade mig. Hur som helst, jag som ALDRIG har svårt att prata och öppna mig för folk, kände mig som en tyst, rädd liten mus inne hos psykologen! HELT galet, jag blev helt låst och tyckte att allt jag sa lät idiotiskt och helt obegripligt, kände inte igen mig själv! Dock fick jag väldigt bra redskap att ta till, men alltså herregud! Frågan är om det var för att det var så "på riktigt"? För jag har ju faktiskt aldrig varit hos en riktig psykolog, bara coacher och kuratorer i princip, och det är ju inte riktigt samma sak. Men själva människan, som heter Amelia, verkar jättetrevlig och lugn och fin, vilket känns skönt. Skall tillbaka om två veckor och det ser jag fram emot, kanske jag är mer beredd och kan slappna av och vara mig själv.
Oj, nej, nu borde jag verkligen sova, sov otroligt dåligt inatt och det kändes som jag antingen vaknade var femte minut, alternativt låg halvvaken hela tiden. Sjukt jobbigt och jag var så trött! Men nu hoppas jag på en god nattsömn utan diverse jobbiga drömmar som jag haft de senaste dagarna.
Godnatt och pax vobiscum!
Att tupéra håret!
I full fart med att fixa mig inför Vårshowsföreställning!
(Bild lånad av Sofie i min klass)
måndag 2 maj 2011
Torr som fnöske!
Whoa, Basiron-grejerna torkar ut mitt fejs som värsta högsommar'n på en savann!! Christ the lord! Men, jag tänker stå ut, för om det är det pris som skall betalas för att få väck acnen, då är det billigt!
Happ, här har det varit lugnt, fick dammsuget tillslut, och firat Valborg med fackeltåg och jättefin brasa nere vid sjön. Idag har jag tvättat och inte gjort många knop. Skönt.
Dock gjorde jag en såndär jobbig "typiskt Kajsa"-grej ikväll som gör att jag är sådär "krymmlig" nu som jag och mamma brukar kalla det (krymmel är det norska, eller danska, ordet för strössel, och vi tycker det är så himla roligt så vi använder det som ett kraftuttryck, eller till vad som helst och i detta fallet när jag känner mig sådär rastlöst orolig och "ormig" för att jag gjort något som jag tror blir fel). Jag vet att jag inte borde vara krymmlig, för det var inget dumt eller något, men jag är som jag är. Och jag kom genast att tänka på en textrad från Florence sång "Give me the part", nämligen:
"Why do I do this to myself, does it make me feel alive?"
Och det kan man ju undra. Why do I f*cking do this?
Jaja, nu skall jag sluta grubbla, låta det vara gjort och hoppas på det bästa.
Shit, kom på att jag verkligen borde sova, det är ju SKOLA imorgon?! Jösses, hänger inte med alls!
Pax vobiscum!
Happ, här har det varit lugnt, fick dammsuget tillslut, och firat Valborg med fackeltåg och jättefin brasa nere vid sjön. Idag har jag tvättat och inte gjort många knop. Skönt.
Dock gjorde jag en såndär jobbig "typiskt Kajsa"-grej ikväll som gör att jag är sådär "krymmlig" nu som jag och mamma brukar kalla det (krymmel är det norska, eller danska, ordet för strössel, och vi tycker det är så himla roligt så vi använder det som ett kraftuttryck, eller till vad som helst och i detta fallet när jag känner mig sådär rastlöst orolig och "ormig" för att jag gjort något som jag tror blir fel). Jag vet att jag inte borde vara krymmlig, för det var inget dumt eller något, men jag är som jag är. Och jag kom genast att tänka på en textrad från Florence sång "Give me the part", nämligen:
"Why do I do this to myself, does it make me feel alive?"
Och det kan man ju undra. Why do I f*cking do this?
Jaja, nu skall jag sluta grubbla, låta det vara gjort och hoppas på det bästa.
Shit, kom på att jag verkligen borde sova, det är ju SKOLA imorgon?! Jösses, hänger inte med alls!
Pax vobiscum!
torsdag 28 april 2011
Long time no see!!
Jösses Kamelia (istället för Amalia) nu var det hysteriskt längesen jag skrev!
MYCKET har såklart hunnit hända, och nu är jag mitt uppe i ett efterlängtat, underbart och ACK så skönt påsklov.
Vet inte riktigt var jag ska börja, men jag överlevde alla ångestmoment innan lovet. Dansredovisningen (som faktiskt aldrig blev ett ångestmoment) gick suveränt bra och vi fick fina ord från både klassen och Jonna, kul!
Sen sångworksen, första när jag sjöng min 2:a låt gick halvbra och var jobbigt, men andra gången, när jag sjöng min "jobbe"låt gick det jättebra och var superkul!! Det var härligt! Samma dag hade jag även studiotid och spelade in samma låt som jag jobbat med under lektionen, och det var också jättekul, Stefan och Jörgen är så jäkla härliga! Så jag blev allt nöjd med resultatet, även om det tar ett bra tag att vänja sig vid att lyssna på sig själv.
Dagen innan påsklovet, alltså skärtorsdagen, hade vi miniaudition hela förmiddagen = sångprov, dansprov och drama prov (dock hann inte alla göra monologprovet, de som skulle söka PAS prioriterades, så jag gör det någon annan gång.. gissar jag). Jag hade sångprov först och det gick bra och var riktigt kul, först satt vi som möss och jag var jättepirrig, men Malin och Stefan lättade snabbt upp stämningen och då var det liksom bara att köra! Sjöng för övrigt Du måste finnas.
Dansprovet var ju min största skräck, men JÄÄÄKLAR vad roligt det var!!! Jonna var jury hela tiden så det var balettfröken Karolina som körde diagonaler med oss, sen en gästlärare eller vad man ska säga, som körde koreografi. Jesper heter han. Och när jag hörde "hiphopkoreografi" sjönk mitt hjärta lite, men när vi väl körde igång var det så himla kul, och Jesper gav så mycket energi att det bara var att köra, och dansen satte sig till och med ganska bra, jag som har så svårt med att lära in i pressade situationer!
Så miniaudition var en kul upplevelse! Efter den var det ÄNTLIGEN påsklov, och det firade jag med att gå på Casinorevyns föreställning 24 karat i Hässleholm med bästaste finaste fröken Jonna i spetsen! WOW vad hon är amazing! Helt sjukt! Jag satt och mös och var helt stolt över att få vara hennes elev. Det är jag i och för sig alltid, men det blev så extra tydligt när hon stod på scen och strålade. She's a star, helt klart!
Efter denna trevliga showkväll åkte jag hem för att packa och förbereda, för tåget hem till mamma gick vid elvasnåret på långfredagen. Dock var jag tvungen att åka buss in mycket tidigare eftersom det var röd dag och bussarna gick mindre bra, haha.
Väl hemma hos mami hann vi knappt komma innanför dörren innan vi kvistade över till grannen för en jättemysig grillkväll med Annika själv och ytterligare två av hennes väninnor. Underbar kväll, vi satt ute tills det började bli riktigt mörkt, och då flyttade vi in och fortsatte att mysa med te och efterätt där, LOVELY kväll och så GALET god mat, MUMS!
Sen har påsklovet förflutit i massa mys, filmtittande, GODIS och jordbrukande! Jag och mamma fixade till sparrislanden, satte potatis i två av träpallarna, jag vände även upp större delen av det stora landet och så satte vi potatis där också. Och så planterade vi min ingefärsrot som skjutit skott! Vi döpte henne till Inga Farrah, höhö! (Hårt "g" i "Inga" förresten).
På tisdagen tog jag min älskade lilla bil och pös till Kungälv för att hälsa på mina älskade lärare och fina fd klasskamrater, många kära återseenden och jag blev så himla glad och påfylld med energi! Och det blev inte sämre av att jag fortsatte in till Gbg sen och fikade med världens bästaste finaste Kristina Åberg i flera timmar, LOVELY!! Underbart att få "catcha up" vad som hänt det senaste, vi insåg att vi nog inte träffats irl sen början på augusti. SINNES! Men det kommer ju bli lättare när jag nu flyttar hem till sommaren, skönt det!
Ja, på onsdagen, alltså igår, åkte jag och mamma in till stan för att shoppa, jag hittade ingenting utom en jättesöt klänning på MQ, men när jag väl provade den var det nåt som inte stämde, så jag köpte den aldrig. Mamma hittade två toppar, och jag köpte Basiron-kurer på Apoteket för att, i bästa fall, äntligen bli av med mina dumma finnar! Maria som jobbar på Mimers skrev till mig och sa att hennes dotter också utvecklat acne i Bjärnum (för hon såg att jag fått det) och vi började spekulera i varför det hände oss båda osv. Nu hoppas jag i alla fall att Basiron skall få väck skiten.
Klockan sex gick tåget från Centralen mot Hässleholm, och jag satt på det, även om jag helts ville stanna kvar hos mamma. Men nu är det bara en månad kvar i skolan.
Väl hemma i gulliga fina Bjärnum möttes jag av en glad, pratsjuk katt som läxade upp mig för att jag varit borta så många dagar. Dock förlät hon mig fort.
Idag har jag diskat upp ett diskberg, handlat på Olof Nils, sagt upp Radiotjänsts tv-avgift-mojset som jag betalat i onödan sen i augusti eftersom jag inte haft några kanaler att se på, fånigt. Ambitionen är även att jag skall dammsuga, men vi får se hur det blir med det. Problemet med värmen som slagit till är att jag blir som en pöl och inte kan göra någonting för att jag får värmeslag av att bara röra mig. Har dessutom var så infernaliskt trött idag, jag satte på första Harry Potter-filmen, men somnade och slumrade i nästan två timmar! Sen försökte jag rycka upp mig och pysslade runt lite, sen började jag läsa (första Harry Potter-boken, haha!) men efter 80 sidor föll ögonen ihop och jag somnade igen! Och jag känner att skulle jag slappna av nu i fåtöljen, skulle jag somna igen. Väldigt skumt.
Jaja, det är som det är! Nu får vi se om jag drar fram dammsugaren nu, eller gör det imorgon istället, det är ingen riktig brådska direkt.
Hoppas nu att jag uppdaterar bättre den kommande tiden! Det är ju verkligen roligt, man skall bara ha ordning på tankarna märker jag.
Pax vobiscum!
MYCKET har såklart hunnit hända, och nu är jag mitt uppe i ett efterlängtat, underbart och ACK så skönt påsklov.
Vet inte riktigt var jag ska börja, men jag överlevde alla ångestmoment innan lovet. Dansredovisningen (som faktiskt aldrig blev ett ångestmoment) gick suveränt bra och vi fick fina ord från både klassen och Jonna, kul!
Sen sångworksen, första när jag sjöng min 2:a låt gick halvbra och var jobbigt, men andra gången, när jag sjöng min "jobbe"låt gick det jättebra och var superkul!! Det var härligt! Samma dag hade jag även studiotid och spelade in samma låt som jag jobbat med under lektionen, och det var också jättekul, Stefan och Jörgen är så jäkla härliga! Så jag blev allt nöjd med resultatet, även om det tar ett bra tag att vänja sig vid att lyssna på sig själv.
Dagen innan påsklovet, alltså skärtorsdagen, hade vi miniaudition hela förmiddagen = sångprov, dansprov och drama prov (dock hann inte alla göra monologprovet, de som skulle söka PAS prioriterades, så jag gör det någon annan gång.. gissar jag). Jag hade sångprov först och det gick bra och var riktigt kul, först satt vi som möss och jag var jättepirrig, men Malin och Stefan lättade snabbt upp stämningen och då var det liksom bara att köra! Sjöng för övrigt Du måste finnas.
Dansprovet var ju min största skräck, men JÄÄÄKLAR vad roligt det var!!! Jonna var jury hela tiden så det var balettfröken Karolina som körde diagonaler med oss, sen en gästlärare eller vad man ska säga, som körde koreografi. Jesper heter han. Och när jag hörde "hiphopkoreografi" sjönk mitt hjärta lite, men när vi väl körde igång var det så himla kul, och Jesper gav så mycket energi att det bara var att köra, och dansen satte sig till och med ganska bra, jag som har så svårt med att lära in i pressade situationer!
Så miniaudition var en kul upplevelse! Efter den var det ÄNTLIGEN påsklov, och det firade jag med att gå på Casinorevyns föreställning 24 karat i Hässleholm med bästaste finaste fröken Jonna i spetsen! WOW vad hon är amazing! Helt sjukt! Jag satt och mös och var helt stolt över att få vara hennes elev. Det är jag i och för sig alltid, men det blev så extra tydligt när hon stod på scen och strålade. She's a star, helt klart!
Efter denna trevliga showkväll åkte jag hem för att packa och förbereda, för tåget hem till mamma gick vid elvasnåret på långfredagen. Dock var jag tvungen att åka buss in mycket tidigare eftersom det var röd dag och bussarna gick mindre bra, haha.
Väl hemma hos mami hann vi knappt komma innanför dörren innan vi kvistade över till grannen för en jättemysig grillkväll med Annika själv och ytterligare två av hennes väninnor. Underbar kväll, vi satt ute tills det började bli riktigt mörkt, och då flyttade vi in och fortsatte att mysa med te och efterätt där, LOVELY kväll och så GALET god mat, MUMS!
Sen har påsklovet förflutit i massa mys, filmtittande, GODIS och jordbrukande! Jag och mamma fixade till sparrislanden, satte potatis i två av träpallarna, jag vände även upp större delen av det stora landet och så satte vi potatis där också. Och så planterade vi min ingefärsrot som skjutit skott! Vi döpte henne till Inga Farrah, höhö! (Hårt "g" i "Inga" förresten).
På tisdagen tog jag min älskade lilla bil och pös till Kungälv för att hälsa på mina älskade lärare och fina fd klasskamrater, många kära återseenden och jag blev så himla glad och påfylld med energi! Och det blev inte sämre av att jag fortsatte in till Gbg sen och fikade med världens bästaste finaste Kristina Åberg i flera timmar, LOVELY!! Underbart att få "catcha up" vad som hänt det senaste, vi insåg att vi nog inte träffats irl sen början på augusti. SINNES! Men det kommer ju bli lättare när jag nu flyttar hem till sommaren, skönt det!
Ja, på onsdagen, alltså igår, åkte jag och mamma in till stan för att shoppa, jag hittade ingenting utom en jättesöt klänning på MQ, men när jag väl provade den var det nåt som inte stämde, så jag köpte den aldrig. Mamma hittade två toppar, och jag köpte Basiron-kurer på Apoteket för att, i bästa fall, äntligen bli av med mina dumma finnar! Maria som jobbar på Mimers skrev till mig och sa att hennes dotter också utvecklat acne i Bjärnum (för hon såg att jag fått det) och vi började spekulera i varför det hände oss båda osv. Nu hoppas jag i alla fall att Basiron skall få väck skiten.
Klockan sex gick tåget från Centralen mot Hässleholm, och jag satt på det, även om jag helts ville stanna kvar hos mamma. Men nu är det bara en månad kvar i skolan.
Väl hemma i gulliga fina Bjärnum möttes jag av en glad, pratsjuk katt som läxade upp mig för att jag varit borta så många dagar. Dock förlät hon mig fort.
Idag har jag diskat upp ett diskberg, handlat på Olof Nils, sagt upp Radiotjänsts tv-avgift-mojset som jag betalat i onödan sen i augusti eftersom jag inte haft några kanaler att se på, fånigt. Ambitionen är även att jag skall dammsuga, men vi får se hur det blir med det. Problemet med värmen som slagit till är att jag blir som en pöl och inte kan göra någonting för att jag får värmeslag av att bara röra mig. Har dessutom var så infernaliskt trött idag, jag satte på första Harry Potter-filmen, men somnade och slumrade i nästan två timmar! Sen försökte jag rycka upp mig och pysslade runt lite, sen började jag läsa (första Harry Potter-boken, haha!) men efter 80 sidor föll ögonen ihop och jag somnade igen! Och jag känner att skulle jag slappna av nu i fåtöljen, skulle jag somna igen. Väldigt skumt.
Jaja, det är som det är! Nu får vi se om jag drar fram dammsugaren nu, eller gör det imorgon istället, det är ingen riktig brådska direkt.
Hoppas nu att jag uppdaterar bättre den kommande tiden! Det är ju verkligen roligt, man skall bara ha ordning på tankarna märker jag.
Pax vobiscum!
lördag 2 april 2011
Att snöa in...
Jag har ju en tendens att snöa in på saker och ting, och nu har jag gjort det igen.
Tarzan.
Say no more.
Runt min födelsedag beställde jag ju notboken, idag beställde jag skivan från Dresscircle MEN så såg jag också att dom hade den Holländska versionen! Och det skulle inte har varit intressant för mig, om det inte var så för att jag hittade en bild på google på Jane och Tarzan (för ett tag sen alltså) och hon som spelade Jane var så sjukt vacker så jag var bara tvungen att ta reda på vem det var, och det var då jag förstod att det inte var Broadway cast, utan Dutch. Tjejen i fråga heter Chantal Janzen och jag lyssnade på henne på Spotify och hon sjunger helt löjligt vackert! Plus att jag fick höra holländska "på riktigt" för typ första gången (förutom en rad i Prinsen av Egypten) och blev helt KÄR i språket! SÅ jag beställde helt enkelt Tarzan - Dutch cast också! Ibland blir jag ganska road av mig själv, haha! Det skall bli ett rent nöje att få höra Chantal sjunga "Waiting for this moment" på holländska, jag skall banne mig se till att lära mig den versionen också, hihi! Jättevackert språk!
Så atteh... jag är två Tarzan-skivor rikare... om några dagar alltså. Kul!
Anledningen till att jag fick ett sånt ryck idag var nog för att jag kollat på Tarzan, alltså Disneyfilmen på förmiddagen. Den ääär ju så bra! Det var väldigt längesen jag såg den insåg jag, och jag grät så många gånger! Och på ställen jag inte gråtit förut också! Skumt. Men musiken är ju grymt bra så det kan mycket väl ha haft stor del i det hela, höhö. Kärt återseende/hörande helt enkelt.
Bye for now!
Chantal Janzen och Ron Link, Dutch cast - visst är hon söt?
Tarzan.
Say no more.
Runt min födelsedag beställde jag ju notboken, idag beställde jag skivan från Dresscircle MEN så såg jag också att dom hade den Holländska versionen! Och det skulle inte har varit intressant för mig, om det inte var så för att jag hittade en bild på google på Jane och Tarzan (för ett tag sen alltså) och hon som spelade Jane var så sjukt vacker så jag var bara tvungen att ta reda på vem det var, och det var då jag förstod att det inte var Broadway cast, utan Dutch. Tjejen i fråga heter Chantal Janzen och jag lyssnade på henne på Spotify och hon sjunger helt löjligt vackert! Plus att jag fick höra holländska "på riktigt" för typ första gången (förutom en rad i Prinsen av Egypten) och blev helt KÄR i språket! SÅ jag beställde helt enkelt Tarzan - Dutch cast också! Ibland blir jag ganska road av mig själv, haha! Det skall bli ett rent nöje att få höra Chantal sjunga "Waiting for this moment" på holländska, jag skall banne mig se till att lära mig den versionen också, hihi! Jättevackert språk!
Så atteh... jag är två Tarzan-skivor rikare... om några dagar alltså. Kul!
Anledningen till att jag fick ett sånt ryck idag var nog för att jag kollat på Tarzan, alltså Disneyfilmen på förmiddagen. Den ääär ju så bra! Det var väldigt längesen jag såg den insåg jag, och jag grät så många gånger! Och på ställen jag inte gråtit förut också! Skumt. Men musiken är ju grymt bra så det kan mycket väl ha haft stor del i det hela, höhö. Kärt återseende/hörande helt enkelt.
Bye for now!
Chantal Janzen och Ron Link, Dutch cast - visst är hon söt?
tisdag 29 mars 2011
Digestivekex, Carola och jag.
Wow, sicken kick jag fått idag! Kul!!
Har ju inte skrivit på ett antal dagar nu, på grund av att jag haft lite av en livskris, men efter ett möte med fina Malin igår, ytterligare lite ventilerande och en massa vilja har jag nu tagit mig upp rejält! Skönt.
Hur som helst, det tråkiga struntar vi i just nu, och koncentrerar oss på den trevliga dagen som varit!
Jag hade balett direkt på morgonen, det var kul och jobbigt, och det är ju helt SJUKT vad jag svettas! Varje gång vi gick till flatback rann det från mina käkar och från min panna och bildade små pölar (okej, droppar) på det gröna danssalsgolvet. Fast det känns samtidigt gött, för det bevisar att jag tar i som en gnu (inte för att jag någonsin tvivlat på det, men ändå). Dock kunde jag inte vara med när de körde spagatkombinationen och de roliga hoppen över diagonalen, som jag ju ÄÄÄLSKAR, för den dumma sträckningens skull, men Malin skall som tur är kolla den på torsdag, skönt! För igår efter jazzen gjorde den löjligt ont, och det känns ju skumt att det inte blivit det minsta bra/bättre på, vad är det... tre veckor! Sinnes...
Hur som helst, efter baletten hade vi koreografiprojekt och det var aaaskul!! Jag är så nöjd med min grupp, och vi kom riktigt långt! Och hade jätteroligt! Gött!
Sen var det lunch, och jag cyklade hem för att äta, och upptäcker när jag öppnar min dörr att jag fått paket! Av mamma, kunde jag utläsa av handstilen! Gissa min nyfikenhet! Så jag öppnade glatt och fann Carolas nya skiva "Elivs, Barbra och jag"! Och ett pappande kort som mami skrivit, och lite annat kul som fick mig att skratta gott. Fina mami, shit vad lägligt detta paket kom, jag som varit så ur gängorna. Så sen har jag inte kunnat vara annat än glad!
Jag duschade och käkade nudlar, och så cyklade jag tillbaka till skolan (hade då dessutom haft håltimme) för att ha sista lektionen, sång-works där jag hade nöjet att bara lyssna idag. Jättekul!
När dagen väl var slut skuttade jag upp på cykeln med Jordin Sparks "One step at a time" på repeat i lurarna (ÄLSKAR den låten, så peppig och härlig!) och pös till Ica. Där fortsatte glädjen när jag såg att de ÄNTLIGEN fått in Icas Digestivekex med mjölkchoklad! SOM jag väntat på detta! Kul!
Nu är jag hemma (och har pratat i telefon med mamma en timme) och skall mysa till det med te, mackor och lite ER, och kex förstås, haha!
Pax vobiscum!
Har ju inte skrivit på ett antal dagar nu, på grund av att jag haft lite av en livskris, men efter ett möte med fina Malin igår, ytterligare lite ventilerande och en massa vilja har jag nu tagit mig upp rejält! Skönt.
Hur som helst, det tråkiga struntar vi i just nu, och koncentrerar oss på den trevliga dagen som varit!
Jag hade balett direkt på morgonen, det var kul och jobbigt, och det är ju helt SJUKT vad jag svettas! Varje gång vi gick till flatback rann det från mina käkar och från min panna och bildade små pölar (okej, droppar) på det gröna danssalsgolvet. Fast det känns samtidigt gött, för det bevisar att jag tar i som en gnu (inte för att jag någonsin tvivlat på det, men ändå). Dock kunde jag inte vara med när de körde spagatkombinationen och de roliga hoppen över diagonalen, som jag ju ÄÄÄLSKAR, för den dumma sträckningens skull, men Malin skall som tur är kolla den på torsdag, skönt! För igår efter jazzen gjorde den löjligt ont, och det känns ju skumt att det inte blivit det minsta bra/bättre på, vad är det... tre veckor! Sinnes...
Hur som helst, efter baletten hade vi koreografiprojekt och det var aaaskul!! Jag är så nöjd med min grupp, och vi kom riktigt långt! Och hade jätteroligt! Gött!
Sen var det lunch, och jag cyklade hem för att äta, och upptäcker när jag öppnar min dörr att jag fått paket! Av mamma, kunde jag utläsa av handstilen! Gissa min nyfikenhet! Så jag öppnade glatt och fann Carolas nya skiva "Elivs, Barbra och jag"! Och ett pappande kort som mami skrivit, och lite annat kul som fick mig att skratta gott. Fina mami, shit vad lägligt detta paket kom, jag som varit så ur gängorna. Så sen har jag inte kunnat vara annat än glad!
Jag duschade och käkade nudlar, och så cyklade jag tillbaka till skolan (hade då dessutom haft håltimme) för att ha sista lektionen, sång-works där jag hade nöjet att bara lyssna idag. Jättekul!
När dagen väl var slut skuttade jag upp på cykeln med Jordin Sparks "One step at a time" på repeat i lurarna (ÄLSKAR den låten, så peppig och härlig!) och pös till Ica. Där fortsatte glädjen när jag såg att de ÄNTLIGEN fått in Icas Digestivekex med mjölkchoklad! SOM jag väntat på detta! Kul!
Nu är jag hemma (och har pratat i telefon med mamma en timme) och skall mysa till det med te, mackor och lite ER, och kex förstås, haha!
Pax vobiscum!
torsdag 24 mars 2011
"Aamericans..."
Påväg hem från skolan stannade jag till vid Ica för att köpa nåt, jag visste inte vad, men när jag kom in såg jag bageri"skåpet" och kände att "jaa, en vanlijbulle skulle sitta fint! Åh! Det fanns Donuts med!"
Så det blev en vaniljbulle, en donut, Proviva, duschcreme och lite godis.
Igår var jag i skolan i vanlig ordning, kören gick att genomlida och sen var det dans och jag tänkte "äh! I'll give it a go!" men efter uppvärmning (där Jonna visade en del på mig = stå med rakt vänsterben, tippa kroppen så du står dubbelvikt med det andra benet, alltså höger, rakt upp i luften... undrar just hur rakt det var, haha!) fick jag sån sjuk hjärtklappning, näst intill andnöd och det bultade i hela huvidet, så jag kände att det var läge att svälja sin tjurskallighet och sätta sig vid sidan.
Resten av dagen var det bara Muku, så det var bara att sitta still och lyssna, vilket jag klarade.
På kvällen kände jag mig sämre och febern steg, och eftersom dagen idag endast består av fyskiska grejer, tyckte jag det var meningslöst att gå till skolan, dock ville jag inte missa nåt på dansen, så jag ringde Jonna och frågade om jag fick komma bara på dansen och titta på och filma och så, och det fick jag, så det gjorde jag och nu är jag hemma igen.
Sitter med en kopp te, kollar på Cityakuten (looove) och äter mina trevliga bullar. Mysigt minsann mitt i febern.
Pax!
Så det blev en vaniljbulle, en donut, Proviva, duschcreme och lite godis.
Igår var jag i skolan i vanlig ordning, kören gick att genomlida och sen var det dans och jag tänkte "äh! I'll give it a go!" men efter uppvärmning (där Jonna visade en del på mig = stå med rakt vänsterben, tippa kroppen så du står dubbelvikt med det andra benet, alltså höger, rakt upp i luften... undrar just hur rakt det var, haha!) fick jag sån sjuk hjärtklappning, näst intill andnöd och det bultade i hela huvidet, så jag kände att det var läge att svälja sin tjurskallighet och sätta sig vid sidan.
Resten av dagen var det bara Muku, så det var bara att sitta still och lyssna, vilket jag klarade.
På kvällen kände jag mig sämre och febern steg, och eftersom dagen idag endast består av fyskiska grejer, tyckte jag det var meningslöst att gå till skolan, dock ville jag inte missa nåt på dansen, så jag ringde Jonna och frågade om jag fick komma bara på dansen och titta på och filma och så, och det fick jag, så det gjorde jag och nu är jag hemma igen.
Sitter med en kopp te, kollar på Cityakuten (looove) och äter mina trevliga bullar. Mysigt minsann mitt i febern.
Pax!
tisdag 22 mars 2011
Massa mycket!
Herregud, HUR skall man sammanfatta den gånga helgen?! Det känns som en hel vecka, om inte mer! Jag gör hur som helst ett försök.
Fredag morgon, my birthday. Klockan ringde 07.15 och det plingade till i mobilen. Sms från JONNA JOHANSSON! Jag tänkte en snabb tanke i min nyvakenhet "va, vet hon att jag fyller år idag?!" meen tyvärr var det inte en grattishälsning utan ett meddelande att hon blivit sjuk och att dansen därmed blev inställd. Bugger. Men detta förvisso tråkiga meddelande innebar att jag hade en hel morgon och förmiddag utan några förpliktelser, så jag skuttade alldeles pigg upp och började städa och stå i! Det trillade in några grattissms, och mängder av hälsningar på Facebook och jag blev så himla glad, tänk vilka fantastiska vänner jag har!
Vid elvasnåret cyklade jag till skolan för att se vad som hände, och det visade sig att tio-grupperna satt för sig och diskuterade kommande sångworks med Malin, så jag letade upp min grupp och joinade dom, och dom sjöng så fint för mig, jag blev jätteglad!
När vi väl pratat färdigt, så cyklade jag hem igen, haha! Samling först 16.30 för uppvärmning och pepp och så vidare.
MEN runt klockan tre anlände äntligen min mamma!! Som jag inte träffat sen typ tredje januari eller nåt sånt! Underbart att ses igen, och vi började direkt prata på som bara vi kan, tills jag var så illa tvungen att cykla till skolan för samling.
Yes, samling, (där hela klassen sjöng för mig, tack!), uppvärmning och uppsjungning, sen förberedelsetid. Jag var jättepepp dels för att jag fyllde år, dels för att det är så kul att göra våran fantastiska föreställning, och dels för att mamma, Kari och Micke skulle sitta i publiken denna kväll.
Showen gick för min egen del görbra, jag var jättenöjd, men tydligen var inte Jörgen (vår "överste tekniker") överförtjust, energin hade tydligen varit sådär, men min familj var jättenöjda, och det var huvudsaken för mig.
Jag och mamma drog oss hem till mig och började fira mig rejält! Massa paket, god mat och timmar av prat, UNDERBART! Jag tror jag släckte lampan 02.30.
Lördag then. Frukost och mys med mamma, sen släpade jag mig till skolan ganska motvilligt för jag ville fortsätta mysa, men när jag väl kom till skolan fångades jag av pirret och förväntan, och dessuto skulle ju halva gamla M1:an kolla på showen, så dom droppade in och många glada återseenden blev det! Dom är härliga!
Lördagens föreställning gick galet bra, tokhärligt publikstöd från M1:an vilket alltid ger en en extra kick!
Efteråt skyndade jag mig hem, men bytte tillslut om och cyklade till Tre Hammare för att äta och fira lite med min klass och gammel-M1:orna. Det var jättetrevligt och mysigt (och god tacopaj!) men jag gick ändå ganska tidigt, ville vara någorlunda pigg på söndagen och sista föreställningen.
Söndag. Upp i ottan (nä, men halv tio) och pös till skolan, sjöng upp och bubblade i röret och lallade runt med alla människor. Sen blev det uppvärmning och uppsjungning som vanligt, sen dags för den sista föreställningen. Shit alltså. Fortfarande svårt att förstå. Det gick i alla fall huuuur bra som helst, och Rickard, Malin och Stefan verkade gaaanska så nöjda med oss efteråt, haha! (Med ganska menas väldigt nöjda).
Ja, sen var det dags att plocka ihop, bort med logeplatserna, bort med rekvisitan, kosymerna osv. Jag hade dock städ efter Höstshowen, så jag kunde med gott samvete plocka ihop mina grejer och sen cykla hem till mamma.
Väl hemma inledde vi världens myskväll med pizza, chips, godis, glass och läsk, och vi tittade på Att göra en Pudel och sen Mumien.
Måndagen fortsatte i mysets tecken, med rester av mys och pizza osv, men vi kollade på Gilmore girls hela dagen istället. På eftermiddagskröken åkte mamma hemåt, och jag städade och tvättade och organiserade upp mitt liv så gott det gick. Sen var jag på skolan och kollade på teatertjejernas genrep av deras föreställning Meja, som var sjukt underhållande och på sina ställen gripande, good work!
Just det! Det var ju måndag igår! Jösses, dagarna bara flyter ihop.
Idag var jag hemma ytterligare en dag, feber och allmänt ont i hela kroppen och sånt tråkigt, så jag passade på att vila extra mycket. Dock kom mitt trevliga paket från London med Tarzan-notboken och Mary Poppins-programmet, OCH så kom även paketet från Discshop som jag beställde igår med Cityakuten säsong 5 och Yentl!! Lovely!
Ja käre barn, det var mycket text, men åtminstone en överblick från den gångna helgen.
Måste bara snabbt skriva att jag bland annat fick "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" i födelsedagspresent, och började läsa den idag, och jag kan verkligen rekommendera den, så galet rolig och Jonas Jonasson som skrivit den har ett så fantastiskt språk att jag aldrig vill lägga den ifrån mig!
Nu skall jag fortsätta läsa lite, sen sova, för imorgon blir det skola för mig också!
Fridens liljor!
Det skall egentligen stå "Goldenbutton", men jag och Jossa skojade till det lite inför sista föreställningen! (Dock syntes inte tejpen så tydligt "live")
Fredag morgon, my birthday. Klockan ringde 07.15 och det plingade till i mobilen. Sms från JONNA JOHANSSON! Jag tänkte en snabb tanke i min nyvakenhet "va, vet hon att jag fyller år idag?!" meen tyvärr var det inte en grattishälsning utan ett meddelande att hon blivit sjuk och att dansen därmed blev inställd. Bugger. Men detta förvisso tråkiga meddelande innebar att jag hade en hel morgon och förmiddag utan några förpliktelser, så jag skuttade alldeles pigg upp och började städa och stå i! Det trillade in några grattissms, och mängder av hälsningar på Facebook och jag blev så himla glad, tänk vilka fantastiska vänner jag har!
Vid elvasnåret cyklade jag till skolan för att se vad som hände, och det visade sig att tio-grupperna satt för sig och diskuterade kommande sångworks med Malin, så jag letade upp min grupp och joinade dom, och dom sjöng så fint för mig, jag blev jätteglad!
När vi väl pratat färdigt, så cyklade jag hem igen, haha! Samling först 16.30 för uppvärmning och pepp och så vidare.
MEN runt klockan tre anlände äntligen min mamma!! Som jag inte träffat sen typ tredje januari eller nåt sånt! Underbart att ses igen, och vi började direkt prata på som bara vi kan, tills jag var så illa tvungen att cykla till skolan för samling.
Yes, samling, (där hela klassen sjöng för mig, tack!), uppvärmning och uppsjungning, sen förberedelsetid. Jag var jättepepp dels för att jag fyllde år, dels för att det är så kul att göra våran fantastiska föreställning, och dels för att mamma, Kari och Micke skulle sitta i publiken denna kväll.
Showen gick för min egen del görbra, jag var jättenöjd, men tydligen var inte Jörgen (vår "överste tekniker") överförtjust, energin hade tydligen varit sådär, men min familj var jättenöjda, och det var huvudsaken för mig.
Jag och mamma drog oss hem till mig och började fira mig rejält! Massa paket, god mat och timmar av prat, UNDERBART! Jag tror jag släckte lampan 02.30.
Lördag then. Frukost och mys med mamma, sen släpade jag mig till skolan ganska motvilligt för jag ville fortsätta mysa, men när jag väl kom till skolan fångades jag av pirret och förväntan, och dessuto skulle ju halva gamla M1:an kolla på showen, så dom droppade in och många glada återseenden blev det! Dom är härliga!
Lördagens föreställning gick galet bra, tokhärligt publikstöd från M1:an vilket alltid ger en en extra kick!
Efteråt skyndade jag mig hem, men bytte tillslut om och cyklade till Tre Hammare för att äta och fira lite med min klass och gammel-M1:orna. Det var jättetrevligt och mysigt (och god tacopaj!) men jag gick ändå ganska tidigt, ville vara någorlunda pigg på söndagen och sista föreställningen.
Söndag. Upp i ottan (nä, men halv tio) och pös till skolan, sjöng upp och bubblade i röret och lallade runt med alla människor. Sen blev det uppvärmning och uppsjungning som vanligt, sen dags för den sista föreställningen. Shit alltså. Fortfarande svårt att förstå. Det gick i alla fall huuuur bra som helst, och Rickard, Malin och Stefan verkade gaaanska så nöjda med oss efteråt, haha! (Med ganska menas väldigt nöjda).
Ja, sen var det dags att plocka ihop, bort med logeplatserna, bort med rekvisitan, kosymerna osv. Jag hade dock städ efter Höstshowen, så jag kunde med gott samvete plocka ihop mina grejer och sen cykla hem till mamma.
Väl hemma inledde vi världens myskväll med pizza, chips, godis, glass och läsk, och vi tittade på Att göra en Pudel och sen Mumien.
Måndagen fortsatte i mysets tecken, med rester av mys och pizza osv, men vi kollade på Gilmore girls hela dagen istället. På eftermiddagskröken åkte mamma hemåt, och jag städade och tvättade och organiserade upp mitt liv så gott det gick. Sen var jag på skolan och kollade på teatertjejernas genrep av deras föreställning Meja, som var sjukt underhållande och på sina ställen gripande, good work!
Just det! Det var ju måndag igår! Jösses, dagarna bara flyter ihop.
Idag var jag hemma ytterligare en dag, feber och allmänt ont i hela kroppen och sånt tråkigt, så jag passade på att vila extra mycket. Dock kom mitt trevliga paket från London med Tarzan-notboken och Mary Poppins-programmet, OCH så kom även paketet från Discshop som jag beställde igår med Cityakuten säsong 5 och Yentl!! Lovely!
Ja käre barn, det var mycket text, men åtminstone en överblick från den gångna helgen.
Måste bara snabbt skriva att jag bland annat fick "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" i födelsedagspresent, och började läsa den idag, och jag kan verkligen rekommendera den, så galet rolig och Jonas Jonasson som skrivit den har ett så fantastiskt språk att jag aldrig vill lägga den ifrån mig!
Nu skall jag fortsätta läsa lite, sen sova, för imorgon blir det skola för mig också!
Fridens liljor!
Det skall egentligen stå "Goldenbutton", men jag och Jossa skojade till det lite inför sista föreställningen! (Dock syntes inte tejpen så tydligt "live")
fredag 18 mars 2011
18 mars 2011 - 21 år!!!
Nu är det min födelsedag!!
Hihi, kunde inte låta bli!
Nu skall jag sova, och imorgon är det först lite skoldag, sen kommer mami och sen kör vi föreställning på kvällen, yaaay!!!
Sov gott alla!! Och happy birthday to me ^^
/Kajsa
Hihi, kunde inte låta bli!
Nu skall jag sova, och imorgon är det först lite skoldag, sen kommer mami och sen kör vi föreställning på kvällen, yaaay!!!
Sov gott alla!! Och happy birthday to me ^^
/Kajsa
torsdag 17 mars 2011
Hoppsan hejsan!
Så det kan gå!
Mitt i min sångyra fick jag ett ryck och gjorde min första beställning ever från DressCircle! Har ju varit där live, i maj för snart ett år sen, ballt vill jag påstå, men har aldrig beställt via internet, men idag slog jag på stort och beställde notboken från Tarzan (jag är envis som en get med "Waiting for this moment") och ett souvenirprogram från Mary Poppins (det kostad liksom 2 pund... jag kunde inte låta bli!)
Superkul och spännande! Jag ser det som födelsedagspresenter till mig själv, hihi!
Pax!
Mitt i min sångyra fick jag ett ryck och gjorde min första beställning ever från DressCircle! Har ju varit där live, i maj för snart ett år sen, ballt vill jag påstå, men har aldrig beställt via internet, men idag slog jag på stort och beställde notboken från Tarzan (jag är envis som en get med "Waiting for this moment") och ett souvenirprogram från Mary Poppins (det kostad liksom 2 pund... jag kunde inte låta bli!)
Superkul och spännande! Jag ser det som födelsedagspresenter till mig själv, hihi!
Pax!
Iiiih lyckaaaa!!!!
Alltså FATTA vad underbart det är att sjunga!!! Herreguuuud jag går i bitar vad jag älskar det!! Och det är så mycket jag vill ha ut, jag känner inom mig att jag håller på att explodera och vill bara agera ut det och skutta runt i djungeln bland alla vackra blommor och djur (Tarzan-sången)!!!! Det är det BÄSTA jag vet, att sjunga! Tack GUD för att sång och musik finns!
Vill också stå och smäktande sjunga den underbara Only love så att publiken briserar och tårarna sprutar, taaaake my hand it's oooonly looove!!!!
Haha, jag får mina tokryck ibland, men alltså, när jag får sådana här sångkickar, då blir jag helt kollrig, har stått nu i vardagsrummet med notstället (!) och sjungit lungorna ur mig, katten höll på att dö för hon får ont i öronen, men jag kunde liksom inte ta hänsyn till det, sången tog över. Och om nu grannarna bankade så hörde jag inte ett skvatt, jag hade hörlurar med musik i öronen, haha! Men det tror jag inte att dom gjorde, har inte hört ett enda bank hittills (peppar peppar).
Nu när jag är på sånt skikkeligt glatt humör, så skall jag berätta att idag är det Saint Patricks Day, och som inbiten Irlandsälskare tycker jag om denna dag. Fråga mig inte varför, det är bara en glad dag för mig. Plus att, idag är det exakt två (!) år sedan jag sjöng med Malena för första gången. Två år sedan jag supernervös knallade från skolan mot hennes lägenhet för att ha sånglektion. Med Malena Tuvung! Som jag sett på scen på GöteborgsOperan ett antal gånger! Som just då spelat klart Mary Poppins och som jag alltså sen innan beundrade nåt enormt. Henne skulle jag ha sånglektion med. Ofattbart. Och så underbart det blev, den dagen vände hela min värld, från att ha varit väldigt ledsen och bekymrad blev jag nu hoppfull och såg allt i färg igen. Jag hade något som ingen kunde ta ifrån mig, en person som ville lära mig, och som jag så gärna ville lära av. Hon räddade mig den där dagen, och har sen dess varit ett jättestort stöd för mig, i allt, och jag har lärt mig så mycket. Tack Malena.
Så alltså, 17 mars är rakt igenom ett lyckligt datum för mig, och kanske är det också så att det är laddat för att det är dagen innan min födelsedag! Tänk, imorgon fyller jag år! Det är alltid lite pirrigt tycker jag, det här med att fylla år. Jag blir pirrig nu när jag tänker på det, trots att jag fyller 21 och alltså kanske inte "borde" vara sådär barnsligt förtjust och förväntansfull. Men jag är det ändå. Och jag gillar det. Det är liksom inte det att jag förväntar mig att världspressen skall uppmärksamma det eller att jag ska bli dunderfirad eller så, det är bara en glad känsla inom mig. Och jag minns förra årets födelsedag som om det var igår. Cabarét Lorensberg på kvällen, med Kristin och Joel, och jag fick dela den kvällen med mamma och finaste Oliver. Jag skrev ner hela den dagen i punktform i en skrivbok, för att jag riktigt skulle minnas alla lyckliga detaljer, och jag skall läsa det ikväll och minnas igen. Och jag skall titta på bilderna som mamma tog. Gud vad jag är priviligerad som fått uppleva sådana underbara saker. Tack, från djupet av mitt hjärta.
Nu slutar jag skriva för denna gång, men vem vet, kanske återkommer jag igen, redan ikväll.
Fridens liljor,
Kajsa
Vill också stå och smäktande sjunga den underbara Only love så att publiken briserar och tårarna sprutar, taaaake my hand it's oooonly looove!!!!
Haha, jag får mina tokryck ibland, men alltså, när jag får sådana här sångkickar, då blir jag helt kollrig, har stått nu i vardagsrummet med notstället (!) och sjungit lungorna ur mig, katten höll på att dö för hon får ont i öronen, men jag kunde liksom inte ta hänsyn till det, sången tog över. Och om nu grannarna bankade så hörde jag inte ett skvatt, jag hade hörlurar med musik i öronen, haha! Men det tror jag inte att dom gjorde, har inte hört ett enda bank hittills (peppar peppar).
Nu när jag är på sånt skikkeligt glatt humör, så skall jag berätta att idag är det Saint Patricks Day, och som inbiten Irlandsälskare tycker jag om denna dag. Fråga mig inte varför, det är bara en glad dag för mig. Plus att, idag är det exakt två (!) år sedan jag sjöng med Malena för första gången. Två år sedan jag supernervös knallade från skolan mot hennes lägenhet för att ha sånglektion. Med Malena Tuvung! Som jag sett på scen på GöteborgsOperan ett antal gånger! Som just då spelat klart Mary Poppins och som jag alltså sen innan beundrade nåt enormt. Henne skulle jag ha sånglektion med. Ofattbart. Och så underbart det blev, den dagen vände hela min värld, från att ha varit väldigt ledsen och bekymrad blev jag nu hoppfull och såg allt i färg igen. Jag hade något som ingen kunde ta ifrån mig, en person som ville lära mig, och som jag så gärna ville lära av. Hon räddade mig den där dagen, och har sen dess varit ett jättestort stöd för mig, i allt, och jag har lärt mig så mycket. Tack Malena.
Så alltså, 17 mars är rakt igenom ett lyckligt datum för mig, och kanske är det också så att det är laddat för att det är dagen innan min födelsedag! Tänk, imorgon fyller jag år! Det är alltid lite pirrigt tycker jag, det här med att fylla år. Jag blir pirrig nu när jag tänker på det, trots att jag fyller 21 och alltså kanske inte "borde" vara sådär barnsligt förtjust och förväntansfull. Men jag är det ändå. Och jag gillar det. Det är liksom inte det att jag förväntar mig att världspressen skall uppmärksamma det eller att jag ska bli dunderfirad eller så, det är bara en glad känsla inom mig. Och jag minns förra årets födelsedag som om det var igår. Cabarét Lorensberg på kvällen, med Kristin och Joel, och jag fick dela den kvällen med mamma och finaste Oliver. Jag skrev ner hela den dagen i punktform i en skrivbok, för att jag riktigt skulle minnas alla lyckliga detaljer, och jag skall läsa det ikväll och minnas igen. Och jag skall titta på bilderna som mamma tog. Gud vad jag är priviligerad som fått uppleva sådana underbara saker. Tack, från djupet av mitt hjärta.
Nu slutar jag skriva för denna gång, men vem vet, kanske återkommer jag igen, redan ikväll.
Fridens liljor,
Kajsa
Hmf...
Jaha, det här var ju också en dag.
Den började ändå helt okej, balett som jag inte var med på för min sträckning (filmade, mycket klokt för vi fick helt nya övningar idag!) och sen städ och håltimme, sen hade jag sånglektion, och det var väl där dagen började gå fel. Först var det jättekul och vi pratade Yentl, sen spelade Malin ett antal av låtarna ur den och det var toppen, men sen skulle jag sjunga och ja... Idag var jag tydligen inte på humör för det. Jag sög helt enkelt, men man får väl ha sådana dagar också, det tråkiga är bara att man blir så deppig när det går så sjukt dåligt.
Jaja, that's life, och efter att ha suttit och pratat med några godingar i klassen och gråtit en skvätt, kändes livet lättare och jag och några till tog oss i snöstormen/haglet till Ica, för jag var bara tvungen att köpa något gott för att jag kände mig så ynklig, haha! Det blev ytterligare en Proviva, fast Björnbär idag, och en Marabou Apelsinkrokant. Och så mina älskade Euroshopper-kolor som jag käkar innan jag sjunger i föreställningen för att "slemma" till halsen. Låter skitäckligt, men när jag är lite nervös blir jag oftast väldigt torr i munnen och då blir det svårare att sjunga, men har jag tuggat i mig en sån kola precis innan, så brukar spottet göra sitt jobb, det har i alla fall funkat jättebra hittills! Ja, så det var det som inhandlades.
Nu sitter jag alltså hemma och har bestämt mig för att ta en paus från allt som har med skolan att göra denna kväll. Jag behöver bara koppla bort det totalt just nu för jag blir bara stressad och ledsen av att grubbla, så inget mer sånt idag! Jag vill bara mysa. Och lyssna på musik! Jag blev sååå förälskad i en låt från Tarzan (musikalversionen alltså) igår som jag sjungit på hela dagen, så den lär jag ju lyssna ett antal gånger på, även Yentl för att lära mig låtarna, och Only love. Sånt är ju bara roligt, och jag vill lära mig dom för att dom är så bra, inte nödvändigtvis för att använda på audition.
Jag var mycket smidig förut, jag skulle hälla upp det sista av Litchi-Provivan i ett glas, sen skulle jag dricka det allra sista direkt ur förpackningen, och lyckas då hälla allt i vänstra näsborren! Det var helt sjukt, jag satte öppningen mot munnen, men ALLT hamnade i näsborren. Mycket skumt och jäkligt roande!
Nu skall jag äta nåt mat-aktigt och sen ser vi vad som händer.
Pax vobiscum!
Den började ändå helt okej, balett som jag inte var med på för min sträckning (filmade, mycket klokt för vi fick helt nya övningar idag!) och sen städ och håltimme, sen hade jag sånglektion, och det var väl där dagen började gå fel. Först var det jättekul och vi pratade Yentl, sen spelade Malin ett antal av låtarna ur den och det var toppen, men sen skulle jag sjunga och ja... Idag var jag tydligen inte på humör för det. Jag sög helt enkelt, men man får väl ha sådana dagar också, det tråkiga är bara att man blir så deppig när det går så sjukt dåligt.
Jaja, that's life, och efter att ha suttit och pratat med några godingar i klassen och gråtit en skvätt, kändes livet lättare och jag och några till tog oss i snöstormen/haglet till Ica, för jag var bara tvungen att köpa något gott för att jag kände mig så ynklig, haha! Det blev ytterligare en Proviva, fast Björnbär idag, och en Marabou Apelsinkrokant. Och så mina älskade Euroshopper-kolor som jag käkar innan jag sjunger i föreställningen för att "slemma" till halsen. Låter skitäckligt, men när jag är lite nervös blir jag oftast väldigt torr i munnen och då blir det svårare att sjunga, men har jag tuggat i mig en sån kola precis innan, så brukar spottet göra sitt jobb, det har i alla fall funkat jättebra hittills! Ja, så det var det som inhandlades.
Nu sitter jag alltså hemma och har bestämt mig för att ta en paus från allt som har med skolan att göra denna kväll. Jag behöver bara koppla bort det totalt just nu för jag blir bara stressad och ledsen av att grubbla, så inget mer sånt idag! Jag vill bara mysa. Och lyssna på musik! Jag blev sååå förälskad i en låt från Tarzan (musikalversionen alltså) igår som jag sjungit på hela dagen, så den lär jag ju lyssna ett antal gånger på, även Yentl för att lära mig låtarna, och Only love. Sånt är ju bara roligt, och jag vill lära mig dom för att dom är så bra, inte nödvändigtvis för att använda på audition.
Jag var mycket smidig förut, jag skulle hälla upp det sista av Litchi-Provivan i ett glas, sen skulle jag dricka det allra sista direkt ur förpackningen, och lyckas då hälla allt i vänstra näsborren! Det var helt sjukt, jag satte öppningen mot munnen, men ALLT hamnade i näsborren. Mycket skumt och jäkligt roande!
Nu skall jag äta nåt mat-aktigt och sen ser vi vad som händer.
Pax vobiscum!
onsdag 16 mars 2011
Smaklökarna dansar!
Wow, nyss hemkommen från Ica, och jag unnade mig en Proviva idag då dom hade specialpris på det (jag ääälskar Proviva, kunde jag så skulle jag leva på det!) och tänkte frångå min favorit björnbär och prova nåt nytt, och mina ögon föll på Grapefrukt/Litchi.
OCH det må jag säga, jösses vad god!! Vid första klunken spratt det till i "gångjärnen" (läs käkpartiet) och jag var såld. FRÄSCH smak, mums!! Grapefruktens lite beska mot litchins sötma, bra jobbat där med kombon. Me like!
Nu skall jag snabbt äta mina nudlar, sen cykla tillbaka till skolan och MuKun.
Pax vobiscum!
OCH det må jag säga, jösses vad god!! Vid första klunken spratt det till i "gångjärnen" (läs käkpartiet) och jag var såld. FRÄSCH smak, mums!! Grapefruktens lite beska mot litchins sötma, bra jobbat där med kombon. Me like!
Nu skall jag snabbt äta mina nudlar, sen cykla tillbaka till skolan och MuKun.
Pax vobiscum!
Hemma en sväng.
Gud vad underbart väder det är!! Strålande sol och knallblå himmel! Dock blåser det småspik så det är iskallt, men det får man bara stå ut med.
Idag hade jag grymt svårt att ta mig upp ur sängen, jag som förr ALDRIG skulle komma på tanken att snooza, låg kvar en halvtimme idag och kunde inte röra mig. Dels för att kroppen gjorde enormt motstånd, dels för att jag frös så mycket och hade bäddat in mig som en kåldolme i duntäcket. Skönt. Men till sist åmade jag mig upp, käkade ett par mackor och fick upp värmen med lite te, sen var det bara att kasta på sig danskläderna och cykla iväg till skolan.
Tyvärr blev det inte så mycket dansat, jag sa till Jonna att jag sträckt mig men skulle köra och se hur det verkade. Det funkade i två uppvärmningsdelar, sen sa låret tydligt nej. Så det var ju bara att sätta sig med block och kamera i högsta hugg. När de andra körde auditiontränings-diagonaler fick jag agera filmare vilket var kul. Man lär sig mycket av att titta också minsann!
Efter dansen var det fika, och det var då det slog mig att jag inte började förrän ett, så jag cyklade hem, och här är jag nu!
Dagen har, (efter att jag väl kommit upp ur sängen) känts jättehärlig på nåt sätt. Jag känner ett lugn inom mig, som inte fanns förut. Jag tror det är mycket, om inte bara, tack vare gårdagen. Det var så obeskrivligt underbart att lyssna på Joel och Kristin, och att sen prata själv med Kristin, det gjorde så gott. Jag luftade rädslor, tankar och sorger, och hennes respons var som salva på alla sår och all oro.
Sen att jag fick den underbara texten igen, det var så klockren timing, och medan Kristin läste upp den för gruppen höll jag på att börja gråta både en och två gånger. Den är så sann. När jag började älska mig själv. Jag plockade upp den ur det fina ljusgröna kuvertet, precis innan jag skulle sova, och läste den för mig själv. Den gör under för kropp och själ.
Så påfylld med Kristin-energi, och med textens ord klingande i huvudet äntrade jag skolan med en helt annan inställning, fast omedvetet. Det var sån underbar stämning i danssalen, Jonna var så go och glad och jag kände mig helt lugn och prestigelös, även om jag satt mestadels. Och som jag nämnde förut, detta lugn som infunnit sig. Det känns nästan lite som lugnet före (eller kanske efter, nu när jag tänker efter) stormen, men vare sig stormen kommer, eller är över, så tänker jag njuta så länge lugnet varar. Kanske är det borta imorgon, och då vill jag minnas den här dagen och plocka fram lyckokänslan igen.
Nej, nu skall jag gå till kära Olof Nils och köpa bland annat kattmat, sen skall jag äta lunch hemma och ha det skönt, innan jag cyklar tillbaka till min fina skola för att ha MuKu resten av dagen.
Tack Gud för denna dag.
Fridens liljor.
/Kajsa
Idag hade jag grymt svårt att ta mig upp ur sängen, jag som förr ALDRIG skulle komma på tanken att snooza, låg kvar en halvtimme idag och kunde inte röra mig. Dels för att kroppen gjorde enormt motstånd, dels för att jag frös så mycket och hade bäddat in mig som en kåldolme i duntäcket. Skönt. Men till sist åmade jag mig upp, käkade ett par mackor och fick upp värmen med lite te, sen var det bara att kasta på sig danskläderna och cykla iväg till skolan.
Tyvärr blev det inte så mycket dansat, jag sa till Jonna att jag sträckt mig men skulle köra och se hur det verkade. Det funkade i två uppvärmningsdelar, sen sa låret tydligt nej. Så det var ju bara att sätta sig med block och kamera i högsta hugg. När de andra körde auditiontränings-diagonaler fick jag agera filmare vilket var kul. Man lär sig mycket av att titta också minsann!
Efter dansen var det fika, och det var då det slog mig att jag inte började förrän ett, så jag cyklade hem, och här är jag nu!
Dagen har, (efter att jag väl kommit upp ur sängen) känts jättehärlig på nåt sätt. Jag känner ett lugn inom mig, som inte fanns förut. Jag tror det är mycket, om inte bara, tack vare gårdagen. Det var så obeskrivligt underbart att lyssna på Joel och Kristin, och att sen prata själv med Kristin, det gjorde så gott. Jag luftade rädslor, tankar och sorger, och hennes respons var som salva på alla sår och all oro.
Sen att jag fick den underbara texten igen, det var så klockren timing, och medan Kristin läste upp den för gruppen höll jag på att börja gråta både en och två gånger. Den är så sann. När jag började älska mig själv. Jag plockade upp den ur det fina ljusgröna kuvertet, precis innan jag skulle sova, och läste den för mig själv. Den gör under för kropp och själ.
Så påfylld med Kristin-energi, och med textens ord klingande i huvudet äntrade jag skolan med en helt annan inställning, fast omedvetet. Det var sån underbar stämning i danssalen, Jonna var så go och glad och jag kände mig helt lugn och prestigelös, även om jag satt mestadels. Och som jag nämnde förut, detta lugn som infunnit sig. Det känns nästan lite som lugnet före (eller kanske efter, nu när jag tänker efter) stormen, men vare sig stormen kommer, eller är över, så tänker jag njuta så länge lugnet varar. Kanske är det borta imorgon, och då vill jag minnas den här dagen och plocka fram lyckokänslan igen.
Nej, nu skall jag gå till kära Olof Nils och köpa bland annat kattmat, sen skall jag äta lunch hemma och ha det skönt, innan jag cyklar tillbaka till min fina skola för att ha MuKu resten av dagen.
Tack Gud för denna dag.
Fridens liljor.
/Kajsa
tisdag 15 mars 2011
En sån heldag!
Wow, det blev en riktig heldag i Markaryd!! Kom fram klockan nio, och var hemma i Bjärnum igen klockan nio.
Jag har haft såå mysigt och trevligt, och alla som går i skola där är så himla goa och genuina och... underbara helt enkelt. En sån här dag var precis vad jag behövde, få vara bland glada, generösa människor och skratta och slappna av och bara njuta.
Vädret har dessutom varit underbart, även om det blåst som skam och genom det varit griskallt, MEN vad solen piggar upp!
Till att börja med så skulle Louise ha streetklass med halva gruppen (där Oliver ingick och jag var såklart med honom hela dagen) men eftersom jag sträckte mig i lördags så tittade jag på, liksom Oliver som varit sjuk ett jäkla tag. Det var hur som helst jättekul, Louise är en fantastisk lärare/koreograf, det var sån go stämning i gruppen och så mycket glädje, härligt att se!
Efter det knallade vi bort till en annan byggnad (GUD vad vackert skolan ligger, med alla fina byggnade och träd, och sjön! Superfint!) där Kristin och Joel skulle ha föreläsning/samtal. Förra våren kom dom till Mimers och hade detsamma med min dåvarande klass, något av det bästa jag upplevt för dom är så fina och har så himla mycket kloka tankar, och de har upplevt så mycket som de gärna delar med sig av och lär ut. Och dagens samtal blev lika underbart, det var så skönt att för det första få träffa dom och krama dom och känna att dom finns, och för det andra att bara få sitta och lyssna och fundera och känna. Det var precis vad som behövdes, eftersom tusen tankar och känslor virvlar runt i mig just nu. Pratade även med Kristin just innan de skulle åka, det var skönt att få ventilera.
Efter att "skoldagen" var slut satt vi i sällskapsrummet en god stund och fikade och pratade, jag hade så himla trevligt, och när Kristin, Joel och Louise åkt, satt jag och Oliver med några av hans klasskompisar och kollade på tv och bara "hängde". Jag var TOtalt lycklig, det här med att bara hänga är nog väldigt nyttigt för mig. Släppa alla tankar och bara vara bland goa människor. Lyckodag helt enkelt.
Nu är jag proppmätt efter nudlar, varm choklad och några Breton-kex. Alltså, är jag ganska så redo för sängen, för imorgon är det skola som gäller, dans och MuKu för min del, får se hur det går med dansen med tanke på sträckningen. Skönt med en ganska lugn dag. Det behövs.
Oliver, Kristin, Joel & Louise: tusen tack för idag. Ni är viktiga för mig.
Sov gott alla fina människor.
Jag har haft såå mysigt och trevligt, och alla som går i skola där är så himla goa och genuina och... underbara helt enkelt. En sån här dag var precis vad jag behövde, få vara bland glada, generösa människor och skratta och slappna av och bara njuta.
Vädret har dessutom varit underbart, även om det blåst som skam och genom det varit griskallt, MEN vad solen piggar upp!
Till att börja med så skulle Louise ha streetklass med halva gruppen (där Oliver ingick och jag var såklart med honom hela dagen) men eftersom jag sträckte mig i lördags så tittade jag på, liksom Oliver som varit sjuk ett jäkla tag. Det var hur som helst jättekul, Louise är en fantastisk lärare/koreograf, det var sån go stämning i gruppen och så mycket glädje, härligt att se!
Efter det knallade vi bort till en annan byggnad (GUD vad vackert skolan ligger, med alla fina byggnade och träd, och sjön! Superfint!) där Kristin och Joel skulle ha föreläsning/samtal. Förra våren kom dom till Mimers och hade detsamma med min dåvarande klass, något av det bästa jag upplevt för dom är så fina och har så himla mycket kloka tankar, och de har upplevt så mycket som de gärna delar med sig av och lär ut. Och dagens samtal blev lika underbart, det var så skönt att för det första få träffa dom och krama dom och känna att dom finns, och för det andra att bara få sitta och lyssna och fundera och känna. Det var precis vad som behövdes, eftersom tusen tankar och känslor virvlar runt i mig just nu. Pratade även med Kristin just innan de skulle åka, det var skönt att få ventilera.
Efter att "skoldagen" var slut satt vi i sällskapsrummet en god stund och fikade och pratade, jag hade så himla trevligt, och när Kristin, Joel och Louise åkt, satt jag och Oliver med några av hans klasskompisar och kollade på tv och bara "hängde". Jag var TOtalt lycklig, det här med att bara hänga är nog väldigt nyttigt för mig. Släppa alla tankar och bara vara bland goa människor. Lyckodag helt enkelt.
Nu är jag proppmätt efter nudlar, varm choklad och några Breton-kex. Alltså, är jag ganska så redo för sängen, för imorgon är det skola som gäller, dans och MuKu för min del, får se hur det går med dansen med tanke på sträckningen. Skönt med en ganska lugn dag. Det behövs.
Oliver, Kristin, Joel & Louise: tusen tack för idag. Ni är viktiga för mig.
Sov gott alla fina människor.
With one look...
Det är som att Sunset Boulevard försöker säga mig något. Eller att världen försöker säga något till mig genom Sunset Boulevard.
Eller så är det bara sammanträffanden.
Jag såg den ju på höstlovet och blev fullkomligt förälskad i hela uppsättningen, karaktärerna, folket som spelade karaktärerna, för att inte tala om MUSIKEN.
Vi skall ju åka till Göteborg i april för att se den med klassen, ett lyckligt återseende för min del.
Igår lyssnade jag på soundtracket och tårarna flödade, det är så vackert och tragiskt och gripande, JÖSSES!
Och idag, när jag besöker bloglovin, gör dom reklam för den där, med en stolt Gunilla Backman i sin bästa Eva Perrón-pose, funderandes över sina glansdagar framför kameran.
Jag börjar nästan gråta av bara tanken.
Så, helt enklet: JAG ÄLSKAR SUNSET BOULEVARD!
Nu skall jag göra mig i ordning och åka till Markaryd och spendera dagen med alla goingar där, även träffa Joel, Louise och Kristin som skall föreläsa/hålla works, KUL!!
Så, pax vobiscum och ha en fin dag!
Eller så är det bara sammanträffanden.
Jag såg den ju på höstlovet och blev fullkomligt förälskad i hela uppsättningen, karaktärerna, folket som spelade karaktärerna, för att inte tala om MUSIKEN.
Vi skall ju åka till Göteborg i april för att se den med klassen, ett lyckligt återseende för min del.
Igår lyssnade jag på soundtracket och tårarna flödade, det är så vackert och tragiskt och gripande, JÖSSES!
Och idag, när jag besöker bloglovin, gör dom reklam för den där, med en stolt Gunilla Backman i sin bästa Eva Perrón-pose, funderandes över sina glansdagar framför kameran.
Jag börjar nästan gråta av bara tanken.
Så, helt enklet: JAG ÄLSKAR SUNSET BOULEVARD!
Nu skall jag göra mig i ordning och åka till Markaryd och spendera dagen med alla goingar där, även träffa Joel, Louise och Kristin som skall föreläsa/hålla works, KUL!!
Så, pax vobiscum och ha en fin dag!
måndag 14 mars 2011
Musikallåtar.
Dessa jäkla auditionlåtar. Jag har ju förvisso inte bestämt mig om jag ska söka eller ej just detta året, men om jag nu kommer på att jag vill, så är det ju bra att vara förberedd. Så jag har suttit ett bra tag vid Spotify och kollat upp diverse låtar, som jag alltså inte kan än. Jag kan ju en hel jäkla drös eftersom jag älskat musikal sen jag var tretton, men dom är jag "trött" på, eller det känns liksom som att alla sjunger dom, och jag vill jobba med nya låtar, så jag breddar mitt kunnande osv.
MEN då kommer vi till problemet: Jag hittar INGEN jag gillar....
Eller okej, jag gillar Only love och When I look at you från Scarlet Pimpernel, och jag hittade en jättesöt låt från Tarzan, och nu försöker jag lyssna in mig på på Aida, men det blir aldrig riktigt det här "WOW, DEN vill jag sjunga!". Jag minns när jag hörde Someone like you från Jekyll and Hyde för första gången, oh my God, jag grät direkt och sen dess har jag ju sjungit den i princip varje dag. Det var kärlek vid första tonen, och sen blev jag besatt av hela musikalen.
I'm still hurting från The Last Five Years är i och för sig jäkligt fin... den skall jag nog nörda lite, som Stefan skulle sagt. Jag får helt enkelt nörda alla låtar jag lyssnat på idag, så kanske känslan kommer efter hand.
Sunset Boulevard lyssnade jag på en stund också, och DÄR kan man snacka om känsla, shit alltså jag gråter DIREKT! Det är så sjuukt vacker musik, och det är det jag behöver! Musik som slår en i ansiktet som en kärleksfull käftsmäll, man riktigt rycker till, så vacker är den, och så börjar "själssträngen" vibrera och då vet man att det är rätt. Hela kroppen liksom pulserar med i varje liten ton. Det är vid sådana tillfällen jag börjar gråta. För det blir så himla innerligt. Vackert. Underbart. Mums.
Well, nu måste jag ta hand om min tvätt, scenkläder och vanliga kläder i en härlig blandning.
Pax vobiscum!
MEN då kommer vi till problemet: Jag hittar INGEN jag gillar....
Eller okej, jag gillar Only love och When I look at you från Scarlet Pimpernel, och jag hittade en jättesöt låt från Tarzan, och nu försöker jag lyssna in mig på på Aida, men det blir aldrig riktigt det här "WOW, DEN vill jag sjunga!". Jag minns när jag hörde Someone like you från Jekyll and Hyde för första gången, oh my God, jag grät direkt och sen dess har jag ju sjungit den i princip varje dag. Det var kärlek vid första tonen, och sen blev jag besatt av hela musikalen.
I'm still hurting från The Last Five Years är i och för sig jäkligt fin... den skall jag nog nörda lite, som Stefan skulle sagt. Jag får helt enkelt nörda alla låtar jag lyssnat på idag, så kanske känslan kommer efter hand.
Sunset Boulevard lyssnade jag på en stund också, och DÄR kan man snacka om känsla, shit alltså jag gråter DIREKT! Det är så sjuukt vacker musik, och det är det jag behöver! Musik som slår en i ansiktet som en kärleksfull käftsmäll, man riktigt rycker till, så vacker är den, och så börjar "själssträngen" vibrera och då vet man att det är rätt. Hela kroppen liksom pulserar med i varje liten ton. Det är vid sådana tillfällen jag börjar gråta. För det blir så himla innerligt. Vackert. Underbart. Mums.
Well, nu måste jag ta hand om min tvätt, scenkläder och vanliga kläder i en härlig blandning.
Pax vobiscum!
söndag 13 mars 2011
Djup (nöjd) suck.
Divine. Bland det bästa som finns, enligt mig, är att efter väl genomförd föreställning cykla hem, tvätta bort sminket och sjunka ner i ett varmt bad, lyssna på skön musik (idag blev det Enya) och bara slappna av. Yet again, DIVINE!
I och för sig åt jag först, och dammsög och skurade ur badkaret, men sen så. Och så filade jag dessutom hälarna efteråt (dessa JÄKLA självsprickor!) och smörjde in rikligt, och det blev bättre direkt. Skönt.
Ja, jag går direkt på lördagens föreställning:
Det gick FANTASTISKT bra, och för första gången kände jag att jag kunde slappna av och känna att jag har koll, vilket var härligt! Inte behöva stressa runt som en skållad råtta för att inte missa att hjälpa någon med kläder, flytta skynken eller fixa micar. Nu börjar rutinerna sitta, och då kan man verkligen njuta! Det ballaste som hände under föreställningen var att när vi körde Löss, precis när Sandra spottat på mig och de som är på "min sida", alltså Danjel, Ulrika och Inga-Lena, skall "dra mig tillbaka", så ramlar jag och drattade på ändan! Helt plötsligt satt jag bara där på scengolvet med spott i halva ansiktet, först blev jag lite småförvånad, jag har ju aldrig ramlat förut, men sen tänkte jag snabbt "fasen vad bra!! Det är ju perfekt att jag bli omkulldragen!" och så började jag resa mig och märkte att jag var ännu "argare" än vanligt i resten av låten, så det var ju galet bra! Jag fick liksom en kick av det där fallet. Coolt.
Well, resten av föreställningen flöt på hur bra som helst och det kändes så himla kul. Vilken energi! Och efteråt i korridoren kom det fram en jättegullig tjej till mig och sa att hon läser min blogg (hej förresten!) och att hon skall söka senare i vår, det var jättekul och jag blev jätteglad! Tack för alla fina ord!
Eftersom det var final i Melodifestivalen, så fixade Rickard fram ett vhs-band och spelade in, och efter föreställningen och samlingen var vi ett gött gäng som knödde ihop oss inne i mysen och kollade på det. Supermysigt och roligt!! Mycket skratt blev det, indeed. Det blev förstås lite sent, men det var det värt, och jag lyckades ju ta mig upp idag!
Och där kom jag alltså in på dagens:
Idag vankades det ju matiné, så jag gick upp halv tio och åt frukost och sådär, och klockan tio började jag sjunga upp och sjöng sen oavbrutet i en timme tills jag klockan elva cyklade till skolan.
Vi hade kort samling, sen preppade vi lite och några började sminka sig osv (det är ju ingen idé för mig med tanke på hur mycket jag svettas på uppvärmningarna, haha!) och sen var det då dags att värma upp, MEN eftersom jag igår lyckades sträcka högra baksidan av låret (jäkligt dumt!) så blev det inte så mycket gjort för mig, det gjorde för ont helt enkelt, trots hästliniment och Ipren. Inte mycket att göra, men uppsjungningen med Stefan kändes go eftersom jag redan sjungit en hel del.
Jepp, sen dags att sminka och byta om och kolla att allt var på plats.
Föreställningen gick jättebra idag igen, och i Löss upprepades fallet, dock ej medvetet men jäklar vad jag gillar't! Det blir sån effekt. Och jag måste säga att EFX nog aldrig känts så bra för min del, nu är jag inte lika livrädd när jag skall springa in på scen, nu är jag snarare bara pirrig och förväntansfull eftersom det är ett av mina favoritnummer och så jäkla mäktigt (hoppas publiken också ser det mäktiga).
Addams funkade också bra, det är verkligen så kul att få spela döing!
Ja, sen var det ju den sedvanliga samlingen som jag gillar så mycket, och sen var det bara att packa ihop sig och cykla hem. Och här är jag nu, lycklig, trött, ren och väldoftande och bara så jäkla nöjd och stolt. Och nu skall jag mysa rejält ikväll och ytterligare två dagar då vi är lediga. GÖTT!!
Fridens liljor!
I och för sig åt jag först, och dammsög och skurade ur badkaret, men sen så. Och så filade jag dessutom hälarna efteråt (dessa JÄKLA självsprickor!) och smörjde in rikligt, och det blev bättre direkt. Skönt.
Ja, jag går direkt på lördagens föreställning:
Det gick FANTASTISKT bra, och för första gången kände jag att jag kunde slappna av och känna att jag har koll, vilket var härligt! Inte behöva stressa runt som en skållad råtta för att inte missa att hjälpa någon med kläder, flytta skynken eller fixa micar. Nu börjar rutinerna sitta, och då kan man verkligen njuta! Det ballaste som hände under föreställningen var att när vi körde Löss, precis när Sandra spottat på mig och de som är på "min sida", alltså Danjel, Ulrika och Inga-Lena, skall "dra mig tillbaka", så ramlar jag och drattade på ändan! Helt plötsligt satt jag bara där på scengolvet med spott i halva ansiktet, först blev jag lite småförvånad, jag har ju aldrig ramlat förut, men sen tänkte jag snabbt "fasen vad bra!! Det är ju perfekt att jag bli omkulldragen!" och så började jag resa mig och märkte att jag var ännu "argare" än vanligt i resten av låten, så det var ju galet bra! Jag fick liksom en kick av det där fallet. Coolt.
Well, resten av föreställningen flöt på hur bra som helst och det kändes så himla kul. Vilken energi! Och efteråt i korridoren kom det fram en jättegullig tjej till mig och sa att hon läser min blogg (hej förresten!) och att hon skall söka senare i vår, det var jättekul och jag blev jätteglad! Tack för alla fina ord!
Eftersom det var final i Melodifestivalen, så fixade Rickard fram ett vhs-band och spelade in, och efter föreställningen och samlingen var vi ett gött gäng som knödde ihop oss inne i mysen och kollade på det. Supermysigt och roligt!! Mycket skratt blev det, indeed. Det blev förstås lite sent, men det var det värt, och jag lyckades ju ta mig upp idag!
Och där kom jag alltså in på dagens:
Idag vankades det ju matiné, så jag gick upp halv tio och åt frukost och sådär, och klockan tio började jag sjunga upp och sjöng sen oavbrutet i en timme tills jag klockan elva cyklade till skolan.
Vi hade kort samling, sen preppade vi lite och några började sminka sig osv (det är ju ingen idé för mig med tanke på hur mycket jag svettas på uppvärmningarna, haha!) och sen var det då dags att värma upp, MEN eftersom jag igår lyckades sträcka högra baksidan av låret (jäkligt dumt!) så blev det inte så mycket gjort för mig, det gjorde för ont helt enkelt, trots hästliniment och Ipren. Inte mycket att göra, men uppsjungningen med Stefan kändes go eftersom jag redan sjungit en hel del.
Jepp, sen dags att sminka och byta om och kolla att allt var på plats.
Föreställningen gick jättebra idag igen, och i Löss upprepades fallet, dock ej medvetet men jäklar vad jag gillar't! Det blir sån effekt. Och jag måste säga att EFX nog aldrig känts så bra för min del, nu är jag inte lika livrädd när jag skall springa in på scen, nu är jag snarare bara pirrig och förväntansfull eftersom det är ett av mina favoritnummer och så jäkla mäktigt (hoppas publiken också ser det mäktiga).
Addams funkade också bra, det är verkligen så kul att få spela döing!
Ja, sen var det ju den sedvanliga samlingen som jag gillar så mycket, och sen var det bara att packa ihop sig och cykla hem. Och här är jag nu, lycklig, trött, ren och väldoftande och bara så jäkla nöjd och stolt. Och nu skall jag mysa rejält ikväll och ytterligare två dagar då vi är lediga. GÖTT!!
Fridens liljor!
fredag 11 mars 2011
Ren, skär lycka.
Vill bara skriva att jag är själaglad. Så otroligt lycklig och stolt och tacksam.
Dagens föreställning gick så fantastiskt bra, och efteråt sa Malin saker till mig som gjorde att jag banne mig trodde att jag skulle lyfta från marken.
TACK för den här fantastiska dagen, TACK för mina älskade lärare, tack för mina fina klasskompisar. Bara stort fett TACK från djupet av mitt hjärta. Jag är så lycklig.
Godnatt och sov gott, alla fina själar där ute.
Dagens föreställning gick så fantastiskt bra, och efteråt sa Malin saker till mig som gjorde att jag banne mig trodde att jag skulle lyfta från marken.
TACK för den här fantastiska dagen, TACK för mina älskade lärare, tack för mina fina klasskompisar. Bara stort fett TACK från djupet av mitt hjärta. Jag är så lycklig.
Godnatt och sov gott, alla fina själar där ute.
torsdag 10 mars 2011
Me, myself and I.
Bra dag! Jag är glad, jag är typ pigg och jag tar mig för saker idag. Äntligen! Nu till exempel kom jag hem, och dammsög, även om jag gjorde det härom dagen. Sen skall jag även diska, för idag är en sån dag då jag får sådana saker gjorda. Återigen, äntligen.
Titeln på detta blogginlägg är väldigt talande, för att jag för första gången på länge varit helt uppslukad i vad JAG gör. Senaste tiden har jag tänkt på tusen olika grejer och personer, och de senaste dagarna har jag typ BARA tänkt på två olika personer i min närhet, men idag, helt plötsligt, kom jag på mig själv med att "åh shit, jag har inte ägnat de personerna en tanke idag!" Och det kändes jätteskumt, som att jag glömt något viktigt, haha, fastän det egentligen var tvärt om. BRA att jag kunnat tänka på annat. Wow vad flummig det här lät, men dock.
Ja, dagen har varit uppfriskande. Jag började med en försovning så jag missade min monologtid, men det löste sig jättefint nu på eftermiddagen, så det gjorde inte så mycket. Och det var bara att ta tjuren vid hornen och säga som det är: jag har läst och läst och försökt hitta någon slags känsla, men det har banne mig inte gått.
Och vad oroade jag mig för? Att Rickard skulle bli arg? För att jag försökt, men misslyckats? Som mamma sa i telefon igår när jag beklagade mig över att jag inte kunde, "man kan inte bli arg på sanningen". Och jag behövde inte oroa mig, för Rickard är så fin. Och vi blev nog lika till oss båda två när vi satt och spånade på monologen vi tillslut valde. Det skall bli jäkligt kul och spännande!
Hur som helst, trots försovning hann jag till dansen, och det var jättekul och jättejobbigt på samma gång. Idag hade jag lite mer av den där "jag-dör-kan-inte-andas-snälla-döda-mig-och-låt-mig-slippa-skammen"-känslan, och vid ett tillfälle gav jag upp men då blev jag så jäkla arg för att jag gav upp så nästa gång körde jag på i alla fall. Heja! Och se, jag överlevde, och är bra mycket nöjdare än när jag gav upp. För nu gjorde jag ju mitt bästa.
Efter lektionen fick vi se det Jonna filmade igår. Shit my God. Det däremot var nästan bara jobbigt. Jag kan med att se mig själv på film, när jag är ensam eller med vissa utvalda personer, men jag HATAR att se mig själv på film när typ sjutton andra också tittar, även om dom säkert inte tittar på mig. MEN, även det överlevde jag. Bra där.
Ja, resten av dagen har jag såsat, läst, skrivit listor, läst monologer osv. Och nu är jag alltså hemma, men insåg att jag glömt mobilen i skolan, så det är bara att cykla tillbaka och hämta den.
När jag kommer tillbaka skall jag sätta på musikalmusik jag aldrig hört, för nu vill jag nörda så in i norden! "The last five years" blir det idag, den kan jag inte en enda sång ur, och det skall det bli ändring på! Hörde en tjej sjunga från den idag och grät nästan, GALET vacker musik och text, christ!
Medan jag lyssnar, skall jag diska. Skönt att få väck all skit. Sen kan jag mysa resten av kvällen och ladda upp inför morgondagens rep, och sen på kvällen: FÖRESTÄLLNING! Kul!!
Nu ger jag mig ut i grårusket och regnet med min tappra cykel för att hämta hem kära lilla Mobil.
Fridens liljor!
Titeln på detta blogginlägg är väldigt talande, för att jag för första gången på länge varit helt uppslukad i vad JAG gör. Senaste tiden har jag tänkt på tusen olika grejer och personer, och de senaste dagarna har jag typ BARA tänkt på två olika personer i min närhet, men idag, helt plötsligt, kom jag på mig själv med att "åh shit, jag har inte ägnat de personerna en tanke idag!" Och det kändes jätteskumt, som att jag glömt något viktigt, haha, fastän det egentligen var tvärt om. BRA att jag kunnat tänka på annat. Wow vad flummig det här lät, men dock.
Ja, dagen har varit uppfriskande. Jag började med en försovning så jag missade min monologtid, men det löste sig jättefint nu på eftermiddagen, så det gjorde inte så mycket. Och det var bara att ta tjuren vid hornen och säga som det är: jag har läst och läst och försökt hitta någon slags känsla, men det har banne mig inte gått.
Och vad oroade jag mig för? Att Rickard skulle bli arg? För att jag försökt, men misslyckats? Som mamma sa i telefon igår när jag beklagade mig över att jag inte kunde, "man kan inte bli arg på sanningen". Och jag behövde inte oroa mig, för Rickard är så fin. Och vi blev nog lika till oss båda två när vi satt och spånade på monologen vi tillslut valde. Det skall bli jäkligt kul och spännande!
Hur som helst, trots försovning hann jag till dansen, och det var jättekul och jättejobbigt på samma gång. Idag hade jag lite mer av den där "jag-dör-kan-inte-andas-snälla-döda-mig-och-låt-mig-slippa-skammen"-känslan, och vid ett tillfälle gav jag upp men då blev jag så jäkla arg för att jag gav upp så nästa gång körde jag på i alla fall. Heja! Och se, jag överlevde, och är bra mycket nöjdare än när jag gav upp. För nu gjorde jag ju mitt bästa.
Efter lektionen fick vi se det Jonna filmade igår. Shit my God. Det däremot var nästan bara jobbigt. Jag kan med att se mig själv på film, när jag är ensam eller med vissa utvalda personer, men jag HATAR att se mig själv på film när typ sjutton andra också tittar, även om dom säkert inte tittar på mig. MEN, även det överlevde jag. Bra där.
Ja, resten av dagen har jag såsat, läst, skrivit listor, läst monologer osv. Och nu är jag alltså hemma, men insåg att jag glömt mobilen i skolan, så det är bara att cykla tillbaka och hämta den.
När jag kommer tillbaka skall jag sätta på musikalmusik jag aldrig hört, för nu vill jag nörda så in i norden! "The last five years" blir det idag, den kan jag inte en enda sång ur, och det skall det bli ändring på! Hörde en tjej sjunga från den idag och grät nästan, GALET vacker musik och text, christ!
Medan jag lyssnar, skall jag diska. Skönt att få väck all skit. Sen kan jag mysa resten av kvällen och ladda upp inför morgondagens rep, och sen på kvällen: FÖRESTÄLLNING! Kul!!
Nu ger jag mig ut i grårusket och regnet med min tappra cykel för att hämta hem kära lilla Mobil.
Fridens liljor!
onsdag 9 mars 2011
9 mars 2011
Jösses jäklar, idag hade vi auditionträning på dansen och hjäääälp vad galet det var, och roligt!! Och skönt, för jag kände inte den där "jag-dör-vilken-sekund-som-helst-jag-kan-inte-andas-snälla-döda-mig"-ångesten, utan mer en uppgiven "jaja, vad fan, det gick åt helvete men jag är glad för det"-halvjobbig känsla. Klart att det aldrig är kul att göra "fel", eller, jag skall inte säga fel, men.. Helt enkelt, det är inte kul att inte prestera så bra som man vill. Där satt den. För dålig var jag inte. Jag körde på och pas de bourréade, jetéade och chasséade bäst jag kunde, och bara det är ju toppen. Heja mig! Inget mesande där inte. Och det kändes som att den energin jag hade på diagonalerna idag, den har aldrig funnits där förut. Jag forsade fram, tills jag kom av mig, haha. Men det är okej, det är ju därför vi är här, för att lära oss och PRÖVA! Jonna var jättenöjd för att vi gjorde alla dom klassiska felen, så hon kunde lära oss rätt istället. Och så är det ju. Man lär sig inget av att göra rätt direkt. Jo, okej, det gör man kanske, men man lär sig mer av att göra "fel". Gör fel, gör om, gör rätt. Oh yes.
Innan dansen hade vi MuKu med Lasse-man, och idag snackade vi Cole Porter. Riktigt intressant och roligt, och jag måste säga att Kiss me Kate är fantastisk! När jag såg den på Operan, 15 år gammal från översta balkong, var jag inte superimponerad, men nu såhär i efterhand inser jag vilken sjukt ball uppsättning, och vilken galet bra musik! Skulle vilja se den igen bara för det.
Well, imorgon blir det auditionträning igen, och då skall vi dessutom få se det som Jonna filmade idag. Jag kommer nog vränga mig själv ut och in av obehag, dels för att jag avskyr att se mig själv på film när jag dansar, dels för att det förmodligen inte kommer se så jäkla snyggt ut, HAHA! Meeen, återigen, jag får ta det med en klackspark.
Nu skall jag försöka pilla i mig nåt att äta. Det har blivit lite jobbigt igen, för jag mår illa när jag inte äter, och äter jag, så mår jag illa av det. Jag har gått och blivit skengravid helt enkelt.
Pax vobiscum!
Innan dansen hade vi MuKu med Lasse-man, och idag snackade vi Cole Porter. Riktigt intressant och roligt, och jag måste säga att Kiss me Kate är fantastisk! När jag såg den på Operan, 15 år gammal från översta balkong, var jag inte superimponerad, men nu såhär i efterhand inser jag vilken sjukt ball uppsättning, och vilken galet bra musik! Skulle vilja se den igen bara för det.
Well, imorgon blir det auditionträning igen, och då skall vi dessutom få se det som Jonna filmade idag. Jag kommer nog vränga mig själv ut och in av obehag, dels för att jag avskyr att se mig själv på film när jag dansar, dels för att det förmodligen inte kommer se så jäkla snyggt ut, HAHA! Meeen, återigen, jag får ta det med en klackspark.
Nu skall jag försöka pilla i mig nåt att äta. Det har blivit lite jobbigt igen, för jag mår illa när jag inte äter, och äter jag, så mår jag illa av det. Jag har gått och blivit skengravid helt enkelt.
Pax vobiscum!
tisdag 8 mars 2011
Snabba ryck på Bjärnums vårdcentral!
Jösses jäklar, jag hann knappt sätta mig i väntrummet innan jag blev inropad till en enormt trevlig distriktssköterska som kollade läget med min navel. Det såg fint ut på "djupet", men hade blivit torrt och "eksemigt" så jag fick uppskrivet en salva att köpa, och så var det bra med det. Jahopp. Och jag som legat inatt och fantiserat om blodprover, stafylokockinflammationer, borrelia och så vidare. Tänk att man skall ha så fasligt bra fantasi så fort det är nåt "fel" med ens kropp. Komiskt. Hoppas nu att krämen gör vad den ska, annars skulle jag återkomma sa den gulliga sköterskan. Tackar för det. Och betala slapp jag, verkar det som...? Ingen sa nåt i alla fall. Fast, förstås, det tog sisådär fyra minuter. Knappt.
Ja, som sagt, uppe i ottan var jag, och jag kände mig så jäkla fräsch och snygg där jag cyklade i morse i det underbara solskenet, med min svarta älskade kappa, håret utsläppt, solglajjor och doftandes av Light Blue. Tänk att det ibland är så lätt att känna sig fräsch! Andra dagar kan det vara stört omöjligt. Men idag är en bra dag. Fast nu sitter jag å andra sidan i pyjamas igen, jag tänker minsann inte slösa bort den sista lediga dagen med att sitta i jeans, hur snygg jag än känner mig. Här skall mysas!
Jag fick sån enorm lust att kolla på Chess, eller åtminstone dokumentär-dvd:n för det var bokstavligen flera år sen sist (!!!) (svårt att tänka med tanke på (haha) att jag såg den dagligen under en lång period). Och så slog jag ju på stort igår och köpte massa mys, så nu jäklar! Sista mysdagen, give me what you've got!
Pax vobiscum!
Ja, som sagt, uppe i ottan var jag, och jag kände mig så jäkla fräsch och snygg där jag cyklade i morse i det underbara solskenet, med min svarta älskade kappa, håret utsläppt, solglajjor och doftandes av Light Blue. Tänk att det ibland är så lätt att känna sig fräsch! Andra dagar kan det vara stört omöjligt. Men idag är en bra dag. Fast nu sitter jag å andra sidan i pyjamas igen, jag tänker minsann inte slösa bort den sista lediga dagen med att sitta i jeans, hur snygg jag än känner mig. Här skall mysas!
Jag fick sån enorm lust att kolla på Chess, eller åtminstone dokumentär-dvd:n för det var bokstavligen flera år sen sist (!!!) (svårt att tänka med tanke på (haha) att jag såg den dagligen under en lång period). Och så slog jag ju på stort igår och köpte massa mys, så nu jäklar! Sista mysdagen, give me what you've got!
Pax vobiscum!
måndag 7 mars 2011
Häckleholm.
Fasen, jag kom på en sån bra bloggrubrik på bussen, men den är puts väck nu. Nåja.
Turen till Hässleholm, som jag väntat mig göra själv, blev en halv klassresa! Nä, men det var jag, Jossa, Lisa, Eva, Lisas lillasyster, Sandra med sin storasyster och Anna, och väl i Hässleholm slöt Bea upp efter en stund. Det fyndades nåt kopiöst, jag blev ägare till ett par najsiga trekvartsbrallor som blir bra när värmen kommer, en till såndär söt t-shirt jag köpte sist, fast nu i den gröna nyans som inte fanns då, det blev även en vit långärmad baströja och ett par knallrosa/gröna hotpants till dansen! Skall här börjas med lektioner igen, då skall jag fasen ha kul, och dom brallorna är jäklar i det kul, dom riktigt lyser! Me like!
Sen, det som var priori ett: Dolce & Gabbanas LIGHT BLUE finns nu i min ägo!! KÄRLEEEEK!!! Jag plockade upp den ur lådan direkt och gav mig själv en dusch, ljuvligt!
Well, det åts även på Wok House, eller ja, de andra åt, jag tittade på, haha! Jag är ju kinkig med restaurangmat, speciellt när det är buffé, eller ja.. idag var jag helt enkelt inte så sugen. Men jag hade väldigt trevligt ändå.
Nu håller jag på och snabbstädar, bäddar nytt i sängen, vädrar täcke och kuddar, har dammsugit men skall dammsuga lite till sov. Skall försöka hinna med en dusch också, för sen skall jag till Lisa och Anna och kolla på film, mys!
Imorgon 09.20 skall jag infinna mig på Vårdcentralen för att äntligen kolla upp min navel som varat och haft sig i två veckor. Äckligt, störande och lite smärtsamt, så nu får den allt kollas upp. Gött.
Well, nu får jag allt fortsätta städandet!
Pax vobiscum!
Turen till Hässleholm, som jag väntat mig göra själv, blev en halv klassresa! Nä, men det var jag, Jossa, Lisa, Eva, Lisas lillasyster, Sandra med sin storasyster och Anna, och väl i Hässleholm slöt Bea upp efter en stund. Det fyndades nåt kopiöst, jag blev ägare till ett par najsiga trekvartsbrallor som blir bra när värmen kommer, en till såndär söt t-shirt jag köpte sist, fast nu i den gröna nyans som inte fanns då, det blev även en vit långärmad baströja och ett par knallrosa/gröna hotpants till dansen! Skall här börjas med lektioner igen, då skall jag fasen ha kul, och dom brallorna är jäklar i det kul, dom riktigt lyser! Me like!
Sen, det som var priori ett: Dolce & Gabbanas LIGHT BLUE finns nu i min ägo!! KÄRLEEEEK!!! Jag plockade upp den ur lådan direkt och gav mig själv en dusch, ljuvligt!
Well, det åts även på Wok House, eller ja, de andra åt, jag tittade på, haha! Jag är ju kinkig med restaurangmat, speciellt när det är buffé, eller ja.. idag var jag helt enkelt inte så sugen. Men jag hade väldigt trevligt ändå.
Nu håller jag på och snabbstädar, bäddar nytt i sängen, vädrar täcke och kuddar, har dammsugit men skall dammsuga lite till sov. Skall försöka hinna med en dusch också, för sen skall jag till Lisa och Anna och kolla på film, mys!
Imorgon 09.20 skall jag infinna mig på Vårdcentralen för att äntligen kolla upp min navel som varat och haft sig i två veckor. Äckligt, störande och lite smärtsamt, så nu får den allt kollas upp. Gött.
Well, nu får jag allt fortsätta städandet!
Pax vobiscum!
söndag 6 mars 2011
Massa mycket!
HerreGUD, var skall man börja och med vad?! De sista sex dagarna har känts som sex veckor, på ett bra sätt. Jag har hunnit med mycket: nervsammanbrott, tårar, skratt, många reptimmar, ett antal genomdrag, ett genrep, en premiär, en nattlig fika med världens finaste, och ytterligare en föreställning, och nu är jag LEDIG. Till på onsdag. Skönt.
Måndag tisdag minns jag knappt, känns som sagt som det var flera veckor sen, men jag minns de älskade notes-genomgångarna på kvällarna (ja, jag är uppriktig, jag ÄLSKAR att sitta mitt i natten med mina älskade lärare och prata igenom genomdragen, MYS!) och jag minns alla fantastiskt fina ord som lärarna bokstavligt talat öst över mig de senaste dagarna. Jag vet inte vart jag skall ta vägen med min lycka, jag kan inte fatta att dom menar mig! Så tusen TACK, fina lärare, även om ni förmodligen inte läser det här, men dock.
Från och med onsdag är minnet lite klarare, mest för att jag fick ett nervsammanbrott på onsdagen. När vi hade middagspaus kände jag att jag mådde illa, och kunde därmed inte få i mig så mycket. Sen kände jag den välbekanta krampen i mellangärdet. Sen började jag gråta. Och kunde inte sluta. Även om jag stundtals skrattade, så grät jag samtidigt. Jag bara väntade på att någon skulle komma med morfinspruta och tvångströja, för herre min Gud vad knäpp jag var. Detta höll i sig hela vägen fram tills föreställningen började, även en bit in. Efter Duvemåla började jag bli mig själv igen, om än lite mer dämpad än vanligt. Innan föreställningen så tog Rickard hand om mig, plockade fram olika grejer som jag skulle försöka äta, och pratade med de andra lärarna och sa att jag hade en ångestattack och kanske inte skulle köra hundra på genomdraget. Vilket jag sen gjorde iaf. Och det kändes bra.
Hur som helst, jag fick ångest innan genrepet också, men eftersom jag visste att jag klarade det dagen innan, var det bara att bita ihop och köra. Och jäklar sicket genrep! Hela Markaryd var där, och det var den bästa publik vi någonsin haft, jisses! Det var superkul!
Och premiären sen. Det var många platser över, så flera stycken från Markaryd kom igen, och tack gode Gud för det, för då fick vi sjukt bra publikstöd den dagen också! Premiären gick fantastiskt bra, och sen var det dags för premiärfest på Tre Hammare. God mat och massa skratt, sång och tjoande. Jag är ju ingen partymänniska, så jag gick vid ettsnåret, fast jag cyklade tillbaka till skolan för att hämta de underbart vackra blommorna som mamma hade budat för att jag skulle få på premiären, men som jag inte visste om förrän någon jag ringde mamma från festen. Hur som helst, jag blev kvar på skolan och hade ett litet breakdown, säkert delvis urladdning efter premiärnerverna, och vid tvåsnåret kom Martina och Malin! De skulle sova på skolan visade det sig, och det slutade med att vi satt och drack te och käkade mackor (och godis!) i matsalen och pratade länge om allt möjligt. Det var helt underbart! Och klockan hann bli halv fyra innan jag cyklade hemåt.
Gårdagens föreställning gick bra, men kändes tyvärr ganska slätstruken för min egen del. Som sagt, allt gick bra, EFX har jag nog aldrig dansat så tight, och Sandra har aldrig spottat en större loska i Löss, men det blev liksom inte det hära "umf"-et jag vill ha.. jag var inte på tårna helt enkelt, men det ser vi till att vara nästa vecka! Jag längtar!
Imorgon tänkte jag ta mig en tur till Hässleholm, hoppas att vädret är lika fint som idag! Jag skall, som priori ett, införskaffa älskade "Light Blue", halleluja! Sen blir det säkert en tur till HM för att jag ÄLSKAR kläderna som kommit där, sen får vi se vart det bär.
Nej, nu skall jag fortsätta mitt tvättande, försöka komma i säng tidigt och inte sova bort halva morgondagen.
Pax vobiscum!
Måndag tisdag minns jag knappt, känns som sagt som det var flera veckor sen, men jag minns de älskade notes-genomgångarna på kvällarna (ja, jag är uppriktig, jag ÄLSKAR att sitta mitt i natten med mina älskade lärare och prata igenom genomdragen, MYS!) och jag minns alla fantastiskt fina ord som lärarna bokstavligt talat öst över mig de senaste dagarna. Jag vet inte vart jag skall ta vägen med min lycka, jag kan inte fatta att dom menar mig! Så tusen TACK, fina lärare, även om ni förmodligen inte läser det här, men dock.
Från och med onsdag är minnet lite klarare, mest för att jag fick ett nervsammanbrott på onsdagen. När vi hade middagspaus kände jag att jag mådde illa, och kunde därmed inte få i mig så mycket. Sen kände jag den välbekanta krampen i mellangärdet. Sen började jag gråta. Och kunde inte sluta. Även om jag stundtals skrattade, så grät jag samtidigt. Jag bara väntade på att någon skulle komma med morfinspruta och tvångströja, för herre min Gud vad knäpp jag var. Detta höll i sig hela vägen fram tills föreställningen började, även en bit in. Efter Duvemåla började jag bli mig själv igen, om än lite mer dämpad än vanligt. Innan föreställningen så tog Rickard hand om mig, plockade fram olika grejer som jag skulle försöka äta, och pratade med de andra lärarna och sa att jag hade en ångestattack och kanske inte skulle köra hundra på genomdraget. Vilket jag sen gjorde iaf. Och det kändes bra.
Hur som helst, jag fick ångest innan genrepet också, men eftersom jag visste att jag klarade det dagen innan, var det bara att bita ihop och köra. Och jäklar sicket genrep! Hela Markaryd var där, och det var den bästa publik vi någonsin haft, jisses! Det var superkul!
Och premiären sen. Det var många platser över, så flera stycken från Markaryd kom igen, och tack gode Gud för det, för då fick vi sjukt bra publikstöd den dagen också! Premiären gick fantastiskt bra, och sen var det dags för premiärfest på Tre Hammare. God mat och massa skratt, sång och tjoande. Jag är ju ingen partymänniska, så jag gick vid ettsnåret, fast jag cyklade tillbaka till skolan för att hämta de underbart vackra blommorna som mamma hade budat för att jag skulle få på premiären, men som jag inte visste om förrän någon jag ringde mamma från festen. Hur som helst, jag blev kvar på skolan och hade ett litet breakdown, säkert delvis urladdning efter premiärnerverna, och vid tvåsnåret kom Martina och Malin! De skulle sova på skolan visade det sig, och det slutade med att vi satt och drack te och käkade mackor (och godis!) i matsalen och pratade länge om allt möjligt. Det var helt underbart! Och klockan hann bli halv fyra innan jag cyklade hemåt.
Gårdagens föreställning gick bra, men kändes tyvärr ganska slätstruken för min egen del. Som sagt, allt gick bra, EFX har jag nog aldrig dansat så tight, och Sandra har aldrig spottat en större loska i Löss, men det blev liksom inte det hära "umf"-et jag vill ha.. jag var inte på tårna helt enkelt, men det ser vi till att vara nästa vecka! Jag längtar!
Imorgon tänkte jag ta mig en tur till Hässleholm, hoppas att vädret är lika fint som idag! Jag skall, som priori ett, införskaffa älskade "Light Blue", halleluja! Sen blir det säkert en tur till HM för att jag ÄLSKAR kläderna som kommit där, sen får vi se vart det bär.
Nej, nu skall jag fortsätta mitt tvättande, försöka komma i säng tidigt och inte sova bort halva morgondagen.
Pax vobiscum!
måndag 28 februari 2011
Speedad katt och sömnighet som inte vill infinna sig
Ja käre barn, katten har ett busryck, jag äter nudlar och kollar på Gilmore girls. Fast nu tog nudlarna slut. Synd.
Eftersom jag är jag, så blev det en tur till skolan idag. Såklart. Jag som smsade Jimmy imorse och sa att jag inte orkade dansa idag. Några timmar senare smsade Eva och sa att hon och Lisa skulle dansa, och då sög det till starkt i danstarmen, så jag bestämde mig för att hänga på. Så det blev en dansuppvärmning och stretch, sen skrev jag ut bilder och braiga ord/citat att klistra upp på skåpet. Och pratade med Tusse. Och några andra.
Tillslut cyklade jag hem, stannade dock till på mitt älskade Olof Nils och köpte bananer, äpplen, cashewnötter, cup a soup och lite annat smått och gott, så nu skall jag nog överleva veckan big time.
När jag väl kommit hem gjorde jag en tacogratäng, och smetade ut en pajdeg i en form, och då knackade grannen på rutan och det slutade med att vi, som vanligt, pratade i timmar och gick en promenad. När vi väl kommit fram till att vi borde sova, stekte jag upp resten av köttfärsen och gjorde en tacoPAJ, tänka sig! Paj, I'll be goddamned! Hoppas det blir gott! Dock hann ju pajdegen torka, även om jag "blötte" ner den sen.. vi ser hur det smakar helt enkelt!
En annan grej jag insett idag, är det här med felbelastning. Dumt. Jag har ju självsprickan Allan på höger häl, och eftersom detta gör brutalt ont att gå på, har jag nu i några dagar, ganska många kanske, gått med mest vikt på främre trampdynan. För att inte säga all vikt. Hur som helst, idag på kvällen har jag fått så sjukt ont i hela främre trampdynan! Jag vill inte belasta den alls helst, och detta innebär att jag måste gå på min satans häl, som också gör apont! Haha, SJUKT dilemma må jag säga! Jaja, det är bara att bita ihop. Jag minns så väl Höstshowen, eller repperioden innan, när jag hade små men fasligt smärtsamma sprickor över hela fötterna, inklusive tårna som sprack upp på bredden?! Jäkligt smärtsamt, och det blödde hela tiden. Haltade runt som en jag vet inte vad, haha!
Nej, nu borde jag sannerligen sova! Imorgon kör vi stenhårt och på torsdag är det GENREP och på fredag PREMIÄR!!! Helt ofattbart!! Gaaaah vad spännande och pirrigt! Så, intensiva repdagar fram till dess, och jag behöver de få timmars sömn jag kan få, så, god natt alla!
Fridens liljor!
Världens finaste lärare som jag längtar efter att få träffa imorgon.
(Bilden är från klädprovningen till Höstshowen, någon gång mitt i natten, hihi!)
Eftersom jag är jag, så blev det en tur till skolan idag. Såklart. Jag som smsade Jimmy imorse och sa att jag inte orkade dansa idag. Några timmar senare smsade Eva och sa att hon och Lisa skulle dansa, och då sög det till starkt i danstarmen, så jag bestämde mig för att hänga på. Så det blev en dansuppvärmning och stretch, sen skrev jag ut bilder och braiga ord/citat att klistra upp på skåpet. Och pratade med Tusse. Och några andra.
Tillslut cyklade jag hem, stannade dock till på mitt älskade Olof Nils och köpte bananer, äpplen, cashewnötter, cup a soup och lite annat smått och gott, så nu skall jag nog överleva veckan big time.
När jag väl kommit hem gjorde jag en tacogratäng, och smetade ut en pajdeg i en form, och då knackade grannen på rutan och det slutade med att vi, som vanligt, pratade i timmar och gick en promenad. När vi väl kommit fram till att vi borde sova, stekte jag upp resten av köttfärsen och gjorde en tacoPAJ, tänka sig! Paj, I'll be goddamned! Hoppas det blir gott! Dock hann ju pajdegen torka, även om jag "blötte" ner den sen.. vi ser hur det smakar helt enkelt!
En annan grej jag insett idag, är det här med felbelastning. Dumt. Jag har ju självsprickan Allan på höger häl, och eftersom detta gör brutalt ont att gå på, har jag nu i några dagar, ganska många kanske, gått med mest vikt på främre trampdynan. För att inte säga all vikt. Hur som helst, idag på kvällen har jag fått så sjukt ont i hela främre trampdynan! Jag vill inte belasta den alls helst, och detta innebär att jag måste gå på min satans häl, som också gör apont! Haha, SJUKT dilemma må jag säga! Jaja, det är bara att bita ihop. Jag minns så väl Höstshowen, eller repperioden innan, när jag hade små men fasligt smärtsamma sprickor över hela fötterna, inklusive tårna som sprack upp på bredden?! Jäkligt smärtsamt, och det blödde hela tiden. Haltade runt som en jag vet inte vad, haha!
Nej, nu borde jag sannerligen sova! Imorgon kör vi stenhårt och på torsdag är det GENREP och på fredag PREMIÄR!!! Helt ofattbart!! Gaaaah vad spännande och pirrigt! Så, intensiva repdagar fram till dess, och jag behöver de få timmars sömn jag kan få, så, god natt alla!
Fridens liljor!
Världens finaste lärare som jag längtar efter att få träffa imorgon.(Bilden är från klädprovningen till Höstshowen, någon gång mitt i natten, hihi!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)